Kan jag – då kan du (mina fem bästa ”börja springa”-tips)

”Men alltså kan jag, så kan du” – sa jag till mina ickespringande kompisar (eller de som i alla fall identifierade sig som ickespringande) när jag kom igång med att springa, efter att ha utmanat mig själv på jobbet i Nyhetsmorgon. I direktsändning. Jag hade en idé om att köra en ”springutmaning”, för att sprida pepp till andra i samma läge. Eller, helt ärligt, jag tänkte att jag KAN INTE SPRINGA och JAG GILLAR INTE ATT SPRINGA och JAG KAN INTE SPRINGA (sa jag det?!) men jag ger det ett försök, ändå, för att det blir ett bra inslag i Nyhetsmorgon Söndag…

Jag bjöd dit Blossom Tainton Lindqvist som tipsade mig om enkla övningar, hur man kommer igång och jag tänkte att yes, detta kommer peppa många därute (men jag kan ju fortfarande inte springa, för jag är inte en sån som springer). Sedan började jag ändå sakta men säkert att testa mig fram och gång efter gång, så kände jag hur stegen blev liiite lättare, hur det blev lite mindre motigt att ta mig ut – och till slut vilken lyckokänsla det var efteråt. När rundan var avklarad. Inget kanon-tempo? Äsch, strunt samma. Bättre tempo än jag haft om jag suttit hemma i soffan i alla fall?!

Sedan började min fot trassla, efter fallet på tennisbanan, och ytterligare en rejäl snubbel-olycka i löpspåret. I slutet av maj opererade jag foten och nu är jag här igen. Igår sprang jag fem kilometer, förlåt en halvmil (viktigt, vilket en klok läsare lärt mig, tack) och känslan var fantastisk. Urjobbigt, såklart, tungt och flåsigt och jag är så rädd att trampa snett. Men ändå. Fantastiskt skönt för kroppen och huvudet. Framför allt: det gick! Jag grejade det!

Så NU tänker jag ännu mer att om jag kan, som en icke-springande, trött person med halvkass träningskaraktär och en opererade fot, då kan du också. Voilà, här kommer mina fem bästa tips för att komma igång:

Tips ett! Börja lååångsamt. Detta fick jag lära mig av Blossom – och den hårda vägen. Detta var ju mitt stora misstag alla gånger jag tidigare försökt mig på att jogga. Pang, för hårt, sen ont, deppigt och motigt. Som nybörjade kan du till och med börja med tre x tio minuter. Alltså, du ger dig iväg en halvtimma. Spring en minut, gå nio minuter – i första ”tiominutaren”. Sen, spring två minuter, gå åtta minuter – i andra ”tiominutaren”. Sen, spring tre minuter – gå sju minuter i tredje och sista ”tiominutaren”. När du går, så kör du rask takt, alltså powerwalk. Känner du dig stark, avsluta passet med att jogga väldigt lugnt i fem minuter. Klart! Heja dig, grymt bra jobbat ju!

Tips två? Schemalägg löpningen. Helst en fast dag. GÖR det bara! Jag kör varje måndag kl 18.00 med min kompis Hanna. I ur, skur och snö. Sen är mitt mål alltid att få in EN gång till, utöver det, gärna på onsdag eller torsdag. Men måndagar är heliga och bra, kickar igång veckan liksom och man har den där ”nystart”-energin. Ja, inte igår direkt för min del, men ibland så…

Tredje tipset lyder: Slappna av i händer och axlar. Läste detta nånstans för ett tag sen och försöker verkligen tänka på det, det är så lätt att knyta nävarna och spänna sig, så åker axlarna med. Ett bra knep är att knyta händerna ordentligt, innan du börjar, sen slappna av – då hittar du avslappningen.

Tips fyra: Komplettera med träning! Löpning kräver kondition, japp, men också styrka. För mig är detta det kanske allra viktigaste, för att ens kunna springa utan att slita på – och få ont i – knän, ja hela kroppen. Gamla hederliga utfall, benböj, armhävningar, ja och jag påminns i skrivande stund om att jag verkligen måste få in detta i min rutin också. Puh. Så viktigt, för att orka.

Femte tipsen? Ladda ner en bra app. Jag kör med Runkeepers ”basversion”, alltså den som är gratis. Duger utmärkt. Jag får se tempot, hur snabbt (eller långsamt?) jag sprang jämfört med tidigare lopp.

