Att denna lilla fyller ETT år imorgon! Min älskade minsting. Vars blonda kalufs behöver klippas igen, ser jag nu på bilden här från i måndags när han var med på jobbet. ”Herregud, är det möjligt?” sa en kompis – och syftade på att detta första året gått så snabbt. Och jag tänkte…
Jag tänkte att jo, visst har det gått snabbt. Men ändå inte! Alltså, inte jobbigt snabbt. Vi har gjort så himla mycket kul, jag har haft med honom nästan överallt. Vi allihop njuter av vår älskade lillbaby (som förstås alltid kommer vara det). På kvällarna när vi busar med honom, kittlar honom så han kiknar, försöker hålla honom borta från tv-kontrollen, det sylvassa soffbordet och när vi har kryptävling i vardagsrummet.
Jag minns den dubbla känslan när dottern fyllde ett. Vemodet som ändå alltid finns där. Som är en naturlig och självklar del av livet och föräldraskapet. Slipping through my fingers. Tar jag vara på de små stunderna? Vad missar jag? Gör jag rätt, som väljer att försöka få ihop allt detta som jag kallar livet? Snälla, ge mig ett facit!
Och jag känner så starkt att: ja. Det känns, mitt i kaoset, väldigt bra i hjärtat. Jag njuter av de små stunderna, med alla tre. Ansiktet i solen på en parkbänk när han sover i vagnen. Pusslar panikartat ibland, när det kör ihop sig. Gör så gott jag kan. Älskar de härliga stunderna, tar ett djupt andetag när jag kommer ihåg det. Vilket inte är alltid, verkligen inte. Blir galen, morgonstressar, ropar ”SÄTT på dig strumporna” / ”har ni borstat tänderna” arton gånger. Men ändå. Grundkänslan är: det är liksom rätt fint.
Så med risk för att låta jobbigt… Inför morgondagens 1-årsdag bubblar det alldeles lyckligt i kroppen. Är så innerligt tacksam och glad över vår familj.
KOMMENTERA gärna!
Så himla fint inlägg. Blir glad när jag hör andra vara tacksamma över det som de har. Ibland bara klagar vi i det här landet (och visst det kan man väl få göra ibland) men blir varm i hjärtat av detta!
Grattis till Ernst!
Wow, alltså vilken lycka med tre barn. Blir helt rörd när jag läser ditt inlägg.
Vi är så tacksamma varje dag för vår 3-åring, men kan inte låta bli att önska att hon ska få uppleva syskon… Det är så härligt och fantastiskt! Synd bara att man inte bara kan ”köra på med baby nr 2” som vissa verkar tro 😉 Hade precis beställt hem din gravid-bok, och så blev det inget lillasyskon som vi hoppades på. Kanske kan få läsa den i framtiden.
Ps: Så bra Ernst skötte sig i nyhetsmorgon! Kan tänka mig att det var lite svettigt i ull-tröjan, hehe!
Jättefint skrivet!
Ha en fin dag imorgon!
Å Ebba snälla berätta lite om ditt favoritämne ”barnmat” (som du skrev att det var i ett inlägg tidigare). Hur ser Ernsts matdag ut? Inkl ammning? Tycker också det är roligt att prata om.
Jag har en nio månaders och så här äter han under ett dygn (OM du vill veta hehe)
05-06 Vaknar och ammar i sängen
07 Äter grör och äggula
08 Ammar till sömns
09-11 Ammar fritt när han vill – kanske 2 gånger under de timmarna
11 En hel barnmatsburk och ammar direkt efter
12-15 ammar till sömns och friammar när han är vaken kanske 2-3 gånger
15-16 Smörgås med smör i plockformat
Fri amning
17-18 En hel barnmatsburk eller min mat som jag mixar till puré
Fri amning
19-20 Gröt
Ammar till sömns
Fri amning under natten tills vi går upp på morgonen igen ☺️👍
Åhh vad fint du skriver. Har alltid tyckt så mycket om dig Ebba. Hoppas ni får en skön vår hela familjen.
Kramar från
Anna
Kan inte låta bli att tänka : ” Ammar du för honom eller dig ? ”
Skåne.
Du är så inspirerande att du balanserar jobb och bebis! Ska snart själv bli trebarnsmamma. Grattis Ernst!
Åh så fint. Och som jag känner igen mig. När min äldsta dotter fyllde 1 år kunde jag inte sjunga med i ”ja må hon leva”, för jag hade fullt upp med att inte börja gråta, så sentimental är jag. Min Lilleman fyllde 1 för 2 månader sedan, känner så mycket igen mig i det du beskriver. Grattis Ernst! Och grattis till er allihop ❤️
Åh så fint! Du ser lycklig ut, det glittrar om dig och du lyser även om jag förstått att du inte sover så bra…
Grattis på 1-årsdagen Ernst!
Dina ord satt mitt i prick!! Tror vi är många mammor (och pappor) som känner igen oss… Detta är kort och gott livet med barn 🙂 som är precis så rätt som det ska vara. Grattis på födelsedagen Ernst!
Däremot kan jag tänka mig att det kan hända om man kittlar barnet alldeles för länge, att man fortsätter trots barnets protester, det kan ju vara skrämmande också.
0Bra inlägg
2007-08-24 10:45 #8 av: Pomperipossa
”Att kittla ett barn mot deras egen vilja räknas som övergrepp”.. Kommer inte riktigt ihåg vart det stod.. Håller med Elisabeth att man ska vara lite försiktig. Barn är ju på alla sätt känsligare än vuxna.
0Bra inlägg
2007-08-25 03:03 #9 av: Helleh
oh, jag kommer ihåg att jag blivit överkittlad nån gång & nästan fått panik, så det är nog det man kan börja stamma av i så fall
När du blir äldre och ser tillbaka kommer du att ångra att du stressade med så många saker under småbarnsåren. Den tiden kommer inte tillbaka. Tillåt dig själv att ta en låång sommarledighet med barnen i år och strunta i alla möjliga små uppdrag. Du hinner med sånt senare.
Jag har oxå förmånen att ha tre barn och nu även 3 barnbarn 💖 kommer så väl ihåg när min dotter var liten och BAAAD mig -snälla mamma kittla mig… och när jag säger sluta så sluta inte utan fortsätt lite till😂😂😂 hon ääälskade att bli tokkittlad 💖 kärlek till dig Ebba 💖 bra jobbat och pusslat med alla dina barn, jobb,aktiviteter och allt annat!! Du är bara bäst 💖
Såå underbart! Min dotter fyllde 1år för tre veckor sedan och vi hade ett supermysigt kalas för henne. Hon är första barnet och jag har stundtals känt panik över att det gått så snabbt. Tänkt att jag inte minns. Har verkligen funnits där och vart närvarande hela tiden, men ändå den där stressen av ”njuuuut! det går så snabbt!!!!!” tills jag läste i nått inlägg ”känn ingen stress över att njuta av småbarnstiden. så snabbt går den inte. oftast är det de som passerat småbarnsåren som säger det. men om du tänker tillbaka på lågstadietiden skulle du också säga att den gick snabbt trots att det kändes som en evighet när du var i den”. Då kändes det lite bättre =) har ju så mycket att se fram emot och hört att alla år, skeden och utvecklingssteg/faser har sin glans. så nu kan jag njuta med ett större lugn.
lyssnat på din och Emilias podd sen ni startade (oftast när jag nattar grodan vilket kan vara svårt ibland när man måste kväva skratten) men är över lag ingen bloggläsare. men tusan vilken mysig blogg du har Ebba 🙂 fina, avslappnade bilder, lagom långa texter. Underbart!