Utvilad, i perfekta leggings (och söndagens tre stiltips)

/Innehåller affiliate-länkar, alla produkter valda av mig /

Leggings-stiltips kommer här men först en söndagsuppdatering: Hej sköna söndagskväll och jag känner mig… Jag vågar knappt säga det. Men jo, jag gör det: Jag känner mig utvilad. Jag sov sju och en halv sköna timmar inatt. Vaknade förstås med ett ryck strax efter sex och undrade vad som hänt. Eftersom natt-marodören Ernst INTE var vaken?! Han sov ju gott i sin egen säng. Så jag slumrade till och vaknade sedan tjugo över sju. Halleluja. Herregud, så otroligt skönt. Jag gjorde kaffe, frukost (rostade rågsmörgåsar med ost, keso och tomater) och drog på mig träningskläder, och japp, det var dit jag tänkte komma nu. De fem fantastiska tipsen gäller alltså inte hur man får en god natts sömn med småbarn (sådana tar jag tacksamt emot). Utan leggings.

Har fått mycket frågor om leggings senaste veckorna. Mitt älsklingsplagg just nu och kanske det bästa (i hård konkurrens med hoodie-revolutionen) som hände stilmässigt våren 2020? Så here we go, här kommer mina tre bästa leggings-stiltips just nu, direkt från min leggings-låda (eller okej, träningsklädes-låda) i garderoben:

TIPS ETT: Satsa på sköna seamless-leggings (i färg!) för powerwalks, yoga och pilates. Snyggt med grått (räknas ju i alla fall som icke-svarta leggings) men jag gillar verkligen vårens palett med grågrönt, pudrig rosa eller COS magiskt fina bruna Seamless-leggings med fina detaljer. Eller i blått, love them! Därifrån kommer även min bruna parkas, den jag visade på Instagram.

Våga vägra svart i hela looken. Styla med matchande college-tröja eller hoodie. Acne Studios milda himmelblå från Wakakuu är drömsnygg, likaså den mörkblå. Älskar för övrigt seamless = man slipper sömmar som skaver eller trycker in. Däremot inte ultimat för typ jogg eller gym-träning om de inte har RIKTIGT bra resår och hög midja, så de sitter uppe.

Här på bilderna skymtar ni mina seamless från H&M. Älskar för de funkar faktiskt att jogga i (viktigt då att snarare gå åt den mindre storleken, jag som normalt har XL eller L kan klämma mig i M för att de ska sitta rejält bra åt) men så fort de kommer in tycks de sälja slut?! Samma sak med denna modell, med perfekt hög midja med bred mudd som håller in och liksom ”formar”. Äh, formar är fel ord men de sitter liksom åt på RÄTT ställen. Plus för nyckelficka i linningen. Alright, nästa tips…

Förresten, grå tröjan är denna från Filippa K, från deras ”Core”, alltså baskollektionen. Finns även i fina färgen Meringue. Okidoki, vidare till nästa tips…

TIPS TVÅ: Svartvita looken. Alltså, klassisk athleisure-chic med helsvarta leggings, vit eller svart college-tröja och vita sneakers. På med stora solglasögon och du är redo för typ vad som helst. Looken funkar också med ”mys-byxan” i svart, som denna från Filippa K, men då blir det snäppet mer casual om du har sneakers till. Tips på svarta yoga-leggings med schysst hög midja: dessa från ARKET, bra pris också. Glansiga leggings-trenden har jag lite svårt för men om man gillar den, kör på svarta (som dessa från ARKET). Viktigt med så vita sneakers som möjligt, icke lätt om man är en sko-slarver som jag. Måtte jag hålla mina Adidas Falcon rena nu. Puh. Apropå sneakers, så har Wakakuu just nu upp till 30% ”summer deal” och där finns en del fina Adidas kvar, kolla in!

TIPS TRE: Helsvarta kompressions-leggings med härligt hööög midja. Styla med längre tröja, eller till och med till krispiga vita oversize skjortan (fint med linneskjorta i sommar, som denna från Best of Brands) och ballerinaskor, eller sandaler (japp, du vet vilka). Citychict & ursnyggt. Som dessa från ARKET, tar dig från vardag till träningen till… ja, allt faktiskt. Alltså, jag kan ju fortfarande tänka på de där härliga gravid-tightsen jag hade, från Boob, men underbart hög midja som satt uppe tack vare magen. Man kan faktiskt tänka lite som man tänkte som gravid, då stylade jag upp och ner svarta leggings till det mesta. På hösten, med boots och stickad längre tröja eller kofta = klart!