Sjätte tipset? Okej, jag sa ju fem tips, det är för att jag inte lyckats få ordning på detta viktiga – nämligen att masa sig iväg nånstans och skaffa vettiga, riktigt bra skor. Står högt på min lista nu, nästa vecka ska det bli av!

Nej hörni, ni kör vi. Jag har som mål att springa hela vintern igenom. Vet att det är ett högt mål men med bra kläder och okej underlag, så funkar det faktiskt. Jag VET också hur bra jag mår av den friska luften. Så heja mig, heja dig, heja oss allihop. Och framför allt: Spring för din egen skull, som jag tror att Terese Alvén skulle sagt. Vet också att hon helt säkert hade hejat på och sagt nåt uppmuntrande nu på fredag, när vi skulle spelat tennis ihop. Säkert hade hon också kommit med fler smarta tips och råd. Passa avslutningsvis på att tipsa om hennes bok, som vännen Jane Haglund hjälpte henne färdigställa, finns att beställa här. Gör det!

KOMMENTERA GÄRNA! Fyll gärna på med ditt bästa tips!

Gör om, gör rätt (så känns det faktiskt lite bättre)

Usch, jag vaknade imorse och kände stressen i kroppen. Hinner inte. Dålig måndagskänsla. Min första tanke när jag vaknade var ”nej, nej, nej, jag får inte ihop den här dagen ens”. Hade behövt en helgdag till, ja, vem hade inte behövt det förresten? Jag kröp ner en minut i dotterns säng och väckte henne med småprat om dagen. Ernst satt redan och åt andra portionen gröt, påklädd och glad i köket. Johan skulle lämna alla tre eftersom jag hade tänkt komma igång DIREKT med jobbveckan.

Men istället sa jag att jag kunde lämna Ernst på förskolan, så kunde Johan ta de andra till skolan. Drog på mig leggings, gympaskor och skön tröja och promenerade Narvavägen ner i morgonsolen…

Och sen promenerade vi förbi förskolan, vidare ner till Djurgårdsbron. Det var en sådan vacker morgon! Jag köpte en kaffe till mig och en kanelbulle till Ernst på motorbåtklubbens lilla kafé, sedan satte vi oss nere på bryggan i solen och pratade om fåglarna, båtarna och flaggorna (”sådana som hästarna har”, sa Ernst om flaggorna – tror han syftade på att det är flaggor på hästtävlingar!?). En timma senare promenerade vi i lugn och ro till förskolan och trots gråt, så kändes allt väldigt mycket lättare. En stressmorgon blev en mysig start på veckan.

Pling i mobilen, precis när jag lämnat, så ställdes hela min eftermiddag in eftersom en nyckelperson hade blivit sjuk – och nu sitter jag här i leggings och ska passa på att komma lite bättre i fas. Och känner att det är fullt rimligt att det blir så. Väldigt skönt.

Mycket ska hinnas med den här veckan. Jobbet som skulle gjorts i eftermiddag skjuts fram, så det blir tight. Men det kommer gå. På torsdag planerar jag stor heldags plåtning hemma hos mig. Moodboards, kläder, blommor, rekvisita och rubbet ska jag boka och tänka igenom. Noga. Ska nu påbörja en checklista med de bilder och det rörliga material jag vill få gjort då. Det är ett roligt, himla bra och väldigt viktigt projekt som jag kommer att skriva mer om här om tre veckor ungefär. Jag håller tummarna för krispig septembersol, snälla måtte det bli så!

Mitt i alla måsten och en lång ”vill göra”-lista så är den där timman imorse i solen så otroligt värdefull. Den vände hela starten på den här veckan, och nu tänker jag att veckan liksom hamnade på rätt ”kurs” och att det kanske fortsätter så? Helt enkelt, en väl investerad timma som gjorde att ALLT kändes lättare. Nu så, nu kör vi!

KOMMENTERA GÄRNA!

PS. Du vet väl att du kan få nya blogginlägg direkt i inkorgen? Kolla i högerspalten (i alla fall om du läser detta på dator / desktop) och signa upp. Så smidigt!

