Resa med ettåring då?!

Måste lyfta upp en kommentar på inlägget nedan, att resa ”med barn” är en grej. Att resa med en ettåring, ett och ett halvt-åring (eller tvååring för den delen!) är liksom en helt EGEN grej. Och utmaning. Vad GÖR man på långflygning? Och när jag säger långflygning menar jag nödvändigtvis inte till Thailand, det kan kännas som en (väldigt) lååång flygning med tre timmar också.

IMG_3059

Ja, inte ens denna lilla gullvippa sitter ju snällt i mitt knä i en timma. Och absolut inte tre! Här i sin Britax-resevagn är han ju himla nöjd – men alltså inte i en flygstol. Så, vad gör man? Jo
…Man älskar en chartervecka, helst utan tidsskillnad (halleluja för Kanarieöarna och Mallis!) med suuuperkort transfer till hotellet, tjugofem minuter är gärna min maxgräns.
…Man inser att man kan glömma att ligga och läsa länge i solstolen. På så sätt blir stunderna i solstolen, när de eventuellt kommer, världens bonus! Låga förväntningar på sådant här är generellt bra, då tänker jag istället ”men hurra, så mysigt det här blir” när man väl får de där stunderna när alla är inne i ett bra flow. För det får man ju – också! Och det är ju det ljuvliga med att resa med barn.
…Man packar alltid med sig väldigt, väldigt många små paket och påsar med russin, små kex och majskrokar. Till flygresan men också till själva semestern.
…Man packar pekböcker – och jag säger ”MAN”, för jag gör det ännu inte, då Ernst tycker att det största nöjet är att riva sönder sidorna, varpå storasyskonen blir helt förtvivlade. Såklart.
…Man lär sig att det är grymt skönt med sent eftermiddagshäng vid poolen eller på stranden, eftersom den starkaste solen är borta – och det ofta är lite lugnare vid poolen än vid lunchrusningen.
…Man skippar en ”härlig familjemiddag tillsammans” varenda kväll – och ser till att barnen, åtminstone 1-åringen, får middag tidigare, och sedan kan länsa brödkorgen när vi äter middag, och då kanske sitta stilla en liten stund. Om barnstolen har bälte. Alternativt, så sover han då gott i sin resevagn, vilket ju är drömmen.
…Man blir expert på att svepa sin goda cappuccino, av bara farten!

KOMMENTERA GÄRNA, har jag glömt nåt om denna härliga ålder?!

15 reaktioner till “Resa med ettåring då?!

  1. Haha, precis så! ☺️ Känner verkligen igen mig i din beskrivning. Det är ju så kul att åka på semester med barn under 3 år, om än lite svettigt emellanåt 😅

  2. Man laddar ner nya babblarna-appen, perfekt även där det inte finns wi-fi 🤣
    Ska på 4 timmars flyg i sommar med vår 15 månaders, och är faktiskt lite nervös. Trots att jag gjort det många ggr innan med storebröderna, men dom är stora nu…
    Tänker att bärsele i gången kanske ännu funkar också? Han älskar också dom tjocka pekböckerna med små ljudeffekter där han ska hitta knapparna. Kanske även passar Ernst? Nu är du djurläten kul och han har lärt sig många genom böckerna.
    Tack för dina tips!

  3. Min mamma o pappa gjorde alltid så när vi var på semester utomlands att barnen åt innan o sen fick de efterrätt på restaurangen o de vuxna varmrätt. Ska jag kopiera rakt av i sommar då vi sticker till Mallis en v. Bor i lägenhetshotell, så vi kan laga mat. Förra året hade vi all inclusive o trots bra mat var det inte värt det med 1-åring o 3-åring. Man fick ju äta på 4 sekunder. Helt ovärt.

  4. Haha, är exakt ett år efter dig så sitter nu på Mallis med 3-månaders bebisen och dom två storasyskonen på 4 och 6 år och inser att nästa år så här dags när vi återigen är här så kommer jag ha EXAKT allt det som du beskrev ovan….😬. Långa nätter med amning och värme känns plötsligt helt ok!
    Hade btw också total igenkänning på ett inlägg du skrev tidigare i våras om att det var ett år sen du satt på patienthotellet på DS med nyfött knytte, just då var det precis vad jag gjorde!

  5. Klistermärkenböcker, gärna sådana där man kan flytta runt klistermärkena i har funkat en lång stund under flygresor med mina barn från ca 2 års ålder.

  6. Har precis kommit hem från Frankrike med 4-åring och 1,5-åring. Den minsta har VÄLDIGT stark vilja och hon fick frispel på flygplatsen i Nice – pga värme, trött på att vänta/stå stilla och ”nu borde hon egentligen sova middag”. LYCKAN sedan när hon somnade i mitt knä på flygplanet – då hade jag redan hunnit börja tänka att ”det här att resa med barn är inte så farligt ändå” 😝
    Tur att man glömmer vissa saker snabbt!

  7. Ha ha ja det låter ungefär som jag föreställer mig! Gah! Typ varför vi aldrig reste när tvillingarna var små. Vi tog semester ”Bo på Lantgård” första sommaren, två mil hemifrån. Det var perfekt med kaninbur precis utanför vår lilla veranda!

  8. Förväntningarna…. där ligger så mycket. Att se ”semestern” mer som miljöombyte och någon icke-egenlagad-maträtt än verklig semester i dess vanliga betydelse, hehe.

  9. Jag har med mig öronproppar till personerna på raderna närmast. Då får medpassagerarna en större förståelse och många säger ”äsch det gör ingenting”. Det är en bra isbrytare helt enkelt och då förstår dom att jag förstår dom.. Sen har jag en påse med små små presenter som jag tar fram när rastlösheten slår till: det kan vara några fina plåster, en miniritbok, kritor ja allt man kan tänkas ägna sig åt i 5 min. Lycka till!

  10. USA flyg med10-månaders var en baggis jämfört med en timmes flyg till Danmark med samma 1,5-åring som satt i knät och envist skulle sparka på sätet framför. Alla barn är ju olika men om man har barn som har mycket spring i benen och inte alltid sover så bra är det kanske smartare att undvika de längsta resorna när de är mellan ett och två. Eller kanske t o m tre. Och så kan man ha lite bättre klimatsamvete också.

  11. Tack för dina tips! Du är så modig och inspirerande. Är så glad för att jag som förstagångsmamma får såna här konkreta tips 🙂 stor kram

  12. Stor igenkänning där :)! jag hade en mardrömsresa för några år sedan med en dotter som då var 3 år. Vi skulle bara flyga mellan Stockholm o Malmö som tur var. Precis innan planet rätar upp sig efter start (i luften) meddelade dottern att det där med flygning var hon klar med och skulle prompt UT! Och som hon skrek o betedde sig som aldrig gjort tidigare och inte efter heller. Jag skämdes och försökte med alla trix för att lugna. Flygvärdinnorna var fantastiska men måste ha dragit en lättande suck när vi gick av planet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s