Välbehövligt (och det som sällan sker)

Haha, hittade den här bilden i mobilen – när jag skulle rensa lite (vilket jag för övrigt aldrig kom till skott med, puh för överfylld kamerarulle…) och inser att Klas måste tagit den på mig igår. När det som ALDRIG händer faktiskt hände. Mitt på blanka eftermiddagen, Johan var i stallet med Marianne, så la jag mig i soffan med pojkarna och de fick lyx-titta på Ninja-Lego-serien som jag tycker är hemsk men som de äääälskar. La bort mobilen, kröp ner under filtar och tänkte att nu ska jag verkligen TITTA tillsammans med dem. På detta hemskt trista?! Ja, som ni ser, jag somnade tydligen. En hederlig eftermiddagslur på en timma. Kanske till och med mer?!

Tja, jag tror att den behövdes. Den där luren. Har känt mig trött och matt, inte riktigt kommit ikapp med energin. Har ju tränat och hållit igång med allt men ändå… Tröttheten lurar där. Vill inte att det ska vara så, i synnerhet inte såhär alldeles i början av september.

Nu är det söndagskväll och nu ska jag släcka lampan strax. Imorgon väntar en stor tv-inspelning och jag är förfärligt nervös inför detta. Japp, då kommer energin behövas plockas fram. Allt jag har och lite till.

Hoppas att du därute har en fin vecka framför dig. Och att energin finns där!

Kungligt fredagsgodis – septembersnyggt eller sött?

Septembers första kungliga fredagsgodis inleds med en fråga: Var Marys allra första septemberlook septembersnygg? Eller blir det lite för sött med rosa klänning? Såhär såg det ut när danska kronprinsessan besökte BLOX i Köpenhamn i veckan, för att närvara vid ett seminarium om att bygga upp samhället och stadsmiljön – med fokus på hållbarhet – efter pandemin. Build Back Better Summit.

Ja, för egen del tycker jag att det blir för sött. Men på Mary funkar det. Hon återkommer ofta till den här typen av klänningar, speciellt i sin sommargarderob…

I övrigt är den kungliga världen givetvis präglad av världsläget i övrigt. Vilket också begränsar antalet härliga outfits jag kan bjuda på. Såhär såg det ut när drottningen, kronprinsessan Victoria och prins Daniel hade möte på slottet i veckan – de informerades om situationen i Beirut av den kommande ambassadören Ann Dismorr. Men då tycker jag att vi passar på att återvända till kronprinsessan Mary…

Eller först en liten omväg, en throwback till ett år sedan när kronprinsessan och Daniel besökte Danmark – för då packade Victoria bland annat den här snygga looken.

Just precis DETTA är jag sugen på nu. Perfekt för årstiden. Citysnygg klänning (Victorias är från Toteme), passa på att köra bara ben medans man kan och tja, kanske till och med ett bälte i midjan.

Eller en liknande look, här i mönstrad klänning från Dagmar:

Men nu så, nu åter till Mary.

Mary bär ju gärna kavajer, eller pennkjol med sidenblus. Men just pudrig blekrosa och ljusrosa, ja de flesta nyanser av rosa hela vägen till rött och lila, är återkommande i Marys garderob. Inte minst i festgarderoben, där klassiker som denna kreation finns:

Samma färgskala föll valet på när Japans nya kejsare Naruhito skulle krönas förra hösten:

Men visst ÄR det härligt ändå, när hon vågar gå loss med starkare färger. Som här, på väg till traditionsenliga nyårsbanketten på slottet 2018:

Annars tycker jag att det häftigaste med Marys looks är att de ofta är så tidlösa. Man kan bläddra tillbaka i arkivet till en svart spetsklänning 2015 – och den skulle vara precis lika snygg idag:

Eller som den här kapp-looken (bilden tagen vid en mottagning på slottet, med barnen Isabella och Christian) från 2016. Precis lika snygg idag. Kungligt hållbart modeval…

Likaså den här broderade klänningen, ytterligare en look som har fem år på nacken. Och som den 48-åriga 4-barnsmamman skulle bära upp perfekt idag, samt förmodligen också om fem år. Inte minst eftersom hon ser ut att ha typ samma figur genom fyra barn och genom alla år. Något hon själv säger att hon underhåller med dagliga joggingturer i trädgården. Ja, alltså i slottsparken. En joggingtur runt vår gård tar mig ungefär två minuter men… En typisk sak som skiljer kungligheternas vardag lite grand från vår egen.