Kronprinsessans metallic-skimrande 70-talslook

Wow, detta KAN ju bara inte vänta till fredagens kungliga svep. Vi måste spana in kronprinsessan i Maria Westerlinds sprillans nya kollektion för MQ! Vi kollar in en detalj på härliga tyget, som känns väldigt YSL-doftande på ett härligt glammigt sätt, tycker jag…

Jag föll direkt för det här metallic-skimrande settet när jag var på lanseringen, då var det dessutom stylat med ett ”headband” i samma tyg, riktigt 70-talscoolt. En liiiten detalj men det hade varit ännu vassare som ”hel klänning”, alltså att man dolt resåren i midjan på kjolen, kanske?

Här stylades det med knallrosa skor och väska, när hon anlände till riksdagens föreställning med anledning av riksmötets öppnande på Stockholms konserthus…

KOMMENTERA! Vad gillar du looken? Något du skulle kunna tänka dig att använda själv?

Usel nattsömn – och alldeles underbart

Hos oss har vi också gjort en grej över när pappan flänger och far. Madrass in från garaget. Minstingen i mitten (förvisso inget nytt, han kommer in mer eller mindre varje natt) och de två äldsta turas om att sova på pappas plats respektive madrass. De har dessutom stenkoll på vems tur det är! Då är det kass nattsömn för min del som ska in på den lodräta raden! Men ändå ljuvligt! Vår äldsta fina pojke, snart stor, jag bara njuter av varje gång han vill hänga med på detta. I morgon är det dags för pappans första resa för hösten, vi andra längtar lite…”

Åh, fick en sådan härlig kommentar på inlägget nedan – jamen PRECIS så känner jag också. Haha, nästan att jag kan länga lite efter de här ”ensamdagarna” med barnen. Jag vet, jag beklagar mig förmodligen titt som tätt när Johan är borta – här eller (och?) till de stackars närmast sörjande som får lyssna. Okej, jag tror inte att jag är den allra gnälligaste människan men jag… Häver ur mig. Mina långa haranger. ”Hur ska det gå ihop, herregud, sån dålig tajming”. Jag gnäller, helt enkelt. Vilket jag också uppmuntrar andra i min närhet att göra. Ös på! Gnäll på, ut med det bara, delad börda är hälften så tung – det funkar faktiskt. Ofta i alla fall. Även om det inte hjälper, så blir det i alla fall inte sämre av att få häva ur sig lite grand. Tänker jag?

Men åter till kommentaren – för trots gnället, så njuter jag också av detta. Så kanske man inte FÅR säga men det gör jag! Att bestämma allt själv. Nu är det mammas ord som gäller. Fixa frukost, på mitt sätt, komma iväg på morgonen, helt på mitt sätt. Inget ”jaha, jag trodde att du skulle...”. Att fåna mig och fuldansa när jag gör frukost! Allt blir inte perfekt, det blir lite stressigt men det går ju. På nån vänster. Och att sedan på kvällen krypa ner, åla mig in, i det här mellanrummet. Tidigt, eftersom jag inte har någon jag vill sitta och småprata med en stund när barnen somnat. Varma, sovande, rufsiga pyjamasbarn. Som sparkar, vrider, vänder och vaknar till. Alldeles, alldeles usel nattsömn för min del – och alldeles, alldeles underbart.

Okej, nu längtar jag såklart OCKSÅ. Det gör jag verkligen. Det gör vi allihop! Men känslan av fixa, rodda och greja allting själv och att sedan unna sig den där tekoppen (och rostade smörgåsarna som blev middag, eftersom jag inte hann) i soffan på kvällen i ett alldeles lugnt, tyst hem, den är… Också härlig. I did it, heja mig. Kontrasterna, helt enkelt. Livet vore ju onekligen himla trist utan dem.

KOMMENTERA GÄRNA!

”Jag kan värma pappas sida”

Fint med en frivillig, som snabbt erbjöd sig att ”värma pappas sida” den här veckan när Johan är bortrest på andra sidan jorden. Blir inte fullt så tomt då. Eller inte ett dugg faktiskt, snarare sparkar hela natten lång – men låt gå. För det ÄR underbart mysigt att sova allihop i vårt sovrum. Dottern på madrass på golvet, vid fotändan, och pojkarna och jag i dubbelsängen. Sånt jag njuter av när jag är ensam hemma med barnen.

Så, visst, jag beklagar mig när Johan är borta (på samma sätt har jan såklart rätt att beklaga sig när jag är borta!) MEN, man får inte glömma att det också är rätt mysigt. Väldigt mysigt faktiskt.

