Måndag 07.19

Hej måndag, hej ny vecka! Ett upplopp till sportlov för oss, även om vi faktiskt ska dela upp oss detta lov. Mer om det senare…

Åter till här och nu. Det sista jag gjorde igår kväll var att de när solen går upp och ner. Idag, nästa vecka och i mars och i april och… Sedan somnade jag. För att vakna igen en kvart senare och sedan ligga vaken mellan midnatt och ett när Ernst hostade som värst. Klappade, puffade upp honom på kuddarna för att få högläge och sedan lugnade det sig till slut. Han sov resten av natten mellan oss i dubbelsängen och imorse var han såklart supertrött, ilsken och ledsen. Lille skrutten. MEN jag lärde mig i alla fall att solen gick upp 07.19 imorse över Stockholm – och den går ner 16.45. Kvart i fem! Hör på det! Jag blev helt lycklig! För trots att jag just nu, i skrivande stund, känner att jag ICKE ligger i fas (alls) inför den här veckan, så kände jag ändå att ljuset kommer. Vi går mot ljuset och det blir bättre? Ja, det kanske låter konstigt men det var helt enkelt en väldig tröst med det där 07.19

Här kommer också ett måndagstips, nämligen att lyssna på garderobspodden som ni hittar HÄR! Och här ovanför står jag faktiskt just i ett dressing room från Kvänum, på deras trevliga Design Week-cocktail häromveckan i deras showroom på Sibyllegatan. Men vad vi gjorde inuti garderoben, ute i Äppelviken, det får ni höra här

Grattis till mig!

Den här uppfinnaren har vi nu firat. Ordentligt. Hurrat, pussat, kramat och sagt grattis. Eller faktiskt, så tänker jag – grattis till mig. Till oss allihop, som får vara familj med den här kloka, fantastiska människan som nu fyller sju år. Och som trivs allra bäst såhär, som på bilden nedan. Hemma hos oss i Skåne, med trädgården alldeles utanför, gärna två saxar till hands, mycket bra ”byggmaterial” och oceaner av tid för hans olika projekt…

Helgen då? Jo, jag hann med både tjejmiddag, en damdubbel i lördags, kalas på lekland med pojkarna – och så firade vi dessutom i dagarna två. På det kom en REJÄL måndagssmäll idag men det… Äsch. Så blir det ibland bara. Det… Tar vi sen. Först rapport om allt firande: av familjens första födelsedagsbarn. Eller, först fyller ju min mamma, den 11 januari. Mormor. Men sedan kommer Klas, älskade barn. Som redan i veckan började planera och ”pynta och göra fint hemma, mamma, så att alla SER att det är någon som fyller år här snart”. Det blåstes alltså ballonger och hängdes upp kalasiga tyg-vimplar över köksbordet.

Överst på önskelistan? Jo, där stod det…

Silvertejp! Vår lilla super-pysslare. Gissa då lyckan när han fick hela TRE rejäla rullar. Genast startades ett bygge av en kartong här hemma. Lego fick han också, Johans föräldrar kom förbi på hembakad kardemummakaka och kaffe, sedan hade vi några familjekompisar här på lunch. Någon vettig bild från lunchen missade jag att ta, däremot blev det en på söndagsmorgonens uppvaktning…

Överbliven kak-bit med sju ljus, paket och massvis med pyssligt presentband på frukostbordet till Klas ära. Och varm Oboy till frukosten, såklart!

Nej, nu ska jag se klart ”Kalifat” här. Johan har läst för alla tre barnen i vår säng. Sådan lyx, jag sitter i soffan i Juicy-set och bloggar! Åh, såg nu också att nya ”Homeland” har premiär ikväll, hjälp, ska man ta sig en titt på det också kanske!?

En bukett till framtiden (och min dröm om 2023)

Okej, såhär. I samarbete med Interflora har jag inför Alla hjärtans dag fått det lite annorlunda men väldigt roliga uppdraget att prova Interfloras nya tjänst “Sveriges långsammaste blomsterbud”. Vad går det ut på? Jo, med Sveriges långsammaste blomsterbud skickas en bukett på Alla hjärtans dag i år – OCH en om tre år. Alltså, en bukett nu och en lagom till Alla hjärtans dag 2023!