En alltid lika stilsäker kunglighet som tycks ha ett genuint intresse för mode, som hon bollar med sin stylist. Genom åren har hon alltid besökt Köpenhamns modevecka. Här ser vi henne besöka Future of Fashion-visningen med nyutexaminerade designstudenter, 2018: 

…Och här ser vi henne på modeveckan för fem år sedan, under invigningen. Gillar att hon besöker montrar, träffar designers och inte bara gör din kungliga uppgift och ”klipper bandet”.

Likadant för 10 år sedan, när hon besökte den stora modemässan, där viktiga inköp och nätverkande sker. Här ser vi henne känna på söta solhattar från danska barnklädesmärket Poppy Rose:

Ja, man längtar onekligen lite efter ett härligt flärdfull kunglig tillställning nu – men det känns ju ganska fjärran. Jag avslutar med ett personligt favoritplagg ur Marys garderob, som gärna hade fått hänga i min egen. Den här H&M-kjolen från en Conscious Exclusive-kollektion:

Foto: Emil Helms / TT, Nils Meilvang / TT, Thomas Lekfeldt / TT, Keld Navntoft / TT

KOMMENTERA KUNGLIGT GÄRNA! Med artig och härlig ton, här liksom i ”vanliga” livet. Tack!

Måndagsrapporten från Köpenhamn!

Men varför stressar du nu igen, Ebba”, kommenterade någon på Instagram när jag snabbt uppdaterade om min jäktiga måndag. Helt sant. Varför!? Jo, för att det helt enkelt var mycket. Är mycket. Många roliga bollar i luften (sorry, i brist på mer kreativt uttryck). Så en dos stress var ofrånkomlig. Men en (viiktig) sak jag lärt mig att skilja mellan, efter att två gånger genom åren ha varit nära att nosa på den där väggen – det är mellan uthärdlig, hyfsat positiv stress (som jag någonstans trivs med och gör att jag blir effektiv) och mellan negativ, destruktiv stress.

Sorry, det här inlägget skulle ju handla om Måndagsrapporten. Men kort sagt, att stressa under hög arbetsbelastning, men att ändå INTE prioritera bort träning, tre djupa andetag, 10.000 steg om dagen (vi börjar IDAG!) – då är det hanterbart. Jag ska bara se till att gå nedför den rätt branta trappa som väntar under september. Inte ta fyra steget i taget och ramla. Ja, det blev i alla fall en något mer kreativ metafor, så nu kör vi detta:

MÅNDAG: Japp, rivstart! Emilia och jag sågs tidigt på morgonen, vi körde ett 50-minuters pass Megaformer tillsammans (känns i rumpan idag kan jag säga…) och sedan rusade jag iväg till manikyren. Emilia tog sällskap så vi hann avhandla några snabba saker på vägen. Manikyr, konstig prio? Nej, helt och fullt nödvändig eftersom jag skulle iväg på stora produktionsdag i Köpenhamn. Har haft naglarna helt naturella, vilket varit så skönt, men det skulle filmas närbilder på naglar och händer så… Det fick bli en septemberfräsch ljudgrå manikyr. Efter manikyren sprang jag till kontoret, där körde vi möte 9.30 med Ida, Anna-Karin, Caroline och Sofi. Genomgång av pågående projekt och planering. Ida höll i mötet och vi körde högt tempo, hann med mycket. Sedan sprang (jo, jag joggade i alla fall, haha) jag hem, mötte upp Emilia och hoppade in i ett Zoom-möte 10.45. Avstämningsmöte, måndagsmöte eller vad man vill kalla det, med Säker stil. En timmas genomgång, som blev en och en halv.

