Allt. Blir. Bra.

Fick en sådan fin, peppande kommentar, som värmde som den starka vårsolen igår:

Hej Ebba! Tycker du skrev så fint om Ernst och åren som går med tacksamhet, istället för att känna press. Har också tre småbarn (6, 5 och 1,5 år) och blir bättre och bättre på att känna ”good enough”-känslan. Den är befriande och jag uppskattar och tycker om att se glimtar av den hos dig också. Att tex bebisbubblan inte bara är urgosig utan också kan vara mjölkstockning, ångest osv. Att ännu ett födelsedagsfirande inte blir press utan blir bra ändå med exempelvis hemmapimpad köpekladdkaka. Att det är de träningarna som blir av som räknas, och inte ångesten för de som inte blev av. Summa summarum: Allt blir bra! Kram!

SVAR: Jag säger då det. Summa summarum: Allt blir BRA. Eller, det blir ju som det blir, så då får vi se till att försöka göra det så bra som möjligt? Jag är också innerligt tacksam över att ha LANDAT i någon slags tacksamhet, på det stora hela. Så viktigt när man är mitt uppe i livet, eller ja, viktigt hela tiden såklart. Med det sagt inte alls så att jag jämt går omkring och är… Nöjd. Tacksam. Verkligen inte.

Senast igår kände jag att världen höll på att rasa ihop under mina fötter, att absolut ingenting gick min väg, stress i kroppen och att koppen liksom var precis överfylld. Det gick dock över efter att några saker faktiskt GICK min väg, efter lite pepp från fina kollegor och efter att ha landat hemma i soffan med Johan efter en lång dag. Som sagt, allt blir bra.

Fyra år med tre

Fyra år. Fyra år sedan och jag minns det som igår. Det märkliga lugnet över förlossningen, så vitt skilt från första gångens kaos. Nej, har jag ingen förskönad minnesbild av att det var änglakörer. Det gjorde fruktansvärt, vidrigt, förbannat ont och herregud som jag kämpade med att behålla lugnet – men det VAR något annat. Jag blundade nästan igenom alltihop, öste på med lustgasen. Varje värk, ett steg närmare honom. En till, en till och en till. Smärtan som är så svår att sätta ord på, smärtan som Johan aldrig kommer fatta! Kan känna dem i minnet, fortfarande. Lugnet kom också av en otrolig tacksamhet över att ens vara med om detta en tredje gång. Att vi skulle bli en familj på fem. Ett härligt kaos, som jag längtat efter det. Oron över att nej, nu kan det väl inte gå bra EN gång till. Allt som kunde gå fel, som malde i huvudet de sista veckorna. Men det gjorde det, det gick bra. Bättre än bra. För han kom till oss, vår lillprins, så glad och självklar från första stund. Pigga ögon. Syskonens glädje. Hade ju hört om den men inte kunnat föreställa mig deras kärlek och tålamod, deras leenden när de fick det lilla knytet i famnen, hur försiktigt de höll, fnissade och småpratade med sin älskade lillebror.

Ja, grattis till vår minsting idag, som kommer att vara det även när han är 44 år. Förstås. Grattis till mig som varit mamma till tre i fyra år. Som får vara det, jämt. I ur och skur, genom småbarnsår och tonår, hålla dem i handen och gå bredvid och springa ikapp genom livet. Utmanande och himla svårt ibland men också världens absolut roligaste uppdrag, alla kategorier.

KOMMENTERA GÄRNA!

PS. Fyll gärna i till höger här i bloggen, under ”Följ bloggen här”, så prenumererar du på nya inlägg och får dem direkt i inboxen!

Nej, inte direkt på topp…

Nej, kan INTE säga att motivationen var på topp imorse när jag cyklade iväg till gymmet. Suck, Har känts svajigt senaste veckorna, i en månad nu egentligen. Sedan min födelsedag faktiskt. Och jag blir så vansinnigt rädd att tappa det. Att trilla tillbaka i gamla hjulspår, att bara tappa allt jag kämpat så hårt för. Att tappa det går ju minst sagt enklare (och snabbare…) än att bygga upp det. Jag vet att det kanske inte ser ut så, när man följer mig. Vaddå, hon tränar väl typ jämt?! Vad gnäller hon om nu då?! Jag vet, jag vet. Jag GÖR det ju. Jag kommer iväg till träningen. Klämmer in tennis och till och med padel. Jag älskar det och känner mig så himla stolt och glad över att vara en piggare, starkare version av mig själv. Men inom mig… Gnager osäkerheten och jag känner mig svag. Såhär är ju livet. En härlig bergodalbana. Nu behöver vi nog alla kanske bara en dos vårljus, ny energi och fågelkvitter. Så ska nog den där motivationen komma tillbaka.