Rosa drömrosorna hittar du HÄR men åter till det långsamma blomsterbudet – och vem jag tänker skicka det till…

Jag visste genast! Och att det inte räcker med ett, jag behöver tre

För vissa handlar det här kanske om kärlek. Att våga satsa. Visa att man tror på en relation, idag – och om tre år. För mig handlar det om Anna, Erica och Ida. Eller ”Bokklubben”, som vi kallar vår lilla meddelande-slinga där vi dryftar allt, japp, verkligen exakt allt. Sömnlösa nätter, skärmdumpar, tips, tårar, lycka över något kul och bra på jobbet, över att ha vågat ta ett stort och viktigt beslut, snabba ärliga råd direkt till provrummet, recept, pepp eller att bara få ur sig dagens totala ilska, PMS-irritation eller depp över logistiken och… Livet. Och vips, så känns det ändå alltid liiite bättre. Liksom delad glädje är dubbel glädje, så är ju delat depp hälften så tungt att bära. MEN en sak går inte att förbise längre…

Vi hinner aldrig, aldrig (aldrig) hinner ses. Vi alla fyra. Det är ingens fel egentligen, det är livets fel. Jag fattar inte hur alla andra (jo, så känns det ibland på Instagram…) hinner med att träffa vännerna. Anna är hemma med liten baby, Erica har flyttat till hus utanför stan och förvisso bor Ida och jag kvar i stan och ses nästan jämt, då vi numera jobbar ihop. Men ändå. Vi rabblar jobb, projekt och planering så även vi får lita på ”Bokklubben”-slingan för att hinna med vänskapen.

Hur mycket jag än älskar livet med våra tre älskade små, heltidsjobb, driva två egna bolag och kampen om att få ihop veckorna. Så tänker jag ibland att jag också längtar lite efter en tid när vi är typ sextio (!) med utflugna barn och all den där… Tiden. Jag tänker att det är då vi tar revansch på vänskapsfronten. Då har vi en stående tisdagsmiddag tillsammans, obligatoriska långpromenader på söndagen och hörrni, då händer det, den där resan till London vi talat om i fyra år (!) nu. Jag bokar Afternoon Tea på Kensington Palace och vi promenerar genom halva stan, går på museum och dricker kaffe på en trottoarkant i South Ken.

Eller förresten, jag glömde en sak nu. Jag är tidsoptimist. Kanske behöver vi inte ens bli sextio!? Kanske blir det bättre med tid på vänskapskontot redan om tre år, 2023. Och därför tänker jag att Interfloras långsamma blomsterbud är ett PERFEKT sätt att säga: Jag tänker på dig idag och önskar att vi hann ses mer. Nu hinner vi inte det – och det är helt okej. Men om tre år, då händer det! Och då kommer en bukett till, som påminnelse om vår vänskap och hur mycket den betyder för mig.

Så, tack Interflora för att ni ger mig chansen att visa mina älskade vänner hur mycket de betyder för mig. Idag, om tre år och alla år framöver. Vill du också skicka Sveriges långsammaste blomsterbud? Då gör du såhär…

1. Välj den bukett du vill skicka på Alla hjärtans dag i år! Jag älskar ju vårvackra buketten ”Love” (som du ser på bild här ovanför) med tulpaner, vaxblomma och eucalyptus – men du väljer, givetvis.
2. Berätta i hälsningen att du tror på er kärlek, eller er relation – och att den du skickar till också kommer få en bukett till år 2023!
3. Lägg sedan till buketten som levereras på Alla hjärtans dag om tre år, i din beställning.
4. Skriv en hälsning som levereras tillsammans med 2023-buketten. Klart!