KOMMENTERA GÄRNA!

Pepp eller provocerande perfekt?

Okej, efterlyser din input här. Efter att jag hamnade i en diskussion idag, som också legat och grott ett tag i mitt huvud. Det handlar om den fina konsten att peppa – och när man går över gränsen till att provocera? Rättare sagt, VAD eller VEM man blir peppad av. Och vad som bara är provocerande perfekt och irriterande. Skälet till att jag själv funderat över detta är ju mina egna inlägg om veckans (ganska ambitiösa och höga) träningsmål och förstås att jag känner mig väldigt motiverad till att komma i form och hitta tillbaka till välmåendet. Långsiktigt givetvis, för livet den här gången. Men ändå, det kan såklart uppfattas som triggande och hetsande för vissa. Jag köper verkligen det. Apropå det kom jag alltså idag att prata om just detta, vad som gör ett Instagram-flöde eller en person peppande att följa? Och när det bara blir provocerande eller stressande?

Jag blir verkligen så himla glad varje gång det dimper ner en glad ”tumme upp” och några snälla rader i inboxen, här i bloggen eller på Instagram i DM-korgen. Speciellt glad när raderna handlar om att någon blivit peppad. Peppad att gå 10.000 steg varje dag fram till midsommar (we can do it!) eller peppad att snöra på sig joggskorna. Samtidigt inser jag ju att det kan kännas som ”herregud, hinner hon träna idag IGEN hurtiga människa” eftersom jag just nu faktiskt hinner det. Har möjlighet. Och prioriterar det, givetvis. Vilket jag aldrig hade gjort för sex månader sedan, eller sex år sedan för den delen.

Någon klok slutsats har jag egentligen inte ännu, jag funderar just nu själv mycket över detta att peppa och var den där gränsen går. Men som sagt, är väldigt tacksam för all klok input. Så KOMMENTERA hemskt GÄRNA!

Okej, veckans träningsmål (och min dröm om välmåendet)

Yes, vi kör temavecka (veckans tema: träning och leggings!) och är det EN sak jag lärt mig – så är det att det är viktigt att sätta upp mål. Rimliga mål, smarta mål, snälla mål, ”helt okej”-mål men ändå… Triggande mål! Så, tänkte här dela med mig av mina träningsmål för veckan.

Men innan vi kommer till målet för veckan, så vill jag bara helt kort backa ett steg och förklara. Jag har ju varit hos en utbildad, klok och helt fantastisk nutritionist, för att försöka få bukt med hela den goda (eller snarare onda) cirkeln som jag VERKLIGEN kämpat järnet med de senaste… Tio åren. Tio år, herregud! Det låter ju inte klokt. Att det kan vara så länge. Men jo, det är det faktiskt. Tre barn senare, stora tv-produktioner, startat två egna bolag, många böcker, stressiga deadlines och otroligt mycket uträttat som jag är enormt stolt över – så är det ett faktum att jag prioriterat ner mig själv, mitt välmående och min hälsa. Bokat av träning, försökt komma in i bra flow, lyckats lite, men sedan – pang – rasar allt när det blir för mycket jobb. För lite sömn. Skippat promenaden, kastat i mig smörgåsar för att orka, ja, unnat mig, tröstat mig. Ja, du som vet, du vet!

Eftersom jag misslyckats i tio år så är jag såklart livrädd – ja, nästan inställd på – att jag inte kommer lyckas den här gången. Heller. Att jag helt enkelt är himla kapabel och duktig när det gäller MÅNGA saker. Jag kan leverera på många plan. Men inte detta. Jag tror också att det var därför jag behövde skriva om det här. Om man säger det högt, liksom?

