Det som håller en lugn

Kom nyss hem från dotterns onsdagspass på Eriksdalsbadet. Vanligtvis är det tre gånger i veckan som gäller men nu bara två. Idag var peppen STOR eftersom två av tränarna skulle bada och det var utlovade lagkapper

Jag stod där i kvällssolen i mina Birkar, med bassängens brus, glada barnröster och tänkte att TACK OCH LOV för detta. För denna stunden. För att aktiviteterna kan fortsätta, under mycket noggranna former – och inte som vanligt. Men ändå. Det är något som är som vanligt och det är så skönt för barnen. Sedan kom vi hem och såg på Lilla Aktuellt, pratade med mormor och morfar på FaceTime och usch vad längesedan vi sågs nu. Nu, när vi egentligen skulle varit i Skåne.

Mamma lagade en påsktårta som hon förslog att vi skulle försöka att njuta av via Zoom imorgon, på Mariannes födelsedag. Haha, jag gillar optimisten och den finns ju även i mig. Men det blir såklart en märklig påsk detta. Och fy, som jag längtar efter mamma och pappa nu. Att allting ska bli lite mer som vanligt igen. Så länge får man njuta extra av de små stunderna, de små glimtarna.

Fredagstipset – släpp allt och se detta!

Åh, här kommer ett underbart bra fredagstips. Ett ”släpp absolut allt och se DETTA”-tips! Ett riktigt ”tänk på någonting helt annat, som garanterat fängslar, uppfyller dig och skingrar tankarna”-tips. Nämligen…

Nya miniserien ”Unorthodox” på Netflix! Fyra fantastiska avsnitt, som är som en riktigt bra film. En annorlunda, otroligt välgjord, spännande och bra dramaserie som är baserad på Deborah Feldman självbiografi, om den unga kvinnan som flyr chassidiska judiska Brooklyn – och där tar serien sitt avstamp. Pang på, i en dramatisk flykt och sedan nystas historien upp (med arrangerade äktenskap, ritualer och fanatism…) samtidigt som vi följer – och håller tummarna hårt för – den sköra, 19-åriga Esther Schwartz.

Jag minns så väl hur fascinerad jag blev av detta, redan när jag för många år sedan läste boken ”Okej Amen” av journalisten Nina Solomin. Den handlade just handlade om de  ultraortodoxa chassiderna i Brookylyn, New York. Där männen bär långa, svarta rockar, hattar och lockar vid tinningen och familjerna – ofta med många barn – lever mitt i New York men ändå i en fullständigt avskuren, extremt religiös egen värld.

Det BÄSTA jag sett på väldigt, väldigt länge. Ville inte att det skulle ta slut efter fyra avsnitt och började sedan googla som en besatt. Måtte det komma en fortsättning. Ja, se den helt enkelt. En sådan serie man vill diskutera!

KOMMENTERA GÄRNA om du hunnit se den?

Tävla om dina nya glasögon!

/ I betalt samarbete med Synoptik /

//TÄVLING AVSLUTAD//

En värdig vinnare är äntligen korad i tävlingen med Synoptik och det blev med följande motivering..

”Jag vill ha ett par som håller länge – rundare med lite cateye som luktar 70-tal men som ändå är klassiska (kanske Guccis nya?!)! Men viktigast av allt: ett par som jag ser ordentligt i!”

Ett stort grattis till signaturen ”matildalovisa” som kommenterade ovan! Maila snarast ditt namn, postadress, mobilnummer och mejl till caroline@ebbavonsydow.com

//TÄVLING AVSLUTAD//

Jag jobbar ju med Synoptik och presenterade nyligen min genomgång, eller ”genomprovning”, av deras fina vårnyheter (här ser ni bilderna och trenderna). Häromdagen frågade jag Synoptik om jag kunde bjuda på en tävling här i bloggen, för att sprida lite glasögon-glädje – och yes, här kommer den.

