Min helg (med väldigt mycket tv…)

Japp, här har man läst denna smått klassiska sida år ut och år in – och så fick jag frågan om att själv berätta om min helg. Vår helg. Hu, det var ju svårt, jag blev helnervös och tänkte att jag måste komma på något… Roligt. Nån kul vinkel. Men så…

Gav jag upp och berättade rakt upp och ned om vår helg. Hemma hos oss. Som tydligen innehåller väldigt mycket tv?! Haha, jaja, läs och håll till godo helt enkelt! Och tack Svenska Dagbladet för att jag fick vara med i ”Min helg”, läs gärna om helgen här!

KOMMENTERA GÄRNA!

Lättare att välja rätt (och gott)

/ Betalt samarbete med Felix. Foto: Gina Mannberg /

Lägger bakom oss en underbar vecka med mycket utelek, fix i trädgården, promenader på stranden, god påskmat och frisk luft. Axlarnas normalläge lite längre ner, alla utvilade med fulladdade batterier. Lite jobb blev det också härnere, bland annat ett mycket roligt (och gott) sådant: med Felix! Jag samarbetar ju med Felix, som vill göra det lättare att välja klimatsmart , enklare att göra ett medvetet val, inte minst i vardagen. Så, hur funkar då detta?

Okej, jag tar ett konkret exempel på en relativt ny favorit här hemma: Felix supergoda Vegetariska Delikatessbullar. En nyhet som alltså är tydligt märkt med symbolen ”lågt klimatavtryck”. Vad innebär då märkningen? Jo, vegetariska Delikatessbullarna är tillagade här i Skåne av ärta och vete och har mer än 80% lägre klimatavtryck än de vanliga köttbullarna. Och när Felix räknar ut klimatavtrycket tar de med hela kedjan – från odling djurhållning, framställning av råvaror och andra ingredienser, transport, förpackning och produktion.

Och kanske dum fråga (tänkte jag, men icke) vad MENAS med ”klimatavtryck” här då? Jo, klimatavtryck mäts i koldioxidekvivalenter, förkortat CO₂e, som är ett mått på de samlade utsläppen av växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen. Uträkningen av klimatavtrycken för Felix produkter omfattar alltså HELA kedjan, från primärproduktion av råvaror till färdigt livsmedel som du och jag handlar i butik, inklusive förpackning.

Felix har tagit fram en skala som gör det lättare att förstå om klimatavtrycket är högt eller lågt. Definitionen av ett ”lågt klimatvtryck” är enligt Felix skala en halvering jämfört med dagens nivå (vilket ligger i linje med FN:s 1,5 gradersmål som säger att vi behöver halvera våra utsläpp av växthusgaser fram till 2030):

Skalan ovan finns både per portion och per kilo, eftersom vissa artiklar utgör en måltid (exempelvis pajer eller soppa, som den goda frysta Cheddar morotssoppan, mums) medan andra (tja, exempelvis den vegetarisk pytten) inte gör det. Allt för att förhoppningsvis göra det enklare för dig och mig, när vi handlar! Felix berättar också överskådligt om alla produkters klimatavtryck på deras hemsida. Där finns också ”Felix Klimatbutik”

Med Felix Klimatbutik kan du lätt se hur stort klimatavtryck olika matvaror har – och testa om din veckohandling är klimatsmart? Ligger den i linje med FN:s klimatmål? Första gången jag testade (och stoppade i en ungefärlig ”veckohandling” i Klimatbutiken) blev jag överraskad, och inte bar det positivt, måste jag erkänna. Så, testa du också, en bra väckarklocka!

Åter till vår favorit här hemma, de Vegetariska Delikatessbullar, som alltså är en vegetarisk version av Felix klassiker, Små Delikatessköttbullar. Felix lägger nämligen mycket kärlek och kraft på att utveckla sitt sortiment och hitta klimatsmarta varianter av älskade klassiker, för att fler ska kunna välja ett grönare alternativ. Ett annat bra exempel är vegetariska krögarpytten (som har ett 70% lägre klimatavtryck jämfört med ”klassiska”).