Slutligen, att skicka någon en tanke i form av en bukett är alltid en bra idé tycker jag. Så passa på den här veckan, ja varför inte redan före Alla hjärtans dag? Så har hen en vacker bukett att njuta av på fredag. Interflora levererar buketten samma dag om du beställer vardagar före klockan 14.00. HÄR hittar du alla fina Alla hjärtans dag-buketterna

När dagen börjar rätt – och dagens #säkerstilchallenge

Finns det något bättre än en BRA start på dagen? En bra start på en vanlig dag för mig = inte alltför mycket gnäll, kaos, jox och borttappade vantar i hallen på morgonen och torrt väder ute. Sedan, den där lilla pratstunden på väg till lämning. Och att jag själv inte behöver släpa med mig datorn, ha på mig snyggskor och kostymbyxor, utan kan lyxa till det med att lämna i jeans, sneakers och stickad tröja. Eller Juicy-set. Mmmm. DET är en bra start för mig. Därför säger jag hurra för denna torsdag som började nästa precis så. Tre glada barn – check. Sköna kläder – check. Solsken och rosa himmel, till och med lite fågelkvitter – check. Först de stora iväg till skolan, sedan Ernst på förskolan. Sedan unnade jag mig att ta morgonens inplanerade telefonmöte mellan 08.30 – 09.00 gåendes och avlutade med en kaffe i Fältan, för att sedan sätta igång och jobba hemma strax efter nio…

Halvtio kom mina kollegor Caroline och Sofi hem till mig, vi jobbade igenom pågående projekt, planerade och bockade av listor. Fixade lunch hemma, avokadotoast till oss allihop, och sedan åkte Sofi och jag ut till….

Stockholm Furniture & Light Fair, ute i Älvsjö. Oh, jag är helt fulltankad med inspiration nu, färgerna! Materialen! Återkommer till detta. Nu ska jag iväg till Kvänum på Design Week-cocktail.

Innan dess, måste ju via er dagens #säkerstilchallenge – oldie but goodie – och japp, det fick bli mina väldigt gamla kostymskor från Acne eftersom jag just hämtat ut dem från spa, det vill säag skomakaren. Jag tror att de har fem år på nacken nu, eller är det mer? Ett par varv till skomakaren har de fått göra, för att sula om och ta om hand. Men oj, vilka trogna följeslagare de är. Jag köpte mitt första par i butiken, älskade dem och använde jämt. Sedan lyckades jag till slut haffa ännu ett par på Acnes outlet i Barkarby, den lyckan alltså! Det är jag glad för nu, flera år senare. Imorgon i #säkerstilchallenge gäller ”Visa dina ränder”. Woho, det är en utmaning som passar mig! Ser fram emot att se DINA ränder imorgon…

Åtta månader efter operation

Japp, en liten hälsouppdatering – och en målbild, kommer här! Efter tio dagar av munsår, små febertoppar och allmän total trötthet (efter vår långa semester, jag fattar inte hur kroppen funkar ibland?! När man känner sig som BÄST blir man knuffad i diket, oh well) så kom jag i måndags ÄNTLIGEN ut på 2020 års första springtur. Här kommer bildbevis på känslan efteråt: rosig, nöjd, glad och svettig med iskalla lår och rumpa, haha! Det var nollgradigt trots allt. Så, vad är då målet?

Jag har tre mål egentligen…

Det första är att FOTEN SKA HÅLLA! Alla ni som haft en skada eller gått igenom en operation, ni vet känslan. Jag opererades före sommaren, nu har det gått åtta månader. Tacksamheten över att kunna jogga, att försiktigt känna att jo, det går banne mig. Samtidigt som det är viktigare än viktigast att skynda långsamt. Så igår sa jag till min kompis Hanna – vi som vanligtvis springer ihop varje måndag 18.00 i ur och skur, typ – att ”inte mer än fem kilometer”. Jag känner lite grand i hälsenan och foten har inte full rörlighet ännu, måste skärpa mig och köra mer sjukgymnastik när jag ändå sitter där i soffan framför mina tv-serier.

Andra målet är att få in rutinen. Vilket i sin tur gör att man hittar det där SUGET efter att dra på skorna och ge sig ut, en lördagsmorgon till och med! Här är mitt mål att verkligen försöka köra varje måndag med Hanna, därefter en springtur på några kilometer – allt från tre till fem, whatever – på antingen fredag eller lördag. Alltså, två gånger i veckan. Det är vad som krävs för mig för att hitta springsuget, det vet jag. Det är i sin tur vad som krävs för att jag ska börja känna att stegen blir liiite lättare. Som bonus, kanske även jag, det ska jag inte sticka under stol med att det också vore skönt, för just nu springer jag med ett par extrakilon som jag är såååå evinnerligt trött på att baxa runt på.

