Åh, jag håller med om att Julia Roberts look här var en riktig vinnare! Emilia och jag dissikerade just looken här på mitt kontor, där jag nu sitter med tända ljus, en påfylld blekrosa tekopp och skriver. Lugnet råder. Jag gav mig själv medvetet en mötesfri mjukstart den här veckan. Två dagar helt rensade från möten. En riktigt fin present med tanke på hur december såg ut. Eller tja, hela hösten. Detta är en del av mitt nyårslöfte, som jag berättade om i nya podden.
Jag vet, det är omodernt med nyårslöften – synonymt med att lova saker man inte kan hålla. Att plocka bort livets goda, gå ner i vikt, ta bort socker, ta bort laster. Men just nu behövde jag verkligen en nystart, för att lova att ta bättre hand om denna trötta mamma. Att prioritera mig själv högre. Eller, om sanningen ska fram, att prioritera mig själv, överhuvudtaget…
Jag läste nånstans att man ska prova att göra en lista över livets prioriteringar. Jag tänker att vi kan kalla det ”livslistan”. Ja, det låter bra! #livslistan – en ärlig lista, som man enkelt gör genom att titta tillbaka på senaste veckornas vardag. En topp tio. Då trillade poletten ner för mig. Vad får ständigt ryka? För mig blev det rätt tydligt: jag ryker. Självklart kommer barnen högst upp på listan. Och på andraplats. Fixa, dona, prata, pyssla om, ordna med kalas, kompisar, aktiviter, nya gummistövlar, läxor och sagor. Vara närvarande, med dem. Kasta mig på golvet och leka flygplan, busa och bada dem. Finnas där för dem, så fort jag kommer hem. Ja, Johan är också uppe där nånstans på listan, när han kvalar in, hehe. Äh, det gör han såklart. Och jobbet. Många platser på listan tas upp av jobbet. Ett viktigt möte, ett nytt stort projekt? Som KAN bli hur bra som helst? En deadline? En korrvända till på kommande boken? Då ryker min lilla lugna stund, min träning, lyxen att promenera istället för att kasta mig med andan i halsen. Att hinna svara på sms:et, höra av mig ordentligt. Till nån. Yoga, tja, vore härligt men GLÖM det. Att hinna äta ordentlig middag? En sallad eller en omelett? Nej, nej, det får bli ostsmörgåsar och te när barnen badar, eller lagt sig. När jag kommer hem är det fullt fokus på dem, det tar all min sista energi. Och att få Ernst att sova. Ett och ett halvt år med usel, upphackad sömn börjar tära, på kroppen och inuti mig.
Att träffa mina vänner? Också väldigt långt ner på listan. Var det bara tio platser man fick? Kanske därför vi aldrig fick ihop en enda träff på hela hösten. Vi sågs, absolut, håller kontakten, rings och hörs. Livet när man är mitt uppe i det – och när man valt att driva eget bolag på mitt sätt – är en underbar virvelvind, jag accepterar det. Helt självvalt också. Jag älskar verkligen mitt jobb och min vardag. Jag har frihet. Jag är priviligerad som sjutton. Jag har en hög kapacitet och fixar det (nästan) alltid, på nån vänster. ”Jag löser det”, hör jag mig själv säga. Om och om igen. Men känner samtidigt att det inte håller i längden, jag kan inte fortsätta vara den mamma, partner, vän, syster och människa jag vill vara om jag inte tar lite bättre hand om den enda som alltid kommer finnas där: mig själv, Ebba.
Nu är jag helt ärlig, det kanske låter hemskt. Lite egoistiskt? Usch, förlåt i så fall. Eller så känner någon igen sig. Såhär har det varit nämligen ett tag nu. Nu vill jag försöka ändra på det. Och det känns riktigt bra!
Det sägs att det tar 21 dagar att ändra en vana. Eller att skapa en ny. Jag tänker då att det antagligen tar (minst) en månad för mig, så hela januari ska jag försöka, verkligen kämpa, med att vara snäll mot mig själv. Vi får se hur det går, jag håller er uppdaterade! Eller, det måste gå bra. För annars går jag nog sönder.
Viktigt är, säger min kloka syster som arbetar med livsstilförändringar, att ha konkreta mål. Hmm, jag ska fundera ut några sådana konkreta vardagliga saker. Som jag kan lägga till, som är rimliga? Återkommer och kommentera gärna, tar tacksamt emot tips!