Visste du förresten att Felix grundades för över 80 år sedan här i Skåne? En dryg timmes bilresa från Falsterbo, ja rättare sagt i Eslöv. Felix är idag ett av Sveriges absolut största livsmedelsvarumärken som når ut till nästan hela befolkningen. Med en sådan stor position (inom en bransch som livsmedelssektorn, som ju står för cirka en fjärdedel av den globala klimatpåverkan) kommer förstås ansvar och Felix har därför visionen att erbjuda Sveriges godaste och mest hållbara vardagsmat för alla. Viktig och bra ambition, som jag gärna hjälper till att sprida via mina kanaler. Tack för det Felix!

KOMMENTERA GÄRNA! Har du frågor om Felix Klimatbutik, om märkningen eller om hur Felix arbetar – ställ dem gärna, så försöker jag svara, eller så ser jag till att få svar från experterna på Felix!

Fyra saker jag lärde mig igår

Jag började lördagen med en härligt blåsig, pratig och himla trevlig powerwalk med Frida Kummerfeldt – som jag följt ett bra tag på Instagram och äntligen fick vi till att ses. Hurra! Frida bor härnere, med sin man David och deras dotter och driver ett sprudlande konto med mode, livsstil, pepp, välmående, skratt och inspiration. För mig personifierar hon ordet härlig, i hela sitt sätt att VARA och se på livet. In och följ! Dessutom är hon fullständigt fenomenal på Insta Stories och hennes Fredagsvideos är ju briljanta, speciellt gillar jag när det handlar om stilpepp, att vara snäll mot kroppen, ångest och Fridas kloka tankar om att våga drömma. Så, givetvis passade jag på att pumpa Frida på hennes tankar och idéer. Det är ju det bästa med att ”dejta” personer i branschen, när man ändå jobbar i en värld med rätt mycket solospelare. Så, vad tog jag med mig? Jo, bland annat detta:

Lev ut dina stildrömmar, oavsett storlek. Eller nej, inget jag lärde mig, utan snarare påmindes om: Nämligen hur viktigt det är att understryka – och visa – att det finns mode för ALLA kroppar. Punkt. Kick ass-fabulösa (som hon själv skulle sagt, love it) Frida inspirerar verkligen så bra genom att visa att stil och modeintresse inte ska begränsas av storlek. Jag tänker inte minst på Säker stil och hur vi genom den kraft och plattform vi har där kan bli bättre på att inkludera större storlekar. Ämnet kroppen och storlekar är inte okomplicerat, vilket vi också pratade om. Men det får inte göra att man inte kan ta upp det, tänker jag…

Tacksamhet över… Att göra det jag gör. Frida tog ett stort och oerhört modigt steg – hon kastade sig ut, tog tjänstledigt från sitt trygga jobb som advokat för att satsa på drömmen: Att jobba som kreatör, innehållsskapare och ja, helt enkelt: influencer. Snacka om att våga hoppa och satsa på drömmen. Jag beundrar verkligen det där modet, som ju lika gärna kan vara att hoppa TILL ett tryggt jobb, från en tjänst, till studier, ja, vad som. Men ändå, att våga. Jag inspireras av det och jag har själv använt det i avgörande skeden i min karriär. Modet att våga kasta sig ut, från något tryggt och ”bra”, till något okänt men ändå lockande. När vi pratade om bubblande idéer, drömmar, kul sätt att skapa innehåll (och visst, stress ibland som i alla jobb, men ändå allra mest KUL) så slog det mig återigen hur tacksam jag är över att jobba med detta. Att ha gjort det i så många år nu. Att sakta men säkert ha byggt upp en sunt, stabilt bolag kring mina tankar, drömmar och idéer. Jag gjorde det! JAG GJORDE DET! Jag är tacksam – och faktiskt rätt stolt. Vem vet, allt kanske går åt skogen om några månader men… Well, då får jag väl vara stolt över det jag ändå åstadkommit?!