Sedan kastade vi i oss en linsgryta till lunch, ingen mindful-eating här inte. Jag sprang runt och packade till Köpenhamn, samtidigt som vi planerade lite inför podden – sen poddade vi. Därefter manusjobb med kommande boken, svara på mail och ta ställning till beslut och… Vips, så var klockan fyra och jag skulle iväg för att resa till Köpenhamn. Kom fram på kvällen till underbart ljummet Köpenhamn. Somnade gott på hotellet efter kvällspromenad längs hamnen. Och prickade in 15.000 steg totalt! Bra eftersom…

TISDAG: …Idag, tisdag, drar jag igång min STORA STEGUTMANING! Haka på du också, det blir kul. 10.000 steg om dagen året ut. Japp. Alltså varenda dag, resten av 2020. Det känns egentligen som en liiite orimlig utmaning MEN det är ju det jag gillar!? Måste ju vara just en utmaning. Inte för enkelt. Tycker du att det låter för enkelt, så grattis. Själv tänker jag på stillasittande dagar, regn och rusk och november – men tänk så härligt om man faktiskt fixar det.

Och jo, jag började morgonen med att ta en promenad i Köpenhamn för att få några steg gjorda. Samt för att äta frukost, rejäl sådan eftersom jag inte visste när lunch skulle bli – och hade inga mellanmål eller nåt med mig.

ONSDAG: Förhoppningsvis tillbaka i Stockholm igen, dessvärre ingen självklarhet med tanke på lååång dag i Köpenhamn. MEN man måste ju tänka att det bör klaffa! Så, det gör vi.

Frukostmöte 08.30 med ett företag som jobbar med kartläggning av sociala medier-marknadsföring. Nyfiken på hur de jobbar och vad jag, och vi i Säker stil, kan lära oss av det! Säker stils projektledare Camilla hänger på. Ska därefter klämma in ett träningspass och sedan hem för att baka (!) till en annan kul grej. Återkommer till detta. På eftermiddagen deadline på ett kapitel till, till boken. Det är så nära färdigt, men bara MÅSTE bli 100% klart…

Hoppas hinna hämta barn efter skolan, eller förresten, Marianne ska ju till sin simning. Well, det löser sig = tack vare fantastiska Caroline, som jobbar i mitt företag (som projektledare) men också rycker in med saker som simningen. Och well, livet. Puh och jag är verkligen mycket, mycket tacksam för det. Inte minst veckor som denna. Caroline är dessutom barnens idol och det är så fint att se, värmer i hjärtat att barnen är trygga och glada med flera vuxna!

TORSDAG: Klas ska ha matsäck och är väldigt peppad på detta, så det ska planeras noga. Skrivpass är inbokat på förmiddagen, en viktig jobblunch (som jag måste förbereda) och sedan en tennismatch (i en serie jag börjat spela i, en damdubbel-serie!) sent på eftermiddagen. Lite pirrigt faktiskt, men skoj! Johan ska på AW på kvällen så sedan skyndar jag hem för myskväll med barnen.

FREDAG: Fredagstennis, som jag ju missade förra veckan eftersom jag jobbade i Göteborg. Men NU så! Bookbinders lanserar en ny exklusiv limiterad kollektion, så ska uppdatera kring det i deras digitala kanaler. Sedan skriva, skriva, skriva och tja, rätt var det är så landar – förlåt somnar – man i soffan…

LÖRDAG: Blev nyss spontan-bjuden på liten tjejmiddag. Och jag kan. Hurra! Känns ju som hundra år sedan så jag blev så himla glad! I synnerhet detta år, när man ICKE varit bortskämt med sådana tillställningar. Eller några tillställningar alls.

På dagen är det stallet som vanligt, kanske en cykeltur om vädret är okej. Älskar helg-cykeltur på Djurgården med familjen till lämpligt kafé!

SÖNDAG: Absolut blankt i kalendern och så ska det få vara. BLANKT. Skönt.

KOMMENTERA GÄRNA!

”Men kan en kunglighet jobba hemifrån?”