För mig handlar det också om att acceptera mitt ”nya” jag. Att inte kunna ta en komplimang utan attskoja med folk om att ”äsch, snart är jag tillbaka i gamla vanor igen”. För det är ju bara ett sätt att skydda mig själv, att bygga upp en sköld, att bädda för att jag KOMMER trilla dit igen

Ja, ursäkta ett mycket svamligt inlägg här – men behövde bara få skriva av mig om detta. Jag förstår ju att motivationen går upp och ner, genom livet. Rationellt, så fattar jag det. Det går upp, det går ner. Sen upp igen, förhoppningsvis? Såhär är det. Det som kallas livet, som bör levas här och nu, varje dag. Måste bara lära mig att hantera svackorna!

KOMMENTERA GÄRNA!

Måndagsrapporten – vemodet och födelsedagsveckan!

HUR KAN DET REDAN VARA NY VECKA!? Ja, nu är det ju så. Men ändå. Måste säga det en gång till: Hur kan det redan ha rasat iväg en vecka till i mars? Den här våren alltså. Jag hänger inte med. Eller, det gör jag ju. Jag måste säga att jag har en bra vår. En glad, bra vår med mycket energi och otroligt många roliga projekt på jobbet. Kan verkligen inte klaga på något, förutom då på att den möjligen går lite för fort?! Vi river av veckans måndagsrapport, en späckad, rolig vecka väntar framför oss:

MÅNDAG: Halvvägs in i måndag redan och inte vilken som helst, utan min älskade Johans födelsedag! Han väcktes (well, han sov räv för barnens skull…) med påsktårta och ljus på sängen, uppdukad frukost som jag tack och lov sansade mig och dukade upp igår kväll. Likaså hade jag preppat med paket. Allt för att göra måndagsmorgonen (läxor som ska med, väskor som ska packas, ryggor svämmar över hallen, bråttom) lite mer födelsedagsmysig. Marianne och hennes kompis bakade morotskaka igår med god färskost-glasyr och dekorerade så fint.

I övrigt en flängig (är det ens ett ord, well, jag har flängt runt…) måndag, klämde in tennis som hackade upp dagen – digitala måndagsmöten, en intervju, bilder som skulle iväg på korr, artikel som skulle läsas igenom och godkännas. Nu har jag bockat av det mesta på ”att göra”-listan. Skönt! Och ikväll 19.00 sänder jag LIVE från mitt badrum, andra delen i min ”Fråga en expert”-serie om hudvård, som jag gör tillsammans med Vichy.

Johan har önskar sushi till födelsedagsmiddag, även den blir ju liiite flängig eftersom jag sänder LIVE från badrummet klockan sju. Vilket han retade mig liiite för idag, när jag bjöd honom på finlunch. Men inte mer än att jag vet att han är helt okej med det och mer därtill. Haha, tur att han är vad vid… Mig. Och jag vid honom. Vi, vid varandra. Tänkte på det igår, att jag unnar och önskar verkligen alla en Johan i sitt liv. Jag unnar alla att vara ett team med någon, i livet, för livet.

TISDAG: Ernst ska ha matsäck – men framför allt: Ernst fyller år! Imorse när jag lämnade honom på förskolan slog han glatt upp ytterdörren och sa högt, till alla i hallen: IMORGON FYLLER JAG ÅR! Nej, är nog ingen i hans närhet som missat detta. Det har räknats ner, frågats tusen gånger och denna lilla kropp är mycket spänd inför morgondagen. Paket, tårta och marsipan är det som står på önskelistan. Min älskade minsting. Fyra år med honom. Och jag kan inte minnas hur livet var före detta underbara kaos som är livet som fem i familjen. Fyra år sedan jag slängde den här lilla skrutten över axeln, under värsta tänkbara värmeböljan på Mallorca. En annan sak slår mig, när det gäller hans födelsedag….