Låter härligt! Borde göra samma. Ska tänka på hur det blir i praktiken och sätta upp några mål.
Brukar alltid tänka på det där med syrgasmasken som flygvärdinnorna pratar om under säkerhetsgenomgången
” Sätt först på dig din egen syrgasmask, för att kunna hjälpa andra med syrgasen”.
Det är väl lite så, eller hur? Man glömmer lätt sin egen syrgas, och därmed även sig själv.
I första hand behöver DU själv något för att därefter få kraft att ge andra.
Sen fattar jag ju att det inte är så lätt i ditt läge, men ändå, ett knep jag gärna tipsar om.
Kan även tipsa om ” Yoga with Adriene” på You Tube, korta och längre yogaträningar, som jag tycker funkar bra, finns många varianter, och det är, enligt mig helt annorlunda än den yoga jag gjort förr, med solhälsning å krigare osv.
Tycker jag inte att jag har tiden, kan jag kanske ändå göra den som är 5 minuter, för att vakna bra på morgonen.
Kom ihåg- du är bra!!
1. Gör något som ger dig energi varje dag – låt det vara stökigt, skit i disken etc, och läs, se en serie på 30 min, ta ett bad eller dusch med scrub etc.
2. Boka in en kväll (om möjligt) eller timme med EBBA-tid. Jag lovar att när denna vana kommer in hjälper den verkligen! Gör detta minst en gång/vecka.
3. Good enough – man kan inte vara bäst på allt. Kämpar själv med detta.
4. Unna dig på fredagen! Tacka dig själv för veckas SLIT med en stor bukett tulpaner, ny ansiktsmask eller nya fina lakan.
5. Boka in träffar med vänner i ”enklare” form: frukost, promenad, brunch, museum med barnen etc. Försök hitta former! Har själv fått jobba med detta sedan jag fick ett krävande jobb, lyckas inte alltid med iaf hälften av tiden 🙂
Lycka till heja heja <3
Hej Ebba! Jag läser så gärna vad du skriver och gillar på dej och din stil. En sak som bekymrar mej och dej också förstår jag är din lille kille som inte vill/kan sova. Efter att ha följt dej nu ett bra tag så tycks det mej som om du tar med honom ofta på det du gör. Han får ju väldigt många intryck varje dag – säkert mycket stimulerande – men kanske blir det för många händelser för honom att smälta. Det där tror jag vi – både barn och vuxna – är så olika på att hantera. Kanske borde han ha det riktigt enehanda ett tag – hem – förskola – hem och inget annat så att han kommer till ro. Även det här med att titta mycket på ”paddan” kan vara överstimulerade Jag vill inte alls ge dej några pekpinnar – du verkar vara en jättego mamma – men jag tänkte bara på det här och kanske du redan har provat detta? I vilket fall som helst så önskar jag dej lycka till med lillkillens sovande!
Kram Liza Irholm
Så bra skrivet! Äkta och ärligt!
Hög igenkänningsfaktor, Har själv tre barn , gift med en workoholic och bor i norra Italien där kvinnorna är tillbaka i sina perfekta figurer redan efter 2 veckor ( de går upp max 9 kg under graviditeten) . Var inte för hård mot dig själv, barnen är fortfarande små. Mitt bästa råd till dig är: skit i sockret. Man mår så mycket bättre utan. Jag knaprar morötter och dricker vatten när jag blir sugen! Nyttiga mellanmål = tråkiga mellanmål…ja tyvärr, men man vänjer sig! Finnkrisp med avokado min nya grej! Ta det långsamt med viktnedgången annars orkar man inte. Massor av styrkekramar från Comosjön!
Cecilia
Låter bra men, ja – konkreta mål ska det vara och gärna ett i taget. Helst små saker. Kanske träna ett visst antal dagar i veckan (1?). Träffa en vän live varje vecka. Eller äta ordentlig och nyttig middag två kvällar i veckan. Det beror på hur mycket hjälp du kan få med… tja allt annat.
Det stämmer att det tar ett tag att ändra vanor – för det mesta beroende på hur ofta du ugöt handligen och så brukar det gå lite fram och tillbaka särskilt i början. Så kanske välj en sak bara som träning, kost, me time alone, eller social umgänge och fokusera på bara det. Sen övergå till nåt annat. I juni får vi en brand new Ebba! Skojar, du är bäst som du är!