Ja, liksom för alla andra – så blir det inte någon vanlig höst för kungligheterna, på grund av rådande pandemi i världen. ”Jobba hemifrån”-rekommendationerna gäller naturligtvis även för kungligheterna. KAN en kunglighet jobba hemifrån, undrade någon? Både ja och nej. De är ju privilegierade nog att ha ett val, trots att varken sysslorna eller genomslaget blir riktigt detsamma. De är privilegierade nog att ha luftiga underbara hemmakontor, här ser vi prinsessan Sofias med utsikt över Djurgårdens grönska utanför Villa Solbacken:

Förmodligen blir det en mix. Här i Sverige blir det många fler digitala kungliga möten (kolla bara i kalendern här) men de har också att göra uppdrag ”ute”. Kronprinsessparet besökte exempelvis Visita (organisationen för besöksnäringen i landet) och det såg ut såhär:

En sommarfräsch kronprinsessa i Stockholm, med favoritskorna på och en ursnygg klänning. Åh, jag älskar mönstret på denna klänning som jag direkt tänkte att det är Rodebjer?! Prins Daniel matchade lite lagom med grå kostym och blå nyans på slipsen:

Ett annat exempel såg vi i Danmark i veckan. Kronprinsessan Mary är nybliven hedersordförande för WWF i Danmark och hennes första uppdrag genomförde hon i veckan, helt icke-digitalt och med 100%…

…Säker stil. Smart val av klack med kilklackar när man ska ut på en brygga och släppa ut fisk! Men hon jobbar också digitalt, här såg vi henne häromdagen på storbildsskärm under danska Pride:

…Ja, även kronprinsessan gjorde ett briljant invigningstal för årets digitala Pride här hemma. Hon sa bland annat: ”

Om du är en av dem som inte kan eller vågar vara öppen om vem du är, så vill jag bara att du ska veta en sak: Du har rätt att vara precis den du är, och vi är många som står bakom dig. Jag står bakom dig.”

HÄR kan man se Pride-talet som hon höll, iklädd en favoritklänning i det vackra Jobs-mönstret som plockades upp av Rodebjer för några säsonger sedan:

Rodebjer-favoriten har hon burit vid flera tillfällen, passar ju henne så bra – som en svensk sommaräng. Här ser vi det i Vietnam förra våren:

…Och här under Nationaldagsfirandet i Hagaparken när hundratals människor samlades och oj, vad det känns som en evighet sedan trots att det bara är förra sommaren. Tiden före en pandemi, nu lever vi i tiden under. Med allt vad det innebär.

Spanska kung Felipe bar ansiktsmask när han i veckan, på Mallorca, framträdde med premiärminister Pedro Sanchez.

Ja, givetvis när de mask, eftersom munskydd är obligatoriskt i samtliga regioner i Spanien i alla offentliga utrymmen, både inomhus och utomhus (oavsett om man håller säkerhetsavstånd).

Givetvis inga konstigheter men just bilden nedan påminner mig lite för mycket om ”Handmaid’s Tale” och jag kan nu inte låta bli att googla lite på hur de ligger till med kommande säsongen. Som ju blev uppskjuten på grund av pandemin. Men någon gång nästa år ska den ha premiär och här är trailern som ju utlovar ännu en gastkramande säsong. Hjääälp, hur ska det GÅ!?

…Så även hertiginnan Camilla, när hon i juli var ute på uppdrag. Mycket chict med vad som ser ut att vara en Liberty-printad mask!

I England är det annars Kate och William som visat upp allt från hemskolnings-vardag till digitala möten med organisationer som jobbar med Covid 19-läget, här ser vi en bild från ett möte på Sandringham i juli:

Men vi avslutar detta lilla kungliga bonus-svep denna måndagskväll med sommarens härligaste kungliga vykort. Det kommer från detta välmatchade gäng…

Kungafamiljen av Nederländerna, Willem-Alexander och Maxima med sina tre döttrar utanför slottet i Huis ten Bosch i Haag. Ett av de fyra kungliga slotten i Nederländerna och det slott som är kungafamiljens bostad, till vardags.

Kunglig vink gånger fem! Och här ser vi prinsessorna – Alexia, Ariane och Amalia i mitten, som lär ha en del utbyte av prinsessan Estelle i framtiden eftersom de tillhör samma generation blivande drottningar:

Foto: Henning Bagger / TT, Piroschka van de Wouw / TT, Manu Fernandez / TT, Jessica Gow/TT

KOMMENTERA GÄRNA!

