Kungligt påsk-lördagsgodis

Nämen, ett kungligt påskkort måste vi ju unna oss! Och för det tackar vi drottningen, som idag bjöd på detta foto från ett vårvackert Frogmore House i Windsor. Åh. Körbärsblommorna. Påskliljorna. SOM jag längtar till England när jag ser detta…

Här bär hon den klassiska Hermès-sjalen över frisyren. Drottningens påskhattar är ju annars i en klass för sig:

Denna makalösa kvinna, drottning i så många decennier nu. Och inte trappar hon ner. I förrgår åkte den här påskfina hatten och limegröna dräkten på, när hon besökte Commonwealth War Graves Commission Air Forces Memorial:

Väskan. Prydliga svarta loafers med liten klack. Pärlörhängen, halsband och naturligtvis en maffig brosch. Så stilig OCH stilsäker hon är, alltid. Otroligt!

Kungafamiljens bästa påskägg i år, här hemma? Måste ju vara Julian Herbert Folke, en ny liten prins som blir hertig av Halland. Och som firar sitt livs första påsk hemma på Villa Solbacken med två glada storebröder. Gulligt!

…Och i övrigt blir det säkert digitalt påskfirande, såhär såg det ut ifjol:

Länge firade ju kungafamiljen påsk i Storlien, vi tar en snabb och solig ”throwback” till 1980:

…Och påsken 1992 måste vi också stanna till vid, för att bara förundras över att drottningen kan se så stilsäker ut även i skidbacken. Respekt!

…Och avslutningsvis påsken 1997 – ett färgsprakande påskägg av kungliga skidkläder!

Hoppas att ni alla njuter av en härlig påskafton därute. Jag ska nu bege mig ut på cykeltur med Ernst som står och stampar ute i trädgården. KOMMENTERA GÄRNA!

Prins Julian – gissade du rätt?!

Vi säger hej och välkommen till kungen och drottningens åttonde barnbarn – hallå prins Julian! Född den 26 mars, på Danderyds sjukhus i Stockholm. En liten trea. Julian, Med mellannamnen Julian Herbert Folke. Han blir hertig av Halland. Här ser ni honom, två dagar gammal, foto av pappa:

Så njae, du som gissade Folke får faktiskt inte rätt här. För mellannamn är trots allt inte något som används genom livet (hur ofta använder Estelle Silvia och Ewa, visst det är fint, men nu är jag lite sträng här – rätt får man för tilltalsnamn). Detta blir ju en Julian, punkt slut. Åh, nu vill man ju se en gullig babybild på lillprinsen med vit stickad filt hemma på Villa Solbacken.

KOMMENTERA GÄRNA! Hade du på känn att det skulle bli en Julian?! En guldmedalj i så fall, för i min bok var detta något av en skräll. Eller okej, egentligen inte eftersom det är en prins som ju varken är någon kunglig höghet eller kommer att ha någon huvudroll i kungahuset i framtiden. Så Carl Philip och Sofia behöver ju faktiskt inte alls förhålla sig till det, utan valde ett namn de gillade.

Herbert är också helt icke-kungligt såvitt jag vet, kanske är det ett släktnamn på Sofias sida? Folke heter han förstås efter farfar kungen – som i sin tur heter det efter diplomaten, greve Folke Bernadotte (som var son till prins Oscar).

Jag kände att det skulle bli något otippat. Var ganska så väldigt säker på att jag inte skulle få min Eugen, Sigvard, Bertil eller Folke den här gången heller, haha! Hurra för lillprinsen och hurra för alla små prinsar och prinsessor därute, det är ett underbart mirakel varje gång det går bra ❤️

Kungligt fredagsgodis – livet i höga, smala klackar

Nämen, härligt att se lite kunglig stil-flärd i flödet! Kate bjöd på en vacker Kate-kappa när paret i veckan besökte Westminster Abbey där vaccineringar pågår sedan i mars (men den maffiga klosterkyrkan är även öppen för gudstjänster dagligen). Prinsparet pratade med personalen och med människor som just blivit vaccinerade…

Kate stylade den benvita fina kappan med bruna mockapums och matchande väska:

Kappor, eller kapp-klänningar, är ju en återkommande favorit i Kates garderob. Vita har hon flera:

Några vidare frågor eller uttalande kring lillebror med familj ”over there” fick vi inte ta del av. Jag tänker att det lär dröja. Men att det ändå kommer att komma, i någon form…

Brittisk press valde att tolka uttalandet i samband med kampanjen ”Time to Change” som en ”nick” till Meghans vittnesmål om utfrysningen och hur hon förtvivlat sökte hjälp utan att få någon alls. Jag tvivlar dock på att det är någon direkt reaktion, detta är en fråga som prinsparet engagerat sig i länge, det vill säga psykisk ohälsa, framför allt bland barn och unga.

