Ebba Kleberg von Sydow

Imorse ringde klockan 05.40 och TROR ni inte att lillbabyn då sover som en stock?! Jag smög ut, mest glad över att Johan fick sova, hade ju annars behövt väcka honom för att ”ta över”.

Hälsningar från Köpenhamns flygplats, väntar på morgonplanet till Stockholm. Känns redan (!) konstigt att ha på mig ”vanliga” kläder och skor. Inser att jag i princip haft på mig samma sköna shorts, inte en gnutta smink – och Birkenstock – i en vecka…

Att knappt se sig i spegeln på morgonen, max dra en borsta genom håret och kliva i nästan samma kläder, typ, dag ut och dag in. Med nåt undantag för lite grill i trädgården. DET är sommar för mig, så underbart skönt!

Men, att man älskar detta är väl för att det är en sådan kontrast? Just därför ska det också bli himla kul att träffa Emilia igen idag, att vi ska köra järnet två intensiva dagar med Stockholm, Almedalen och maxat med spännande möten. Nästan lite pirrig inför detta. Ska också träffa världens bästa Ida! Och Amanda som ju också jobbar med team Säker stil och åker med oss till Gotland imorgon. Och kanske hinner man spana in någon liten rea i Stockholm också…! Häng med på mina Instagram Stories, så får vi se. Nu är det strax boarding här.

KOMMENTERA gärna!

Åh, jag fick precis ett väldigt, väldigt, väldigt, väldigt… Ja, ni fattar! Ett väldigt kul besked om ett projekt som blir av. Det kommer att innebära en del jobb i sommar men främst planering och väldigt kul sådan. Det gör mig verkligen inget att sitta lite med datorn på kvällen ibland, eller när Ernst sover på dagen och barnen är nöjda i trädgården (och stör mig varannan minut – ”mammaaaa, mammaaa” – men som sagt, det är faktiskt helt lugnt). Och nu är ju Johan här också, liiite jobbtid på kvällen kör även han då och då på semestern.

Det är väl en del av min vardag som entreprenör helt enkelt, får man ”go” på ett kul projekt så kan liksom inte en sommar stå i vägen för det.

Foto av Lisa Höök. Nu har jag lagat ugnsomelett till lunch och pannkakor till barnen, fem barn totalt utfodrades till lunch här hemma – och nu tog Johan med dem ner till stranden. Det kliar i fingrarna på mig med att sätta igång och strukturera inför projektet men samtidigt är det måndag = vill så gärna komma ut och springa åtminstone fem kilometer. Hmm…

Jag är ensam med pojkarna här nu. Dottern fick åka med mormor och morfar på äventyr, Johan kommer hit senare i eftermiddag efter att ha jobbat i stan den här veckan. Och just nu sover minstingen, 5-åringen ”klipper trädet i trädgården, eftersom pappa inte vill ha de där löven på stammen, så blir han extra glad när han kommer hit, mamma”. Så nu står han därute med kökssaxen och klipper löv så svetten lackar i hans lilla panna, jag sitter här med en kaffe med havremjölk och bloggar. Och vi har bara ätit helt vanliga opiffiga tunnbrödssmörgåsar till lunch. Mmm. Detta, mina vänner, är för mig semester.

Bara pojkarna och jag, alltså. Lite härlig känsla när man är i en ”ny konstellation” i familjen ibland. Med flera barn blir det ju att man delar upp sig mer (eh, okej mycket – i alla fall vi). Väldigt ofta är det Ernst och jag, såklart. Eller dottern och jag, vi reste till USA till exempel. Johan och de två stora. Johan och 5-åringen. Sedan har ju jag åkt med alla tre till Teneriffa själv, flera gånger. Men nu är det pojkarna och jag, vilket inte händer så ofta – det slog mig imorse när vi cyklade till torget och handlade…

Storebror och lillebror. Så lika. Två blondrufsiga små pojkar och båda är våra!

Kände mig så fånigt lycklig där jag cyklade hemåt med lådcykeln fylld med perfekt solmogna jordgubbar (ni ser att de provsmakar på bilden där ovan, en kartong var slut innan vi var hemma…), en ny Mårbacka och skånska grönsaker från Boel på torget. Helt enkelt, en väldigt lugn och skön lördag.

Alltså, det blir underbart när Johan kommer också men det där lugnet, när man får in barnen i flowet och njuter av kaffekoppen helt själv – åh, jag älskar det. Också. Nej, nu ska jag hänga en tvätt i trädgården! Eller kanske reasurfa liiite först bara…

KOMMENTERA gärna!