Komma tillbaka-peppen

Hej soliga fredag! Jag gjorde ju något av en vädjan tidigare i veckan, om komma tillbaka till vardagen-pepp. Tack snälla för all varm, härlig och ROLIG pepp som ni bjöd på. Tänkte dela med mig, så att vi gemensamt kan känna lite mer vardagspepp. Måste dock bara säga att den kanske bästa kommentaren var ”Att INGEN i familjen vet vad man gör, då och då”. Så himla sant, haha. Att vara under radarn, några timmar på dygnet på jobbet. Hela sommaren är det liksom alltid redogörelser, planering och alla har koll. Japp, jag njuter verkligen av det där. Hade jag aldrig hade tänkt på om en klok läsare sagt det. Här kommer några fler:

Nystartskänslan, nyupptäckten av allt man levt helt UTAN under, under sommaren. Rutiner, planering av underbar kommande höstsäsong, och många ljuvliga sensommarkvällar.

ATT MAN NJUTER AV HELGEN SÅ MYCKET MER!

Att barnen somnar före 23! Att vi börjar äta lite nyttigare igen. Att det blir skillnad på vardag och helg igen, så mysigt med fredagskänsla. Ombyte förnöjer.

Maskineriet som snurrar på och så fredagskänslan efter det. Stockholm på cykel en tidig morgon. Trevliga kollegor!

Skollunch för barnen! Min lunch-kreativitet är slut….

Slippa fixa mat heeela tiden. Frukost, lunch, mellisar. Är såååå trött på det nu, haha!

Det bästa är kontrasterna. Att få längsta. Oavsett om det är till staden, landet, ledigheten eller jobb. Att längta, planera och drömma. Innan man vet ordet av är det semester igen. Och tänk vad starka vi kommer vara då. Mmmm!

Anledningar att klä upp dig!

Att unna sig en takeaway-kaffe en vanlig tisdag.

Alltid lättare att träna i vardagsrutinerna. Väldigt bra sak med att komma ”tillbaka”!

Kollegorna. Kaffe på bästa stammishaken. Att få längta efter sin familj. Utmaningar. Rutiner. Helger!

Man måste åka hem för att kunna åka tillbaka…

Tända levande ljus och mysa, när arbetsveckan är slut och det regnar och blåser ute. Bara vara hemma och chilla med gott samvete.

Mycket enklare att komma upp i 10.000 steg om dagen, när man är tillbaka i vardagen.

Gör det inte!!! Jag gjorde det idag. Kom hem till getingbo på balkongen och överfullt på varenda kvadratmeter vid vattnet. Men det blir säkert bra det också bara en inte jämför så mycket. Stockholm har ju också sin charm…

Att komma hem till sin garderob och upptäcka den på nytt! Och passa på att rensa, rensa, rensa…

Stadspulsen, vänner och att komma hem till RUTINER. Älskade rutiner.

Vädret som fortfarande levererar! Njut av det. Gör att man kan utnyttja kvällarna!

Tacksamheten över härliga sommarminnen!

Att du kan åka tillbaks till Falsterbo! Du har det kvar

Inget är bra i stan. Det som är bra är att du kan börja planera för att flytta till Näset permanent. Går utmärkt att jobba därifrån. Just do it!

Vi tycks vara många som är peppade på att göra detta till en BRA höst. Nya tag. Gamla tag, för den delen. Förfina, förbättre, göra mer av det som gör en lycklig. Något så enkelt som att vara tacksam över att ha en fin vardag att återvända till, som man trots allt tycker väldigt mycket om. Trivs med, på det stora hela.

Att inte kunna gå barfota så fort man sätter fötterna utanför dörren, ta ett morgondopp eller grilla pizza i trädgården och låta barnen springa till grillen och köpa glass liiite för sent, ja, det kommer jag såklart att sakna. Men nu gör vi det bästa som bara möjligen går av denna höst. Och först och främst, det som är kvar av sommaren. Tycks ju vara en hel del, härligt nog. Nu kör vi!

KOMMENTERA GÄRNA!

Att komma tillbaka

Helt ärligt? Peppen känner jag inte alls just nu. Skulle skriva något sådant, men det gick bara inte. Är inte ett dugg redo att komma tillbaka till stan, njuter av de sista dagarna här i vårt älskade paradis i Skåne. Därav skralt med uppdateringar här. Njuter helt enkelt. Tog en veckas välbehövligt ledigt. Men nästa vecka börjar verkligheten igen, ut ur bubblan – in i… Ja, vaddå? Det återstår att se. Vilken vardag som nu väntar oss alla – och var och en, i våra egna små bubblor. Helt som vanligt blir det ju inte. Det varken kan det, eller ska det bli. Jag återkommer! Jag har stora planer på att kämpa med goda cirklar, som jag helt halkat ur senaste veckorna. Så blev det, sånt är livet. En del av resan, säger ju kloka människor och jag tror på det. Uppåt, framåt, nya tag. DET ser jag fram emot faktiskt. Många kramar till er därute, tack för att ni hänger med.