Så, vad har detta med veckans träningsmål att göra? Jo, kosten och träningen hänger ihop för mig. Välmåendet jag vill åt handlar om att få en stark, pigg kropp med ett sunt midjemått. Den vetenskapliga världen brukar definiera ett hälsosamt midjemått för kvinnor som under 80 centimeter. Högre än så kan öka risk för bland annat hjärt- och kärlsjukdom. Kanske låter torrt och trist detta men vill ändå poängtera det för att förklara, eftersom mitt midjemått låg rejält över det när jag tog tag i detta för några veckor sedan – och det gör det fortfarande. Detta är väl ungefär ALLT jag kommer säga om midjemått och siffror dock, för det har aldrig varit något jag velat hetsa kring. Alla är vi så enormt olika där. Det finns redan alltför många som hetsar kring siffror och mått därute. Jag hoppas snarare kunna inspirera, peppa och BLI peppad av er därute. För tro mig, det blir jag verkligen! Heja mig, heja oss alla som siktar på välmåendet, i stort och smått. Blir lika glad varje gång man får ett grymt bra tips på DM på Instagram, i en kommentar, eller i ett mail för den delen.

Ja, detta var ju en lång utläggning för att komma till slutklämmen här. Som helt enkelt lyder…

10 000 steg per dag. Hela vägen fram till midsommar. Missar jag målet någon dag så ser jag i alla fall till att snittet ska ligga på 10.000 steg, gott och väl. Det skadar ju inte att få 15.000 steg någon dag liksom!

3 – 4 träningspass i veckan. Onsdag idag och två pass är avklarade, så det ska gå. Då inkluderar jag både styrka, jogg (försöker alltid köra varje måndag, så har jag ett pass avbockat) och min pilates som jag försöker gå på, Megaformer som det kallas. Och som jag är helt fast i nu, så himla utmanande och kul att känna hur kroppen blir starkare! Fixar det, liiite mer för varje gång. Eller hehe, ibland går det bakåt känns det som, men på det stora hela – framåt. Jag hör mig själv resonera sådär hurtigt som ”det kommer inte att kännas LÄTTARE imorgon direkt, utan snarare motigare, om jag inte gör det idag…” och sedan masar jag mig iväg dit, varje söndagsmorgon klockan nio.

Tennis, min bonus. Slutligen, min bonus till mig själv: Tennisen. Den räknar jag utöver träningspassen. Som jag tagit upp, eller försöker ta upp, ordentligt. Jag älskar det. Eller jag hatar det också, när bollen sticker iväg och går ut, gång på gång. Men svetten rinner, jag fokuserar järnet och jag kämpar, för jag ska banne mig komma upp ett trappsteg och känna mig säkrare och bättre. Det ska gå, jag vet att jag kan!

Nu funderar jag på att försöka testa nån hemmaträning också, för att det är kul med temaveckan. Hmmm. Jag återkommer på den fronten, håll utkik på mina Instagram stories.

KOMMENTERA GÄRNA!

Livet i leggings (och mina supersköna favoriter)

/ Inlägget innehåller affiliate-länkar /

Mycket (ja, MYCKET) kan man deppa ihop över just nu – men EN sak gör mig lite lycklig: Jag LEVER i leggings! Det är helt okej. Tackar ekande mötesfria dagar i kalendern och ”jobba hemifrån”-dagar, bokskrivardagar med Emilia och att jag bokat in eftermiddagsträning TRE dagar den här veckan. Så nu sitter jag här och knapprar på datorn i DESSA underbara favoriter från H&M, hög midja med bred resår och minimalt med sömmar. Älskar deras ”shaping”-leggings som liksom sitter på så himla bra! Älskar mina i svart men också i grågrönt. Men nu gick jag in på mina leggings-favoriter direkt, jag hade ju tänkt att göra en topplista över fem underbart sköna favoritplagg just nu, so here we go:

Supersköna hoodien! Just nu sitter jag här i DENNA vita från & Other Stories. Spanar också på denna från Filippa K Soft Sport i ljuvligt mjukt college-tyg. Eller COS fina i 100% mjuk merino. Till och med Ernst (!) fick en hoodie – denna lyxiga från Babyshop – till sin födelsedag, som han inte tagit av sig sedan dess. Passar extra bra med tanke på dagens utmaning i #säkerstilchallenge som är #comfyandchic då jag dagen till ära har på mig denna favorit från Soft Goat. Tyvärr slutsåld men kommer säkert snart in. Måste också tipsa om denna grå hoodie från H&M i bomull med 10% kashmir men ännu mer: joggers (!) i kashmirmix, ooooh så härligt! Okej, nästa tips…