Du kan vinna: Ett par valfria glasögon från Synoptik (komplett par) inklusive gratis synundersökning vid behov, till ett sammanlagt värde upp till 4 000 kr. Och såhär tävlar du… 

BERÄTTA HELT KORT vilken typ av glasögon just DU är sugen på? En båge i en färg? Svarta statement-bågen? Kanske en transparent båge? Pilotmodell i guld eller metall?

Vinnaren dras och annonseras här i detta blogginlägg, nu på tisdag 7 april 2020. För tävlingsvillkor gällande alla tävlingar på min blogg, LÄS HÄR.

Okej, lycka till – och KOMMENTERA HÄR nu genast, för att vara med och tävla!

TACK (och jag ska bättra mig)

Ville faktiskt bara säga TACK. Nej, det är faktiskt inte så ”bara” för jag blev så innerligt glad när jag läste kommentarerna här igår kväll. Alla 129. Tack, tack och tack igen. Om jag kan bjuda på bara en liten stunds förströelse, eller få någon att skingra tankarna en stund – då är jag glad för det.

Sedan måste jag väl också, som alltid, bli bättre på att skaka av mig. Jag kommer såklart aldrig ”pleasa” alla härinne, eller i övrigt i mina kanaler. Att köra mitt race. Måste, måste, måste bättra mig på den fronten. Folk kommer att ha åsikter, det är okej. Avslutar med att citera en otroligt fin kommentar här nedan…

Kör på som vanligt även i dessa tider. Dina personliga, tänkvärda och härliga inlägg i sociala medier förgyller min tillvaro som är dränkt i COVID-19. Det enda det talas om på fritiden genom nyheterna, tidningar, sociala medier och vänner och familj som är oroliga för sin och andras hälsa och ekonomi. Samtidigt som jobbet som kirurg inte är sig likt och hela sjukhuset ställer om till COVID-19-centrerad vård och jag själv är orolig för patienternas, kollegors och min egen hälsa. Gör det du är bra på, inspirera och sprid glädje med peppande inlägg och härlig podd. Tack! Kram från E

Nu ska jag försöka få igång min nya poddmaskin här hemma, på med lurarna och ”distanspodda” med Emilia. Japp, till och med podden blir på distans den här veckan – eftersom vi båda jobbar hemifrån – men man börjar ju onekligen vänja sig. Vid just det i alla fall. Hoppas att ni alla får en fin onsdag! Håll utkik här i bloggen, för i eftermiddag bjuder jag på en härlig tävling…

Inte lätt att göra rätt

Ett modereportage från ett fältsjukhus, något Sverige aldrig haft i fredstid. Helt ärligt så himla osmakligt. Har vi riktigt otur kommer folk att dö där, och du gjorde modereportage?

Jag läser kommentarerna på mitt lilla inlägg om kungligheternas vecka, som jag bjöd på här i bloggen igår – och tro mig, jag förstår och respekterar till fullo kommentarer som denna. Vi lever i en kristid och för min egen del anstränger jag mig verkligen för att just respektera andras beslut, åt det ena eller det andra hållet, givetvis inom ramar för vad som rekommenderas i samhället just nu. Men ändå, det är extra viktigt att visa förståelse.

Så därför fattar jag verkligen att det upplevdes som osmakligt att jag bjöd på ett svep från den kungliga veckan. Jag vet helt 100% ärligt inte hur jag ska fortsätta skriva i dessa tider. Men jag lovar er, jag gör så gott jag kan. Även i min lilla värld har mattan ryckts undan. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Ibland flera gånger om dagen. Barnen håller en nånstans sansad, vardagen rullar till viss del på. Jag är ENORMT – verkligen enormt – glad och tacksam över de uppdrag jag nu jobbar med och som också rullar på. Jag vill ändå tro att det finns ett utrymme, i detta overkliga, för en stunds paus, pepp och inspiration. Att jag kan fortsätta jobba med det här. Även om det såklart kan tyckas banalt att prata om en kunglig hallonrosa kostym, 10.000 steg eller barnens frukostfavorit. Eller ett sponsrat samarbete, som jag lagt ner mycket tid på – och som gör att jag kan ha fantastiska kollegor anställda i mitt bolag. Men ändå, jag fattar. Och jag ber om ursäkt om det upprör. Min mening är och var inte, med mitt kungliga inlägg eller något annat, att göra något osmakligt. Tvärtom, att ge en liten paus. Att försöka fortsätta min verksamhet, så gott jag kan. Det är inte helt lätt att göra rätt. Ibland blir det fel.