Det ska bli en bra höst detta, på något vis!

Nämen där kom det!

En bild från Köpenhamn, när fotograf Lisa Höök och jag smet ut och plåtade lite streetstyle efter en lång arbetsdag för att… Är man i Köpenhamn så kan man liksom inte låta BLI! Så fint att plåta där.

Jag frågade i mitt flöde idag om de flesta är på semester – eller om vissa har börjat jobba? Majoritet svarade semester, några tycks ha börjat jobba. Då slog det mig att jag äntligen hittat det. Där kom det! Semesterlugnet. Mitt mellan aktiviteter, gäster, härliga kompis-besök och annat, så infann sig ett slags lugn.

Jag kände det tydligt av två anledningar. För det första, noll stress i kroppen. Har spelat kort med barnen, bakat chokladmuffins med Marianne och hennes kompis, hängt på stranden till halvåtta och njutit. I kaoset som är med tre barn men ändå. De små stunderna finns ju där om man bara tittar tillräckligt uppmärksamt för att se dem.

Den andra anledningen? Att Johan kom hem igår efter att ha jobbat i två dagar och hade en superbra idé på en ny bok. Som jag nu inte kan sluta tänka på! Den kreativiteten och lusten att skriva har liksom framför allt handlat om den här bloggen och podden senaste månaderna. Men nu så. Åh, jag riktigt längtar efter att komma igång!

Från pjäxa till viktig läxa

Vi vann! Herregud, vann! Alltihop!? Nu var ju inte DETTA det viktiga (här kommer Johan in och protesterar och menar att jag är en galen vinnarskalle…) så okej, det VAR kul att det gick bra. Att tennisguden var på min sida under små stunder och att jag hade strålande medspelare, sådana där som tar fram det bästa i en, peppar och gör det så himla kul. Men visst. Jag gillar väl att vinna då, haha?!

Jag fick ju nästan en tår i ögonvrån när jag stod, tillsammans med min suveräna final-partner Nina, och tackade för en underbart härlig turnering och årets upplaga av Falsterbo Ladies Open! Så mycket roliga bollar, förfärligt irriterande misstag, skratt, rop, tunga returer och härliga servar. Solen strålande över de röda banorna, nästan vindstilla och ett fantastiskt gäng grymma tennis-damer.

Men tåren då, som jag lyckades dölja bland svettpärlorna, den handlade faktiskt om att det liksom slog mig att jag förra sommaren, precis här, stod bredvid banan med svag, blek fot i otymplig pjäxa. Som jag tänkte aldrig skulle bli sig lik igen efter veckorna i gips och osäkerheten efter operationen. Eller, kirurgen sa ju att det skulle – KUNDE – bli jättebra! Men så kändes det inte då…

Så kom Corona och den här märkliga våren när jag bestämde mig för att en gång för alla fokusera på mig själv, mitt välmående, min kropp och min hälsa. Bli stark! Stark kropp, stark fot! Och det kunde ju inte ha kommit mer lägligt egentligen. Förutom att det varit hopplöst mörkt på väldigt många vis, så gav det mig ett andrum och den extra tid jag uppenbarligen behövde.

Så, från pjäxa till en viktig läxa som jag nu måtte lyckas bära med mig och bibehålla – det GÅR. Jag kan. Jag vill fortsätta vara stark. Detta behöver jag förmodligen påminnas om både en och femton gånger i mörkaste november, för att inte tala om december. Men med pepp, en och annan 10.000-steg utmaning (1 september KÖR vi) och att fokusera på det hållbara långsiktiga hälsosamma, så måste det väl gå?!

KOMMENTERA GÄRNA!

