Författare: Ebba Kleberg von Sydow

Ja, egentligen skulle jag sammanfatta… Mina tankar, kring bloggen, kommentarer, radioskugga härinne, besvikelse, en känsla av att jag tappat bort mig själv lite grand just i DETTA lilla rum i den enorma galaxen som är internet. Ja, det kommer också. Mer utförligt. Även om jag tror att jag där nånstans ringade in ungefär vad jag känt, tänkt och ja, vad som snurrat i mitt huvud senaste tre månaderna. Lite uppgivenhet! Usch, inte en känsla man trivs med. Vilsen känsla. I ett format jag en gång kände mig så trygg i, så hemma i! Som nu senaste halvåret känts väldigt… Annorlunda. När jag gång på gång tagit sats för att starta om här men… Helt ärligt inte VETAT hur, på vilket sätt, eller var jag skulle hitta inspirationen.

Ändå har har jag tänkt på bloggen typ VARJE dag. Hur ska jag göra? Vad är bästa vägen framåt? Längtar efter att skriva med. Men vill inte göra det halvdant. Ett NYHETSBREV kanske? Ett slags varje vecka / varannan vecka, med tips, tankar och lite kul länkar? Ja, kanske är det vad jag egentligen är mer sugen på?

Men så insåg jag att det faktiskt också är helt. En kunglig helgtradition finns ju trots allt här i bloggen. Fredaggsodis, framför allt, men ibland också helggodis när jag inte hann med. DEN älskar jag! Alltid! Har saknat den. Mycket. Jodå, jag har läst ALLA kommentarer genom åren om att kungliga inslaget är ytlig, menlös och att ”jag bara scrollar förbi det” – men JAG älskar den. Och det är väl nånstans där man måste börja för att hitta vägen hem igen?

Så jag bjuder på ett härligt kungligt söndagsgodis i form av fem favoritlooks på drottning Elizabeth. Drottningen som ju är ett stilkapitel för sig. Vi släpper även en extrapodd om det nästa vecka, när jag analyserar hennes stil mer utförligt. I senaste podden djupdök jag i Charles stil, lyssna gärna. Usch, men jag känner jag fortfarande en sådan tomhet. Så sorgligt, en era är över, alla kloka ord är redan uttalade – men sorgligt är just vad det är. Imorgon måndag begravs hon, och jag kommer att kommentera inför radiosändningen i Sveriges radio.

Först ut, faktiskt INTE en gammal bild från hennes härliga 50-tal. Utan som den stilsäkra drottning hon varit i vår moderna tid. Färgsprakande, alltid, och så enormt konsekvent i sin look!

Men hon har ju också ett underbart stilarkiv, som vi sett flitigt de senaste dagarna. Så, vidare till en underbar look från 1942, då hon fortfarande var prinsessa – Elizabeth tog ju över kronan 1952, när hennes pappa George dog, bara 56 år gammal.

…Och en till nedan, på en 21-årig Elizabeth på sitt första besök i Sydafrika. Älskar den här looken, även om den inte är särskilt extravagant!

…Vi fortsätter med EN till look i svart och rosa. 100% säker stil! Drottningen ska själv ha sagt att hon ”inte känner sig klädd” utan handväska – och den ska givetvis vara från hovleverantören Launer, det brittiska klassiska varumärke som hon varit lojal i så många år.

……Launer själva har faktiskt postat en bild från när drottningen var på besök, i egen hög person:

…Och drottningens favoritmodell är för övrigt klassikern Traviata. En samling väskor jag verkligen hoppas att vi kanske får se i en kommande utställning, med tanke på hur duktiga hovet är på att spara på klädskatterna i familjen – OCH på att visa upp dem, på bland annat Kensington Palace. Har sett så många roliga modeutställningar där genom åren, en om drottningens handväskor, accessoarer och ja – förstås – smycken, hade varit rena drömmen. Eller BARA en utställning med hennes broscher? Kanske hennes allra viktigaste accessoar.

