Vårens trendigaste accessoar

Vårens trendigaste accessoar – i nya podden, som släpps idag! Lyssna vetja. Mina tankar om Avicii, det som inte FÅR hända och så har självaste Kate (?) skickat en fråga till podden. Kanske. Och därför tvingades Emilia ställa in vår efterlängtade tripp till Nääs fabriker…

sdltc2eeca0_NormalPreview

Foto: Cathal McNaughton / TT.

Jag fick förresten en sådan fin kommentar om ”nya” bloggen igår, av två härliga tjejer som jag träffade här. Blev verkligen glad. Återkommer till detta, för nu ska jag njuta av hotellfrukost här på Nääs fabriker. Och sedan ladda om inför i eftermiddag när Säker stil intar Fältöversten på Karlaplan. Ni som är i krokarna, missa inte att titta förbi!

KOMMENTERA GÄRNA!

Älskade lagom-klack!

/ I samarbete med Heelow /

Ja, kära bloggläsare. Att jag älskar riktigt fina skor med lagom-klack är ingen nyhet. Blev därför himla glad när driftiga duon Anna och Ida, som grundat svenska skomärket Heelow, frågade om jag ville bjuda mina läsare på 20% rabatt OCH en tävling…

IMG_0851

Annas och Idas idé är att skapa snygga festskor med låg klack = kul kväll MEN slippa ömma fötter, trött rygg och att behöva banga dansgolvet. Ibland kräver looken en klack, då tar jag med Heelow som ombytessko. Skon med lagom eller låg klack behöver verkligen inte vara trist. Den här nyheten är super till jeans, vit T-shirt och trench. En sko med lagom klack som lyfter looken.

Om du följer mina Insta Stories såg du nog de glittriga (designsamarbete med Valerie Aflalo) som hängde med mig till Mauritius. Nu har de kommit i den här nyansen också…

IMG_0406

De gör klassiska loafers också – men i vår gillar jag den här modellen med rem, feminin men adderar edge till en vardagslook. 3,6 centimeter klack. Perfekt när man tänker att det är en bra idé att dra direkt från jobbet till uteserveringen. 

IMG_0482

Skorna tillverkas i Portugal. Lästen är fin, skorna har lädersula som passar både ute och inne. Utöver arbetet som ligger bakom varje sko, så var det också kul att höra om duons story. De träffades när de pluggade och jobbar idag som jurister, Heelow är en bisyssla och deras passion. Passionen märks också på de vackra kartongerna, påsarna och kärleksfulla skötselråden som följer med.

IMG_0366

Så, till det jag får bjuda er på: 20% rabatt på hela sortimentet med rabattkod: EBBA. Gäller till 30:e april! OCH en lycklig vinnare får ett par valfria Heelow. Såhär enkelt tävlar du:
1. Gå in på Heelow och kika runt, skriv i en kommentar här nedanför VILKA skor du tycker mest om – kort räcker!
2. Tävlingen avslutas 3:e maj. Vinnande bidrag utses av en jury från Heelow och kan ej överklagas. Lycka till!

KOMMENTERA – VILKEN SKO ÄR DIN FAVORIT?

Piffade nyförlösta Kate

Så kom de, bilderna på den nyförlösta Kate. Som valde en röd klänning denna gång, med vit krage. Gullig mammalook. En blinkning till prinsessan Diana, vilket många var snabba med att kommentera.

Vid det här laget – tredje gången – så förväntar man sig inget annat än en piffig Kate med utsläppt, nyfixat hår, snygg klänning, höga klackar och perfekt figur. Tre och en halv minut efter att babyn ploppade ut.

sdltcc47e8e_NormalPreview

Personligen FATTAR jag inte hur hon orkar. Vid typ samma tidpunkt som Kate snyggt skred nedför trappan utanför sjukhuset, så hade jag återhämtat mig från lustgas, den obeskrivbara smärta och lyckoruset. Hade lyckats stappla in i duschrummet, försiktigt klivit i ett par extremt stora, mjuka byxor och en ren nattskjorta. Ej så mycket säker stil där inte.

Samtidigt, så fattar jag ju. För just detta, det är hennes jobb: att vara en del av sagoberättelsen. Barnafödandet, familjelivet och det privata som är allmängods när man är kunglighet idag. Sådana är spelets regler, det är liksom bara att gilla läget.