Trädgårdsfix ska ALDRIG vara stress, bara roligt. Annars får det va’! Jaha, vad har det med nåt att göra? Jo, jag berömde Frida för hennes ljuvliga blommor, plantor och lökar och beklagade mig över att jag inte har tålamod, aldrig riktigt får ordning på att odla och fixa här hemma i Skåne… När alla andra visar upp sin lyckade Dahlior. Alltså, inte riktigt, men typ så. Då sa Frida att hon sagt, när de flyttade till hus i Skanör, att antingen skulle trädgården vara lustfyllt och kul – annars kunde de lika gärna asfaltera hela alltet. Basta. Haha, underbart ändå. Jag blev pepp, det ska vara kul. Ej stress!

Våga ryta ifrån ibland, EBBA. Att inte vara så himla duktig hela tiden. Du kan icke pleasa alla. Du kan icke leva upp till allas förväntningar. Har du utlovat att vara en förebild på alla dessa vitt skilda plan i livet? Nej. Aldrig! Så, sätt ner foten. Någon gång ibland. Japp, detta var ungefärligen Fridas uppmaning till mig. Haha, jag hör dig, Frida, jag HÖR dig! Inombords längtar jag nog lite efter att ryta ifrån ibland, så… Ja, jag återkommer?!

KOMMENTERA GÄRNA! Har du lärt dig något nytt den senaste tiden?

Prins Philip är död

Tidigt imorse, fredag den 9 april, somnade prins Philip in hemma på slottet i Windsor. Den stilige hertigen av Edinburgh blev imponerade 99 år. Den 10 juli, alltså om två månader, skulle han ha fyllt 100 år. Jag tycker bilden ovan säger så mycket. Där ser man ett lyckligt förälskat par – som bara råkar ha ett liv i rampljuset framför sig, oavsett vad, oavsett hur. Att de ändå haft varandra, att de haft någon att dela detta ytterst märkliga livsöde med.

Aristokraten Philip föddes i Grekland, mamma var prinsessan Alice of Battenberg (som faktiskt föddes på slottet Windsor, för hennes mormors mamma var självaste drottning VictoriaOCH Philips moster Louise gifte ju in sig i svenska kungahuset, när hon gifte sig med Gustaf VI Adolf!) och pappa var prins Andrew av Grekland och Danmark (okej, gäller att hålla kungliga tungan rätt i mun här – men prins Philips pappas farfar var alltså kung av Danmark…). Här ser vi drottning Louise av Sverige, som alltså också var prins Philips moster, det vill säga syster till hans mamma Alice:

Men åter till prins Philip. Ett så oerhört långt, fascinerande kungligt liv – han föddes ju in i danska och grekiska kungahusen – och ett unikt sådant på så många vis. Inte minst unik i bemärkelsen att han blev den respektive som tjänat längst någonsin, i brittisk historia.

Personligen kan man ju också imponeras av ett 73-årigt (!) äktenskap och fyra barn. Och vilka decennier sedan. Alla människor han träffat, alla platser han besökt, alla historiska sammanhang han befunnit sig i. Tänk, vilket ohyggligt spännande liv ändå.

Ett långt, innehållsrikt liv i kronans tjänst – och för sin drottning. Utanför Buckingham Palace höga järngrindar sattes ett kungligt meddelande om prinsens bortgång upp idag…

Att han är just prins och inte kung är egentligen främst historia och gammeldags patriarkal tradition. Eller, såhär funkar det: Den respektive till regerande kung eller drottning kallas för ”consort”, ungefärligen översatt ”sällskap”, eller gemål. Och mannen som gifter sig med en tronföljare blir då ”prince consort” medan en kvinna blir ”queen consort”. För att ta ett modernt exempel, Kate kommer förmodligen att få titeln drottning (Queen Consort) om William blir kung – men kungar regerar alltid, en drottning kan vara en mer ceremoniell titel…

Kort sagt, en kung kan få en drottning – men en drottning kan inte få en kung?!