Måndagsrapporten (och en dos sommardepp)

Usch, jag fick en rejäl dos sommardepp. Jag tänkte börja skriva något glatt om att solen skiner, för det gjorde den ju när jag började skriva det här i måndags morse. Barnen är glada, för det är de ju. Men så kom sommardeppet. Sommardippen. Suck. Dagarna som går, jag har för mycket att göra, höga förväntningar, trillat in i dåliga vanor, tröstäter ostsmörgåsar, skippar mellanmålen för barnens rester, inga morgonpromenader och nej, det blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig och… Ja. Så är det, helt enkelt. Johan och jag hade två underbara dagar i Köpenhamn, barnen hade det superbra, först med fantastiska barnvakt Caroline och sedan tog min mamma över andra natten. De bakade bullar, storstädade Säker stil-bilen i trädgården (överraskade mig med skinande ren bil, jag blev sååå glad!) och ja, ni hör ju. Egentligen har jag inte något att gnälla över. Alls. Men det handlar ju om förväntningar. På en själv. På allt man vill. På det Instagram-drömmigt perfekta, som ju inte är en konstant utan ögonblick och små stunder. Jag VET det. En kopp kaffe på trädäcket till ljudet av Klas hamrande på sin älskade koja, rosig dotter som kommer hem efter härliga roliga timmar med sommarkompisen. Egentligen är detta ju precis vad jag längtat efter? Så, nog med sommardepp-svamlande. Jag ska skaka av mig det här vemodet nu. Jag ger er istället MÅNDAGSRAPPORTEN! Den allra första någonsin (men förmodligen inte sista?!) på en onsdag:

MÅNDAG: Revolutionerande måndagsmorgon! Lugn och skön morgon blev det, sedan hände det: Strax före tio cyklade barnen iväg själva – första gången någonsin – till tennisen. Jag cyklade förstår efter, en kvart senare, redo att plocka upp resterna. Men nej, det hade gått hur bra som helst. Eller, en krasch i en buske och ett skrapat knä men de grejade det. Var så stolta. Jag tittade när de spelade, småpratade med en mamma-kompis, cyklade sedan hem för att dyka in i gäststugan och podda med Emilia. Vi skulle också spela in spottar för Zalando, som ska godkännas. Bra underlag från projektledare Camilla, kändes superbra! Emilia hade världens bästa podd-pepp från Marstrand och bjöd på en klok relationslektion som jag ifrågasatte (haha) men ändå tog till mig av, till slut…

Sedan på eftermiddagen var det golftävling för barnen, Klas första och Mariannes andra. De kom hem bubblande glada, farfar hade tålmodigt gått med i en av barnens bollar, kusin Kalle i den andra. Tacksam för att ha familjen här, kanske alldeles extra tacksam när det gäller områden jag har usel koll på = golf.

Sedan kom Martina Bonnier på drink i trädgården, åh så kul att vi fick ihop det! Återkommer till detta med fullständig rapport. Vid åtta kom kompisar från Stockholm, som är här på besök men bor på hotell i Skanör, på pizza-grill och efterrätt. Trevligt! Mamman, Hanna, är ju min trogna vapendragare och måndags-spring-partner, så jag hoppas lura med henne ut på en powerwalk eller kanske jogg. Även om jag känner absolut NOLL pepp på att springa just nu. Verkligen noll. Mer sugen på träning då, vi får se!

TISDAG: Ställde klockan på tio i åtta för live-träning med Isabelle (alltså live på hennes Instagram). Om Ernst inte skulle vakna! Det gjorde han inte heller. Var frestad att ligga kvar men…

Jag körde! Sååå skönt jobbigt svettigt pass, älskar ”LIVE” och ser fram emot att jobba ännu mer med det i höst, med Säker stil. Med tanke på Emilias workout-sommar så får vi väl bjuda på en stilsäker tränings-special?! Nya vanor, nya banor, nu så. Barnens kusin Kalle ordnade tennis på eftermiddagen för samtliga tennisspelande Kleberg:are och sedan skjutsade jag iväg barnen på litet födelsedagskalas i trädgården hos kompisar. Blir så glad över deras sommarkompisar härnere.

På kvällen kom sommarkompisar hit på middag, elva runt bordet blev vi – och två snälla hundar. Jag gjorde världens enklaste godaste middag, enligt mig. Ernst och jag cyklade nämligen till hamnen i Skanör på förmiddagen, handlade god fisk som jag grillade i folie med citron, salladslök, örter och en skvätt vitt vin. Gulbetor till det, som jag först kokade tio minuter och sedan rostade klart i ugnen. Potatis, sallad och Fiskhusets två bästa såsen (japp, fick bli enkelt) och sedan tog gästerna med sig efterrätten.