Och synd om henne är det ändå inte. Hon ser superlycklig ut och jag är övertygad om att hon nu är hemma och vilar, myser och kämpar som alla andra den första tiden. Med full service, dygnet runt. Innanför Kensington Palace murar kan hon vara 100% ifred från nyfikna blickar, njuta av barnvagnsrull i den enorma privata parken och nä, tror inte att hon lämnar på förskolan på ett tag heller…

sdltcc453e5_NormalPreview.jpg

Åh, lycklig trebarnsmamma. Välkommen till klubben, Kate! Den är underbar!

KOMMENTERA GÄRNA!

Foto: Maja Smiejkowska / REX / Shutterstock och Paul Grover /REX / Shutterstock / TT.

3,8 kilo engelsk miniprins

3,8 kilo engelsk miniprins är härmed levererad. Så skoj! Imorse åkte Kate in till sjukhuset och en minut över elva kom han, lillebror till George och Charlotte. Hurra för den lille prinsen och hurra för att allt tycks ha gått bra! Snart, snart, snart så får vi se 2018 års upplaga av den här bilden också, här med lilla Charlotte, född 2015…

sdltc2eeca0_NormalPreview

Och här med lille George i famnen, född i juli 2013. Åh, det går aldrig att ta miste på lyckan över en nyföding. Även om mitt hår inte var i närheten av så välfönat som Kates, så minns jag den där marsdagen ifjol som igår. Och den där februaridagen. Och den där aprildagen. Man glömmer aldrig. Så fint!

sdlszec5a07_NormalPreview

Man älskar ju också att de utanför Buckingham Palace sätter upp en kommuniké om födseln, ganska långt från ett sms – eller vad säger ni?!

sdltcc3b74a_NormalPreview

Ja, de håller på sina analoga traditioner våra kära kungligheter. Och nånstans måste man ju älska det – och förstå, eftersom det är sådant här som håller mystiken och sagan levande…

sdltcc3b750_NormalPreview

Foto: Cathal McNaughton / TT, Suzanne Plunkett / TT, Stefan Rousseau / TT.

Och NU ska det förstås tippas babynamn. James tippar många, det är väl för tråkigt?! Jag tänker att Albert vore fint. Efter drottning Victorias man, prins Albert. Tillsammans med Arthur är Albert också det som toppar ”gissningslistorna”. Hmm, något traditionellt blir det garanterat. Vad gissar ni på?

KOMMENTERA!

Sluta amma – när är man redo?

Det ordnar sig, du kommer att MÄRKA när det känns bäst för dig och ditt barn att sluta”. ”Tänk att du kunnat amma såhär länge, det är väl toppen”. ”Rätt var det är så har ni slutat”. ”Du kommer att känna när babyn är ointresserad, det kommer naturligt…”.

Så många kloka ord sägs om att sluta med amning. Som får det att låta så enkelt. Ändå känns det inte alls så himla enkelt, naturligt eller självklart när det nu börjar närma sig slutet med min minsting. Usch, jag blir ledsen bara jag tänker på att det snart är sista gången. Sista gången nånsin. Kanske låter det galet, han har ju fyllt ett – men så känns det. I hjärtat.

_DSC5641

Foto av fantastiska Kate Gabor. Om vi backar lite först. För mig har amning ju aldrig varit någon ”walk in the park”. Jag har behövt hjälp, stöd och dunderkurer, jag har åkt in till amningsmottagningen, torkat tårar, svettats i febertoppar och gnisslat tänder över den gnagande smärtan. Jag är nämligen en av de som drabbas av mjölkstockningar. Ni som vet, ni vet. Nu med tredje barnet tänkte jag många gånger att: nej, jag GÖR det inte. Jag låter inte amningsproblemen ligga som en blöt, grå filt över de första två månaderna.

Sedan, när amningen väl fungerat smärtfritt? Då har jag kunnat amma på i många månader – och jag har verkligen njutit av det. Av närheten, av det praktiskt – maten alltid med!

I tolv månader i sträck nattammade jag min lillbaby. Tills jag höll på att bli galen (och en väldigt irriterad, matt mamma, fru och människa) av sömnbristen. Att att vakna en gång i timmen, ibland vaka hela nätter eftersom jag också var hans napp. För snart en månad sedan fick jag nog, jag förklarade för Johan att vi måste hjälpas åt med detta och att vi måste ha en strategi – efter två veckors envist kämpande och teamwork, med en hel del bakslag, blev jag av med nattamningen.