…Och det är att det liksom inte känns så vemodigt. Visst, tiden går fort, åren viner iväg, precis som den här våren. Men jag tror också att jag så innerligt visste att jag drömde om tre barn. Så när det blev så, så… Fick jag ett sådant lugnt. Så mycket tacksamhet. Jag tänker verkligen ofta på det, hur lyckligt lottad jag känner mig som får vara, leva och göra detta. Då blir det inte lika mycket vemod vid födelsedagar som jag kände tidigare. En annan sak som bidrar är förstår att det liksom är fullt upp heeela tiden. Nästan. Men det är inte bara det, det är också något med livspusslet och när man känner att pusselbitarna någorlunda faller på plats. För vad är väl lyckan, om inte livet som pågår här och just precis nu? Som att jag nu sitter och skriver detta, med en kopp kaffe, vid skrivbordet, när dottern står i köket och bakar schackrutor som Ernst ska få med sig till förskolan imorgon. Fint är det.

ONSDAG: Fyraårs-kontroll med Ernst på morgonen! Jag ska sedan gästa ”Livshjulet”-podden på förmiddagen. På eftermiddagen är det jurymöte med Storytel Awards. Får nog inte avslöja för mycket men det är… Ja, det blir riktigt bra. Riktigt spännande! Sedan direkt vidare till styrelsemöte med Bookbinders som håller på hela eftermiddagen. Måste läsa igenom materialet också, hmmm, jag får stuva in det i kalendern på tisdagen någonstans, på något vis.

TORSDAG: Är så glad över att vi har en LIVE-späckad vår med Säker stil. Bland det roligaste vi gör är ju… Nej, nu ljög jag. Det GÅR faktiskt inte att säga vad som är roligast, för allt är roligaste, på olika vis. Nya Säker stil SVARAR-podden är ju jättekul! Jag menar, Fyra bugg och en Bottega?! Hur som helst, på torsdag 11.30 ska vi köra #SäkerstilLIVE tillsammans med Babyshop! På engelska! Pirrigt?! Jag får luta mig mot min kära kollega här, som ju i princip lever tvåspråkigt hemma. Min engelska har liksom havererat i och med Corona. Jag är ju annars i London då och då, använder min engelska hyfsat ofta – men nu. Nej. Hjälp?!

På eftermiddagen skrivjobb och två digitala möten…

FREDAG: Fredagstennis på morgonen, möten och skrivjobb. Ska förbi Bookbinders och lägga sista handen på ett projekt där, som lanseras nästa vecka. Dags för andra jurymötet med Storytel Awards, det är ju en del att dividera kring och gå igenom. Över 70.000 (!) röster har kommit in i år. Första gången jag är med i den här juryn, så det ska bli spännande att lyssna, lära och förhoppningsvis kunna bidra.

LÖRDAG: Luuugn förmiddag hemma. Skönt! Marianne ska till stallet efter lunch, jag ska medverka i P4 Världen, Sveriges Radios största utrikesmagasin, om europeiska kungahus i vår tid. Givetvis med avstamp utifrån Meghan och Harrys intervju med Oprah, men också om kungligheternas roll i kristider. Vad kan de göra – och hur gör de? Kul att vara med, inget jag behöver förbereda särskilt mycket eftersom jag ändå följer detta…

SÖNDAG: Alltså, blir det sommartid på söndag?! Fram med grillen, ställ fram klockan en timma. Apropå grillen, oj som jag längtar till Skåne nu. Vi planerar att åka ner över påsklovet och titta till huset, har ett målningsprojekt som släpar efter sedan förra sommaren och trädgården är i behov av kärlek. Ja, en söndagsmorgon i Skåne längtar jag verkligen efter nu. Att vakna upp i det vita huset, göra dagens första kaffe, barnen i tv-soffan, långsam lat, ledig morgon… Snart så. I den här takten är det ju typ sju minuter kvar tills vi är där och det är juli?!

KOMMENTERA GÄRNA!

Glow, fukt och hälsosam hud – jatack!