@ceciliaskor: Ebba skriver väl ingenstans att hon vill gå ner i vikt? Märkligt att ge viktminskningstips då…
Har också mig själv som nyårslöfte, men mer konkret min sömn. Mina barn sover eventuellt något bättre än lilla Ernst, men jag måste själv komma i säng tidigare för att palla med stök och bök på nätterna. skulle helst också gärna sova middag dagligen, men kanske mer troligt att det kan ske någon gång någon helg… Tänker att bättre/mer sömn gör mig till en piggare och bättre mamma, sambo och vän!
Hej Ebba,
Tänkte på din son Ernst, att få ordning på nattsömnen kan vara en bra bas att börja ifrån. Läs vad kloka Camilla Läckberg skrivit i en artikel/blogg ” Mina tankar om Barnaboken”! Hon hade inte fixat det utan de råden!
Vi som plockat bitar ur Anna Wahlgrens Barnaboken har varit såå tacksamma över de enkla o självklara tipsen.
Lycka till!
Inga fantastiska tips här tyvärr men stor igenkänning!! Med krävande jobb som engagerar och inspirerar, två småbarn, en kommande flytt och lägenhetsförsäljning fanns tillslut inte tiden kvar för mig i ekvationen längre.. men det måste det bli ändring på nu, för träning och träffa vänner är ju nåt jag älskar och ger mig energi!
Tack för påminnelse och pepp, att fokusera på sitt eget välmående är verkligen inte egoistiskt utan nödvändigt!
Mycket igenkänning på ditt inlägg. Gick en kurs en gång där alla fick berätta vem den viktigaste personen i hens liv var. De flesta svarade sina barn/partner/förälder. Några svarade sig själva. Då drog kursledaren (som tidigare varit utbränd) liknelsen till säkerhetsgenomgången på flygplanen som M skriver ovan. Man måste först rädda sig själv innan man kan rädda andra.
Helt klart lättare sagt än gjort, men det är inte ett dugg egoistiskt att tänka som du gör. Följer detta med spänning och hoppas snappa upp bra tips ❤️
Om du verkligen vill förändra livslistan, sluta be om ursäkt, skaka av dig skuldkänslorna och sätt dig själv överst på listan. Anställ hjälp och skäms inte för det. Ta en hint från andra välkända svenska influencers som bara kör på utan att skämmas för sina val. Om det inte funkar och gör dig lycklig så går du tillbaka till gamla vanor.
Hej Ebba! Det här har hjälpt mig supermycket – att träna på att prioritera mig själv. För mig har det suttit långt inne, men nu har jag sedan några år tillbaka börjat få kläm på det och trots ”ego-skammen” som fortfarande ofta slår till, märker jag att jag njuter mer och blir mer generös mot andra = Win!
Det jag använder mest är min ”Unna mig-onsdag”, välja en dag i veckan för att få till vanan och bli mer bekväm. Mina onsdagar skiljer sig i praktiken väldigt lite från resten av veckan, jag är ofta på lika många möten och hinner med det jag brukar, men jag har Attityden och jag är lite mer generös – mot mig. Det handlar sällan om att köpa saker eller boka in, utan om att ge mig själv lite mer andrum, i alla fall en dag i veckan. Välja promenad om jag ska nånstans så att jag kommer ut, 5 min paus med en favoritlåt, att INTE svara på ett ångestmail just idag, tänka lika snällt mig själv som jag tänker om de som är viktigast för mig, ta på mig armbandet jag fick av min kompis när vi var på vår underbara roadtrip, ta en liiite längre lunch eller gå ut i solen bara 2 min och njuta så jag inte missar den, helt enkelt vara lite mer uppmärksam på vad jag kan välja och välja bort för att må bra. Så fort ego-skammen eller stressen slår till tänker jag, men hallå, det är Onsdag – det här är min dag! Jag mår bra av fler korta pauser, ställtid, få en stunds utifrånperspektiv på det jag är inne i och vad jag kan välja och inte. I efterhand ser jag att dagen oftast gick i ett som den brukar, men jag var lite gladare. Och – en drömmig sommardag med en kompis var tex med på ett hörn i tankarna hela dagen, tack vare armbandet. Imorgon är det onsdag igen! Då ska jag äta lunch med en kompis och eftersom det ska bli sol i Göteborg, ska jag unna mig några extra andetag utomhus på väg tillbaka till jobbet.