Nu ammar jag en sväng på morgonen och ibland också lite på kvällen, en stund före läggdags vid åtta. Mest för närhetens skull, men också för att lillbabyn då – pyjamasklädd och gosig – klamrar sig fast vid mig och vill amma. Samtidigt, så känner jag ju att han är större nu. Om det krisar, så slänger jag honom fortfarande upp i famnen när vi sitter på en restaurang (har aldrig varit särskilt brydd med sådant) men snart så känner jag att det nog är ”färdigammat”. Helt ärligt, för att det känns mindre ”accepterat” rent socialt att amma en 1-åring men också för att jag sakta, kanske börjar bli redo att sluta själv.

På fredag åker jag till USA och blir borta i sex dagar. Jag vet ju att Ernst kommer klara sig galant utan amningen. Ska nog ändå packa med en sådan liten handpump, så att jag inte åker på en mjölkstockning. Sen när jag kommer hem känns det kanske inte ett dugg konstigt att sluta?! Jag vet faktiskt inte riktigt ännu. Tack och lov att alla åldrar och faser i livet har sin charm. Och att jag med tredje barnet på någon märklig vänster inte är så smärtsamt sentimental. Jag njuter ändå så av alltihop, på något sätt, att jag för det mesta är MER tacksam över att jag får vara om detta, än över att det samtidigt passerar förbi? Låter det helt snurrigt?!

KOMMENTERA!

Att åka från minstingen

Njöt av lugnet denna helg. Hela kroppen behövde det, inte minst inför allt som väntar i veckan…

Mellanpojken, lillbabyn och jag promenerade hem från Vasastan, där vi hade ätit härlig lunch hemma hos Ida. Hon hade gjort en urgod variant på bästa ugnsomeletten från Amys och min kokbok! Sen var dottern på teater, med sina gudmammor, och pojkarna och jag vandrade hemåt. Stannade vid en lekpark, hoppade hage på trottoaren, pratade om vilka blommor som var finast, plockade grenar. Sånt man inte (!) hinner en vanlig tisdagsmorgon på väg till förskolan.

Men – nu laddar jag krafter inför veckan. Jag har en viktig deadline på ett stort projekt på onsdag. Och direkt efter det åker jag till Göteborg och Nääs Fabriker, där Emilia och jag föreläser på stor, slutsåld trendkväll hos Bomullsfabriken. Övernattning, sen hemåt och på torsdag kör vi vårens stora trend-eftermiddag i Fältöversten på Karlaplan. Ska bli så roligt, vi har redan börjat spana in plagg och kommer att prata om hållbarhet och smarta köp som lyfter looken och håller länge.

Sedan, fredag förmiddag, så hoppar Marianne och jag på planet till USA. Bara vi två! Min kära syster fyller 40 och vi blir där över långhelgen. Usch, har redan ont i hjärtat över hur mycket jag kommer sakna Ernst… Och gänget hemma. Men jag VET att det kommer gå bra. Ändå VET jag att jag kommer längta ihjäl mig. Först bokade jag biljett åt honom också, sedan bokade jag av den i förra veckan. Insåg att en 1-åring är gladare hemma med pappa än på flyg fram och tillbaka över Atlanten med tidsskillnad, 40-årsfest och allt. Puh. Åker också dit för att fira min syster, och det blir jättekul att verkligen hinna fokusera på min älskade 7-åring, som fått vara väldigt mycket storasyster hela senaste året. Det blir bra. Det BLIR bra!

KOMMENTERA!

Hallå, stopp – jag är inte redo!

Men hallå eller, våren! Jo, jag säger HALLÅ ELLER – du som lyssnat på podden vi släppte imorse vet. Pang, så kom den bara. Hjälp. Stopp. Eller inte stopp, våren är ju minst sagt välkommen – men ni fattar.

Jag har liksom inte hunnit med, inser jag. Är inte riktigt redo. Inte rensat bort vinterkläderna i garderoben. Inte städat undan vintern var i sig hemma eller i mig själv. Torra, bleka vinterben. Vinterkropp. Usel pedikyr (måste hinna iväg i helgen) och de där babykilona som skulle vara borta ”när våren kommer”, de är ju kvar. Här, med mig. I tryggt förvar, skulle man kunna säga.

image1

Ändå finns det ju inget som slår den där känslan att blunda, känna den värmande solen och bara njuta av allt som ändå är rätt bra, här i livet. Med eller utan extrakilon, smutsiga fönster hemma, intorkat leriga overaller som fyller hallgarderoben och blåbleka, torra ben. Och avskavt nagellack på tårna. Det går ju att fixa. Och det går ju också att leva med och vara nöjd med livet ändå. Tänker jag.

KOMMENTERA!