Jag älskar hur hon använde alla dessa maffiga broscher, så ofta och så välmatchat:

…Eller BARA en utställning om alla hennes hattar? Ja, idéer finns! Usch, känns så konstigt att dessa utställningar ska göras nu, efter hennes död, då man är rätt säker på att hon själv hade älskat att tycka och tänka om själva utförandet!

En era är över, när dessa två inte längre finns med oss.

…Avslutningsvis en härlig barndomsbild på drottningen i kappa, hat, knästrumpor och sandaler. Prydlig liten prinsessa men här i sitt rätta element – men sina älskade hästar. Hästarna, som lär ha en viktig roll imorgon på begravningen. Ja, sorgligt blir det givetvis – men ur ett historiskt och kungligt perspektiv också väldigt intressant! Jag ser mycket fram emot att detaljstudera alltihop imorgon, när världen tar farväl av drottningarnas drottning.

KOMMENTERA GÄRNA – men framför allt, önskar dig en riktigt trevlig söndag!

Jo, jag tror det stavas semester – och SOM jag njuter! Ville bara skicka en hälsning och säga att snart är det höst, vardag och allt rullar på som vanligt. Men till dess – koppar jag av och ner så gott det går. Ner med axlarna, fylla på med energin. Jag finns förstås på Stories och på Ebba von Sydow Jewelry händer det grejer!

…Och bloggen kommer rivstarta hösten i lite ny skepnad. Det finns en plan och jag är pirrigt förväntansfull inför detta! Jag TROR att det kan bli riktigt, riktigt bra! Framför allt, riktigt bra för dig som läser, följer och hejar.

Åter till njutande, sand mellan tårna och osminkade, underbara dagar härnere i Skåne. Njuter som sagt. Hoppas att du gör detsamma…

/ Betalt samarbete med Volvo Car Sverige @volvocarse /

ETT: Elbilscommunityt är en härlig, varm och trevlig värld. Okej, det är kanske den pratsamma göteborgaren i mig (japp, en sån som gärna småpratar, med vilt främmande människor) men som jag älskar dessa snack oss elbilsmänniskor emellan. Jag blir stoppad på gatan – från människor som vill prata elbil! Och som vill prata XC40 Recharge. Hur funkar det för er därhemma? Hur långt kommer DU på en laddning egentligen, Ebba? Hur mycket rymmer den, för er med tre barn? Åh, visst är soltaket ljuvligt!? Många vill också prata om den underbara färgen Sage Green, fråga vad den heter och om det är en specialfärg – det är det inte. Det är en färg du kan välja, och ja, den är om du frågar mig helt otrolig snygg! Interiört kan du också ”klä” din XC40 Recharge efter smak och tycke, min mamma valde svart till sin nya blå Volvo – men velade länge mellan det och ljus interiör (som min kompis Ida har i sin Volvo) vilket ju OCKSÅ är ursnyggt…

TVÅ: Att ladda på långresor och roadtrips är så mycket enklare och smidigare än jag trodde. Jag var i ärlighetens namn lite osäker på hur detta skulle funka, citykörning, visst – men när vi gör utflykter då? Kör till tennistävlingen i Nynäshamn? Bilar till Göteborg? Nu, efter över ett år med elbil, är jag helt lugn med detta. Det finns stationer på bensinmackar, givetvis, men också på så många andra ställen. Elbilen har tagit oss till stopp vi aldrig skulle gjort annars. Jag ser dessutom elbilsladd-stopp överallt nu! Det är lite som – konstig jämförelse här kanske, men jag tror ni förstår – att man ser gravida överallt när man är gravid själv! Det är kort sagt, som jag brukar svara när folk frågar: Inga problem alls.

TRE: Den är rent ut sagt ursnygg! Känslan att köra min XC40 Recharge är som att bära ett välskräddat, ursnyggt älsklingsplagg i garderoben, som man aldrig tröttnar på. Och precis som de riktigt välskräddade plaggen är den lika snygg utanpå som inuti, med alla genomtänkta detaljer i designen, snygga linjer, alla ursmarta funktioner som dessutom är snyggt designade. Stil och funktion i härlig harmoni, vilket jag alltid söker i garderoben, ja och i livet. Ja, XC40 Recharge är verkligen en drömbil för en som älskar dem stilsäkra, skandinaviska enkelheten. Jag måste ju erkänna att jag också DRÖMMER om en handgjord växelspak i kristallglas från svenska Orrefors, munblåst i Småland, hur härligt?!