Supersköna T-shirten. När jag tränar min pilates på plattform (kör för övrigt denna med bred ribbad kant nedtill, funkar inte att jogga i MEN för pilates, känner mig lite Gwyneth – samtidigt som jag eh, icke, är redo för bodysuit trots rea på Matches Fashion…) så lyxar jag till det med att svettas i linne-T-shirt, som denna snygga från H&M. Också ursnygg under svart blazer till kostymbyxa eller jeans. Vårkrispigt! Till löpning, träning och tennis kör jag den här funktionstoppen i svart, så snygg modell i all sin enkelhet, lite längre baktill och rak ”fit”. I like.

Supersköna Juicy-setet. Emilia skrattar åt mig när jag kommer i mitt Juicy-set (finns nu hos Wakakuu) jag var ju en av dem som bara VÄNTADE på att det skulle göra comeback. Nu är det här och jag älskar, älskar ÄLSKAR det! Tycker liksom också att det är rätt snyggt, går gärna runt i det hemma hela helgen… Wakakuu smög för övrigt igång sin vår-rea i dagarna, spana in HÄR om du letar efter Filippa K-klassiker på 30%, krispiga Toteme-favoriter eller snygga Ganni-toppar.

Supersköna stickade tröjan. För att ”snygga till” min leggings-look lite matchar jag med stickad tröja, som krämvita V-ringade Alpaca-tröjan från ARKET. Eller denna från COS. Tipsar också om midnattsblå Elbe från Stylein eller denna favorit (båda nu på superbra rea).

Nej, nu ska jag strax iväg och träna. Suck. Känner mig tung och trött idag. Jag återkommer också med en uppdatering på hälsofronten, där jag haft en liten svacka den här helgen. Usch, det är banne mig inte lätt att hålla kost och träning när man är så mycket hemma och ständigt behöver varenda minut extra vid datorn… Men det är bara att kämpa på – PÅ’t igen, som man säger. Heja oss alla, i stort som smått.

Tack krisen (för en endaste sak)

Jamen, det låter ju vansinnigt men jag får väl tacka hela denna vidrigt overkliga KRIS som råder, för en endaste liten sak. Och det är att jag

Jag GJORDE det! Igår sprang jag, Ebba Mary Matilda Kleberg von Sydow, milen. För första gången sedan jag opererade foten. Ja, egentligen för första gången sedan jag snubblade där i Falsterbo och senorna slets av och jag sedan aldrig någonsin riktigt fick ordning på vänsterfoten igen. Ignorerade värken, foten blev mer svullen, tills det blev helt ohållbart. Vilket slutade med operation och gips just innan förra sommaren. Så, den bubblande lyckan över denna milstolpe (!) är stor – och hade det inte varit för allt mörker omkring mig just nu, så hade jag nog inte gjort det.

För många därute, som springer regelbundet, är detta såklart ingen stor sak. Vaddå milen? Inga konstigheter. Men för mig är det en… jättestor sak. Ett Mount Everest, minst. Jag har ju berättat om hur jag bestämt mig för att komma igång den här våren och jo, att orka springa en mil är såklart en drömgrej men verkligen inget måste. I alla fall inte nu.

Så, jag hade absolut INTE gett mig fasen på att springa milen igår. Var inte det minsta laddad för att springa överhuvudtaget. Men när allt rasar omkring en, oron över hur detta ska sluta växer, så sprang jag för att bevisa för mig själv att jag kunde. För att jag hade möjlighet. Låter kanske knäppt men precis så kände jag: Jag MÅSTE göra något omöjligt, för att hitta kraften.

Att jag sedan slog mitt eget rekord (herregud, 57 minuter och 58 sekunder?!) ja, det vet jag inte hur det gick till. Kommer nog aldrig ske igen, haha, men vad gör det. Inte ens när jag var i min absolut bästa löpform, så fixade jag milen under en timma. Ja, ibland överraskar man sig själv. Det behövs onekligen, i dessa tider.

Avslutningsvis, till dig som inte känner dig det minsta pepp på att dra ut och jogga – kan jag, så kan du. Här hittar du mina FEM bästa ”börja springa”-tips!

KOMMENTERA GÄRNA!