Här ser vi prinsen med sin älskade drottning på 99-årsdagen, i juni förra året.

…Och vi backar i tiden, här med barnen, på gräsmattan framför Balmoral i Skottland:

…En underbar arkivbild till, här med Charles och Anne, året var 1951. Genom livet var prinsen sportintresserade, och han älskade segling och att vara på havet!

Elizabeth och Philip träffades på ett kungligt bröllop redan som tonåringar, på 30-talet. De blev förälskade, brevväxlade och gifte sig senare, efter en fyra månader lång förlovning, i Westminster Abbey med en storslagen ceremoni. Det var i november 1947 och här ser vi de nygifta. Hon bär brudklänningen designad av modeskaparen Norman Hartnell (som även designade hennes kröningsklänning och andra historiska kreationer):

Ja, ett spännande liv minst sagt. Här ser vi prinsen konversera Jacqueline Kennedy på Buckingham Palace, år 1961:

Hur det blir med begravningen med tanke på rådande pandemi återstår att se, såvitt jag förstår? Men kanske är det något nytt kring detta nu? Man tänker onekligen också på att prins Harry nog vill åka hem till begravningen, och det lär ju bli en hel del skriverier kring detta, oavsett hur och i vilken form USA-boende familjen åker hem för detta…

Ja, det är inte annat än att man känner historiens vingslag en dag som denna – och tänker på drottningen som förlorat sin älskade prins. Ett långt liv, skriver tidningarna, javisst, men sorgen och tomheten är nog ändå densamma tänker jag.

Stiliga, alltid, och ett par som personifierar ordet pondus. En trygg, fast punkt för många människor, genom decennier.

Ett halvt steg bakom henne genom livet – men också nästan alltid, alltid vid hennes sida. Nog inte alltid helt enkelt, men vilket liv och vilken relation är det? Nu hoppas man att han får vila i frid.

FOTO: Fiona Hanson / TT, Lefteris Pitarakis / TT

KOMMENTERA GÄRNA!

Tio år med henne

Tio år med henne. Imorgon den 9 april är det tio år sedan hon äntligen kom till oss, vände min värld som jag kände den fullständigt upp och ner på ett alldeles fantastiskt vis – och gav mig ett hisnande perspektiv på livet, som ingen hade kunnat förklara. Hur mycket de än försökt. Älskade barn, tack för att jag får vara din mamma. Tack. Tack för att jag får traska bredvid, heja på avstånd, peppa, försöka svara och förklara, smyga efter, vara alldeles intill, lyssna, prata och skratta. Oj, oj, oj så mycket jag kan skratta med dig! Älskade barn, älskade storasyster, världens bästa du, just precis som du är, just precis så som bara du kan vara.

HURRA FÖR DIG OCH HURRA FÖR OSS!

Citrondoftande sparrispaj (med färdig pajdeg)

Okej, på begäran – här kommer recepten på en väldigt enkel, väldigt god sparrispaj. Med färdig pajdeg. Mamma skickade mig ett recept som jag trixade lite med, eftersom vi inte hade allting hemma. Blev sååå gott, inte världens mest eleganta bild men som sagt: sååå gott! Såhär gjorde jag, räcker till 4 – 6 personer…

  • Färdig pajdeg, ett paket.
  • Cirka 2 dl riven ost, gärna starkare som cheddar eller västerbottenost
  • 1 rejält knippe grön sparris
  • Skalet från en citron
  • Hackad gräslök
  • 1 dl matlagningsgrädde och 1 dl mjölk
  • 3 ägg
  • Salt och svartpeppar
  • En skvätt olivolja