FYRA: XC40 Recharge har Volvos smarta system som varnar, innan jag själv ens hinner märka det. Så enormt tacksam över detta, och tryggheten det ger. Jag minns själv första gången jag upplevde det, när jag backade ut från en parkering, skulle skynda iväg, plötsligt tvärbromsar bilen och det smarta systemet tog över – Volvons sensorer hade upptäckt cyklisten som också hade bråttom – och bilen stannade i tid. ”Vad var det som HÄNDE mamma”, säger barnen i baksätet och jag förklarade, och vågar inte tänka på vad som kunde hänt.

FEM: Laddstoppen blir väl använda stunder (som jag typ nu inte kan tänka mig att vara utan?)! Bensträckare, matpaus, ja, att pausa efter att ha kört cirka 40 mil (räckvidden på XC40 Recharge är alltså cirka 40 mil, faktiskt räckvidd kan variera beroende på körbeteende och yttre faktorer, som kyla, väglag och hastighet) är oftast något vi ändå skulle gjort – och behövt göra. Som exempel, när vi i juni stoppade in barnen och åkte upp till väveriet i Insjön i Dalarna och passade på att göra en utflyktshelg – så klarade vi oss fint med ett laddstopp på vägen upp. Man vänjer sig snabbt vid detta, även barnen, nu är det verkligen inga konstigheter. ”Mamma, ska vi stanna och ladda sen, så att vi kan få glass” – vanligt förekommande kommentar från baksätet…

SEX: Det var en gamechanger att skaffa laddbox hemma! Men, det funkar fint att leva med elbil som familj i stan utan egen laddbox. Vi har testat och det är överraskande smidigt. I Stockholm finns det laddstopp på de allra flesta större parkeringar. Det är ofta tidsgräns på laddparkeringarna, så det är dessutom bra rotation. Laddstopp blir också en naturlig del av vardagen när jag exempelvis lämnar barnen på simhallen, gör ärenden eller ställer bilen på laddning över natten.

Men som sagt, en riktig gamechanger för oss när vi nyligen installerade en smidig laddbox i vårt garage hemma i stan (också bra eftersom vi då kan ladda på natten, när elen är billigare). I Falsterbo installerade vi en förra sommaren. Jag tänker också att det är en investering man rätt snabbt ”tar hem” och något vi alla snart kommer att vilja ha.

SJU: Frågan om elbil är inte OM – utan NÄR. Jag ville först skriva att jag hoppas att fler vågar satsa på en elbil (eller åtminstone laddhybrid, som mamma just köpte – även om hon nu i princip BARA kör på el!) men i framtiden ser jag inte hur det kommer att finnas andra alternativ? Och jo, all förändring känns lite småjobbig i en övergångsfas – tänk bara på återvinningen, som gått från ”allt i en påse” när jag var liten, och idag är en naturlig del av vår vardag, och en ny rutin. I Falsterbo har vi precis fått fyrfackskärl som kommunen infört, vi källsorterar alltså redan hemma – och det är ju en självklarhet, och att kasta allt i en slaskpåse känns numera orimligt. Men jag tänker att det tar tid, att få med alla, och att det är lite samma sak med skiftet till elbil. För vår del är vi redan över tröskeln och tar aldrig klivet tillbaka.

ÅTTA: Bilen är MITT extraförråd (kompakta XC40 Recharge slukar så mycket mer än man tror). Yes, vi är fem personer i familjen och alla tre barn sitter bra i baksätet (Ernst fortfarande i barnstol och Klas på kudde, Marianne har bra plats i mitten) OCH jag älskar alla smarta utrymmen, som den ”hemliga” luckan i bakluckan. Alltså, detta måste du kolla in om du provkör, eller funderar på en XC40 Recharge! Johan (som inte alltid jublar över att ha en prylsamlande fru…) kanske inte alltid HELT nöjd med att jag har ett förråd av prylar här, haha, men JAG älskar att ha lite smått och gott med mig för oförutsedda händelser: Badkläder, handdukar, loppisfyndad trasmatta, filt, gummistövlar, tennisrack, ett litet förråd av mina egna kokböcker – man vet ALDRIG när man vill ge bort en, eller behöver en?!

