Frukostvanor, livet och förbättring

Livet? Kommer till det. Men först. Herregud, som jag kommer sakna frukosten här på Bequia. Frukt, hemgjord granola med kokos, grovt nybakat bröd med stark ost och goda tomater. Färskpressad smoothie. Frågade Johan om han kunde tänka sig att skära upp lite frukt och pressa juice på måndag men…

”Då får du nog gifta dig med någon annan”, meddelande han. Hehe. Ja, så är det ju. Och det vill jag absolut inte. Aldrig någonsin faktiskt. Verkligen absolut definitivt inte efter de här underbara veckorna, bara vi, som familj. Läste någon gång att folk oftast separerar efter semestern. Då har man tid att bråka, att inse att man inte är lycklig, att… Ja, jag minns inte hur det var, exakt, men något i den stilen.

Då känns det fint att det känns tvärtom. Det tuffa är ju vardagen, när man inte hinner ses mer än i dörren vissa veckor, när man liksom rusar förbi varandra och somnar i soffan fredag kväll helt färdig och slut som artist, mitt i andra resan i ”På spåret”.

Så, nu har vi tankat på med tid, prat och fantastiska dagar, med varandra. Verkligen tagit oss tiden. Den största lyxen som finns. Väl hemma på måndag så ska jag försöka hålla fast vid det, även om det blir svårt. Frukostvanorna måste jag också ta tag i inser jag, vilket faktiskt känns enklare. Det får bli nya tag med en bunke chiapudding i kylen, hej 2020, nu gör vi det här!

Vykort från Mustique (och drottningens personliga uttalande)

Ja, det var ett ovanligt personligt uttalande från drottningen som till slut kom – efter dagar av vilda spekulationer. Nu kom det också just från drottningen, vilket hade undvikit spekulationer från första början. Skälet till denna märkliga turordning, ”utspelet” och alla turer lär vi aldrig riktigt få veta – men det tycks som att Meghan och Harry satte ner foten och fick som de ville. Drottningen nämnder dem till och med vid förnamn i uttalandet och säger att ”vi hade önskat att de stannat som heltidsarbetande kungliga men respekterar deras vilja och val att leva ett mer självständigt liv, som familj”. Fint och bra, säger jag. Måtte detta nu bli det bästa. Måtte Meghan och Harry få det lugnare såhär, med sin egen lilla familj.

Min egen lilla familj? Jo, igår var vi faktiskt på kungligt kopplad mark, när vi besökte denna ö…

Ja, nu var vi alla ljusgröna av sjösjuka på just denna bild – men vi är i alla fall samlade! Ett vykort från gårdagens exkursion. Igår gjorde vi nämligen en fantastisk utflykt till ön Mustique och visst, vi blev varnade för ”hårda vindar och rejäla vågor” men jag tänkte, äh, det där grejar vi. Hur illa kan det vara?! Det var… Vågigt.

Jag vet inte om det syns, men jag hade alltså en hinna av svett över hela mig. Jag som tagit på mig favoritklänningen dagen till ära, tog en skakig selfie inne på Basils Bar, när marken fortfarande gungade. Haha. Eller haha, man kan skratta åt det idag men igår var det banne mig ett äventyr! Samtidigt var det ett äventyr jag verkligen rekommenderar.

Är man här, så bör man göra ett stopp på den berömda grönskande, piffade ön som köptes av engelska lorden Colin Tennant år 1958, för 45.000 pund. Det var också PR-geniet Colin Tennant som gav en bit mark till prinsessan Margaret 1960 – som sedan bidrog till att göra ön till det paradis för de rika, glamourösa och berömda, som var Colin Tennants vision.

Jag ska se vad jag lyckades fånga för bilder i sjösjukedimman. Återkommer! För nu ropar gänget på mig här. ”Koooommer du mamma?”. Först ska vi iväg och äta frukost här, sedan ska jag smita tillbaka till rummet och förbereda inför podden med Emilia och jobba en liten stund, fram till lunch. Skönt. Hellre en förmiddag på rummet, än att småjobba små stunder utspritt. Och snart är vi ändå hemma i vardagen ändå, så jag löser mest de akuta sakerna nu. Sedan har jag ju tack och lov fantastiska kollegor hemma som håller ställningarna. Åh, vad GLAD jag blev igår när jag fick en glad selfie från veckans måndagsmöte med hela gänget och Säker stil!