    Ta fram din färdiga pajdeg. Rulla ut den i formen, nagga degen i kanten (och i botten, med en gaffel typ) och kör in i ugnen på 200 grader – låt den ”förgrädda” i cirka 10 minuter (ställ klocka) medans du rör ihop äggsmeten. Det vill säga, äggen, mjölk och matlagningsgrädde, hackad gräslök (jag klippte bara ner rejält mycket), riven ost (obs, spara lite för att ha på toppen över sparrisen), salt, peppar och riv även ner skalet av en citron. Blanda ihop.

    Skär eller bryt av den ”hårda” delen av sparrisarna. Jag skar dem även på ”längden”, för att de skulle bli lite lättare att äta sedan. Släng sedan ner dem i kokande vatten i cirka fem minuter. Ta sedan ut pajskalet ur ugnen, ner med äggsmeten och lägg sparrisen överst. Lite försiktigt så att den inte ”drunknar” i äggsmeten. Toppa med ytterligare lite riven ost och gräslök, och ringla olivoljan över. Grädda sedan i ugnen i cirka 200 grader i 30 minuter. Ta ut när den är gyllene snygg, Instagramma (hehe) och sedan – hugg in! Jag serverade med kallrökt lax och grönsallad, men går ju bra precis som den är. Ät och njut!

Påslovsrapporten från Skåne

Nu så, hej ny vecka och hejdå långhelg. Och för barnen, hej påsklov! Någon måndagsrapporten blev det inte igår, eftersom det var en väldigt ledig, röd och skön måndag! Men nu sitter jag här på loftet i vårt älskade hus i Falsterbo och njuter av en stor kaffekopp och faktiskt lite lugn och ro. Solen skiner in genom de stora skjutdörrarna härnere och barnen är ute och leker. Så, hur ser veckan ut? Jo, något sånt här…

MÅNDAG: Nej, igår var det ju ingen vanlig måndag. Vi slappade lääänge på morgonen, vaknade ju i någon slags hagelstorm. April i sitt esse. Gav oss sedan ut på promenad men fick bege oss hem igen, på grund av ännu mera oväder. Riktigt mysigt i och för sig, i slutändan. Jag åkte iväg till IKEA Click & Collect borta i Hyllie för att plocka upp saker till huset, en bäddmadrass och några småsaker. Otroligt smidigt, bara svängde in på en plats, checkade in och scannade en QR-kod, utan att behöva lämna bilen i princip. Sedan lagade jag en sparrispaj med citron och västerbottenost till middag, nej, barnen åt ICKE (de fick hamburgare) men vi njöt för den blev urgod!

TISDAG: Ja, lugnet råder som sagt här och nu. Halleluja. Ska skriva en bra ”to do”-lista och checka av. Har ett lass bilder jag ska rensa och välja, till ett jättefint solglasögon-reportage för Synoptik som vi gjorde i förra veckan. Kul! Det enda svåra är att det blev så himla mycket härliga bilder, vill ju dessutom visa mååånga solglasögon. Jaja, jag får helt enkelt ösa på med material.

Johan föreslog en promenad på stranden, härlig idé. Så får det bli. Det är ju isande kallt ute – men så vackert. Ikväll ska vi nog se ”Knutby”-dokumentären på HBO som kompisar varmt rekommenderade, kan det vara nåt kanske? Jag har ju läst böcker, otaliga reportage och följde ju detta i detalj, så vet inte… Men ska ge det en chans!

