Mitt sommarprojekt…

Åh, jag fick precis ett väldigt, väldigt, väldigt, väldigt… Ja, ni fattar! Ett väldigt kul besked om ett projekt som blir av. Det kommer att innebära en del jobb i sommar men främst planering och väldigt kul sådan. Det gör mig verkligen inget att sitta lite med datorn på kvällen ibland, eller när Ernst sover på dagen och barnen är nöjda i trädgården (och stör mig varannan minut – ”mammaaaa, mammaaa” – men som sagt, det är faktiskt helt lugnt). Och nu är ju Johan här också, liiite jobbtid på kvällen kör även han då och då på semestern.

Det är väl en del av min vardag som entreprenör helt enkelt, får man ”go” på ett kul projekt så kan liksom inte en sommar stå i vägen för det.

5A1A0008.JPG

Foto av Lisa Höök. Nu har jag lagat ugnsomelett till lunch och pannkakor till barnen, fem barn totalt utfodrades till lunch här hemma – och nu tog Johan med dem ner till stranden. Det kliar i fingrarna på mig med att sätta igång och strukturera inför projektet men samtidigt är det måndag = vill så gärna komma ut och springa åtminstone fem kilometer. Hmm…

Somriga hallon-snacks

Måste tipsa om 5-åringens favorit från Amys och min bok ”Små stunder”: frysta yoghurt-doppade hallon. Busenkelt recept, om man nu vill kalla det recept – det är ju mer en idé på en god grej man kan göra…

bild-4237.jpg

Lägg bakplåtspapper på en plåt, häll upp vaniljyoghurt i en skål. Doppa hallon (eller både hallon och blåbär!) i yoghurten, med en liten gaffel eller liknande, lägg på plåten. Vår kokosälskande 5-åring tycker också att man kan strö lite kokosflingor över, sedan in i frysen. Låt stå i frysen i 2 – 3 timmar, sedan, klart att servera!

Med mina älskade pojkar

Jag är ensam med pojkarna här nu. Dottern fick åka med mormor och morfar på äventyr, Johan kommer hit senare i eftermiddag efter att ha jobbat i stan den här veckan. Och just nu sover minstingen, 5-åringen ”klipper trädet i trädgården, eftersom pappa inte vill ha de där löven på stammen, så blir han extra glad när han kommer hit, mamma”. Så nu står han därute med kökssaxen och klipper löv så svetten lackar i hans lilla panna, jag sitter här med en kaffe med havremjölk och bloggar. Och vi har bara ätit helt vanliga opiffiga tunnbrödssmörgåsar till lunch. Mmm. Detta, mina vänner, är för mig semester.

Bara pojkarna och jag, alltså. Lite härlig känsla när man är i en ”ny konstellation” i familjen ibland. Med flera barn blir det ju att man delar upp sig mer (eh, okej mycket – i alla fall vi). Väldigt ofta är det Ernst och jag, såklart. Eller dottern och jag, vi reste till USA till exempel. Johan och de två stora. Johan och 5-åringen. Sedan har ju jag åkt med alla tre till Teneriffa själv, flera gånger. Men nu är det pojkarna och jag, vilket inte händer så ofta – det slog mig imorse när vi cyklade till torget och handlade…

6348AD8E-64DB-443E-BB67-14B92A237F22

Storebror och lillebror. Så lika. Två blondrufsiga små pojkar och båda är våra!

IMG_4060

Kände mig så fånigt lycklig där jag cyklade hemåt med lådcykeln fylld med perfekt solmogna jordgubbar (ni ser att de provsmakar på bilden där ovan, en kartong var slut innan vi var hemma…), en ny Mårbacka och skånska grönsaker från Boel på torget. Helt enkelt, en väldigt lugn och skön lördag.

Alltså, det blir underbart när Johan kommer också men det där lugnet, när man får in barnen i flowet och njuter av kaffekoppen helt själv – åh, jag älskar det. Också. Nej, nu ska jag hänga en tvätt i trädgården! Eller kanske reasurfa liiite först bara…

KOMMENTERA gärna!

Resa med ettåring då?!

Måste lyfta upp en kommentar på inlägget nedan, att resa ”med barn” är en grej. Att resa med en ettåring, ett och ett halvt-åring (eller tvååring för den delen!) är liksom en helt EGEN grej. Och utmaning. Vad GÖR man på långflygning? Och när jag säger långflygning menar jag nödvändigtvis inte till Thailand, det kan kännas som en (väldigt) lååång flygning med tre timmar också.

