Förra veckan fick jag nog. Till slut. Insåg att jag sedan december (!) haft hopplöst jobbigt med min stackars mage. Jätteont i magen, svullen, kramper, uppblåst, dubblevikt-ont i magen, lite ont i magen och ja, för att bespara er den mer ingående förklaringen: helt himla hopplöst.
När jag tittar tillbaka på senaste månaderna kan jag exakt se när det varit som värst: inför event, stora tv-sändningar och plåtningar. Smile for the camera, bit ihop. Det ju ändå över, sitter oftast i några timmar, ibland en dag, ibland en eftermiddag och en kväll.
Eller som när jag vaknade kallsvettig på morgonen inför Meghans och prins Harrys bröllop med megasvullen mage, jätteont och kunde knappt ta ett djupt andetag. Fick lätt panik, inte över magen utan över dragkedjan på min vita klänning som inte hade mycket marginal. Hjääälp! Men det gick. Det är väl just det som nånstans är problemet. Det går ju alltid, preciiis. Jag grejar det. Tar en dag i taget. Har heller inte orkat tänka på det, eftersom jag inte hunnit med att ta tag i det, tror jag? Och som sagt, det går ju över. Men förra veckan när jag skulle ut och springa, som alltid på måndagar, så fick jag stanna efter en kilometer, dubbelvikt. Sååå sabla ont. Blev så trött på detta eviga onda. Det är heller inte alltid kopplat till stress, det kan lika gärna komma en ”vanlig” dag. Jag har också, märkligt nog, ätit väldigt nyttigt den här våren. Mycket avokado, råkost, sallad, linser – färgglatt och tja, hyfsat sunt. Och tränat, så gott jag kunnat.
Pratade med min syster Amy som ju är dietist och som lyssnat på mitt magont-klagande hela våren. Sa att jag inte står ut med detta. Hon sa att hon funderat ett tag på detta. Efter några minuter skickar hon mig en länk om IBS och FODMAPS. Allt, verkligen allt, stämmer in på mig. Alltså, det var nästan fånigt. Det handlade ju exakt om mig och min onda mage.
Nu har jag inte hunnit (surprise!) läsa på ordentligt. Ännu. Måste också komma iväg till husläkarmottagningen, för att ändå kolla upp detta ordentligt. Men det handlar alltså om förmågan (eller oförmågan, snarare?) att bryta ner vissa livsmedel som innehåller högt FODMAP. FODMAP är alltså förkortning för ”Fermenterbara, Oligo-, Di-, Mono-sackarider och Polyoler”. Och FODMAP-behandling går i stora drag ut på att plocka bort dessa kolhydrater (som kan jäsa i tarmen) ur kosten. För att sedan kartlägga vad / vilka kroppen grejar och inte, och i hur stora mängder. Typ så?
Amy påminde mig också om sin dietist-kollega, Sofia Antonsson, som jag haft som gäst i Nyhetsmorgon. Sofia pratade då om hur uteslutning av mat med hög FODMAP kan hjälpa magen att må bättre och komma i balans. Mycket att ta in men samtidigt en sådan lättnad. Att få reda på vad detta handlar om, och att det finns nåt konkret jag kan göra. Nu har jag då inte riktigt hunnit ta tag i detta, varför jag de senaste dagarna ätit extremt ensidigt (och rätt kass) för att undvika det värsta. Men jag hoppas vara något på spåret här i alla fall…
NÅGON DÄRUTE SOM HAR ERFARENHET AV DETTA? Vore så intressant att höra i så fall! Kommentera väldigt gärna!