Jag hoppas du hittar något som funkar för dig och kommer in i nåt bra! En mötesfri start på 2019 låter ju alldeles ljuvligt. Ja, en rimlig mötesplanering och chans till ställtid brukar jag tacka mig själv för när jag får till. Varmt lycka till!
Hilda
Tack för vi får följa dina med och motgångar! Jag har haft samma problem som dig, började nog för 15 år sedan och kommer ofta på mig själv att jag fortfarande glömmer bort mig själv. MEN när jag tittar bakåt har jag trots allt tagit rätt stora kliv till att göra det jag vill, att avsätta tid till att bara vara, så tro inte dina tankar kommer ändras inom någon månad, du kommer behöva påminna dig själv hela livet. En sak som jag tänkt på några gånger när Ernst inte kunde sova före jul var att du hade jobb du behövde göra så jag tänkte vart är pappan men då skrev du sen att han jobbade, varför är hans jobb viktigare än ditt? Gå igenom i ditt liv vad du faktiskt gör och vad du egentligen kan låta andra göra, beställa mat på nätet, städhjälp, barnvakt en kväll i veckan, ge varandra vissa kvällar att man aldrig får boka in något jobb för det är den andras kväll osv Men tycker man att städningen är det skönaste som finns för man slappnar av eller tänker bra eller lyssnar på pod, ja då är det ju något annat du ska välja bort OCH VÅGA BE OM HJÄLP eller köpa tjänsten ❤️
Otroligt stor igenkänning från en annan trebarnsmamma. Jag kallar det nyårsönskan istället för nyårslöfte (känns lite mer positivt då) och min nyårsönskan är att försöka prioritera mig själv, hur egoistiskt det än låter.. men jag har insett att jag inte kommer kunna fortsätta vara en bra mamma, hustru, syster, dotter, vän, chef, kollega osv om jag inte tillåter mig själv att få lite fokus och tid. Så nu gör jag ett ärligt försök så får vi se hur länge det håller✊.
Lycka till och tack för att du delar med dig!
PS kan förresten trösta dig med att livspusslet blir oändligt mycket lättare när den yngste i trion fyllt 4:)
Tack snälla för detta inlägg! Började gråta, så stor igenkänning . Från en sååå trött 3 barnsmamma till en annan. Jag förstår precis allt du skriver. Vi jobbar visserligen med helt olika saker. Men tid för en själv!? Så bortblåst från mitt liv. Man fixar allt för att det ska funka med familj, partner, livet, familjen och vänner/relationer men får ändå dåligt samvete för att man tar sig max 1h för att träna eller träffa en vän nån gång i halvåret. Jag hoppas verkligen att du lyckas hitta balansen. Och jag med för den delen 😊 Stor kram till dej! Du är imponerande! Kram
Jag var som du, hög kapacitet att jobba och samtidigt fixa med allt hemma. Planerade, bokade, handlade, trixade, svarade på jobbmail i farten titt som tätt hela dygnet….Var sliten men tyckte att allt var kul och ändå fungerade. Så vaknade jag en dag med en helt nedkopplat hjärna. Ganska pang på. Sjukskriven för utmattning, fortfarande inte bra 10 mån senare men okej. Det jag har lärt mig, som jag är mycket nöjd med, är att sätta mig först. Tom före barnen ganska ofta! Inte på så sätt att jag inte ger dem mat/hämtar i skolan/handlar vad som behövs/träffar deras vänner ibland. Såklart. Vi prioriterar middag tillsammans med bra mat och läsa bok vid sovdags. Men barnen klarar sig utmärkt utan aktiviteter! Och de kan leka bra själva rätt ofta! En femåring behöver inte tennis eller alldeles för många kalas. Jag däremot måste ha mina stunder och min träning. Så det kommer först. Prioriterar man inte att träna tvingas man prioritera att vara sjuk. Tyvärr. Barnen rör sig hela dagarna då de är små, har kreativa saker i skola/förskola, skolgympa mm. Det är inte ego att sätta sig själv först, det är smart! Sen kan man ibland göra familjesaker utifrån vad man själv vill och mår bra av. Jag mår bra i skog och natur, så det får mina barn bara köpa. Hämtmat som äts i en fin skogsglänta eller korvgrillning vid en sjö! Träffa vänner gör jag också gärna i natur, utan intryck från en massa annat. Yinyoga hemma på lunchen. Lycka till!