Tredje målet är att kunna springa milen. Allra helst Tjejmilen! Jag VET, det låter jättemycket för en som slet av senorna på yttersidan foten och… Egentligen är det dumt att haka upp sig på just MILEN. Men jag vill så gärna, skulle så innerligt gärna vilja greja det. Målbilden är en ljus, vacker kväll, springa i T-shirt (inte shorts för det skaver så på låren, hehe) och ta det långa yttervarvet runt Djurgården och fixa tio kilometer! Jag struntar faktiskt i tempot här, bara jag joggar hela tiden. Åh, vill så G-Ä-R-N-A!

Har du fler bra mål, som jag kan få låna? Så sugen på lite spring-inspiration nu! KOMMENTERA GÄRNA!

Rosa vinnare, en otippad entré och mest hållbara galan – någonsin?

Jamen vi MÅSTE prata om BAFTA! Om glittret på röda mattan, att de valde att ha en dresscode OCH givetvis också om Joaquin Phoenix tacktal – två minuter du bör se, som blev enormt viktiga med tanke på diskussionerna som föregått galan.

Nu vidare till galans dresscode – och det faktum att röda mattan hyllades av Vogue som ”one of the most sustainable awards season events ever”. Här hemma i Sverige var det tema #hållbart på Ellegalan i januari, i England gick man steget längre och skickade ut en speciellt framtagen guide, till stjärnorna och gästerna. Dessa guidelines togs fram av London College of Fashion och är faktiskt kul läsning! De rekommenderar ”godkända” märken, designers och tipsar konkret om hyr- och lånesajter. Hur fixade då stjärnorna på röda mattan den hållbara klädkoden? Kate var föredömlig…

…Och tja, har man en gammal Alexander McQueen från 2012 som är gudomligt vacker, ja, då ska man förstås använda den. Även handväskan var en gammal favorit, hennes guld-clutch från Anya Hindmarch.

Lika vacker nu som för åtta år sedan! Men inte alla kunde hålla sig från att bära något nytt – eller så har de kontrakt, där det förmodligen ingår en ”BAFTA-entré”. Zoe Kravitz är ju exempelvis ambassadör för Saint Laurent och bar guldglittrande fodral signerat chefsdesigner Anthony Vaccarello…

Så snyggt med röda läppstiftet och röda naglarna. Wow! Tycker den här klänningen slår hennes Oscars-kreation med hästlängder

Vi fortsätter med en annan ambassadör, nämligen Charlize Theron, som naturligtvis bar Dior – tydligen hade chefsdesigner Maria Grazia Chiuri bett henne välja mellan lila och rött, det blev…

Underbar lila klänning, i klar-lila chiffon med ett tunt svart sammetsbälte i midjan. Vackert! Dior + Charlize är uppenbarligen en bra match, vet inte hur länge hon varit ansiktet för deras doft nu?! Dior släppte också den här ljuvliga bilden på ”work in progress”…

Alltid kul att se sånt här ”behind the scenes”! Vilket påminner mig om att jag HOPPAS att Emilia nu uppdaterat från sin spännande Paris-resa…

Kvällens mest otippade entré gjorde väl ändå…

Scarlett Johansson? Vad hände här?! Och nej, jag har inte sett ”Marriage story” eftersom ni var flera som att den var tung och jobbig. Och handlar om en skilsmässa. Puh, jag har nog med spänning och mörker i mitt tv-liv just nu tack vare ”Kalifat”…

Vi går vidare med en riktig vinnare i rosa, i dubbel bemärkelse!?

Yes, detta gillar jag. Renée Zellweger i Säker til-rosa Prada. Karamelligt och glammigt med siden, klassiska snitt men ändå en modern tvist med lilla ärmen. Coolt!

