Ebba Kleberg von Sydow

• / Betalt samarbete med Synoptik, kod julklapp25 ger 25 % rabatt på hela sortimentet. Foto: Lisa Höök /
  
  Jag hade möte med min samarbetsparter Synoptik för några veckor sedan. Vi pratade om aktuella saker framöver – att solglasögon var en av dem var kanske inte det första jag tänkte? Men JO! Visst är det så! För på vintern är UV-strålningen faktiskt som farligast när solen står lägre och träffar ögonen mer direkt, varför det är viktigt att bära polariserade solglasögon såhär års. Ja, året runt egentligen.
• Okej, har du koll på vad polariserande glas är? En snabb lektion kommer här: Polariserade glas släpper in vertikalt ljus men stoppar horisontella strålar, som i sin tur gör att du inte blir bländad – och uppfattar omgivningen bättre. Men de ser ju givetvis ut som ”vanliga” solglasögon, här provar jag ett par från Polaroid, som jag tyckte passade min ansiktsform bra… Spana gärna in mer av Polaroids sortiment här.

Är du osäker på vilken typ av polariserade solglasögon du ska välja? Färgen på glas spelar roll, beroende på miljö och aktivitet. Bruna glas (som jag själv gillar) ger en varm ton, lite mjukare liksom, och passar bra till aktiviteter i naturen. Ett grått glas passar bra vid havet, vid cykling och löpning exempelvis, ja även i fjällen där ljuset är starkt och reflekterande.

Gula och orange glas fungerar bra när det är mörkare ute eller i miljöer med mycket skuggväxlingar. Gröna glas passar som ”allround”-glas och har bra färgåtergivning. Ray-Bans solglasögon har just det gröna glaset i många av sina klassiska modeller och är därför både skonsamma OCH snygga!

Självklart så är bra och schysst passform också superviktig för att skydda ögonen från solens strålar (som ju kan komma från alla möjliga vinklar). Se därför till att solglasögonen varken släpper in ljus underifrån, ovanifrån eller från sidorna och så att de sluter tätt kring näsan.

Här nedan ser ni en klassisk rundad modell, också den kommer från Synoptiks stora utbud av klassikerna från Ray-Ban:

Men det är ju så få soltimmar (suck) tänker du kanske nu? Absolut. MEN solen strålar är verkligen extra skadliga för ögonen så här års, trots att det är färre soltimmar. Dessutom reflekteras 90 % av UV-strålningen vid snö (om vi nu får någon här i Stockholm i år och om jag kommer iväg till Sälen…). Välj därför ett par solglasögon som är CE-märkta (en märkning som garanterar ett stort UV-skydd) då ger de dig ett fullgott skydd mot UV-strålning.

Dessa spegelglas från Carrera är perfekta vid till exempel skidåkning. Spegelglas hindrar ljus från att komma igenom glasen genom att reflektera solstrålarna. Dessutom störs man mindre av reflexer:

Okej, VARFÖR är det då så viktigt att tänka på allt ovan? Jo, UV-strålning kan ge långsiktiga skador på ögonen vilket i förlängningen kan ge problem med sjukdomar så som gula fläcken och grå starr. På kortare sikt så kan man råka ut för så kallad ”snöblindhet”. Kort sagt, ”små sår” på hornhinnan som gör att man ser suddigt, svider och känns som grus i ögonen. Går ofta över efter något dygn men kan såklart kännas obehagligt.

Se detta som en påminnelse från Synoptik och mig om att solglasögon är en underbar accessoar men också ett viktigt skydd för dina ögon.

Sist men inte minst?! Synoptik har låtit mig dela en kod, som gäller på hela Synoptiks solglasögonsortiment online på synoptik.se till och med den 17 december. Kanske en julklapp till någon du tycker om? Kod julklapp25 ger dig alltså 25 % på hela solglasögonsortimentet. Varsågod och god jul hälsar vännerna på Synoptik!