Hej Ebba!
Jag har liknande mål som dig för mig själv. 2019 blir året då jag tar hand om mig! Jag började tex med att dra ner avsevärt på sociala medier, har alltid älskat det men har kommit till en punkt nu där det bara skapar mer stress och press än harmoni och Johanna-fokus. Jag märker redan efter en vecka att jag mår bättre! Hoppas att du också hittar DIN väg att må bra!
Stor kram, jag hejar på dig!
Hej fina Ebba ❤️ Åh, som vi känner igen oss, vi hårt arbetande mammor som sällan känner oss tillräckliga, som ofta bortprioriterat oss för att vi vill andra så väl! Jag tycker att du gör helt rätt med att ha en målsättning att ge dig själv mer kvallitetid, och prioritera dig själv oftare! Själv ska jag försöka säga JA till livet och göra allt som är kul/onödigt/härligt/lite för dyrt men ack så ljuvligt som jag allt för ofta 2000 what ever sagt nej till… ex. Tjejkompisarna ska på aw. Kl 19…. ska du med?! Näääää inte en fredag… men JO! Nu Janne mig BLIR DET JAG SOM SKA MED! Så här kommer tipset: bestäm en dag varje månad som du gör något bara för dig; manikyr, teater, bio med vänner, en shoppingtur utan kidsen, date med mannen, ett långt bad mm.. och AVBOKA det aldrig 😊🎉🎈 stor kram till dig 😍
Skaffa hjälp , tex aupair. Ska själv testa det. Om du kan.
När jag en gång var nära att bli utbränd pratade jag med en psykolog som sa att jag som är bra på att prestera skulle börja prestera för mig själv.
Ett konkret mål för mig blev att inte kolla jobbmejlen/mobilen över huvud tager två kvällar i veckan.
Det kändes som ett lagomt litet stort mål för att faktiskt kunna lova sig själv att försöka hålla.
Jaaa! Här är en till, relativt nybliven tvåbarnsmamma med eget bolag och VD-post i ett annat som ibland (just nu ganska ofta) undrar vad jag håller på med och i vilken sits jag satt mig. För visst är det lite ”förbjudet” när man har valt själv? Att hoppa på erbjudandet om ny tjänst när man är höggravid, att driva eget samtidigt. Ingen har ju tvingat mig, och jag älskar det, ser fördelarna på det stora hela men ibland är det så himla tufft. Att ladda om med en kanna kaffe när kl. är 22 och barnen äntligen sover och man bara måste leverera på ett par punkter. Nej jag har verkligen ingen lösning, men du är långt ifrån ensam! Kram❤️
Hej! Vi har också en 1 1/2 åring som inte sover superbra. Vi har delat upp oss och sover varannan natt med henne. Det gör det mkt bättre och man vet att man får sova hela natten iaf varannan natt!
Hej Ebba! Åh vad jag känner igen det. Jag tror helt ärligt att 1) acceptera att livet är såhär just nu, småbarnsåren är tärande 2) identifiera energitjuvar och strukturera din vardag med tydliga ramar och då jobbet är ett roligt nödvändigt ont…3.).. strukturera ditt bolag, vad tjänar du mest på? Gör en grundlig analys, gör en strategi och prioritera bort de saker som helt enkelt inte genererar de mål du sätter upp. Det kommer frigöra tid till att lägga mer tid på det som är mest lönsamt och framförallt mer tid till dig och din älskade familj. Ta hand om dig. Livet är för kort för att må dåligt! / ekonomen
Jag tycker du låter väldigt klok. Jag drabbades av utmattningssymptom (inte helt in i väggen så att säga) 2016, och det jag fått med mig från det var att om inte jag lever (och överlever!) så finns det krasst ingen mamma kvar som orkar fixa, skjutsa,pyssla,baka,natta, gosa, klä på, bada o allt det andra. Det finna inte heller någon fru som kan stötta, skratta,älska, älskas, gråta, leva och uppleva tillsammns med. Så att pausa, ge sig själv utrymme att leva och överleva, är aldrig egoistiskt. Snarare tvärt om, det ÄR att vara en bra mamma, en förebild som tar hand om sig själv för att orka ta hand om resten. Du gör det bra! Men den det är svårt att ändra sig, och känna efter vad jag behöver idag. Ibland är det träning, ibland vänner, ibland är det tid med barne. Mår du bra mår familjen bra ❤
Hej Ebba,
Så fint att du sätter ord på dina känslor.