Hur lär man barnen att förlora?

Ett vykort från oss denna söndag. Palmblad som susar i den ljumma vinden så att det låter som ett ösregn, ljusblå himmel, gnällig liten Ernst och på det stora hela en lugn, skön morgon. Eller lugn, det är fullt ös såklart. Barnen har inte minst hunnit småbråka om att vinna eller förlora minst fem gånger. Äh, fem? En underdrift. Jag vet inte, jag har tappat räkningen.

Hur lär man barnen att bli goda förlorare? Helt ärligt, tycker att detta är supersvårt. Nu handlar det här om kortspel, pingis och simtävling i poolen – inte liv och död direkt. Eller exempelvis betyg i skolan. Viktigare saker. Men i grunden är det ju något man måste lära barnen, som genomsyrar allt, tänker jag? Att kunna hantera motgång. Och det börjar ju där med kortspelet, som imorse efter frukosten, när vi spelade Gurka. Låta barnen vinna, eller spela ordentligt? Ja, nu blir det väl någon slags medelväg för det tycker jag känns bra. Tror jag. Samtidigt som jag tutar i dem, gång på gång, att spelet är det roliga. Att vara med (ja, innan man åker ut då, vilket man gör i Gurka…). Men ofta låter jag dem såklart vinna. Vilket ju sägs ”ge barnet falsk framgång”.

Varför låter jag dem vinna kortspelet då? För att JAG är rädd för att hen ska bli ledsen, sur och arg? För att det ska vara lätt och kul för barnen? Jo, kanske. Men jag varvar också med att vinna, hehe. För att jag vill! Alltså, missförstå mig inte nu, jag må vara en vinnarskalle och en tävlingsmänniska utan dess like – men jag låter inte detta gå ut över barnen. ”Inte jämt i alla fall”, fyller Johan i, här intill och menar att jag faktiskt är en rätt usel förlorare. Hmmm. Däremot visar jag dem att mamma bli glad när jag vinner! DET är också bra, tänker jag?!

Tävlandet – att vinna eller förlora – är ju också idag en sådan stor del av aktiviteterna de gör. Galet nog, men så är det ju. Det kommer så tidigt. Matcher i tennis, tävla i simningen, prestationer rankas och bedöms. Och jag som förälder behöver göra den svåra balansgången på förväntningar. Jag tycker ju att du är bäst hur det än går, min älskade älskling” – vilket jag alltid säger – varvat med att jag såklart vill visa att jag TROR på hen! Hejar! Vill att de ska göra sitt bästa, kämpa och ha roligt. Viktigast av allt är såklart det sista. Att kunna njuta av spelet och utmaningen. Vilket tyvärr inte är så himla lätt när de kommer hem från sporten de gillar med hängande huvud och frågar ”mamma, varför vinner jag ALDRIG en match”. Vad svarar man?

Jag svamlar kanske här. Men uppskattar verkligen andra tankar kring det här med att lära barnen förlora. Och vinna, såklart! Hur gör ni?

Meghan och Harrys markering?

Dagen före paret släppte den stora nyheten om sin framtid (och svallvågorna som nu följer) så hälsade de på Canada House i London, för att tacka för gästfriheten under deras sex veckor långa julledighet i Kanada…

En hint om vad som skulle komma, eller kanske en ledtråd om var de vill bo – då paret idag alltså meddelade att de kommer att ”dela sin tid”, som det så flott heter, mellan Nordamerika och Frogmore House hemma i Windsor?

Hur som helst, vi spanar in Meghans ursnygga chokladbruna look, som gömde sig under kamelfärgade lyxiga kappan. On point. Brun tight polotröja stylad med sidenkjol och bruna sammetspumps och jag älskar exakt ALLT med denna look. Drömmen att kunna bära upp detta, säger jag!

Åh, nu längtar jag efter att använda min bruna sidenkjol därhemma. Och blir lite lycklig över en pyttig småsak som att kungligheter – om än numera inte fulltidsarbetande seniora sådana – får svettfläckar på en tight polotröja de också. Sånt gillar man ju faktiskt. Tack, Meghan!