Nej, så mycket mer på Harry & Meghan-fronten vet vi alltså inte, det är sparsamt med uppdateringar på deras hemsida, där de samlat både stiftelsen de grundat och affärsområdena inom ljudproduktion och rörligt material-produktion, där de ju slutit ett monsteravtal med Netflix. Så, jag bjuder istället på en favoritlook som fick mig att investera i en buteljgrön skinnkjol:

Men det finns faktiskt mera. Kronprinsessan Mary bjöd bland annat på detta när hon invigde Fair Festival i Århus – en festival som fokuserade på hållbarhet och klimatförändringar:

Looken då? En härlig kappa med brodyr, över vit skjorta och svarta kostymbyxor. Nedtonat med elegant. MEN man känner ju ändå sin Mary – inte många sådana här uppdrag utan att de

…Höga klackarna åker på. Högsta menar jag. Vi fick en fråga till Säker stil svarar-podden (som numera kommer varje måndag, där ÖSER vi på med dina frågor om stil, mode och garderoben) om just sådana här höga, smala klackar. Jag har så svårt att se att jag någonsin igen skulle gå en hel dag med sådana skor?! Men snyggt är det, gärna en kväll eller för något ”kortare” tillfälle. Mary ser ju helt oberörd ut, dessutom:

Vad kan man säga?! Jag är väl helt enkelt för dålig på att gå i dem?!

Nu har jag heller inte jättemånga i garderoben men de jag äger tänker jag INTE göra mig av med. De är heller inte riktigt så höga som Marys. En eloge till henne och alla andra som gör det med sådan grace!

Just det, tror heller inte att vi kikade på bilderna från William och Kates besök hos ambulanspersonal?

Jamen okej, liiite dystert känns det när den kungliga skörden i övrigt i princip är… Digital:

Den består också av detta: Kronprinsessan Victoria som i veckan deltog – digitalt – från Haga Slott vid invigningen av konståknings-VM i Globen. Helt rätt, förstås. Kungafamiljen sköter sitt jobb föredömligt på distans, men… Man saknar ju LIVE!

Kavajen ser ut att vara den pistagegröna favoriten från Rodebjer? Eller hur? Jag tänker på den som vi först fick se 2018, när Kate och William besökte Sverige…

…Minns också hur härlig den här kostymen var med den rosa Acne-kappan över:

Lika snyggt då som nu. Den kappan hade man ju GÄRNA kunnat plocka fram i garderoben. Ja, eller kostymen för den delen. Kate var här gravid med prins Louis, som föddes ungefär två och en halv månad senare…

Härnäst får vi ju dock se fram emot kunglig baby-uppdatering här hemma. Tydligen är det i april som tredje babyn väntas komma, därborta på Villa Solbacken hos familjen Carl Philip och Sofia…

…Och här ser vi Sofia igen, på prins Gabriels dop i Drottningholms slottskyrka, minns ni folkdräkten? Prins Gabriel fyller ju då fyra år i augusti – men innan dess hinner han bli storebror. Ett utmärkt ”mellanrum” säger jag, som har ungefär detsamma. Två stycken tätt och sedan lite luftigare till ”trean”. Men äsch, är egentligen lite allergisk mot det där ”perfect gap” som folk pratar om ibland, jag tänker att ALLA mellanrum förstås är bra. Det blir som det blir och det blir förhoppningsvis väldigt bra, just precis så.

Foto: Bo Amstrup / TT, Aaron Chown / TT, Fredrik Sandberg / TT

Vilken av ovan kungliga looks hade du velat låna för en dag?! KOMMENTERA GÄRNA!

Williams svar på tal…

Så kom det ändå något slags svar på tal från prins William när han idag, tillsammans med Kate, besökte en skola i östra London.

På den direkta frågan från en reporter på språng (frågor som ofta slängs ut efter kungligheterna när de är på väg in till sådana här besök, men som inte alltid / sällan besvaras) så svarade han att: ”Nej, jag har inte pratat med min bror ännu men jag ska göra det” och fortsatte sedan att besvara frågan: Are you a racist family? Williams (kungligt) raka svar var:

We’re very much not a racist family”. Punkt, rakt och mycket tydligt. Nej, det DUGER givetvis inte som något slags svar eller försvar på frågan kring rasism som Meghan vittnar om – absolut inte. Alls. Man får hoppas att han återkommer till detta.

Men med detta blev han första kungligheten som besvarat någonting personligen efter Harry och Meghans intervju, utöver drottningens skriftliga kortfattade pressmeddelande å hela familjens vägnar.