ONSDAG: Lugn morgon även denna dag, tänker jag. Trots att både Johan och jag behöver jobba lite dessa dagar, så lyxar vi till det med att varken ställa klocka (eh, behövs i och för sig inte när man har Ernst…) eller att morgonstressa. Tänk vilken skillnad det gör ändå, från att jäkta runt så att alla är startklara 07.40 – till att unna sig att det får ta till klockan nio. Drog undan gardinerna i vårt sovrum imorse och det är ju en kargare, gråare vy än den lummiga, gröna jag är van vid – men vackert ändå tycker jag! Är så glad över att vi varit härnere under detta märkliga år, att vi firade jul och nyår här och att vi är här nu. Jag kände imorse när jag vaknade att jag gääärna hade stannat kvar till sommaren, haha…

Okej, onsdag då? Jo, sedan ska jag framför allt planera, tänka igenom och se till att allt är i sin ordning inför fotografering på torsdag. Så att allt ska gå så smooth som möjligt! För på torsdag är det alltså…

TORSDAG: Fotografering härnere, här hemma. Fullt ös, roliga kreativa projekt som ska plåtas bland annat för Frödinge som jag ju jobbat med tidigare och som nu har en suuupergod ny lansering (jorå, ingår i jobbet att provsmaka) och jag njuter verkligen av att fota härnere i köket och huset här. Blir riktigt sugen på att kokboks-jobba nu, Amy och jag har ju en idé som gror… Kanske blir det tid att ta tag i den i sommar?! Hoppas. Hade varit väldigt roligt. Framför allt är det en bok som jag själv vill ha, som går i linje med balansen i livet och det som är min, likväl som Amys, filosofi. Ja, Amy har ju haft den där balansen betydligt längre än vad jag haft, men jag firar ändå ett år med hyfsad balans nu. Eller nja, ett år med JAKT på balansen. En vacklande, utmanande och spännande resa som jag är evigt tacksam för att jag gav mig in på.

Okej, fotografering blir det hur som helst och det ska bli roligt att jobba med Gina Mannberg igen, den grymma fotografen som jag tidigare gjort projekt med härnere.

FREDAG: Födelsedagsmorgon här hemma och jag ska försöka ha jobbat undan till dess. Mariannes födelsedag. Åh, en stor och mycket efterlängtad dag. 10-årsdagen. Tvåsiffrigt. Vår älskade, älskade, älskade dotter. Störst och först, alltid. Vad småbröderna än gör och säger, det påminner jag henne om ibland. Och jag sedan då. Hurra för mig med, för Johan och mig. För oss allihop. En slags osynlig guldmedalj ger jag mig själv: 10 år som mamma. Har faktiskt lite svårt att ta in detta. Tur att jag har till på fredag på mig då, haha!?

LÖRDAG: Kan vi hoppas på en solig lördag, med trädgårdsfix och plocka här i huset?! Ja, det gör vi. Det känns lyxigt att inte behöva städa bort precis allt, utan att ändå ha sommaren i sikte. Johan är trädgårdsfixaren här hemma (med god coachning från min svärmor, tillika granne, som har benkoll) och det finns planer för plantering och annat. Inte min starka sida, men jag peppar och är positiv till det mesta. Framför allt det som är lättskött och blommar länge, haha! Jag hoppas exempelvis att vi får till lavendel på kortsidan av huset till sommaren, där har det liksom aldrig tagit sig… Vi får se.

SÖNDAG: Vi packar väskorna och beger oss hemåt Stockholm igen. Suck. Men vi är snart tillbaka, åtminstone till Kristihimmelfärds-helgen, tänker jag. Det är faktiskt bara sex veckor dit. Våren. Som man tänker är så lång. Det är ju en lögn, den rusar ju förbi. På ett ganska härligt vis ändå. Ja, nu ska jag njuta av april. En väldigt fin månad ändå.

KOMMENTERA GÄRNA! Jag försöker svara på kommentarer när jag hinner, men kan inte garantera att jag hinner svara på allt. Men som alltid, man gör så gott man kan (och lite till)!