Foto: Daniel Leal-Olivas / TT, Frank Augstein / TT

DÄRFÖR säger Meghan och Harry upp sig (fem möjliga förklaringar)

Oj! Ja, oj kan man lugnt säga. Idag meddelade världens mest omskrivna kungliga par, Meghan och Harry, via sin Instagram till sina 10,1 miljoner följare (just liiite färre än de 10,7 miljoner som storebror William och Kate har, på sin Instagram men nog kom nyheten ut rätt bra ändå) – att de säger upp sig. Måste säga att jag blev extremt överraskad, detta är en såväl stor som historisk förändring. Och ett väldigt modigt beslut!

Säga upp sig kanske är att ta i men nog var det ord och inga visor i uttalandet som de själva säger har landat såhär efter ”många månaders eftertanke och interna diskussioner”. Så varför? Jo…

…Det spekuleras nu förstås vilt. Fem möjliga förklaringar lyder:

1. Monarkin slimmas – och fokuserar på prins Charles och Prince William. En tydlig trend i det kungliga i Europa, just som vi sett i Sverige och även i Danmark. Fokus på kärnan, en naturlig konsekvens för att inte urvattna, för att fortsätta hålla sig relevanta. Ja, för att överleva i en modern tid. Klokt av drottningen, enligt många ett måste för att monarkin ska behålla sin glans och status. Apanage kommer alltså inte att betalas ut till hertigparet, utan den kungliga ”lönen” får bara de heltidsarbetande familjemedlemmarna.

2. Meghan vill att Archie ska bli ”halv-amerikan”. De gör helt enkelt en #prinsessanmadeleine och vill kunna bo utomlands. Utan tjafs. Förmodligen i Toronto, där Meghan bodde under åren med ”Suits”. Vilket naturligtvis inte funkar, om man samtidigt vill vara en del av kärnan av kungahuset (vars roll ju trots allt går ut på att representera landet). ”We now plan to balance our time between the United Kingdom and North America”, skriver paret och är alltså väldigt tydliga med att en viktig del i detta är att de vill uppfostra Archie Mountbatten-Windsor – och eventuella kommande syskon – delvis i USA. De vill uppfostra honom enligt ”royal tradition” men säger sig också vilja ha utrymme för att fokusera på ”nästa kapitel” för familjen, och för att bygga upp deras nya (egna) välgörenhetssatsning. Som de snart ska berätta mer om. Säkerligen har de en plan. Så tja, en hyfsat fluffig formulering men fortsättning lär följa…

3. De har fått nog = ett modigt och klokt val, då de helt enkelt inte står ut att leva med drev, skvallerpress och stenhårda mediebevakningen. En fullt förståelig förklaring, frågan är väl bara om detta hjälper? Man hoppas onekligen det, ur ett mänskligt perspektiv. Bevakningen de får stå ut med är fullständigt vidrig. Harry såväl som Meghan har stämt brittisk press, för publiceringar av privata brev, avlyssnade telefonsamtal och lögner, långt över gränsen. Addera sedan alla elaka kommentarer, förnedrande krönikor, spekulerande kring bråk, dramatik och fejk-nyheter. Och icke-fejk-nyheter i form av Meghans pappa, som hon ju sedan många år sagt upp kontakten med, som tillåts gråta ut och kommentera det mesta.

I ITV-dokumentären som släpptes i oktober, från parets 10 dagar långa resa i södra Afrika, framträdde en nästan sorglig bild kring detta. Nyblivna mamman Meghan berättade, nära tårar, hur hon kämpade med sin nya vardag. Berättade hur ”tufft” det varit att anpassa sig till kungliga livet. Att hon var beredd på att det skulle vara tufft ”men trodde att det ändå skulle vara rättvist…”. Och att hennes kompisar hade varnat henne: ”Gift dig inte, de brittiska skvallertidningarna kommer förstöra ditt liv”.

Tankarna går såklart också till prinsessan Diana, vars skugga vilar över Harry och som han själv sagt, apropå tragedin: Han kommer till varje pris att försvara sin familj. I synnerhet nu när han har en familj att försvara. Hjärtskärande och fullt förståeligt då, att göra vad man kan för att få lite mer utrymme kring sin vardag och sin familj.