IMG_3059

Ja, inte ens denna lilla gullvippa sitter ju snällt i mitt knä i en timma. Och absolut inte tre! Här i sin Britax-resevagn är han ju himla nöjd – men alltså inte i en flygstol. Så, vad gör man? Jo
…Man älskar en chartervecka, helst utan tidsskillnad (halleluja för Kanarieöarna och Mallis!) med suuuperkort transfer till hotellet, tjugofem minuter är gärna min maxgräns.
…Man inser att man kan glömma att ligga och läsa länge i solstolen. På så sätt blir stunderna i solstolen, när de eventuellt kommer, världens bonus! Låga förväntningar på sådant här är generellt bra, då tänker jag istället ”men hurra, så mysigt det här blir” när man väl får de där stunderna när alla är inne i ett bra flow. För det får man ju – också! Och det är ju det ljuvliga med att resa med barn.
…Man packar alltid med sig väldigt, väldigt många små paket och påsar med russin, små kex och majskrokar. Till flygresan men också till själva semestern.
…Man packar pekböcker – och jag säger ”MAN”, för jag gör det ännu inte, då Ernst tycker att det största nöjet är att riva sönder sidorna, varpå storasyskonen blir helt förtvivlade. Såklart.
…Man lär sig att det är grymt skönt med sent eftermiddagshäng vid poolen eller på stranden, eftersom den starkaste solen är borta – och det ofta är lite lugnare vid poolen än vid lunchrusningen.
…Man skippar en ”härlig familjemiddag tillsammans” varenda kväll – och ser till att barnen, åtminstone 1-åringen, får middag tidigare, och sedan kan länsa brödkorgen när vi äter middag, och då kanske sitta stilla en liten stund. Om barnstolen har bälte. Alternativt, så sover han då gott i sin resevagn, vilket ju är drömmen.
…Man blir expert på att svepa sin goda cappuccino, av bara farten!

KOMMENTERA GÄRNA, har jag glömt nåt om denna härliga ålder?!

Rekordnatten – vad hände?!

Vaknade imorse till fågelkvitter utanför fönstret och ett alldeles tyst, lugnt hus här i vårt älskade Falsterbo. Tittade på klockan – halvåtta! Alla sov! 5-åringen förvisso som ett X tvärs över dubbelsängen, med en sparkande fot i min rygg (typ) men även Ernst sov i lilla spjälsängen vid fotändan av vår säng.

Fattar inte var som hände? Aldrig i hela sitt lilla liv har han sovit så gott och länge. Från halvnio igår kväll (då det i och för dig tog mig en timmes buffande, illvrål, mera buff, sjunga, ladda upp ljudbok till de andra barnen, stoppa om dem, springa in till Ernst igen…) till halvåtta imorse. Halleluja. Just då vaknade han, jag plockade upp honom och tassade ut i köket, gjorde en kopp kaffe och öppnade de stora fönsterdörrarna mot den gröna trädgården.

5A1A5615_2

De små stunderna. Det här var en sådan. Nyvaken baby, kaffe, solig morgon, första sommarmorgonen härnere i lugnet. Johan åkte vidare till Stockholm igår där han jobbar den här veckan, så jag är själv med barnen men har ordnat barnpassning eftersom jag också jobbar. Men ändå, vi kan vara här! Vi kan gå till stranden och ta ett kvällsdopp när jag jobbat klart! Och sa jag att ERNST SOV TILL HALVÅTTA?! Förlåt men är så lycklig. För då vet jag i alla fall att han kan.

Jag njuter så. Spelade in podden med Emilia för en stund sedan, svarade på lite akuta mail, stämde av några saker inför Almedalen nästa vecka. Tog en paus och sprang över med Marianne till hennes kompis i grannhuset. Nu ska jag kolla igenom fotograf-förslagen jag fått, tusen tack för bra tips!

KOMMENTERA GÄRNA!

Fotograf i Falsterbo?

Ljuset här på Mallorca, man KAN nästan inte ta en dålig bild. Vackert vart man än vänder sig. Påminner mig om att jag måste hitta någon som kan plåta lite bilder i Falsterbo! Jag hade lite kontakt med en tjej som eventuellt kunde plåta, för några månader sedan, men nu lyckas jag inte hitta mailet…

Tänker alltså streetstyle-bilder, fast snarare strandstyle-bilder? Och även lite mat och sådant. Som liksom jag jobbar snabbt, glatt och effektivt. Har ingen megastor budget (men såklart en budget!) för detta men behöver ändå absolut hitta någon härlig att samarbeta med i juli och augusti, eftersom jag ju flyttar med mitt jobb ner till Skåne i två månader. Några timmars jobb ett par gånger under juli och augusti, för bilder till mina kanaler.