Guld eller silver…

Nämen, jag glömde ju! Det ÄR MÅNDAG! Vi har en Säker stil-svarar podd ute, som alldeles nyss släpptes. Det är såklart DEN man ska lyssna på, när man ger sig ut i blåsten. Här hittar ni den! Vi dividerar om guld eller silver när det gäller ett MYCKET viktigt köp. Nu ska det spelas Monopol här, nån slags ny variant där man SKA försöka fuska som barnen tycker är mycket underhållande. Jag känner mig som en trist tant-mamma när jag vill spela ”vaaaanliga Monopol”….

Blåsigt värre – och påskägget från oss!

Hälsningar från blåsigt, kyligt men vackert Skåne! Tur att jag påskbadade igår, imorse var man INTE lika sugen. Jag borde verkligen bege mig ut på en promenad för att få ihop mina 10.000 steg, är dessutom i full gång med min ”läs-challenge” och är nu halvvägs in i Camilla Grebes spännande ”Alla ljuger”. Mycket bra. Fastnade i bilen när jag hade lämnat barnen på tennis, satt kvar och lyssnade en lång stund, lyx

Just det, hoppas att DU lyssnat på våra påskägg till dig. Veckans ”Säker stil-SVARAR” (om klockan, klackar och jo, koppar!) och förstås det välfyllda podd-påskägget som du kan höra här! Vi plåtade en påskbild med Lisa också, som ett påskkort från oss till alla grymma lyssnade och Säker stil-vänner därute. Passande nog hade Emilia ett megastort guld-påskägg hemma…

Haha, underbart att Emilia drog på sig knallrosa. Som ni ser är min kära kollega rejält ur den beige-grå fasen och jag måste ju instämma med de som jublar över detta. Eller nej, jag älskar min kära kollega i ALLA livets faser. Men färg är ju ändå… Färg liksom!

Jag måste också IGEN säga hur roligt det är med poddkusinen ”Säker stil svarar” och tacka för alla era roliga, smarta, kluriga och inspirerande frågor. Fortsätt skicka in! Nej, nu blev jag peppad att dra på mig gympaskorna och promenera en sväng, så att jag i alla fall får ihop NÅGRA steg

Önskar dig en riktigt skön, ledig måndag. KOMMENTERA GÄRNA!

Kungligt påsk-lördagsgodis

Nämen, ett kungligt påskkort måste vi ju unna oss! Och för det tackar vi drottningen, som idag bjöd på detta foto från ett vårvackert Frogmore House i Windsor. Åh. Körbärsblommorna. Påskliljorna. SOM jag längtar till England när jag ser detta…

Här bär hon den klassiska Hermès-sjalen över frisyren. Drottningens påskhattar är ju annars i en klass för sig:

Denna makalösa kvinna, drottning i så många decennier nu. Och inte trappar hon ner. I förrgår åkte den här påskfina hatten och limegröna dräkten på, när hon besökte Commonwealth War Graves Commission Air Forces Memorial:

Väskan. Prydliga svarta loafers med liten klack. Pärlörhängen, halsband och naturligtvis en maffig brosch. Så stilig OCH stilsäker hon är, alltid. Otroligt!

Kungafamiljens bästa påskägg i år, här hemma? Måste ju vara Julian Herbert Folke, en ny liten prins som blir hertig av Halland. Och som firar sitt livs första påsk hemma på Villa Solbacken med två glada storebröder. Gulligt!

…Och i övrigt blir det säkert digitalt påskfirande, såhär såg det ut ifjol:

Länge firade ju kungafamiljen påsk i Storlien, vi tar en snabb och solig ”throwback” till 1980:

…Och påsken 1992 måste vi också stanna till vid, för att bara förundras över att drottningen kan se så stilsäker ut även i skidbacken. Respekt!

…Och avslutningsvis påsken 1997 – ett färgsprakande påskägg av kungliga skidkläder!

Hoppas att ni alla njuter av en härlig påskafton därute. Jag ska nu bege mig ut på cykeltur med Ernst som står och stampar ute i trädgården. KOMMENTERA GÄRNA!