Häng med mig till SM i blomsterdesign 2021

/ Betalt samarbete med Interflora, proffsiga foton av Thobias Mannberg och resten mina egna /

I fredags hade jag äran att, tillsammans med superfloristen, entreprenören och kreatören Johan Munter, vara programledare för SM i Blomsterdesign 2021. Alltså, helt enkelt floristernas SM! En sådan underbar dag på jobbet, jag vågar påstå att det var den vackraste… I år. Trots att det bara är april. För det blir inte vackrare än såhär?! Häng med på en HELT fantastisk dag på Fotografiska museet här i Stockholm. Nedan ser ni Johan Munter (som till vardags driver Floristkompaniet) och mig, med floristen Oscar Nilsson, från Gretas blommor i Vetlanda:

Så, vad är då SM i Blomsterdesign? Denna prestigefyllda tävling, som presenteras av Interflora – där florister från hela landet fått vara med i uttagningarna och skicka in tävlingsbidrag till en jury – består av två moment, eller tävlingsuppgifter, samt en finaluppgift. Totalt 25 förväntansfulla, fenomenala deltagare kvalade alltså in till den stora dagen på Fotografiska…

Morgonen startade tidigt med covid-tester för alla medverkande och hela dagen var extremt genomtänkt ur smittosynpunkt, för att ändå kunna genomföra en sådan här sak i dessa tider. Givetvis utan publik på plats, med noga avstånd och som programledare kände jag mig väldigt trygg med arrangemanget. Jag valde blommigt och guldskor dagen till ära!

De tävlandes bidrag bedömdes utifrån fyra kriterier: Komposition, färg, idé och teknik. Och så mycket av detta vi bjöd på under den här dagen, jag känner mig helt uppfylld av inspiration nu – och djupt imponerad av alla florister. Det var florister från hela landet, se deltagarlistan här. Väldigt kul att se Kajsa Thidell på plats, som till vardags jobbar på Freja Blommor i Göteborg där mamma ofta handlar. Och här ser vi Ebba Bengtzon från Blomstermakarna i Mölndal in action…

Från Göteborg var också Prinsgatans blomsteraffär trippelt representerad (!) i form av grymma Lina Supstiks, Kajsa Johansson och Sofie Allansson – och jag beundrade också Samuel Anderssons otroliga verk, han driver till vardags Stjaelk i Hindås, strax utanför Göteborg.

Min lyxiga uppgift var att guida tittarna genom SM – att intervjua, dofta, titta och fråga. De fem tävlande som sedan fick sammanlagt högst poäng från uppgift ett och två gick sedan vidare till finalen. Ingen lätt uppgift för domarna, förstod jag, att bara välja ut fem finalister från detta startfält.

Men vi backar till uppgift ett: ”Bukett i botanisk vas”, i övrigt helt fri tolkning. En ”förberedande uppgift”, det vill säga att floristerna fick möjlighet att ta med sig allt material och blommor som de önskade. Buketten skulle sedan bindas och tillverkas under själva tävlingstiden, med fördelen att allt material kan vara förberett, vilket innebär att eventuella konstruktioner (som själva vasen som buketten skall presenteras i) kan vara klar när tävlingstiden startar. Här ser ni ett av bidragen:

En viktig regel? Buketten skulle kunna lyftas i och ur vasen utan att falla isär eller mista formen (och ni ser vilken balansakt det kan vara, som i kreationen ovan). Den skulle också bestå dominerande av stjälkar genom bindstället. Buketten fick vara av valfri storlek med en hållbarhet om 24 timmar.

Otroligt häftigt att följa den här dagen – och lärorikt. Fått om möjligt ännu större respekt för hantverket och kunskapen, hos alla florister. Jag har ju jobbat med den här biten bland annat i Nobel-sammanhang, så jag VET hur mycket tid, kraft och precision som krävs – och förberedelse. Vikten av att ha en rimlig plan. Inte minst med tidspress.