/ Betalt samarbete med Vichy Laboratories. Foto: Lisa Höök /

Eftersom jag är stolt ambassadör för franska hudvårdsmärket Vichy, så fick jag på förhand testa deras nyhet Liftactiv Supreme H.A. Epidermic Filler – som jag nu vill berätta för dig om! En spännande nyhet som är är ett riktigt superserum som hjälper huden att bibehålla glow, fukt och ger en hälsosamare hud, samt reducerar synliga ålderstecken. Så, hur funkar det? När och hur ska man använda det för bästa resultat? Jag sammanställer helt enkelt de vanligaste frågorna kring detta, varsågod, häng med…

OKEJ, BERÄTTA: VAD ÄR DET FÖR NÅGOT? Det är ett effektivt antiageing-serum som innehåller 1,5 % hyaluronsyra för att ge en progressiv utfyllande effekt. Ja, helt enkelt så ”jobbar” serumet för att fylla ut huden med fukt och på så vis reducera synliga ålderstecken relaterade till just hudens naturliga förlust av hyaluronsyra. Voilà, här ser ni det:

JAG ANVÄNDER REDAN MINERAL 89, HUR KOMMER DETTA IN I MIN RUTIN? Bra fråga, det gör ju jag också! Liftactiv Supreme H.A. Epidermic Filler är ett perfekt komplement till både fukt-boostern Mineral 89 som stärker hudbarriären, återfuktar och förbereder huden för efterföljande vård, som exempelvis Liftactiv Supreme dag- eller nattkräm. Den här rutinen blir tillsammans en riktig vardagsräddare. För min del så är Mineral 89 min fukt-räddare och Liftactiv Supreme H.A. Epidermic Filler fyller på med hyaluronsyra med anti-age effekt. Obs, låt dock alltid produkterna sjunka in i huden innan du applicerar nästa! Det tar inte en lång stund, den lilla tiden har du…

HUR ANVÄNDER JAG SERUMET? Det är smidigt och enkelt, överlag handlar Vichy om att göra hudvården effektiv utan onödigt krångel, vilket jag älskar – jag använder serumet både morgon och kväll direkt på rengjord hud, alltså efter ansiktstvätt eller annan rengöring. Alltså, innan nattkrämen åker på eller på morgonen innan jag lägger på dagkräm.

HUR MYCKET BEHÖVER JAG ANVÄNDA? Jag tar 2-3 droppar serum (det brukar räcka gott och väl) som jag sedan fördelar jämnt över både ansikte OCH ögon-området. Glöm inte ögonen! Serumet absorberats snabbt men låt det sjunka in innan du applicerar din dag- eller nattkräm.

HUR KÄNNS DET PÅ HUDEN? Det är en superlätt och behaglig formula, absorberas snabbt, ingen ”kletig” känsla i ansiktet.

JAG ÄR KÄNSLIG MOT PARFYM, ÄR DEN PARFYMFRI? Yes, den är utan parfym – och jag skulle även säga att serumet är ett perfekt alternativ för dig som har känslig hud. Vichys produkter är noggrant framtagna för att passa även känslig hud.

…OCH VAD BLIR RESULTATET? Jo, Liftactiv Supreme H.A. Epidermic Filler gör alltså att huden ser omedelbart fräschare, mer ungdomlig och mer hälsosam ut samtidigt som den blir fylligare och med en fräschare, glowig känsla. Serumet har en progressiv utfyllande effekt, vilket alltså innebär att resultatet på huden förbättras ytterligare över tid vid daglig användning.

SÅ HUR FUNKAR DET ? Jo, med åldern sjunker hudens naturliga fuktnivå – som beror på hudens normala åldrande samt den yttre påverkan som huden dagligen utsätts för, exempelvis väder, vind, kyla, sol, sömnbrist, avgaser, eller torr inomhusluft. Kort sagt, det som orsaker fina linjer, rynkor och förlorad fasthet. Detta är de så kallade exposom-faktorerna, som Vichy satsar mycket på att forska inom, för att ligga i framkant inom det vi kan göra för att göra huden mer motståndskraftig.