Nej, nu ska jag släcka här, några minuter i elva. Det är sån lyx för mig att ligga nedbäddad såhär dags! Måtte nu allihop sova natten igenom… DET är ändå den allra största lyxen: En full, god natts sömn. Mmmm.

Jag vet, jag vet, jag vet

Jag vet, jag vet, jag VET att det går över. Det är förmodligen en fas just nu. Som känns helt fruktansvärt lång i mitt hjärta, som inte fixar de där tårarna eller morgonens ständiga ”mamma, INTE lämna MIG” från min blonda lilla rufsiga skrutt. Jag vet ju. Han är min tredje, trots allt. Vår lillprins. Jag vet att han har det hur bra som helst med de underbara pedagogerna, som tar honom i famnen när jag måste gå på morgonen, småpratar och distraherar så att han antagligen slutat tjuta redan innan jag hunnit iväg många steg mot kontoret…

Ändå måste jag säga att det varit tufft nu efter sommaren. Det är ju inget jag kan förändra, eller ens vill förändra. På det stora hela. Eftersom jag älskar detta, mitt jobb, älskar att slita och kämpa med att skapa roligt, inspirerande innehåll här och i mina andra kanaler. Jag gör det för nu men också för framtiden. För mig själv, för vår familj, för att vara en hårt arbetande förebild för våra tre.

Eller okej, det är klart att jag skulle vilja att livet vore en enda lång sommar i Skåne ibland… Att en liten, som Ernst, vill det – det förstår jag. Att vakna varje dag med syskonbus, mamma och pappa hemma, hela dagen, ut i trädgården, genom häcken till farmor och farfar. Ner till stranden, ut och cykla. Hänga på överallt, jämt. Glass varje dag. Fast jag själv då? Ändå inte. För herregud, vad vore livet utan kontraster. Vad vore ljumma sommarkvällar om man inte fick längta ihjäl sig efter dem i minst tre (fyra? fem?) blåsigt kalla ruggiga månader varje år? Vad vore en planlös ledig fredagseftermiddag med barnen, om alla eftermiddagar vore så? Kanske bra för andra, dömer ingens val i detta, men för min del, så trivs jag ju ändå med mitt.

Ja, det är som det är. Ville nog egentligen bara säga att mitt hjärta känner för er andra därute som också tvingas lämna en liten gråtande på morgonen. Som helt säkert också torkar tårarna så fort ni satt foten utanför porten. Men ändå. Det är tufft, fyfarao vad ont den där gråten gör.

KOMMENTERA GÄRNA!

Kungligt fredagsgodis – the Sunday edition!

Sådär, vi kör en Sunday Edition av veckans favorit – för att veckan trots allt inte är slut ännu. OCH för att det finns härligt mycket att rapportera om! Härligt men också skandaler. Hjälp. Ja, du som hunnit lyssna på senaste podden vet vad jag pratar om här… Hur som helst, den avhandlade jag i podden – nu åker vi till Heidelberg istället:

Drottningen är iväg på jobbresa och har späckade dagar i Tyskland med möten, studiebesök och annat. På fredag ger jag en en matigare uppdatering kring detta, helt säkert också en stilsäker sådan, eftersom det är drottning Silvia vi pratar om.

Från en stilsäker drottning till en annan. Margrethe bjöd på en sensommarsnygg randig, krispig look:

Nu kör vi raskt vidare till Norge och en glittrande gåva…

…Från kungen av Spania, som det heter på norsk. Armbanden var en av mååånga konfirmationspresenter som prinsessan Ingrid Alexandra av Norge fick i veckan. Här ser vi en stolt pappa Håkon och farfar kongen, triss i tronföljd.

Men frågan är om inte den allra finaste presenten var…

…Folkdräkten, som hon bar dagen till ära. Det var en gåva från farfar Harald och farmor, drottning Sonja. Som själv broderat på förklädet. Åh, så fantastiskt fint hantverk detta. Sverigedräkten som våra kungligheter oftast bär i all ära men DETTA, det är nåt annat. Wow! Vet ju självklart att vi har fantastiska folkdräkter i Sverige också, inte minst Bohusdräkten – Vingåkersdräkten – och andra, men nu handlar det ju om kungligheter och de bär oftast just Sverigedräkten.