Första deltävlingen var en ”sluten” bedömning, det vill säga domarna vet inte vem som gjort vilken bukett. Spännande! I andra momenten var det en ”öppen” bedömning, där fick alla deltagare samma förutsättningar, likadant material – och ALLT skulle användas i arrangemanget. Utmaningen var givetvis detta men också att få ett personligt uttryck.

Slutligen – le grande finale! Att pryda en trädgårdsbänk med rosor, på 60 stressiga minuter. Helt oförberett. Jag säger bara, vilka konstverk och vilken spurt. Puh! För detta är verkligen konst, under rejäl tidspress. Att njuta av detta som åskådare var som att gå på museum med extra blomstrande allt.

Här ser vi silvermedaljören – floristen Sten Vasseur, till vardags på Grand Hôtel Stockholm. Jag fullkomligt älskade hur han öste rosorna över bänken, som att en vind svept in dem från ena hållet. Så otroligt vackert.

På tredje plats – brons – kom Marinette Månsson, Blomsterdekoratören Varberg. Marinette är ingen nykomling i tävlingssammanhang, hon tillhör landets bästa och det var häftigt att se henne ”in action”. Åh, jag blev sugen på att besöka hennes butik i Varberg efter att ha sett hennes härliga energi och sprudlande kreativitet!

Vinnaren då?! Jo, poängen från samtliga moment räknades ihop – och det vinnande finalbidraget ser ni här, i all sin prakt…

Stort, varmt grattis till Hanna Eriksson, Floristkompaniet i Stockholm som kammade hem guldet och förstaplatsen. Men också grattis till ALLIHOP. Så djupt imponerad. Extra viktigt att sprida blomstrande glädje i dessa tider.

Tack hela teamet bakom kulisserna från Interflora, för en otroligt kul dag på jobbet. Och framför allt, vilka grymma florister – riktiga konstnärer!

Häng med på Hasselbladspriset

Hasselbladspriset 2018. Och nej, nerverna var inte riktigt under kontroll när jag satte mig i sminket hos Marina uppe på stiftelsens kontor, bakom Götaplatsen.

DSCF5405-2

Tova, som jobbar med mig i mitt bolag sen slutet av sommaren, åkte med till Göteborg – dessutom, med sin kamera i högsta hugg! Alltså, häng med genom Tovas fina bilder. Och poppa popcorn, för det blev en hel kavalkad…

DSCF5363

Jordiga toner, bronsigt, skimmer, lätt bas och tunn, tunn eyeliner – och mycket svart mascara”, så lät det när jag diskuterade kvällens makeup-look. Och visade lite bilder på hur jag hade tänkt

dscf5371.jpg

”…Och liiite mera globlinje. Och lite rosigare!” – så brukar det låta mot slutet. Typ, jämt. Den här dagen hade jag också de två bästa grundförutsättningarna för bra mejk: En god natts sömn OCH återfuktat ansikte (hade varit duktig och kört Clinique-masken som extra fukt-bomb kvällen innan). Förstås också ett proffs till makeupartist, här ”in action”

dscf5367.jpgDet var full fart på kontoret, mycket spring och fix inför allt som skulle klaffa denna dag.

Tänker att Erna och Victor Hasselblad kikade på oss från porträtten på väggen här nedanför? Och att de var nöjda med allt ståhej. Tjusiga Erna, powerkvinnan som tillsammans med sin älskade Victor såg till att ”Hasselbladaren” från lilla Göteborg blev första kameran på månen och tog de historiska bilderna.

DSCF5391-2

Paret Hasselblad, som byggde upp sitt kameraimperium, fick aldrig några barn. Med största delen av sin stora förmögenhet grundade de därför Hasselbladsstiftelsen. Och i sitt testamente var de noga med att priset i fotografi skulle firas ordentligt, med en god och festlig middag – och goda viner!