Någon bra slutkläm har jag inte heller idag mer än att… Jag svamlar. Så jag säger bara tack för att ni hänger med, läser, peppar och delar med er. För det är också himla mycket kärlek, snällhet och förståelse! Hurra för det. Det behöver vi alla extra mycket av just nu. Stor distanserad kram till er alla därute.

KOMMENTERA GÄRNA!

#10000steg – inte så lätt alla dagar

Heja dig Ebba! Jag har märkt en stor skillnad när jag nu är beordrad att jobba hemifrån (och inte får till naturlig rörelse i att förflytta sig till och från jobbet) att min kropp behöver röra på sig för att må bra. Jag har börjat få in rutin på träningspassen redan, men den utmaning jag tar med mig från dig nu är de 10000 stegen – de behövs jobbas in i dagsrutinen!

Tack för peppande kommentarer på inlägget om fem nya vanor i vardagen. Roligt att vi är fler och EXAKT som läsaren kommenterade ovan: stegen behövs OCH man behöver tänka på det, för att få in det i dagsrutinen! För mig blir det annars lätt jättebra en dag, kanske 14.000 steg men sedan kan det lika gärna bli 4600 steg nästa dag, utan att jag ens tänkte på det så snittar jag på 7000 steg en vecka…

Och nu, i dessa tider, är det banne mig en extra utmaning för många av oss att skrapa ihop till #10000steg – i synnerhet när man inte tar sig till jobbet som vanligt, inte rör sig mellan möten, träffar vänner på samma vis eller går till gymmet. Jag pratade med min syster i Philadelphia som sedan en vecka tillbaka hemskolar deras tre barn och jobbar hemifrån, varvat med hennes man. De tillåts gå ut och jogga eller exempelvis ta en promenad med nära och kära OM man håller avstånd och noga praktiserar så kallad social distansering. Vi konstaterade unisont att oj, som man uppskattar de där 10.000 stegen och promenaderna, med klokt avstånd från andra, nu. Samt att oj, vad man behöver dem både för kropp och själ.

KOMMENTERA GÄRNA!

En DRÖS med bra tv-tips (och en viktig reminder)

Alltså, UNDERBART med era tv-tips som ni fyllde på med här. Tack, tack, tack! En ljusglimt ändå, i dessa tider när vi alla tillbringar så mycket mer tid hemma – inte minst av solidariska skäl. Jag måste också tipsa om vår bonuspodd, späckad med tips. Lyssna gärna! Och glöm inte, apropå just tv-tips och att stanna hemma i soffan…

Det viktigaste av allt just nu: Tvätta dina händer. Noga. Med tvål och vatten. Extra länge. Se till att barnen gör detsamma, gör det till något roligt. En utmaning! Var försiktig. Begränsa dina sociala kontakter. Håll dig hemma, i största möjliga mån. Njut av fördelarna, i detta dystra läge: Passa på att läsa eller lyssna på böcker! Sortera dina foton, framkalla och klicka hem ett härligt personligt präglat fotoalbum från det där fina lilla företaget som gör väldigt vackra vävda fotoalbum?! Plöj en serie. Plocka hemma. Ring äldre släktingar. Ta hand om er. Det kommer att bli ljusare, det kommer att bli sommar och måtte vi nu ta oss igenom detta tillsammans.

KOMMENTERA GÄRNA!

PS. GLÖM INTE att du i högerspalten här (på dator, vet inte om det syns i mobilen?) kan följa bloggen, så att varje nytt inlägg kommer i din inbox. Väldigt fiffigt! Signa upp, inget spam – bara nya blogginlägg!