Skådepelaren, regissören och manusförfattaren Greta Gerwig (aktuell med ”Little Women”) kom i sammetsklänning i vackert mossgrön. Sammet (från Miu Miu) valde även irländska skådisen Jessie Buckley. Trendvarning på stora kragen!

Ännu en cool svartvit detalj syntes på skådisen Rhoda Ofori-Attah:

Annars var kvällens trend svarta klänningar, här på Margot Robbie:

De många helsvarta kreationerna gjorde att de få som valde en härlig färg verkligen stack ut stilmässigt. På ett bra sätt! Som höggravida skådisen Jodie Turner Smith, aktuell med filmen ”Slim & Queen” (även gift med skådepelaren Joshua Jackson) i klargul, skimrande Gucci…

Foto: Jeff Gilbert / TT, Vianney Le Caer / TT, Joel C Ryan / TT

VILKEN VAR DIN FAVORIT FRÅN BAFTA? Om jag fick låna en klänning för en kväll, så skulle jag nog vilja låna Renée Zellwegers, även om den är på tok för ”söt” för mig… Hmmm. Du då, vilken väljer du? Kommentera!

Designveckan och #säkerstilchallenge

Nu så, det är inte mindre än TVÅ utmaningar för min del den här veckan! En #bloggutmaning där jag utmanar mig själv att uppdatera här om min dag. Varje dag! Och den andra… Ja, den återkommer jag till strax. Min måndag startade med lämning av glada barn och februarisol, sedan hem till Emilia där vi poddade och stämde av – och, hmmm, drack två koppar kaffe och pratade om ditt och datt och det var underbart trevligt. Tre effektiva men mysiga jobbtimmar.

Sedan vidare ner till stan, för klockan tolv skulle jag på lunch i samband med Stockholm Design Week (som drar igång idag). Det var DUX som presenterade en installation tillsammans med Norm Architects och MENU, som Trendgruppen bjöd in till – där de hade inrett en ”ateljé” i form av ett kreativt konstnärshem, som var som att vandra runt inuti en enda stor drömmig moodboard…

Japp, här ser ni mig och herregud, jag ville kasta mig direkt hem och styla skrivbordet. Vackert, harmoniskt och inspirerande. Dessutom kul möbel-nyheter och relanseringar av DUX-klassiker i ny kostym. Och sedan…

…Är det ju alltid extra kul med inspirerande skrivbord, eftersom jag hämtar med mig inspiration till Bookbinders i färger såväl som materialval och styling. Skoj! För mig har Stockholm Design Week fått en helt ny innebörd nu, med vår investering, så det känns extra roligt. Urgott var det också, för det bjöds på lunch efter presentationen, där jag satt med min gamla kompis Emma Unckel (som jag inte träffat på sååå länge!) och Marie Serneholt…

Kaffe och chokladbollar – sedan vidare till två möten på kontoret och nu har jag också gjort en telefonintervju om vårens färgpalett, med ett magasin. Men vi stannar vid chokladbollarna en liiiten sekund…

Och japp, lyckades få till en spegelselfie med Marie – samtidigt som vi båda konstaterade att man nu BARA ville hem och rensa. Men att det samtidigt är ett mission impossible med små barn. Och att… Det är helt okej ändå!?

Nu ska jag packa ihop här strax, klockan är kvart i fem och jag ska träffa Hanna och jogga, halvsex utanför min port! Usch, jag känner av liiite i foten, i hälsenan liksom, efter att jag körde igång med tennis och en megaformer-timma i veckan. Inte bra, egentligen. Men en lugn jobb ska funka, fem kilometer är målet!

Sen ska jag hem och äta hemlagad pizza med barnen OCH ikväll se senaste avsnittet av Kalifat på SVT Play. Herregud så spännande det är…

Eller nej, inte HELT slut ännu! Ser ni min tolkning på dag 1 i #säkerstilchallenge här ovanför?! En klassisk vita skjortan-look fick det bli. Så ROLIGT att så många är med. Nu kör vi! Dags att shoppa i sin egen garderob, få en inspirationskick och våga tänja gränserna lite. Imorgon är det ”A pop of color” som gäller, helt fri tolkning givetvis. Hmmm, funderar på vad det ska bli?!