Ljuset här på Mallorca, man KAN nästan inte ta en dålig bild. Vackert vart man än vänder sig. Påminner mig om att jag måste hitta någon som kan plåta lite bilder i Falsterbo! Jag hade lite kontakt med en tjej som eventuellt kunde plåta, för några månader sedan, men nu lyckas jag inte hitta mailet…

Tänker alltså streetstyle-bilder, fast snarare strandstyle-bilder? Och även lite mat och sådant. Som liksom jag jobbar snabbt, glatt och effektivt. Har ingen megastor budget (men såklart en budget!) för detta men behöver ändå absolut hitta någon härlig att samarbeta med i juli och augusti, eftersom jag ju flyttar med mitt jobb ner till Skåne i två månader. Några timmars jobb ett par gånger under juli och augusti, för bilder till mina kanaler.

Maila hemskt gärna ([email protected]) om du kanske råkar veta någon! Tack snälla på förhand!

En annan tanke, kring reaktionerna jag fått på mitt livspussel och barnvaktshjälp, var att jag ändå slås av kraften i engagemanget kring sådana här frågor. Och hur glad jag är över det!

Nu pratade vi inte om detta i podden för att väcka diskussion. Tanken var att förklara den ”perfekta” ytan som vi så ofta ser i sociala kanaler idag. Perfekt stil, perfekt liv, härlig mamma, härlig fru, härliga vin-kvällar, hur fasen går det ihop utan hjälp? När man dessutom arbetar med att konstant dokumentera allting? Det gör det ju sällan. Då känner i alla fall jag för egen del att det blir anti-feministiskt att inte berätta att man har hjälp.

Sedan får alla göra exakt som de tycker, jag dömer verkligen inte. Tycker att man berättar precis så mycket som man vill, alla drar gränsen mellan privat och personligt olika. För samtidigt är det ju lite av ett skådespel – och man är ”in the business of” att inspirera. Tycker inte att smutstvätt, snoriga näsor och stökigt kaos MÅSTE vara en del av det, absolut inte.

Men återigen, engagemanget bland er som läser här gör mig så GLAD! Det är superviktigt med en livfull diskussion. Nu motsäger jag väl mig själv lite, eftersom jag skrev att jag vill bli älskad av alla? Mitt sabla bottenlösa bekräftelsebehov. Och att jag är sjukt dålig på att ta kritik som gäller just detta, med barnen. Men jag blev verkligen peppad att ta tag i det, på allvar, tack vare kloka läsare här.

Och det är såklart inte bara beröm och hjärtevärmande kommentarer som utvecklar, utan diskussion överhuvudtaget. Högt i tak!

Tänkte också på detta när jag häromdagen postade ett samarbete med Kry, där man konsulterar läkare via videosamtal. Kry har varit partner i podden tidigare i flera veckor men nu fick jag starka reaktioner, både i kommentarer och via mail. Även där slås jag av hur fantastiskt det är med engagerade läsare och följare. Välformulerade, smarta, kloka personer som gör att jag lär mig nya grejer, får nya perspektiv. Tack för det, verkligen! Jag lyssnar och att jag tar åt mig ska gudarna veta, haha.

Väljer noga mina samarbeten, har lyxen att kunna tacka nej till en hel del saker. Just med Kry var min utgångspunkt själva tjänsten (som jag gillar!), snarare än ersättningsmodellen. Själva tjänsten, där utgick jag från mig själv – tänk att alla idag kan få tillgång den tjänst jag alltid haft: att skicka en bild till en läkare, på ett infekterat sår, ett oroväckande eksem eller prickar, för bedömning? Utan att behöva gå till vårdcentralen? Jag har alltid haft mamma. Så i grunden är videotjänsten helt suverän: Man får diagnos av en läkare, när telefonrådgivning av en sjuksköterska på Vårdguiden inte räcker till, eller när närmaste vårdcentral ligger långt bort och har glesa öppettider. Tack vare att jag alltid haft mamma att skicka en bild till, eller prata med via FaceTime, så har vi sluppit många besök på vårdcentralen, aldrig varit på akuten – tack och lov – med något av tre barn.

Ska dock tillägga att när det gäller riktigt små barn, under ett år, så bör man alltid ha hängslen och livrem. Är man orolig – se till att snabbt få träffa en läkare, inte bara via videosamtal.

Man kan ju innerligt hoppas att exempelvis Vårdguiden utvecklar sin tjänst? Vad gäller andra delen – ersättningsmodellen – som är möjlig enligt dagens politiska system, så är jag ju inte expert. Men tack vare många kloka reaktioner så är jag nu betydligt bättre påläst och insatt! Återigen, tack för det. Och detta var väl egentligen ingen fortsatt diskussion om just det här samarbetet, utan generellt kring det coola och viktiga i den livliga – vettiga – diskussionen!

Med det sagt, ska jag nu mata den här lillskrutten med spansk diffus burkmat som jag hittade i närmaste affären. Han har inte ätit mycket i värmen, nu ser vi om han gillar detta. Annars vet jag (av erfarenhet) att de klarar sig på välling, kläm-smoothies och vatten i några dagar…