Usch. I nya podden pratar vi (när vi inte ropar på mamma, ni som lyssnat till slutet fattar…) om grundregeln som får relationen att hålla: Att vara generös mot varandra. Alltså, att INTE börja räkna. Läggningar, vem kom hem först, vem kunde jobba sent, vem som tog kvart i fyra-vrålet, egen-kvällar och blöjbyten.
Jag vet ju detta. Såklart. Självklart är det kass att börja föra protokoll i huvudet över allt sådant här. ”Nu ska jag minsann se om han kommer ihåg kalaset imorgon / gympabyxorna som behövs införskaffas / kompisen som ville leka…”. Ändå tycker jag att det är jättesvårt! Det är så himla lätt att trilla dit. Är liksom väldigt ofta på vippen, känner jag. Fy, jag är kanske inte alltid så generös? Antagligen inte. Suck.
I vår familj kämpar vi ju, med varierad framgång, med att få ihop ett omöjligt pussel. Jag insåg det för ett tag sedan. Det är omöjligt. Bara att gilla läget, för det är vad vi har valt. Det fattas nämligen pusselbitar. Två heltidsjobbande och lite till, en halvtids mammaledig och tre barn, barnens aktiviteter, resor, full fart, hela tiden. Konstant. Mina föräldrar i Göteborg, Johans ofta på resande fot. Japp, vi har fantastisk barnvaktshjälp och det är jag evigt tacksam för, men det ska också fixas med hela detta pussel. Med kvällar, morgnar när Johan reser i jobbet och mitt knasiga schema. Många söndagskvällar senaste åren har jag tittat över veckan och känt: ”HUR ska detta gå ihop?!”. Otillräcklig som mamma, vän, fru och kollega. Men återigen, vi har valt detta – för att vi vill och för min del, för att jag verkligen älskar det jag gör. Tack och lov är jag på gränsen till idiotisk optimist i grunden. Tror faktiskt att det hjälper.
Usch, det blev dystert detta. Vi listar också sommarens topp 5 bästa skoköp i nya podden, och avslöjar allt om Emilias maxade sommarmiddag i måndags, med kunglig glans… Det är betydligt med muntert – jag lovar. Lyssna här!
…Och kommentera gärna, om ni har nån bra input! Alltid kul att höra hur andra löser sånt här. Tack!