William har nu mycket att stå till svars för, där ovan korta svar såklart inte sätter punkt för någonting alls.

Sedan handlar det också om (vilket stora delar av intervjun fokuserade på) att Harry och Meghan utmålar William och Kate som ”fångna”, som missunnsamma, bittra och som iskalla och ohjälpsamma. Ja, vi har nog inte sett slutet på detta…

Att de inte ens har pratat är chocken här, menar många. Hur kan de inte ha gjort det?! Hela världen har pratat om detta, har de inte pratat? Hur definierar man det? Har han inte ens ringt lillebror efter intervjun, det är ändå väldigt märkligt i så fall?

Foto: Justin Tallis / TT

KOMMENTERA GÄRNA!

19 tankar om intervjun Meghan och Harry

Okej, vi mååååste ventilera detta. Är långt ifrån klar! Håll i hatten och varning för skvallrigt svammel men vi måste ju bara få prata av oss. Detta svårsmälta (som blev en HEL PODD, lyssna gärna här!). Alla tudelade känslor och hela efterspelet, som vi definitivt inte sett sista delen av. Långt därifrån. Alldeles nyss släppte Buckingham Palace ett pressmeddelande där drottningen, å hela familjens vägnar, djupt beklagar hur de senaste åren varit för Harry & Meghan – och understryker att ”the issues raised, particularly that on race” är oroande, tas allvarligt och kommer att tas upp inom familjen, privat. Det sista ordet är avgörande – och givetvis är varje ord i detta uttalande vägt med guldvåg. Privat. Alltså, inte för öppen ridå… Samtidigt som man känner lite grand att, well, så ni visste verkligen inte?! Å andra sidan, vad annars ska en drottning skriva än detta.

Alright, jag försöker sammanfatta med 19 tankar som jag bär med mig efter att ha sett intervjun:



1. Okej, första och främsta tanken: Man har ju älskat Meghan och Harry från the very start. Han, den charmige lillebrors-prinsen. Hon en uppfriskande cool, ursnygg feminist och framgångsrik Hollywood-stjärna som LEVT lite. Hurra! Som är frånskild, som har en egen karriär, som älskar kalligrafi (!), som har startat en egen livsstilssajt, som kommer från en annan värld än den lilla, brittiska överklass-bubbla som är prinsarnas vardag.

2. Nästa tanke är hur oerhört viktigt, starkt och modigt det är av Meghan och Harry att lyfta på locket kring psykisk ohälsa och rasism. Det Meghan vittnar om är absolut oacceptabelt, om detta råder inga tvivel. Dessvärre inte superförvånande, men ändå. Att en person i hennes position vittnar om detta och väljer att använda sin plattform till dessa frågor, det är viktigt, det behövs. Det kan göra skillnad. Punkt.

3. Men en annan tanke som hela tiden finns där är… Att det är så himla SORGLIGT ändå. Alltihop. Kanske det jag främst bär med mig faktiskt. En infekterad familjefejd som dras upp inför miljoner tv-tittare, med Oprah som tillbakalutad ciceron. I en familj som redan drabbats av det allra värsta, när en mamma rycktes bort i en fruktansvärd tragedi. Det har ju uppenbart skurit sig mellan paret och familjen på ett vis som känns extremt svårt att läka. Det blir knappast bättre nu och det hela känns bara så sorgligt.

4. Brittisk tabloid-bevakning är vidrig. Vidrig. Som en PR-expert så väl uttryckte det, svenska kvällstidningar framstår som kyrkans veckoblad i jämförelse. En systematisk förföljelse

5. En helt annan tanke men kunde inte låta bli att tänka: Wow! DE HAR TITTAT PÅ THE CROWN! Ja, det är ju kul – helt enkelt! Att se sedan säger att de sett ”delar av den”, nej, det köper jag icke. Sedan säger ju Meghan att hon suttit ensam i deras villa i Windsor i veckor och bara sett på tv, eller film, för att hon inte kunde eller fick göra något annat. Då måste hon väl ändå ha plöjt ”The Crown”?!

6. Tänker också ett väldigt stort: Varför? Varför?! Varför väljer de att prata ut om familjebråken på det här viset, inför miljoner tittare, världen över. Jag tänker då inte på de allvarliga anklagelserna om rasism och utfrysning, utan om när Harry berättar att pappa Charles till slut inte ens svarar när han ringer, eller när han beskriver att hans älskade storebror och pappa “fortfarande är fångar” (!) – den bäddar inte för en härlig fortsättning på brödernas uppenbart frostiga relation, usch alltså…

Det överskuggar icke de viktiga frågorna, om rasism och om psykisk ohälsa, vilket är och förbli oacceptabelt – bortom varenda kungligt protokoll. Men ändå är just dessa detaljer så tragiskt att de pratar ut med Oprah om. Det är också de här delarna av intervjun som många är kritiska till, då paret låter bortskämda och naiva och helt utan självkritik. Liiite (!) självkritik som krydda skadar ju onekligen aldrig, får man väl hålla med om, eller?