Och lyssna noga nu, för detta är viktigt: Hyaluronsyra finns naturligt i huden och är en av huvudmolekylerna som upprätthåller hudens fuktnivå eftersom det har en unik förmåga att binda vatten. MEN med åldern halveras (!) hudens naturliga innehåll av hyaluronsyra. Därför har Vichy lanserat Liftactiv Supreme H.A. Epidermic Filler med 1,5% hyaluronsyra som hjälper till att kompensera för tecken på hudens naturliga förlust av hyaluronsyra.

KOMMENTERA GÄRNA! Och ställ hemskt gärna frågor om min rutin, eller om produkterna, så hoppas jag kunna svara – eller så frågar jag hudvårdsexperterna på Vichy, och svarar därefter.

Så får du hemmaträningen att bli av

Träningstorsdag hörni, nu kör vi! för ett par veckor sedan och frågade hur DU får till hemma-träningen?! Har du något knep? Före middagen? Effektiva 20 minuter? Lördagsmorgon? Som utlovat kommer här era tips! Eller, först mina egna tre:

1. Boka in det, dag OCH tid! Alltså exakt i kalendern, annars GÅR det bara inte för mig. Jag ska gärna också säga det till övriga familjen, bra med vittnen…

2. Jag satsar på 20 minuter, det duger. Blir det sedan mer är det bara bonus!

3. Rimligt mål. Hellre åt det låga hållet, hehe. Vill hellre uppnå och slå än att slås ner. Två gånger / vecka och gärna en rutin med samma dagar, vilket påminner mig om att jag måste spika det. I sommar blir detta också extra viktigt (och roligt!) och då ska jag verkligen försöka ha en bra rutin som funkar med LIVET, som det är (och som man vill att det ska vara…) på sommaren.

Jag kör 30 min HIIT + styrka innan familjen vaknar 06:00. Försöker hinna 4 pass i veckan och 3 vilodagar.

När mannen lagar middag! När jag är färdigtränad sätter jag mig och äter 😘👍

När barnen har somnat (förhoppningsvis före 20) gör jag och maken om vardagsrummet till yogastudio och tar ett pass framför tv:n 🧘🏻‍♀️🧘🏻‍♂️ Sååå skönt! Hade inte han varit med på det hade det nog inte blivit av för mig heller, tyvärr.

Vi har infört söndagsyoga på samma sätt. Perfekt tycker jag!

Jag kör direkt när jag har slutat kl 17. Jobbar hemifrån så jag går bara nerför trappan och kör två pass med ”Träna med Sofia” eller youtube. Sedan börjar jag med maten kl 18 😅 Efter några veckor har det blivit rutin och det gör mig så gott 🙃 På fredagar och helg har jag vilodagar 😎

När barnen har skärmtid, innan middagsfix! 🏋🏽‍♀️

Jag går upp 5.40 och kör 30 min! 😅

Jag älskar att ställa klockan tidigt och gå upp medans de andra sover o träna! Lägger alltid fram kläderna och känner inte efter så mkt när jag kliver upp ☺️ Springer för det mesta men kör även 2-3 styrkepass o yoga hemma😊

Tränar direkt på morgonen. Stående pass med PT digitalt en gång i veckan, sen kör jag utifrån hennes cirklar egna pass. Skickar sms som kvitto till henne, dels så vet hon vad jag gör mellan våra träffar men också ett sätt att få det gjort. 💫

Kliver upp tidigt och gör allt före frukost 🙂

Försöker hinna med när dottern sover precis innan jag själv ska äta lunch, 20-30 minuter effektiv träning.

Tidiga morgnar innan resten av familjen vaknat 😊

På samma sätt som träning på gymmet. Antingen tidigt på morgonen och då ligger träningskläderna redo i badrummet. Eller vid lunch och då har jag redan bestämt det på morgonen. Personligen tränar jag aldrig senare än vid lunch för då blir det aldrig av.

Planera in träningen. Löpning på lunchen. Kort styrketräning med barnen. Tips för hemma gym / hemmaträning är fläkt (fångad av en stormvind) det och musik uppskatta av barnen. Cykling efter barnen lagt sig.

Gå upp före alla! Jag går upp 5.30 o är klar när barnen ska väckas vid 7! Sen kan jag göra vad jag vill resten av dagen efter jobb!