Imorse flög barnen (ja, okej inte riktigt men faktiskt så klev de glatt upp…) och satte på sig prydligt framlagda kläder. Gjorde sig Nobel-fina för dagens högtidliga firande i skolan! Skjorta, kavaj och grå byxor för Klas och blus, kjol, ullstrumpbyxor och på förhand beställda inbakade flätor för Marianne. Förra året var jag med och serverade barnens Nobel-lunch i skolan, vilket givetvis inte var aktuellt i år. Men ändå skulle de få äta ”Nobel-lunch” i matsalen och prata om Nobelpriset och Alfred Nobel i skolan. Så imorse gick jag upp lite tidigare och dukade upp extra fin frukost till barnen, varsin halv lussekatt, varm choklad, rostisar och tända ljus i baren i köket.

Vi (eller hmm, jag) pratade om dynamiten som han uppfann, och att Alfreds pappa faktiskt också var uppfinnare. Att Alfred älskade att läsa och lärde sig fem språk. Att han älskade att jobba i sitt lab! Och att Alfred gjorde flera hundra (bland annat en aluminiumbåt!) uppfinningar och att han nog måste ha fått höra ”Men alltså, det där kommer ju ALDRIG funka…” väldigt många gånger i sitt liv. Att folk säkert fnissade åt hans uppfinningar många gånger. Att han misslyckades många gånger om. Men att han ändå vågade tro på sig själv, på sina idéer och att han var envis på ett väldigt bra sätt! Ja, helt enkelt saker som alltid känns viktigt att påminna barnen om. Tja, och en själv, faktiskt…

Vi hade inget Nobel-firande alls på Samskolan i Göteborg, som jag kan minnas? Runt den här tiden på året var det fullt fokus på ”Lussefesten” och att träna in folkdanserna, som vi skulle uppträda med. Iklädda folkdräkt, puh! Pratade om prisen gjorde vi i och för sig säkert. Men jag tycker att det här är en sådan fin och bra tradition! Vetenskap och flärd, en perfekt kombination.

Jag minns förresten när producenten Cia Axelsson och jag jobbade med att dra igång konceptet ”Nobelstudion” på SVT. En slags ”countdown” till Nobel, som skulle vara mer lättsamt, direktsänt och med en kul mix av gäster. Ett program som sedan blev ett återkommande inslag på SVT, roligt nog! Då tänkte jag att detta borde ju verkligen visas i skolan. Perfekt tillfälle att prata om vetenskap på ett roligt sätt.

Nej, nu ska jag fortsätta ta tag i denna märkliga Nobel-dag och usch, så tomt det känns utan festligheter och firanden att se fram emot ikväll. Suck.

KOMMENTERA GÄRNA!

”Ni gör ju inte särskilt bra reklam för boken varken i podden eller här. Det känns inte som den är så genomtänkt utan mest ett hafsverk i panik”

Usch, jag har haft en riktig SKIT-dag på alla vis nästan och så blev jag så ledsen över den här kommentaren som droppade in alldeles nyss. Som genast fick hejarop. Suck. Som vi jobbat med den här nya boken. Vi har kavlat, knådat och jobbat i månader med den här boken. Precis som med de tidigare två. Inget vi pratat om i podden eller andra sociala kanaler, eftersom jag är rädd att det blir trist?! Men nu i efterhand, så borde vi kanske gjort det. Suck.

Böcker för mig är det finaste som finns och jag har den allra största respekt för att vi får göra detta. Ödmjuk som bara den. Blir då så himla ledsen och arg på mig själv om det lät som att vi hafsat ihop det här på en kvart?! Tja, det kanske lät så i podden då. Och givetvis, allt som GÅR att missförstå väljer ju många att missförstå just den här hösten och vintern, upplever jag. Allt och alla. Fritt fram för det, liksom. Usch, då blir jag som sagt så himla ARG på mig själv. Så matt. Och ledsen. Som att vi sa, dumdristigt nog, om att vi drömde om att åka till Frankrike och skriva nästa bok. Samtidigt som vi pratar om hållbarhet. Även det blev förstås fel, vilket någon var snabb med att påpeka och tillrättavisa.