NIO: Jag älskar lugnet – tystnaden – och egentiden. Du som följer mig VET att jag verkligen uppskattar de där små stunderna i vardagen (min tenderar att bli rätt hektiskt ibland, som hopplös tidsoptimist men många roliga projekt på gång…) och det är faktiskt nästan bara i bilen jag får det. I bilen sitter jag gärna kvar med en ljudbok eller ett sommarprat och tar ett par djupa andetag – det HAR (!) eventuellt hänt att jag ursäktat mig med att vi måste handla yoghurt, mjöl och smör på Ica i Skanör för att jag ska få ta en tur…

Nere i Skåne på sommaren får XC40 Recharge också agera poddstudio, ett genidrag jag upptäckte förra sommaren. Jag ringer upp Emilia, tar med poddmaskinen och vi kör. Det är ljuvligt tyst, perfekt ljud och well, grannarna kanske tittar lite när jag sitter i bilen i en timma och pratar med mig själv – men de har vant sig, haha!

TIO: Att jag skulle hitta tillbaka till körförtroendet. Sista men för mig kanske den allra viktigaste punkten. Till tryggheten bakom ratten, till känslan av lugn och kontroll. För mig är det en sådan stor frihetskänsla – och lycka! Jag kan! Jag har koll! Jag känner mig trygg, lugn och säker i mitt körande. Njuter av de små pratstunderna med barnen, när vi kör till stallet eller tennisen, lyssnar på en ljudbok eller mini-dokumentär på SR-appen, som barnen väljer. Stunderna i bilen är härliga stunder, i en vardag med mycket som pågår, jämt.

Såhär har det alltså inte alltid varit för mig, jag tror att jag blev skakad av att ha kört själv med illvrålande baby med svetten rinnandes längs ryggen, kört fel, gjort fel, känt mig usel och som en sådan ”som är dålig på att köra bil”. Sedan fastnade det. Fast jag inte alls var det, insåg jag nu. Ja, det där körförtroendet. Alla som vet, ja, ni vet. Det har väl egentligen inte med just elbilen att göra, men det har verkligen med Volvo att göra, för mig – och enkelheten, säkerheten, smartheten i bilen. Jag är så enormt tacksam över det!

KOMMENTERA GÄRNA MED FLER FRÅGOR. Så svarar jag här i inlägget!

…Jag såg att någon undrat om glesa uppdateringar här på bloggen! Och ganska tyst. Ja, det stämmer – som synes. Jag behövde helt enkelt en paus under några veckor. Hämta hem lite grejer, hämta hem kraft, få ordning på saker som snurrat väl mycket (och snabbt) i mitt huvud – och en av mina kanaler fick då gå på sparlåga. Det fick bli min kära blogg. Jag försökte ungefär fjorton gånger formulera mig vettigt kring det, men… Det gick inte nåt vidare. Fick inte ur mig de rätta orden, eftersom jag var… Mitt uppe i det.

Jag börjar underbart nog få bättre ordning på det, och bäst av allt: Jag har ju LÄNGTAT efter att skriva här. Saknat det! Jag har bloggat sedan urminnes tider (jo, faktiskt) och för mig är det ett så viktigt sätt att just SKRIVA. Att underhålla det. Att låta skrivflödet fortsätta.

Passar också på att skicka ett ENORMT stort hjärta – och ett ett tack, till dig, dig och dig därute som följer, skickar glada DM, tillrop, tankar, idéer och kommentarer. Inte minst konstruktiva, kul idéer på grejer ni vill se MER av i mina kanaler. Det är ju mitt jobb trots allt, att inspirera och förhoppningsvis komma med kul inspel om läget, stilen och livet. Jag blir lika glad varje gång och uppskattar det något alldeles enormt!

Här kommer helt enkelt ett enormt far med solvarma skånska jordgubbar till dig, digitalt men ändå:

KOMMENTERA GÄRNA!