Jag tränar med systrarna Kallur genom @getvibes.se 3 ggr i veckan, utöver det springer jag ca 3 ggr på löpbandet. 😅

Tidigt på morgonen hemma med musik i öronen innan jobbet och sedan en PW/jogging efter jobbet för att få luft och steg👍🏻.

Före middag. Annars lätt att det inte blir av. Eller lunchpass.

Bokar in i kalendern. Har fasta dagar tisdagar, onsdagar, lördagar och söndagar. Tisdagar o onsdagar slutar jag tidigt/ är ledig, så då är det lättare att få till träningen. På helgen passar jag på när barnen har aktiviteter och som förälder får man inte vara med i hallen.

Effektiva 20 minuter, nästan alltid 💪🏽💪🏽💪🏽

Innan middag en vardag och innan lunch en helgdag. Springer 20min + ”Träna med Sofia” eller eget styrkepass med kettlebell. Ser till att det blir gjort! Viktigt.

Duschar håret varannan dag och får inte göra de utan att ja tränat innan 😂

Jag följer Sofias träning. Tränar alltid samma tid på dygnet. Istället för tio fikat Tränar jag alla vardagar och helgerna är jag ledig. Jag måste ha en bestämd tid att gå efter. Efter träningen blir det lite meditation. 30 min allt som behövs. Då är jag klar med min träning. Kan du inte ha samma tid så boka in en tid varje kväll för din morgonträning. Precis som du bokar in ett möte.

Jobbar hemifrån så jag ser till att göra något i princip varje lunch, då jag inte hinner på annan tid för tillfället. Det kan vara allt från 20-60 min. Ena dagen en padelmatch, poweryoga, styrka en dag, stretchyoga en annan. Sen peppas jag igång av @sandra.fribergs pass🤩🙌🏼

KOMMENTERA GÄRNA MED FLER SMARTA TIPS, så fyller jag på listan!

Klännings-längtan och mitt signaturhalsband

/ REKLAM för egen verksamhet /

Häromkvällen fick jag det finaste meddelandet! Vill inte lägga ut här, det var privat – men det gjorde mig så bubblande glad, i hela kroppen! Eller, rörd snarare. Det var en väldigt, väldigt fin komplimang från en väldigt glad bärare av signaturhalsbandet som jag tagit fram tillsammans med Amanda (läs gärna mer om hur det gick till HÄR).

För mig är det ett ”varje dag”-smycke, jag har på mig mitt jämt. När jag tränar, sover, duschar, ja hela tiden. Tar aldrig av det. Jag funkar så med smycken, vill hellre ha några få, äkta, klassiska smycken att bära OFTA. Till vardags. En diamant i halsgropen som påminner mig om att ”jag är värd det” och det lilla diskreta, handgjorda hjärtat vid låset som påminner mig om att följa mitt hjärta, så ofta det bara går, så ofta jag bara kan.

Men jag kan också längta efter att ”klä upp” signaturhalsbandet till en underbar klänning. Så, när jag jobbade med Lisa Höök häromdagen, så sprang jag in i sovrummet och drog på den här klänningen. En som jag tänkte spara till den där 40-årsfesten som jag ju inte ens vågat börja planera. Men nu åkte den på ändå!

Här hittar du mitt sirliga signaturhalsband. Tack världens bästa Lisa för bilderna!

KOMMENTERA GÄRNA!

Nattens kungliga chock

Hej denna soliga måndag och… Jag måste erkänna att jag är i någon slags kunglig CHOCK efter nattens bombnedslag till Oprah-intervju med Harry och Meghan. Jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på, vilket inte brukar vara fallet för mig?!

Jag måste helt enkelt landa detta, titta mer noga, läsa alla reaktioner. Ta in. Lyssna på era tankar därute. För det är mycket att ta in. Det är en historisk intervju, i kungliga sammanhang, utan att överdriva det allra minsta. Det är ett fruktansvärt, vidrigt sorgligt vittnesmål om rasism, psykisk ohälsa, om självmordstankar och om hur det fungerar (eller tydligen inte ALLS fungerar snarare…) i det innersta hjärtat av engelska kungahuset, med all makt det sitter på.