7. …Sen får man inte glömma att saker som i en vanlig familj händer (och inte är särskilt ovanligt) – som syskonbråk eller otrohet – såklart är förfärligt. Men i kungafamiljer tar det helt andra proportioner. Så är det bara. Kanske då ännu viktigare att tänka lite ”When they go low, we go high”?

8. …En skillnad i detta familjebråk är ju också att William och Kate aldrig kan besvara detta – och det VET Harry. Mycket väl. Han kan spelreglerna. Just därför stör det att Meghan tar upp historien (för jo, Oprah frågar visserligen men liksom övriga ämnen är det uppenbart välrepeterat och noga genomtänkt) om brudnäbbsklänningarna och Kate, som då fick Meghan att börja gråta. Kate hade precis fått sitt tredje barn, lille prins Louis var typ tre veckor gammal, och jag tänker att det var nerverna utanpå för alla.
I don’t think it’s fair to her to get into the details of that because she apologised and I’ve forgiven her”. Tja, ändå märkligt att ta upp det med Oprah då, kan man tycka? Sedan ville hon givetvis använda det för att exemplifiera att alla “inom firman” visste att det varit just så, men att ingen dementerade eller gjorde något åt saken. Tyvärr det ÄR ju inte normalt att kungahuset kommenterar sådant, för var ska de dra gränsen?! Å andra sidan ÄR det märkligt att de inte gick ut och hårt markerade mot rena rasismen som Meghan utsattes för i media. Det tänker jag att de borde ångra.

9. Harry säger att hans familj kände sig hotad av Meghan, KAN det verkligen ha varit så illa, tänker jag? Ja, Harry säger ju det och visst är det deras sanning, så som de uppfattat det, men det är ändå sanning, tänker jag. Men just den här kommentaren har jag svårt att sluta tänka på: ”You know, my father, my brother, Kate, and all the rest of the family, they were really welcoming” säger Harry. ”But it really changed after the Australia tour. It was the first time that the family got to see how incredible she is at the job”. Alltså, den är svår att smälta. Tänker då främst på William och Kate, och att säga att de älskar dem och vill stötta dem – men de är vidrigt missunnsamma och klarade alltså inte av att Meghan gjorde ett fantastiskt jobb? Givetvis också att historien upprepar sig, men… Det är ju faktiskt också Williams mamma. Äsch, så svårt detta, men detta kändes bara så hemskt?!

10. De avslöjar att det är en flicka, Archie ska få en lillasyster! Något arbetande kungligheter aldrig skulle göra, så inte bara kul utan också ytterligare en markering att de går sin egen väg. De har ju gott om plats i 150 miljoner kronors-villan i Montecito, men två barn räcker, berättar de.

11. Oprah säger att hon fick fråga VAD som helst – well, nej, den köper man väl inte. Dels, så ställer hon knappt några frågor, dels så är det nästan fler frågetecken efter intervjun?! En naturlig följdfråga när Harry pratar om den dåliga relationen till sin pappa är väl onekligen Meghans syn på detta, som ju har erfarenhet av detta? Eller kring titlarna och säkerheten, och hela frågan om pengar och försörjning? Oprah sa själv att detta var hennes BÄSTA intervju någonsin, jag håller inte med. Det var en välregisserad pratstund med Oprah som guide, snarare än en intervju. Harry och Meghan fick ingenting betalt för intervjun, vilket det var bra att de var tydliga med. Betalt får de däremot för dokumentär-serien de nu arbetar på, tillsammans med – yes – Oprah. Å andra sidan, många fullkomligt älskade hur Oprah gjorde intervjun, så där är ju ytterligare något som delar ”tyckarna”.

12. En tanke som är svår att släppa är Megans ganska bristfälliga research. Det måste gå att ha två tankar i huvudet samtidigt – och det som paret fått utstå är oacceptabelt, men det låter också naivt att inte ha läst på alls om världens mäktigaste kungafamilj, som man ska gifta in sig i? Var hon inte genuint nyfiken, och åtminstone liiite fascinerad?! Så mycket historia ändå, en himla spännande värld som också är hennes stora kärleks värld, bakgrund, uppväxt – och framtid. På gränsen till arrogant menar vissa – well, själv kan jag inte låta bli att tänka att Harry väl borde ha berättat mer för henne, under alla deras långa, många dejter, som han berättade om i den andra intervjun, med James Corden?