Massvis med små pärlor, sidentråd och sidenband. Vi måste kika på broderiet lite närmare…

Ja, väldigt fint detta – och heja duktiga konfirmanden Ingrid Alexandra! Som alltså lär bli drottning av Norge en vacker dag…

…Och gudmor Victoria var självklart på plats! Arton gudbarn har hon, kronprinsessan, så det blir nog en del konfirmationer de närmaste tio åren sisådär.

Snabb tillbakablick till 2010, när Ingrid Alexandra var självskriven som en del av brudföljet när Victoria och Daniel gifte sig:

Faddrar till den norska prinsessan är också danske kronprins Fredrik, Märtha Louise och kungen av Spanien. Så det var säkert lite trevligt tronföljar-mingel efteråt, kan man tänka sig. Måste ändå skönt att dryfta vardagen med andra som har samma rätt märkliga ärvda jobb.

Kronprinsessan – stilig i ljusblått med matchande diadem – hade också en roll i kyrkan, där hon tände ett ljus under gudstjänsten.

…Och på kvällen var det middag för familjen. Här ser vi kärntruppen samlad! Nej, Märtha Louise tog för övrigt inte med sin omtalade pojkvän, schamanen Durek, eftersom han var upptagen på jobb i USA – men han hälsade via Instagram.

Så jorå, fortsättning följer med kärlekshistorien som skakar Norge, ger reportrarna massvis att skriva om – och som fått den norska prinsessan att starta ett nytt Instagram-konto, där hon inte längre använder sin prinsesstitel…

En bild till från middagen på kvällen! OCH hittade en bild på kronprinsessan Mary av Danmark som hade med sig äldsta sonen, prins Christian. Kul! Han är ju bara ett år yngre än Ingrid Alexandra, så nästa år är det hans tur att ”konfas”.

…Bara EN bild till på huvudpersonen, innan vi går vidare!

Det var en stor dag även i England i veckan, eller okej, jag omformulerar mig här. Kungligheterna gjorde att det gjordes ett liiitet undantag i Brexit-nyhetsflödet – och där dök den här duon upp…

Det var nämligen dags för skolstart för prinsessan Charlotte, lillasyster till prins George. Charlotte är alltså mellanbarnet i Kate och Williams trio. I veckan började hon Thomas’s Battersea School i London, där storebror redan går.

Charlotte, även känd som prinsessan som charmade alla när hon räckte ut tungan på en regatta tidigare i augusti. Eftersom vi alla nånstans tycker att det är himla skönt när andras barn – i synnerhet kungligheternas – inte är så himla perfekt väluppfostrade jämt.

Men för det mesta ser vi henne trots allt i prydlig klänning, prydliga skor, prydligt allt och prydligt perfekt mamma. Här på Meghan och Harrys bröllop, där lilla Charlotte var med i näbbet…

…Och här med mamma, när Kate och William tog med barnen på ett tre dagar långt besök till Tyskland, förrförra sommaren.

Lilla Charlotte Elizabeth Diana, som nu hunnit fylla fyra (den 2 maj) och som förhoppningsvis kommer hitta ”sin” grej när storebror George får dra lasset som tronföljare.

Alltid lite efter brorsan. Nu – och i all framtid.

Mycket näbb-uppdrag har hon redan haft och fler lär det bli! Här på moster Pippas bröllop, där även George var med i följet…

Näbb-proffset Charlotte konfererar med mamma…

Innan vi lämnar just detta bröllop MÅSTE vi ta en snabb titt tillbaka på Pippas ljuvliga brudklänning i spets:

Vi avslutar med en efterlängtad Meghan-uppdatering och en färsk bild från US Open-finalen mellan Bianca Andreescu och Serena Williams. Meghan var förstås där för att heja fram sin kompis som dock förlorade mot tennisvärldens hetaste 19-åring…

Här nedan ser vi henne brevid Serenas man, superentreprenören Alexis Ohanian och jo, visst ser du vem frisyren just bakom Meghan tillhör?

Jag gissar att du gissade rätt? Annars kommer rätt svar här:

Serena var ju också en av de många superstjärnegästerna när Meghan och Harry gifte sig i maj förra året. Tycker att den här bilden får bli en grand finale denna söndagskväll, sen ska jag krypa ner och lägga mig. Regnet smattrar mot rutorna och alla barnen sover gott. Mysigt!

Foto: Lise Åserud / TT, Aaron Chown / TT, Andrew Matthews / TT, Christian Charisius / TT, Justin Tallis / TT, Ian West / TT

KOMMENTERA GÄRNA!