Så oerhört modigt och starkt av Meghan att vara så ärlig, att orka berätta så ärligt. I synnerhet när de lyckats ta sig ur det liv de upplevde som en sådan mörk mardröm. Komma ut på andra sidan. ”Ger man sig in i leken…” och så vidare, jag förstår det resonemangen – men ändå inte. Alls. Tycker egentligen om den typen av resonemang.

Bär också med mig det sorgliga i hur paret beskriver den totala bristen på stöd från Harrys familj. Så fruktansvärt sorgligt ändå. Och så hopplöst förlegat. Ja, måste helt enkelt landa i detta – hur känner du, som hunnit se eller läsa om intervjun?

KOMMENTERA GÄRNA!

Delade (kungliga) känslor

Jag fick en kommentar nedan, som jag läste och kände – jamen ja. Man har ju så delade känslor inför hela Harry och Meghan-intervjun. Man vill gilla paret, det är omöjligt att ens föreställa sig vad de fått utstå i form av förföljelse och vidriga lögner som skrivits om de i pressen. Jakten. Men ändå, det där utspelet i januari förra året när de skulle lansera ett helt nytt, eget kungligt varumärke, som rullades ut – uppenbart utan att ha förankrats med kungafamiljen? Såhär skrev läsaren:

”Jag är så delad i vad jag tycker. Å ena sidan gillar jag Meghan och Harry, de verkar vettiga och omtänksamma människor, och jag gillar att följa dem, MEN som många andra skriver ovan ogillar jag de dubbelspel de håller på med. När de ville hoppa av som arbetande kungligheter, men ha kvar sina titlar? Att Meghan pratar om ”The firm” i klippet som att de tryckt ner henne. The Firm är trots allt hennes mans familj. Vill de ha sämre relation än vad de redan har?

Utan att ha sett hela intervjun har jag svårt att tänka mig att denna intervju kommer göra så att de får bättre relation med kungahuset. Men de gör det väl för att visa sin historia av det hela. Men allvarligt, why? Spelar det någon roll? De som gillar dem, gillar dem, och de som inte gör det kommer antagligen inte ändra sig efter detta. De har ändå sina fina kontrakt, som du skrev Ebba.

Jag kommer att se intervjun, men känner på mig att jag antagligen kommer ha lite ont i magen när jag ser det. Jag önskar att jag kunde få vara en liten fluga på väggen och se hur William reagerar på allt detta…”

Träningstorsdag, ska vi kalla det så?

Eftersom jag tror på rutiner, så får jag väl kalla det: TRÄNINGSTORSDAG. Då är ändå chansen liiite större att det händer igen, nästa torsdag!? Pratar alltså om att jag i eftermiddags kom iväg och ute-tränade i Humlegården med ett härligt gäng.

Trots minusgrader och tillfälligt snöoväder som drog in över stan. Ändå kom jag iväg. För jag hade ju trots allt bestämt. Bokat. I kalendern. Klockan 17.30. Japp, hade såklart kunnat banga men knepet ÄR ju verkligen detta: Skriv ner det, säg det, ha ett vittne, gärna i form en kompis eller kalendern, eller både och. Får många frågor om motivation, att hitta peppen. Jag måste ärligt säga att detta är mitt bästa tips. För motivationen dimper aldrig ner i huvudet på mig, inspirationen att träna skulle jag kunna sitta och vänta på hemma i soffan… Länge. Mycket länge.

Och jösses, så skönt det var efteråt. Sån kick att köra ute! Fick mig att längta efter ljusare kvällar, när jag cyklade hem i mörkret. Snart så. En lätt sluttande nedförsbacke nu, kära vänner, det går åt rätt håll. Mot ljuset.

Kom hem iskall men med endorfinerna rusande i kroppen, in i en varm lång dusch och sedan på med pyjamas, massvis med ansiktskräm och en härlig tv-kväll. Nu har vi sett tredje avsnittet av ”Gifta vid första ögonkastet” här och det är väl ett blogginlägg för sig?! Puh.

Nej, nu ska jag skriva in i kalendern att det blir träning nästa torsdag också. Ute. I ur och skur. Ett pass, en kort jogg, ja någonting som får upp flåset helt enkelt. För det är ju Träningstorsdag!? Haka på du också, som bor i Stockholm förresten, varje torsdag 17.30 i Humlegården, samling vid Skate-parken!