Till skillnad från 17-åriga Diana som ju var ett barn när hon kastades in i denna cirkus, så hade Meghan ändå erfarenheter att luta sig mot. Jag tänkte ofta att det måste ha varit en tillgång, med hennes Hollywood-erfarenhet. Och någon nyhet är det ju inte att kungahus och dess medlemmar ALLTID har varit hårt och orättvist bevakade, hyllade och älskade men också ständigt ifrågasatta? Tydligen hade jag helt fel här, eller så förstår man helt enkelt inte vidden av hur det är att leva med den typen av vidrigt drev mot sig, förmodligen inte.

13. Okej, 50.000-kronorsklänningen från Armani i all ära, men det finaste var ju att Meghan bar Dianas tennisarmband från Cartier. Fint!

14. En annan tanke som gnager är parets önskan om ett lugnare, mer tillbakadraget liv, är DETTA då rätt väg att gå? Den enda vägen att gå kanske? Om det nu är så, så måste man förstå och respektera det. Samt aldrig glömma att Harry har ett trauma i bagaget, med sin mammas öde. Om Dianas intervjuer från 1995 hade gjorts idag, hur hade de tagits emot? Hon hade inga Netflix-kontrakt i sikte, bara upprättelse efter ett halvt liv av olycka, menar många. Jo, men kanske HADE hon haft det, om medielandskapet vore ett annat?

15. Det ÄR ett jättekonstigt jobb att vara kunglighet! Omodernt och säkert frustrerande men samtidigt ett liv i överflöd med massvis med spännande personer, resor och intryck. Ett begränsat liv men också ett oerhört spännande sådant. Japp, du måste stämma av alla resor med “firman”. Du måste noga tänka igenom många till synes enkla vardagsbeslut! Eller relationer, lex hopplösa prins Andrew och hans “vänskap” med Epstein. Det är såklart också ett urjobbigt uppdrag många gånger, såklart är det inte lekande lätt för William och Kate heller alla gånger, i den kungliga vardagen.

16. …Och jag fattar att Meghan ville modernisera detta. Att hon helt säkert kom in med energi, med kreativa idéer och sa – som hon själv uttryckte det – jag är redo. Använd mig! Jag vill jobba, nu kör vi! Det är inte svårt att föreställa sig kulturkrocken där, med en familj som gjort många saker på exakt samma (ganska långsamma) vis i generationer, där individualister förväntas anpassa sig, för i det här jobbet går rollen, ansvaret och plikten före individen.

17. Brittiska hovet behöver anställa en in-house psykolog, nu genast! Visst är det ändå märkligt när Meghan berättar hur hon inte FICK träffa en psykolog? När Kate och William aktivt arbetar med psykisk ohälsa bland unga, och stöttar organisationer som enbart jobbar med detta? När prins Harry varit öppen med sin kamp med sitt mående genom åren? Men att det inte ”gick för sig” låter ju bara för hemskt. Och att Harry inte kunde hjälpa henne att lösa detta, att få prata med någon online, eller bara lösa så att hon fick stöd i någon vettig form?

“Ger man sig in i leken….” har många kommenterat, apropå parets inställning till allt som skett de senaste tre åren. Från att de skulle vara kungligheter på heltid, till att se startade sitt eget varumärke (för övrigt fortfarande något jag gärna hade velat veta mer om) men alltså jag GILLAR inte det talesättet. Jag pratade om det med Emilia idag och sa: ”Tänk vad många gånger man gett sig in i leken!? Måste man alltid tåla den då?!”. Inom rimliga gränser, kan jag tycka, och detta är uppenbarligen långt bortom rimligt.

18. Och en tanke apropå titlar: Här förvånades jag, eftersom paret i mina ögon fick nån slags respekt när de – trodde jag – valde att ge Archie chansen till en mer normal uppväxt. Samt lite kass research av Oprah här, eftersom det ju inte är någon chock, som Meghan säger? Prins Charles syster Anne valde ju till exempel aktivt att INTE ge sina barn titlar? Men att de då tydligen ville ha en titel men inte fick en sådan, det är ju en chock! Archie Mountbatten-Windsor blev det slutligen och här menar Meghan att det handlade om hans rätt till säkerhet och livvakter, försedd av staten, helt enkelt. Därmed inte sagt att han inte behöver säkerhet, men liksom andra förmögna personer, så ordnar de det själva? Ja, hela den här biten lämnade ändå vissa obesvarade frågor.
Bör också tilläggas att det länge sagts att prins Charles – precis som kungen här i Sverige och i de flesta andra kungahus i Europa, vill gå mot en mindre arbetande kärna av kungahuset. Det är två år sedan kungen meddelande att Carl Philips och Madeleines barn INTE längre tillhör det kungliga huset i Sverige, och därmed inte kan förvänta sig något apanage, liksom för Archie alltså.