Hurra för mig (tre år som trebarnsmamma)

Nej, det är väl inte direkt läge att fira dessa dagar. Alls. Johan fyllde år i söndags och det hanns liksom knappt med. Älskar honom och vi får fira ordentligt sedan, när allt är lugnare och det går att träffa nära och kära. Så sa vi och så får det bli. Vi blickar framåt. Målbild, sommar. I Falsterbo. Tillsammans, alla fem. Då ska vi ha tagit oss igenom detta, måtte vi alla ha gjort det, så gott det bara går.

Men – MEN – jag tänker faktiskt ändå fira mig själv lite grand. Vet inte riktigt hur men på något sätt? Kanske med ett härligt bad ikväll när barnen somnat. Eller en lugn tre kilometers springtur imorgon bitti, efter att jag lämnat. Som jag egentligen inte (alls) har tid med men… Jag ger det till mig själv i present. Ja, förlåt mitt svamlade här, varför är JAG värd att firas då? Jo, för när mina kompisars barn fyller år har jag för vana att inte bara gratta de små – utan också dem. För att de firar födelsedag som föräldrar. Att få vara någons mamma. Och den här veckan firade jag tre år som trebarnsmamma, tack vare denna lilla människa:

Hurra för honom, familjens bestämda lilla solstråle. Jag har skrivit det förut, sagt det många gånger – för det ÄR verkligen så: Denna pyttperson var pusselbiten som gjorde livet komplett. Jag är så tacksam för våra tre, våra underbara älskade tre. Jag hade såklart varit tacksam ändå men nu gav livet oss detta och oj, så ödmjuk och glad jag är för det. Kanske inte varenda vaknatt, när de sliter i en från tre håll, det gnälls om paddor och tjuvnyp och gud vet vad. Men på det stora hela: Hurra för oss allihop. Och ja, för mig då, the Mothership!

KOMMENTERA GÄRNA!

Men du HAR väl sett nya säsongen?!

Nej, fråga mig (snälla) inte om hur jag prioriterar. Men om det nu ska komma NÅGOT vettigt ur mitt tv-tittande och livet i leggings, så kan det ju åtminstone vara att jag kan guida DIG därute? Till det absolut bästa att se just nu? Jag är trots allt gammal tv-recensent på Expressen. Vi släppte faktiskt en bonuspodd om detta igår späckad med tips – men för dig som hellre läser, jamen, då kör vi. Bäst just nu är…

Nya – och sista – säsongen av ”Homeland” på SVT Play. Herregud så tryggt det känns, när världen är upp och ned, att Carrie och company tryggt levererar en underbart bra säsong.

Emmy-vinnaren ”Succession” på HBO Nordic. Om du inte redan sett, se ikapp inför att tredje säsongen kommer i sommar. Och njut. Av cyniskt maktspel, New York-miljöerna, familjedrama, bortskämda arvtagare och svart humor. Alltså, grattis till dig som har detta kvar… OBS, samma sak med ”The Loudest Voice”, om vidrige Fox News-chefen Roger Ailes (suveränt spelad av Russell Crow) framfart och liv. Som ju tillsammans med ”Chernobyl” tveklöst var förra årets bästa tv-serie. Basta.

”The Day” på SVT Play. Belgiskt polisdrama som följer ett gisslandrama på en bank från olika perspektiv – och jag kan inte sluta titta! Det är mörkt, regnigt, dystert, snorigt och tja, rätt deppigt men ändå, kan ej sluta då det är så himla spännande! Har ännu inte sett klart, får nog bli ikväll kanske…

En annan ”har du missat, så grattis”-serie? Hyllad kanadensiska succéserien ”Workin’ Moms”, på Netflix finns tre hääärliga säsonger. Korta avsnitt (skönt) och man känner så med de fyra karaktärerna vi får följa – och ja, en riktigt härlig serie att plöja, helt enkelt.