Det finns oändligt mycket spännande att berätta om paret Hasselblad. Om tragedierna i familjen, Victors konflikt med pappan, hur de måste kämpat. Hur den 34-årige Victor, när han fick frågan från svenska försvaret om han kunde bygga en spaningskamera som tyskarna hade, svarade: ”Nej, jag kan inte bygga en likadan. Men jag kan bygga en bättre”. Hur det kom sig att astronauterna i USA på eget bevåg köpte ”Hasselbladare” och började använda!

dscf5419-2.jpg

Hur förbereder man ett sådant här uppdrag? Nu har jag jobbat med detta pris i tre år. Jag har läst böcker om Hasselblad, sett gamla tv-intervjuer med Victor Hasselblad från 60-talet, läst på om NASA, månfärderna, kamerahistoria…

Det går inte att stå på scen och prata om ”världens första enögda mellanformatskamera med utbytbara objektiv och filmmagasin” utan att i alla fall försöka förstå storheten i den världsnyhet det var, när Erna och Victor klev på Amerikabåten till New York, för att lansera den där, 1948.

dscf5430-2.jpg

Klamrade mig fast vid mina manuskort, som strax skulle få ytterligare några små ändringar eftersom det var dags för ljudtest. Genrep hade vi haft redan på söndagen – men nu, testa mickar och köra introt

DSCF5452

Ljudteknikern Magnus var en stjärna – och här bakom mig ser ni två till! Stiftelsens VD, Christina Backman, och fantastiska tolken Amelia Triana, som skulle tolka hela kvällen till spanska. Första gången jag skulle direkt-tolkas på scen, hjälp!?

DSCF5455

Hmmm, men om vi flyttar upp detta, stryker det och…”. Alltid lite som mår bra av att stuvas om lite i sista minuten – och sen…

DSCF5463

Årets Hasselbladspristagare, Oscar Munoz, från Colombia pratade alltså spanska och därför skulle hela kvällen direkt-tolkas. Det var otroligt häftigt, insåg snabbt att det gällde att få till samspelet. Amelia och jag behövde prata ihop oss ännu mer för att hitta ett ”flow”

Upp igen till kontoret för att byta om – och sträng blick till mig själv i spegeln. Haha, var HELT inne i mitt när Tova plåtade detta! Därav att hon lyckades fånga min stränga blick från Ebba – till Ebba?!

dscf5440.jpg

Av med jobbkläderna, på med rustningen. Svart klänning, som jag lyckades klicka hem från H&M:s senaste kollektions-släpp bara nån timma efter att den släppts. Sån tur, eftersom presskontorets ex ju aldrig nånsin passar mig!

DSCF5487.jpg

Sen kom hyllade pophoppet Esther Vallee och hennes gitarrist Anton Sevholt, som skulle uppträda under prisutdelningen. Snygga, fina och super på scen…

DSCF5565

Jo, förresten! Ett till anti-nervös-knep? Att vara på plats i god tid. För att liksom ligga steget före, även rent konkret. Som här, på plats först av alla, precis som jag vill ha det…

DSCF5547

Sen, myggas på – och ett sista ljudtest. Man vill liksom INTE börja en sådan här kväll med ett trevande ”Hallå, hörs jag?”…

DSCF5493.jpg

Repa, repa, repa. Och repa lite till! Och hjälp, ändra EN sista grej bara. Förbättra en liten detalj. Japp, överstrykningspenna, bläckpenna och tja, ungefär som i skolan…

DSCF5518.jpg

Här då? Pratar lite med händerna, som folk blir tokiga på när jag gör i tv. Men som jag inte kan sluta med, så folk får väl bli tokiga. För jag pratar ju så…

DSCF5529.jpg

Plugga in det första du ska säga utantill, jag kan inte nog understryka detta. Och VÅGA släpp manuskorten, eller dina stolpar. Det viktiga är inte att orden blir exakt rätt, det viktiga är att du får fram budskapet.