19. Måtte de nu leva lyckliga därborta i soliga Kalifornien. Måtte kungahuset ta lärdom av denna tragedi, måtte de en gång för alla ta tag i problemen. Måtte det på någon vänster gå för prins Charles och resten av familjen i England som orkar, att åka över i sommar och träffa nya lilla barnbarnet, njuta lite av sand mellan tårna, mata hönsen och känna på det där lugna livet och cykelturerna som Harry så lyckligt berättar om. Måtte bröderna och deras familjer kunna umgås. Just nu känns det onekligen väldigt (väldigt) långt borta men man får väl ändå alltid… HOPPAS?! Ja, det får man såklart! Så det gör vi, tycker jag.

KOMMENTERA GÄRNA, om du orkar läsa ända hit!? Helt säkert har jag glömt någon tanke, eller snubblat på något, i detta världens längsta kungliga inlägg... Så fyll väldigt gärna på!

Delade (kungliga) känslor

Jag fick en kommentar nedan, som jag läste och kände – jamen ja. Man har ju så delade känslor inför hela Harry och Meghan-intervjun. Man vill gilla paret, det är omöjligt att ens föreställa sig vad de fått utstå i form av förföljelse och vidriga lögner som skrivits om de i pressen. Jakten. Men ändå, det där utspelet i januari förra året när de skulle lansera ett helt nytt, eget kungligt varumärke, som rullades ut – uppenbart utan att ha förankrats med kungafamiljen? Såhär skrev läsaren:

”Jag är så delad i vad jag tycker. Å ena sidan gillar jag Meghan och Harry, de verkar vettiga och omtänksamma människor, och jag gillar att följa dem, MEN som många andra skriver ovan ogillar jag de dubbelspel de håller på med. När de ville hoppa av som arbetande kungligheter, men ha kvar sina titlar? Att Meghan pratar om ”The firm” i klippet som att de tryckt ner henne. The Firm är trots allt hennes mans familj. Vill de ha sämre relation än vad de redan har?

Utan att ha sett hela intervjun har jag svårt att tänka mig att denna intervju kommer göra så att de får bättre relation med kungahuset. Men de gör det väl för att visa sin historia av det hela. Men allvarligt, why? Spelar det någon roll? De som gillar dem, gillar dem, och de som inte gör det kommer antagligen inte ändra sig efter detta. De har ändå sina fina kontrakt, som du skrev Ebba.

Jag kommer att se intervjun, men känner på mig att jag antagligen kommer ha lite ont i magen när jag ser det. Jag önskar att jag kunde få vara en liten fluga på väggen och se hur William reagerar på allt detta…”

Kungligt fredagsgodis – och intervjun alla pratar om

Bara dagar kvar tills intervjun sänds i sin helhet. Jag pratar förstås om Oprahs intervju med Harry och Meghan, som CBS ännu bara släppt små snuttar från. Well, vad kan man säga mer än att det är upplagt för den härligt amerikanska Oprah-dramaturgin?! Och att man är MYCKET spänd på att bänka sig framför detta!

Det har laddats rejält, kan man väl lugnt säga. Förväntningarna är inte höga, de är skyhöga. Oprah släppte ett pressmeddelande där hon säger att det är ”den bästa intervjun hon någonsin gjort” och utlovar att absolut inget samtalsämne var ”off limits”. Hmm, något man bör ta med en nypa salt, eftersom Oprah är personlig vän till paret? Inbjuden som gäst på bröllopet (se nedan hennes entré i puderrosa Stella McCartney) och hon har vid flera tillfällen pratat om hur stolt hon är över Meghan, hur imponerad hon är över paret och deras livsval. Bara där blir ju vissa samtalsämnen ”off limits” tänker jag? Man var ju inte direkt förvånad att det blev just Oprah som fick intervjuernas intervju

Men det gör den inte mindre intressant, tycker jag. Tydligt är att paret vill äga sin story, ge sin syn på saken med egna ord – och trots att de (och deras egna anställda pr-proffs) förstås fått vara med och tycka, klippa och putsa in i minsta ansiktsuttryck och detalj, så är det ändå deras story, som de vill att den berättas. Spännande!