Så är det ju också, när man har en riktig prakt-skitdag. Då biter de där kommentarerna ännu bättre. Så, är det fler saker ni vill komma åt mig med, passa på idag vetja?!

Hoppas att ni därute har en MYCKET bättre dag än vad jag haft. Jag siktar på en bättre dag imorgon!

Herregud denna dagen ett liv. Puh. Just när man trodde att man kunde andas ut… Ja, som vi avslöjade i veckans podd så har vi ju ääääntligen lämnat i fullständigt manus på kommande Säker stil-boken. Men det var ju en detalj till. Som vi borde veta vid det här laget. Det vill säga, en ganska stor detalj: BILDERNA! Hjälp. Hjälp, hjälp, hjälp. Vi har för MÅNGA!

Fick precis mail från förlaget om att allt måste spikas igår. Eller förlåt, senast 17.00 idag. Det brinner inte, det är eldsvåda. Ett härligt problem när man har FÖR många härliga bilder man vill få med. Well, bara att hugga. Emilia sladdar strax in här på kontoret och nu kööör vi!

Fortsätter med min strategi för veckan: En dag i sänder, skratta mycket på vägen och mycket kaffe. Det löser sig. Det kommer att bli kul och det kommer att bli bra alltihop. Om än inte alls som vanligt, på något vis. KOMMENTERA GÄRNA!

Två veckor kvar till jul, är det ens möjligt?! Nej. Neeej! Förstår inte. För jag hinner icke med! Eller, man måste ju. Så, spänn fast säkerhetsbältet. Andas, försök skratta på vägen, drick mycket kaffe och ta en sak i sänder. Och en dag i sänder. Jag måste verkligen varmt rekommendera att gå igenom veckan, på något vis. Skriv listor. Strukturera, så gott det går. Såhär ser mitt försök ut till det, i form av min ”Måndagsrapporten”:

MÅNDAG: Ja, det där med att lägga oss tidigt och få en goood natts sömn som uppladdning för veckan gick ju sådär. Vi åt mysig adventsmiddag hemma, det blev hemgjord pizza och glada barn, sedan såg vi på ”Jönssonligan” med barnen i soffan och när de sedan äntligen sov allihop vid halvtio, så var jag tvungen att göra en kopp te och se på danska dramat ”Vargen kommer”. Så många som tipsade om den, så jag blev nyfiken! Ett kolmörkt första avsnitt, Johan ville INTE se vidare men jag kan nog inte låta bli. Vem talar sanning, vad är det egentligen som hänt? Nej, jag få nog titta något eller några avsnitt till imorgon kväll, när Johan jobbar sent…

Måndagsmöten hela förmiddagen, en skön rutin i dessa tider. Vi går igenom veckan som gått, engagemang, resultat, utvärderar och diskuterar. Hjälps åt med planering och kastar upp idéer åt höger och vänster. Älskar det!

Måndagskvällen kröns av en härlig LIVE-sändning som jag gör på uppdrag av Norstedts Förlagsgrupp. Kul uppdrag! Ska bara bestämma vad jag ska ta på mig, haha. Ett mindre problem i sammanhanget eftersom huvudpersonerna är BÖCKER. Julens bästa boktips. Det blir alltså en LIVE-sändning späckad med boktips inför julen, bok-snackisar och jag får sällskap av två experter, så hoppas att det blir kul, bubbligt och julmysigt. Den rullar igång 19.00 denna måndagskväll och går att se i efterhand här, för den som är nyfiken. Själv blev jag väldigt sugen på senaste från Hans Rosenfeldt, ”Vargasommar”. Älskar ju en bra deckare och den här verkar riktigt, riktigt bra…

TISDAG: Måtte man vakna lite pigg och med ny energi. Just nu är liksom normalläget: Trött. När jag slår upp ögonen. Gah. Bara att kriga på med träning, frisk luft och allt man kan, tänker jag?! Apropå det, kanske kan boka in ett hemmatränings-pass med mig själv denna morgon efter att jag lämnat barnen. Åtminstone 20 minuter eller en halvtimma. Japp, så får det bli.