Maila hemskt gärna ([email protected]) om du kanske råkar veta någon! Tack snälla på förhand!

Smutstvätt vs perfekta livet?

En annan tanke, kring reaktionerna jag fått på mitt livspussel och barnvaktshjälp, var att jag ändå slås av kraften i engagemanget kring sådana här frågor. Och hur glad jag är över det!

Nu pratade vi inte om detta i podden för att väcka diskussion. Tanken var att förklara den ”perfekta” ytan som vi så ofta ser i sociala kanaler idag. Perfekt stil, perfekt liv, härlig mamma, härlig fru, härliga vin-kvällar, hur fasen går det ihop utan hjälp? När man dessutom arbetar med att konstant dokumentera allting? Det gör det ju sällan. Då känner i alla fall jag för egen del att det blir anti-feministiskt att inte berätta att man har hjälp.

Sedan får alla göra exakt som de tycker, jag dömer verkligen inte. Tycker att man berättar precis så mycket som man vill, alla drar gränsen mellan privat och personligt olika. För samtidigt är det ju lite av ett skådespel – och man är ”in the business of” att inspirera. Tycker inte att smutstvätt, snoriga näsor och stökigt kaos MÅSTE vara en del av det, absolut inte.

Men återigen, engagemanget bland er som läser här gör mig så GLAD! Det är superviktigt med en livfull diskussion. Nu motsäger jag väl mig själv lite, eftersom jag skrev att jag vill bli älskad av alla? Mitt sabla bottenlösa bekräftelsebehov. Och att jag är sjukt dålig på att ta kritik som gäller just detta, med barnen. Men jag blev verkligen peppad att ta tag i det, på allvar, tack vare kloka läsare här.

Och det är såklart inte bara beröm och hjärtevärmande kommentarer som utvecklar, utan diskussion överhuvudtaget. Högt i tak!

Tänkte också på detta när jag häromdagen postade ett samarbete med Kry, där man konsulterar läkare via videosamtal. Kry har varit partner i podden tidigare i flera veckor men nu fick jag starka reaktioner, både i kommentarer och via mail. Även där slås jag av hur fantastiskt det är med engagerade läsare och följare. Välformulerade, smarta, kloka personer som gör att jag lär mig nya grejer, får nya perspektiv. Tack för det, verkligen! Jag lyssnar och att jag tar åt mig ska gudarna veta, haha.

Väljer noga mina samarbeten, har lyxen att kunna tacka nej till en hel del saker. Just med Kry var min utgångspunkt själva tjänsten (som jag gillar!), snarare än ersättningsmodellen. Själva tjänsten, där utgick jag från mig själv – tänk att alla idag kan få tillgång den tjänst jag alltid haft: att skicka en bild till en läkare, på ett infekterat sår, ett oroväckande eksem eller prickar, för bedömning? Utan att behöva gå till vårdcentralen? Jag har alltid haft mamma. Så i grunden är videotjänsten helt suverän: Man får diagnos av en läkare, när telefonrådgivning av en sjuksköterska på Vårdguiden inte räcker till, eller när närmaste vårdcentral ligger långt bort och har glesa öppettider. Tack vare att jag alltid haft mamma att skicka en bild till, eller prata med via FaceTime, så har vi sluppit många besök på vårdcentralen, aldrig varit på akuten – tack och lov – med något av tre barn.

Ska dock tillägga att när det gäller riktigt små barn, under ett år, så bör man alltid ha hängslen och livrem. Är man orolig – se till att snabbt få träffa en läkare, inte bara via videosamtal.

Man kan ju innerligt hoppas att exempelvis Vårdguiden utvecklar sin tjänst? Vad gäller andra delen – ersättningsmodellen – som är möjlig enligt dagens politiska system, så är jag ju inte expert. Men tack vare många kloka reaktioner så är jag nu betydligt bättre påläst och insatt! Återigen, tack för det. Och detta var väl egentligen ingen fortsatt diskussion om just det här samarbetet, utan generellt kring det coola och viktiga i den livliga – vettiga – diskussionen!