Särskilt kungligt är det ju inte att prata ut hos sin kompis Oprah, desto mer Hollywood-glammigt! Å andra sidan har brittiska kungahuset en modern tradition av ”tell all”-intervjuer som ju inte är särskilt kungliga, men de gör det ändå?!

Prins Andrews förfärliga BBC-intervju, och förstås Dianas personliga intervjuer om skilsmässan och nya livet, som hon dock – tycker jag – gjorde väldigt bra. I en annan tid, en tid utan en stab av PR-proffs som hade ”final cut” innan något sändes ut.

På söndag släpper tv-kanalen intervjun, som först var tänkt som 1,5 timma men nu krämats ut på två kommersiella tv-timmar, efter det enorma förhandsintresset. Fullt förståeligt. I England rasar redan debatten i tabloiderna. Som vanligt vänder illvilliga journalister ut och in på sig själva för att hitta på rubriker om paret. Att drevet mot Meghan fortfarande är så hårt är svårt att fatta. Bland annat skapar 99-årige prins Philip stora rubriker, då han är inlagd på sjukhus – och man menar att paret tveklöst borde ”skjuta upp intervjun, av respekt för prinsen”. Att det är egoistiskt av dem. En rätt märklig synpunkt, eftersom intervjun förstås är tablålagd och planerad minutiöst sedan månader tillbaka.

Buckingham Palace släppte också ett pressmeddelande som kom lite väl lägligt (?) där de svarar på anklagelser om att personal ska ha utsatts för mobbning, under Meghans tid som arbetande kunglighet. Två assistenter, som jobbade för Harry och Meghan, ska ha behandlats så illa och känt sig så pressade, att de slutligen sa upp sig, vilket hovet nu kommer att följa upp.

 Meghans team svarade snabbt med ett uttalande från Kalifornien: ”The duchess is saddened by this latest attack on her character, particularly as someone who has been the target of bullying herself and is deeply committed to supporting those who have experienced pain and trauma”. Ja, utan att övertolka detta så kan man konstatera att stämningen mellan lägret i London och gänget soliga Kalifornien är hyfsat frostig…

Jag tar ändå med mig – efter att också ha sett James Cordens intervju, eller reportage snarare, med prins Harry – att Harry verkar väldigt lycklig. Avslappnad och glad, gulligt när Meghan svarar på FaceTime (förstås uppgjort och regisserat alltihop, men ändå!). Han säger sig själv vara ”lycklig och lättad”, paret verkar ha massvis med kul projekt på gång, multi-mega-miljon-kontrakten rullar in och andra babyn är på ingång. Man får hoppas att denna saga nu fått sitt lyckliga slut och att alla ändå kan bli lita glada och nöjda?! Att prins Charles kanske kan unna sig en härlig solig Kalifornien-resa med Camilla, för att hälsa på barnbarnen?

KOMMENTERA GÄRNA! Vad tror du? Blir det nu ett lyckligt slut, kan de sätta punkt med intervjun? Om det är vad paret hoppas på, vill säga? Eller kommer denna frostiga följetong fortsätta? Och bara späs på ytterligare av parets ”tell all”-intervju?

Wow, kronprinsessan Victoria!

Jamen, det är måndag men DETTA är ändå värt ett inlägg. En hyllning! Jag pratar förstås om Peter Knutsons helt magnifika bilder på kronprinsessan som släpptes med anledning av…

Detta! Kronprinsessan Victoria tilldelades priset ”Årets Hetero 2020” på årets Gaygala. Som ju liksom Golden Globe-galan igår kväll inte riktigt blev en gala men ÄNDÅ var den tydliga trenden att hylla galan ”hemma”. Fint då om man råkar bo på ett slott och kan bjuda på den här typen av tavel-vackert porträtt.

Alltså, MAN ÄLSKAR DET! Och det var inte bara en bild vi bjöds på, utan även detta…

…Och detta:

Det är ju inte första gången kronprinsessan hyllar den viktiga galan, som grundades av tidningen QX 1999…

Här ett ögonblick vi minns från 2013. Jonas Gardell utsågs till årets ”Årets HomoBiTrans” på Gaygalan som då hölls på Cirkus i Stockholm – och kronprinsessan Victoria delade ut priset.

Utmärkta MyNewRoyals har letat reda på info om klänningen. Vid första anblicken tänkte jag couture av något slag men det är alltså en ”arkiv-piece” från H&M:s specialkollektion. Givetvis bär hon svensk design vid ett sådant här tillfälle, helt rätt. Ja, den skulle man ju gärna haft i garderoben! Tiaran eller hårsmycket snarare, kommer från Maria Nilsdotter.