Podda med Emilia står sedan på agendan, samt att jobba undan med en rad andra saker vi har på gång just nu. Hjälp, vi firar ju fem år med podden också! Något storslaget firande blir det ju inte nu, det skjuter vi på. Givetvis. Men nåt ska vi nog hitta på, som är digitalt men ändå glittrande underbart härligt… Hmmm. Detta knäcker vi förhoppningvis denna eftermiddag.

Sedan ska vi slå in julklappar också, som vi ska få iväg till kunder och samarbetspartners. Mer en symbolisk sådan, som en hälsning. Det blir bra! Kort ska dock skrivas, det ska fixas och donas med. Som allting annat, det tar sin lilla tid. När man dessutom är en sådan (eller i detta fall, TVÅ!) som älskar vackra band, kort och fix. Puh.

Ska också publicera ett litet ”nedslag” i mitt samarbete med Bring, där de ville att jag pratar om små gröna val i vardagen. Ett kul samarbete som verkligen fått mig att tänka till extra på alla de där SMÅ sakerna man faktiskt gör. Och hur jag kan bli ännu bättre på det. Som takeaway-kaffemuggen exempelvis. Ändå så himla onödigt ibland. Well, en parentes, men nu ska jag bli bättre på att använda min snygga ”takeaway”-mugg i ljusblått och rostfritt stål!

ONSDAG: Skriva, skriva, skriva! Måtte jag få mycket gjort. Nu brinner det i knutarna med boken. Puh… Får en klump i magen av detta, haha, samma sak varje gång, varje bok. Känslan av att jag glömt något. Svindlande känslan av att någonting blivit väldigt fel. Usch, bara att hörda ut och ta sig igenom den. Jag vet ju att det går över.

TORSDAG: Nobeldagen! Hurra och skål till Alfreds minne. En vemodig Nobeldag MEN jag tänker ändå göra den så festlig det bara går. Har förberett en redig throwback här i bloggen! En glittrande sådan…

Vad hade självaste Alfred Nobel tyckt om världen som den ser ut idag, 2020? Ja, vad kommer vi själva se tillbaka på om några år? Svindlande det också.

På kvällen har jag fått en förfrågan om ett slags uppdrag, eller inbjudan snarare, som har Nobel-koppling. Tror och hoppas att det blir av, utifrån rådande omständigheter! Hoppas att jag kan berätta mer om det sedan…

FREDAG: Hemmaträning tänkte jag skriva MEN vi ska ju live-träna på lunchen med Säker stil. Så pepp på det! Det blir ett 20-minuters pass med bara våra favorit-övningar. Emilia och jag tänkte nu optimistiskt att vi ska köra passet VARJE DAG hela jullovet. Älskar min kära kollegas höga mål, jag ska glatt försöka haka på detta. Varje dag?! Äh, det kan gå…

Sen är planen att däcka i soffan. Oh, herregud så skönt.

LÖRDAG OCH SÖNDAG: Vakna pigg är planen! Barnen har pratat om att åka skridskor och nu ligger isen här på rinken i närheten, frågan är om fjolårets skidskor passar!? Varm choklad och matsäck kanske, vi får se. Och KANSKE finns det något kvar av de hembakade lussekatterna:

Pepparkaksbak blir det helt säkert igen, decembers bästa pyssel här hemma. Skriva önskelistor är också påbörjat, allt som uppmuntrar skrivande känner jag är bra. Om det sedan är en lång önskelista, well, det funkar det med!

Ja, det var den här veckan. Ska nog gå!