”Erkännandet” på SVT Play. Älskade du också ”Line of Duty”? Grattis, du har sex riktigt, riktigt bra avsnitt serverade i form av denna miniserie som man icke kan sluta se på. Brittiskt, ohyggligt spännande och välgjort drama baserat på ett verkligt mordfall. Om mordutredaren som bryter mot polisens regelverk för att ta fast seriemördaren – men var det värt det?

Hypen kring ”The Outsider” på HBO Nordic, stämmer den? Jamen, jag vet inte eftersom jag bara sett första avsnittet men så fort det ingår ”mystiska omständigheter” i introtexten blir jag skeptiskt (lite samma med ”Devs”, som många pratar om – hmmm, njae?). Äh, ALLA tjatar ju om hur bra den är, så jag får ge den en chans i alla fall.  

Måste här också slänga in en serie jag längtar efter: ”Mrs. America”! Förhands-hypad miniserie som utspelar sig under sig i 70-talets USA, med Cate Blanchett i en av huvudrollerna som Phyllis Schlafly, konservativ politiker och antifeminist. Mmm, detta bådar gott!

Sedan KAN vi väl inte längta nog efter att detta ska bli tillgängligt här hemma (i England har den haft premiär). Pratar förstås om Downton Abbey-skaparen Julian Fellowes nya historiska drama ”Belgravia”. Mmm, som balsam för själen ändå:

Okej, en sista reminder: ”Kalifat” på SVT Play. Rekommenderade till Emilia att se tillsammans med Amaury, vilket egentligen kanske inte var så bra, för Johan tyckte den var på tok för hemsk och läskig. Men för mig som gillar… Mörker och hemskt, så var Nej, agenten Fatimas egen utredning-spåret är inte toppen och känns lite apart men i övrigt, ett måste att se.

KOMMENTERA så gärna! Vad har jag glömt?!

Tack krisen (för en endaste sak)

Jamen, det låter ju vansinnigt men jag får väl tacka hela denna vidrigt overkliga KRIS som råder, för en endaste liten sak. Och det är att jag

Jag GJORDE det! Igår sprang jag, Ebba Mary Matilda Kleberg von Sydow, milen. För första gången sedan jag opererade foten. Ja, egentligen för första gången sedan jag snubblade där i Falsterbo och senorna slets av och jag sedan aldrig någonsin riktigt fick ordning på vänsterfoten igen. Ignorerade värken, foten blev mer svullen, tills det blev helt ohållbart. Vilket slutade med operation och gips just innan förra sommaren. Så, den bubblande lyckan över denna milstolpe (!) är stor – och hade det inte varit för allt mörker omkring mig just nu, så hade jag nog inte gjort det.

För många därute, som springer regelbundet, är detta såklart ingen stor sak. Vaddå milen? Inga konstigheter. Men för mig är det en… jättestor sak. Ett Mount Everest, minst. Jag har ju berättat om hur jag bestämt mig för att komma igång den här våren och jo, att orka springa en mil är såklart en drömgrej men verkligen inget måste. I alla fall inte nu.

Så, jag hade absolut INTE gett mig fasen på att springa milen igår. Var inte det minsta laddad för att springa överhuvudtaget. Men när allt rasar omkring en, oron över hur detta ska sluta växer, så sprang jag för att bevisa för mig själv att jag kunde. För att jag hade möjlighet. Låter kanske knäppt men precis så kände jag: Jag MÅSTE göra något omöjligt, för att hitta kraften.

Att jag sedan slog mitt eget rekord (herregud, 57 minuter och 58 sekunder?!) ja, det vet jag inte hur det gick till. Kommer nog aldrig ske igen, haha, men vad gör det. Inte ens när jag var i min absolut bästa löpform, så fixade jag milen under en timma. Ja, ibland överraskar man sig själv. Det behövs onekligen, i dessa tider.

Avslutningsvis, till dig som inte känner dig det minsta pepp på att dra ut och jogga – kan jag, så kan du. Här hittar du mina FEM bästa ”börja springa”-tips!

KOMMENTERA GÄRNA!