Såååå, såååå snyggt. Och som man längtat efter lite kungligt frasig flärd med tyll och extra allt. Eller hur?! KOMMENTERA GÄRNA!

Meghan & Harry väntar barn

Nämen, ÄNNU mer babynytt i den kungliga världen – sååå kul! Hurra! Meghan och Harry annonserade idag att Archie (som fyller två i maj) ska bli storebror, senare i år…

…OCH paret delade med sig av en svartvit bild där babymagen syns tydligt. Meghan skrev ju ifjol en krönika i New York Times om missfallet paret drabbats av i somras – en text som med all rätt hyllades. Viktigt att använda sin röst till sådana frågor!

Okej, liiite trist att vi denna gång inte kommer att få följa en sådan underbart snygg KAVALKAD av gravid-looks, som när Meghan var gravid med Archie.

För oj, oj, oj vilken gravid-garderob Meghans stylist hade satt ihop!

Verkligen ett tips om du är på jakt efter gravidstil-inspiration. Klassiska basplagg, som hon i och för sig ofta stylade med hemskt höga klackar men snyggt är det. Älskar looken här nedan, med tubkjolen och vita skjortan:

Paret jobbar nu med sin nybildade stiftelse Archewell, och de diverse mega-kontrakt de skrivit på, bland annat med Spotify och Netflix. Och nu får de alltså ytterligare ett tillskott till familjen…

Och jag får ett kommande babynamn att spekulera om, haha!

Foto: Owen Humphreys / TT, Henk Kruger / TT

KOMMENTERA GÄRNA! Kanske har du REDAN en idé om namn?!

Kungligt fredagsgodis med fem Diana-karameller

Kungligt fredagsgodis denna vecka och jag tänkte bjuda på fem Diana-karameller! Helt utan inbördes ordning egentligen, bara fem härliga looks vi minns. Ok, är ni med? Bra. Vi kör! Vi börjar med en av mina personliga favoriter. ”The Revenge Dress”, som den korta, lilla svarta lite fånigt kallas men det är onekligen ett passande namn. Designad av grekiska Christina Stambolian och fullständigt perfekt för den där ljumma sommarkvällen – då intervjun med prins Charles tv-sändes, där han erkände sin otrohet med Camilla Parker Bowles. Men förstasidorna nästa dag fick han ändå inte. Dem lyckades Diana pryda, tack vare sin bländande coola entré på Vanity Fairs välgörenhets-fest…

Andra looken, från 1995 när Diana gjorde entré på CFDA-galan i New York. Samma underbara choker-halsband men framför allt – det som är allra mest relevant i år – frisyren! Lite lätt bakåtslickat, vi pratar om trenden i Våretrender-podden som nyss släpptes

Klänningen var designad av brittiska Catherine Walker, en Diana-favorit som ligger bakom många av hennes ikoniska klänningar och kreationer.

Vi fortsätter och tar oss till franska rivieran och filmfestivalen i Cannes. Året var 1987 och Charles och den då 26-åriga Diana hedrade festivalen med kungligt besök eftersom det firades 40-årsjubileum. Och ja, ni ser ju. Wow. Entréernas entré på röda mattan:

Den ljusblå chiffonklänningen med en sjal löst knuten i ryggen (snygg styling-detalj för övrigt, den sparar jag i minnet!) var även den designad av Catherine Walker. Här ser vi ryggen – och en vanlig utsikt för Diana, havet av fotografer:

Ljusblått är för övrigt en färg hon verkligen var ursnygg i. En drömmig ”Frost”-prinsessig färg, här nedan i puffig 80-talsversion (av Bellville Sassoon) på en invigning i London 1981:

…Men hon bar även ljusblått i raffigare (!) fodral-tappning:

Okej, fjärde looken! Jag utlovade ju karameller. Well, here i a karamell for you! Våren 1983 när paret besökte Australien bjöd Diana på denna ljuvliga 80-talslook. För övrigt är garderoben från hela den resan något av en godispåse. Hur gott humör hade man inte blivit på, av att bära en sådan här chockrosa look? Nåt för dig, Emilia de Poret?!

Sist men inte minst – faktiskt sist men kanske… STÖRST!? Jag pratar förstås om brudklänningen. Den gräddigt vita bröllopsbakelsen med ett sju meter långt släp och som hade handbroderats med 10,000 pärlor.

Klänningen designades av paret David och Elizabeth Emanuel, inför bröllopet sommaren 1981. Och vad kan man säga mer än att efter ”The Crown” så undrar man onekligen vilka tankar som for igenom parets huvuden på dessa bilder:

Foto: Clark Jones / TT, Denis Paquin / TT

KOMMENTERA GÄRNA! Vilken av dessa looks är DIN favorit?