DSCF5534

Och nu då? Sorlet utanför i Konstmuseets maffiga skulpturhall blev allt högre, snart slut på drinken därute = dags för insläpp till prisutdelningen. Ta tre djupa andetag – nu gör vi det här. Det var det sista jag sa till Amelia, tror jag: ”Nu gör vi det här – tillsammans – och så har vi KUL!”. Sen körde vi! Det häftigaste var att

DSCF5579

Det var som musik, eller som en melodi! Som att spela ihop, på något sätt. En mening eller två, över till Amelia, lyssna in, fylla på exakt när hon var klar, fortsätta – hålla tempot, inte tappa takten. Det gick alltså från att vara helnervöst till att bli…

DSCF5623

…Jättekul. Det hjälpte också att Amelia var ett sådant proffs, helt grym känsla och dessutom supertrevlig. Här tar vi en snabb klunk vatten i en micropaus, och stämmer nog av nånting som jag inte minns nu?!

DSCF5582.jpg

Här då? Tal på engelska av juryns ordförande Mark Sealy, curator och chef för Autograph ABP i London. Sen skulle priset delas ut: En miljon kronor, guldmedalj och diplom. Naturligtvis också den stora äran, en utställning på Hasselblad Centre på Konstmuseet och en specialgjord fotobok – pristagaren Oscar Munoz var oerhört sympatisk och ödmjuk:

dscf5599.jpg

Jippie, we did it! Amelia och jag andades ut men sedan vidare till nästa stopp: middagen, där jag var toastmaster och alltså skulle introducera talare och…

DSCF5724.jpg

…Kvällens meny, signerad kocken Stefan Karlsson och SK Mat & Människor (som är kända för Göteborgs godaste smör, vilket jag fick veta via Modepodden?). Förrätten var tydligen gudomlig, jag har så svårt att njuta av maten när jag är i ”jobb-mode”…

dscf5734.jpg

Efter god middag, gott smör och fina tal var det smyg-vernissage av utställningen, dit alla gäster nyfiken skyndade – och jag med…

DSCF5814

Det var ju onekligen finbesök i Göteborg. Oscar Munoz är en av de mest betydande samtida konstnärerna i hela Latinamerika idag, en gripande och sorglig utställning. Gå dit och se den, om du är i Göteborg

dscf5794.jpg

Lova då att inte missa att andas imma på de små speglarna. Kan du gissa vad som händer? Jag tror inte det faktiskt, nämligen…

DSCF5945.jpg

Att ansikten framträder. Bortglömda ansikten? Spöken? Ja, det får man nog själv fundera över. Jag måste också tipsa om den historiska lilla utställningen om Hasselblad:

DSCF5858.jpg

Roligt nog var mamma och pappa där – och mamma och jag tittade på Victor Hasselblads bok, om flyttfåglar, som han gav ut när han var 29 år gammal. Man tänker att en 29-årig fågelälskare borde vara nöjd med sin bokdebut? Nja, i förordet skriver han och ursäktar bilderna. Kvalitén duger ju inte, menar han. Han skyller helt enkelt på usel kamera. Att han själv skulle bli den som lyckades tillverka lösningen, var han övertygad om det redan då? Drömde om det – gjorde han helt säkert. Sluta aldrig drömma. Rätt vad det är så når du stjärnorna. Eller vem vet, till och med hela vägen till månen.

Kommentera gärna, om NÅGON orkar ta sig igenom detta milslånga inlägg!

Bildregn från kvällen!

Klockan är snart halvtolv och jag MÅSTE sova. Följde med mamma på antikkurs (sååå skoj!) ikväll och ska ladda krafterna inför morgondagens superkul trend-AW tillsammans med Kvänum här i Göteborg. Men så fick jag precis ett bildregn från Tova, som var med hela kvällen igår och knäppte bilder ”behind the scenes”, här pågår ljudtest med en nervös men glad typ i vinröd kashmir – och trevlige ljudteknikern Magnus i blå bomull…

DSCF5452

Det kommer mera, helt enkelt. Imorgon. Nu ska jag klappa ihop datorn och krypa ner. Och sova med öppet fönster så det blir sådär härligt svalt i sovrummet här hemma på Överåsgatan. Så svalt som Johan aldrig skulle gå med på, haha. Hörs imorgon!