Med det sagt, ska jag nu mata den här lillskrutten med spansk diffus burkmat som jag hittade i närmaste affären. Han har inte ätit mycket i värmen, nu ser vi om han gillar detta. Annars vet jag (av erfarenhet) att de klarar sig på välling, kläm-smoothies och vatten i några dagar…

Ville bara säga…

Inlägget innehåller affiliate-länkar, alla produkter valda av mig /

27-gradiga hälsningar från Mallis. Nu ropar barnen och vill bada i poolen, nuuuu mamma, men jag ville bara skriva – och säga att jag blev så innerligt glad över alla fina kommentarer! Överväldigande glad. Alla kloka, vettiga tankar och grymma tips, jag tar med mig dem och tänker att den här sommaren börjar jag på ny kula. Som någon skrev, all kraft man lägger på att ha ont i magen över människors kritik av ens livsval, är ju faktiskt kraft man kan lägga på annat.

Nu blir jag lite bättre på detta, helt enkelt! Fick ett sånt fint mail också, som jag ska printa och ha på skrivbordet på mitt kontor därhemma…

IMG_3154 (1).jpg

Och kors i taket, Johan lyckades fånga oss på bild här imorse! Dagens outfit? Superbra vit T-shirt, som jag reafyndade på Filippa K, finns fortfarande kvar på rean. Birkar i roséguld, såklart, och baby – och den här kjolen från Indiska. Såg också nu att matchande toppen finns på rea, superfint, då blir det lite som en klänning!

När ska jag lära mig?

Så sitter jag här med ont i magen igen. Suck. Efter ALLA dessa år är det fortfarande så svårt. Eller svårt är det nog inte – partikelfysik är svårt – men jag är inget vidare på det. Att låta kritik rinna av mig, att ha den där starka skölden som väl borde ingå i grundkursen när man är i min bransch. Att tänka ”alla kan såklart inte älska dig, Ebba” och verkligen fatta det, banka in det hårt i mitt eget huvud…

_W9A8522_webb.jpgBlir ibland avundsjuk på exempelvis Isabella Löwengrip som får utstå förbannat mycket kritik – om exakt allt från lyxvanor till livsval och barnuppfostran – och hon verkar vara så bra på att hantera det. Hon bara kör! Hon äger skölden. Sen kan man ha åsikter om ditt och datt men den där egenskapen: att inte ta åt sig så himla mycket, och istället ägna energin åt att köra på, den vill jag ha en dos av. Hur kan man bli bättre på detta, är det någon som vet?

Vilken superkraft det skulle vara i denna bransch, där man gör så mycket olika saker. Där man förstås inte kan vara expert på allt, även om man gör så gott man kan och noggrant väljer varje steg framåt. Där alla verkligen inte kan älska det man gör. Exempelvis som när vi i podden idag pratade om livspusslet och att ta hjälp med barnen. Jag kände såklart på mig att jag skulle få reaktioner och kritik (och nej, pratar inte om kommentarerna i bloggen utan även mail). Att ”det såklart är mitt val men att jag lär ångra det när barnen blir tonåringar, vilket typ är imorgon”. Men tänkte att äsch, jag är stark i mina val. För det ÄR jag ju – och så som mitt liv ser ut, vår familjs liv, så hade det inte gått utan hjälp.

Jag jobbar mycket. Min man är VD på ett större bolag och jobbar väldigt mycket även han, samt reser en del i jobbet och har tyvärr inte varit föräldraledig alls med något av barnen. Det är ett faktum, jag (eller vi) behöver ta in hjälp och jag är så tacksam över att den möjligheten finns! Ändå gnager det, att det är sabla jobbigt med kritiken. I synnerhet när det gäller mitt livsval, min relation och mina älskade barn, såklart.

Å andra sidan är detta kanske priset jag får betala för att jobba med livstil, utifrån mitt perspektiv, mitt liv. Och för att driva mitt eget, att inte vilja vara ägd eller beroende (men då också lite mer skyddad) av en stor tv-kanal, portal eller ett mediehus? Och då är det ju värt det med lite ont i magen. Alla dagar, faktiskt. Typ till och med en sen kväll före midsommarafton. Hoppas att ni alla får en riktigt fin midsommar!

KOMMENTERA GÄRNA! Att jag är priviligerad vet jag. Men jag tar tacksamt emot alla sköld-tips jag kan få…

Hurra, en sommarläxa!

Dottern har fått läxa över sommarlovet: att läsa mycket – och att skriva brev. Eller vykort, eller vad som helst! Bara hon skriver. Jag blev sååå glad, ska bli superskoj! Är nog mest laddad i hela familjen över denna läxa?!

5A1A4593

Gäller nog mest för mig att INTE tjata för mycket om detta, så att det blir ett tråkigt måste. Inte helt lätt när man har en mamma som jobbar med skrivande och som har en hel byrå fylld med kort, brevpapper och samlar fina frimärken.