ONSDAG: Okej, hej onsdag! Tennisturnering hela eftermiddagen här i Falsterbo, årliga Falsterbo Open. Kul! Vi har ingen barnvakt så barnen får haka på, även om både Johan och jag ska spela, det löser sig, det är antagligen fler barn där också. Kanske kan de vara med kompisar. Sedan på kvällen brukar det vara någon form av drink efter turneringen, med prisutdelning, men det blir nog lite annorlunda i år. Man är ju glad att blir turnering i år, helt enkelt. Och ikväll kommer min lillebror med familj på spontanbesök, han messade igår, så roligt! De inkvarteras i gäststugan som nej, inte riiiiktigt är klar men nära nu. Puh…

TORSDAG: LIVE-träning med Isabelle på hennes Instagram klockan 10.00. Och hurra, nya podden kommer! Fick en del meddelanden efter den här veckans, om att jag röt till mot Emilia. Haha, det var med MYCKET kärlek! Fot-kärlek!

En kollega från Bookbinders är på genomresa i Skåne och kommer på lunch i trädgården. Jag gör nog en ugnsomelett eller en stor sallad. Barnen vill iväg på glassligan på golfen på eftermiddagen. Lillebror med familj på besök, så blir nog lunch någonstans, kanske i Skanör, och en cykeltur. Man får väl ändå hoppas på strand-väder också…

FREDAG: Kanske får jag med lillebror + hans lille Wille på en morgonpromenad?! Inte så värst mycket planer alls annat än trevlig drink före middagen, vid fem.

LÖRDAG: Inga planer. Vi tar det efter vädret, helt enkelt. Tennistid klockan sex och tja, inte så mycket mer planerat. Har jag ännu inte hunnit lyssna klart på Gunilla von Platens sommarprat, så vill jag göra det.

SÖNDAG: För resten av familjen, inga planer. För mig? Idag smäller det. Falsterbo Ladies Open, yay! Såååå laddad inför denna trevliga tävling, med så trevligt gäng. Tänk, förra året kunde jag knappt drömma om att spela, med min pjäxa och svag opererad fot – nu är jag MED! Och spelar! Bättre än innan till och med!

KOMMENTERA GÄRNA!

Yoga, kanske nåt för mig? Eller kanske inte…

Kanske inte? Eller… kanske? Kanske ÄR det nåt för mig ändå? Hmmm. Så tänkte jag imorse efter ett underbart pass yoga här i Skanörs hamn. En härlig timma på mattan. Gråmulen himmel. Utsikt över havet. Utmanande. Rätt svårt, stundvis. Hopplöst fel andades jag, som vanligt, men jag struntade i det – och körde mig grej.

Jag känner mig två centimeter längre, liksom skönt mjuk i kroppen och blev verkligen sugen på mer av detta i mitt liv. Mer av den här känslan. Jag kan inte ens räkna gångerna jag försökt med yoga. Det blir bara enstaka gånger, dock. Kanske ska man inte ge upp? Alltså inte två gånger i veckan, men kanske liiite mer ”någon gång ibland”-regelbundet?

Å andra sidan är det en ”träningstimma”, eller ”stund för mig själv” åtminstone, i kalendern som jag känner att jag får mer ut av, om jag kör ett rejäl styrkepass eller en workout. Maxar. Visst, yoga är superskönt men om jag får välja en sak, en timma, så får jag liksom mer… muskler, styrka och ”svett för pengarna”. Eller såhär, jag kan klara mig utan en timma yoga men styrkan behöver jag, och kroppen, för att orka. Låter kanske hemskt, men ni fattar?! Å andra sidan kanske knoppen (och naturligtvis även kroppen, herregud, det var jobbigt imorse!) skulle må bra av yogan…

Ja, det var dagens tanke denna regniga söndag här i Skåne. Där jag nu är tillbaka efter två fantastiskt späckade och intensiva dygn med jobb och livet i Köpenhamn. Hoppas att du har en skön söndag, därute!

KOMMENTERA GÄRNA!