4. Hey, det är 2020! De vill köra sitt eget race, de vill kunna tycka saker – på egen plattform! Med över 10 miljoner följare på Instagram och kungliga titlar finns det en milslång buffé av möjligheter. De kan ägna sig åt sina hjärtefrågor, samla in mängder med pengar till goda ändamål och ändå ha större frihet att tycka och tänka, när de inte är en del av det innersta, arbetande kungahuset. Verkligheten är trots allt än annan, än när Edward VIII tvingades abdikera 1936 för att han gifte sig med sin älskade Wallis Simpson.  

5. De vill slippa redovisa, förklara och försvara vartenda steg de tar – de betalar själva (och hör sen). Det är ingen slump att just ekonomin lyfts fram i parets uttalande (och att de säger att målet är att finansiera sin egen tillvaro, att bli ”‘financially independent”). De är trötta på oket av att delvis finansieras av skattepengar, en diskussion som ständigt omger allt de gör. Som när de nyligen valde att skippa det traditionsenliga kungliga julfirandet i ett ruggigt England (nåt man bara GÖR som engelsk kunglighet, det är liksom som Kalle Anka på julafton) för att istället hyra en 140-miljoners mansion i Kanada där de hade semester i sex veckor.

Och debatten som rasade när de renoverade Frogmore Cottage för 25 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar, för att passa dem bättre, var inte att leka med… Å andra sidan, prins Harry har råd. Med råge. Engelska kungahuset är förmögna och han kommer att fixa detta utmärkt.

Bonus-förklaring: De vill ha kakan och äta den. Och vem hade INTE velat ha det?! De har kvar sina kungliga titlar, de understryker att de kommer att fortsätta arbeta för drottningen MEN de vill ändå kunna leva friare, välja en plats att bo på och ett sätt att leva som passar dem. De styr över sina egna uppdrag, utan att fråga pappa Charles eller storebror William.

Kort och gott, heja Meghan och Harry ändå. Som går sin egen väg. Och för att man ändå hejar på dem! Såklart lever de i en bubbla, med extrema privilegier och personliga assistenter, en stab av folk runt sig MEN jag tycker ändå de verkar härliga. Duktiga. Så bra hon axlat rollen, så fin han är i intervjuer. Måtte vi bara inte få se mindre av dem nu – men jag tror inte det är nåt att oroa sig för alls faktiskt. KOMMENTERA gärna!

Och en till gul!

Åh, en bloggläsare påpekade – helt korrekt – att en TILL härlig guldgul nyans på klänning, närmare bestämt den som bars av…

55-åriga superstjärnan och tidigare ”Golden globe”-vinnaren Sandra Bullock! Som faktiskt skippade röda mattan och gjorde en bejublad entré på scen, som prisutdelare:

Foto: Paul Drinkwater / TT

Vad säger ni om Sandras klänning, som andades lite 90-tal? KOMMENTERA! Något du själv hade velat bära?

Magiskt bra ögonbrynspenna + DEN DÄR skuggpennan?

/ Innehåller affiliate-länkar och köptips /

Hej från paradiset och rapport kommer – puh, om bagaget som fastnade i Frankfurt och än så länge är… på vift – med en parentes om TVÅ saker jag fått många frågor om på Stories, så jag svarar här helt enkelt:
1. Den flytande, supertunna ögonbryns-pennan från MAC (som finns här hos Lyko). Har själv beställt en, sååå himla BRA! Jag färgar mina bryn regelbundet men eftersom de är lite glesa här och där ändå, så fyller jag på med den här för bästa naturliga looken. Älskar att få sådana här knep från makeupartister som verkligen KAN. Okej, andra tipset…


2. En riktig ”for dummies”-favorit, som jag kallar den. Den grymma mjuka ögonskugge-pennan från Laura Mercier (finns här hos Skin City) som Erica Monteiro använde på mig i IGTV-filmen, där vi tipsar om busenkla makeupen! Färgerna jag har är ”Gilded Gold” och ”Burnished Bronze”, som går fint ihop att mixa. Mjuk, lätt att ”sota” med, sitter sedan där den ska hela dagen. Kolla annars också in den här från MAC, då i färgen Teddy, liknande produkt liksom. Men som sagt, Laura Mercier är suverän!