Jag är äldre än du (47 år) och känner så väl igen mig i allt du beskriver.
Mina barn Hugo & Astrid är nu 22 år & 18 år.
Har gått igenom samma sak som du med eget företag när barnen var små och att samtidigt försöka hinna med allt annat som hör livet till.
Ännu en sak vi har gemensamt är att vi har våra föräldrar i Göteborg.
Vilket gör att man inte har den där ”naturliga hjälpen” nära.
Och det är en sak man lätt glömmer bort.
Att vi som flyttat hit från annan ort inte har det där naturliga nätverket omkring oss.
Och det hade gjort stor skillnad om vi haft det.
Är helt övertygad om det!
Det jag kan känna idag är att vi är en otroligt sammansvetsad familj pga av att vi fick klara oss själva under småbarnsåren utan en backup!
Oj, vad många situationer som vi bara löste jag och min man.
Ibland är jag nästan imponerad själv hur vi orkade.
Men vi hade inställningen att funkade jag och min man som ett superteam då funkade resten av familjen.
Och självklart ska man också ge varandra tid att fylla sina depåer på egen hand.
Jag brukade/brukar kalla mig tältpinnen ha ha…
Och sa ofta till min man att nu är tältpinnen trött och att någon annan får ta pinnen och hålla upp tältet.
Den förstod han bra! ; )
Du är en fantastisk mamma Ebba och gör så gott du kan.
Ibland som äldre mamma skulle man bara vilja träffa er yngre mammor och berätta att allt kommer bli bra.
Men jag vet att det är svårt att lyssna på sånt när man är mitt i småbarnsåren.
Ta hand om dig och glöm inte att du fått fram 3 fantastiska barn!
Klappa dig på axeln och beröm dig själv för det.
En bragd.
Det tycker jag är coolare än alla världens jobb!
Allt gott och varmaste kramen från mig till dig! ❤️
Jag blir helt gråtfärdig av denna fina och omtänksamma kommentar!
Helt rätt Ebba!! Och tack för påminnelsen! Tror verkligen de flesta kvinnor skulle må gott av att vara mer ego och sätta sig själva & sitt mående först! Kram & lycka till!
Jag har ett nyårslöfte ”Dra ner på projektledarrollen”. Jag är inte bara projektledare på jobbet utan även projektledare för hemmet, för familjen och även när det gäller att få ihop träffar med vänner. Jag tänker att det är hög tid att lämna över en del av roddandet och ansvaret till de som varit mer passiva och på så sätt frigöra tid och andrum till mig själv. Lättare sagt än gjort men helt klart något jag ska försöka bli bättre på i år.
Jag ör mammaledig så i december fokuserade jag på att tömma skafferiet och nu i januari lagar vi under-tian-mat. Viktväktarna sedan i augusti. Så nöjd med dessa projekt! Nu är målet att träna (promenerar mlnst tre långpromenader i veckan, men Cill gärna styrketräna nu), men har inte som nyårsmål för jag kommer inte prioritera det tillräckligt just nu.
Ebba, du är så klok!! O jag är exakt på samma linje. Jag har börjat ta bort ordet egentid o istället kallar det tid med mig själv. Ett konkret o enkelt mål är att i slutet av varje dag (eller t frukosten dagen efter… Om man somnar vid nattning..) skriva ner vilken stund på dagen som var bara för dig. Gör du det i 1 mån så är kravet mest på o skriva.. O om du inte planerat eller fått till nåt som ”räknas” så kan du säkert hitta nån liten stund på dagen som du viker t dig själv lite i efterhand. Det synliggör ju oxå att du säkert redan gör saker för dig själv eller med dig själv. Nästa gång du gör just det där, så blir den stunden kanske lite längre för att du tidigare identifierat den som tid med dig själv. Du verkar vara så bra på att njuta av promenaden hem från lämning eller mathandling, gör den stunden bara liiiite längre varje gång. Sätt dig på en bänk o titta på himlen i 3 min först, sen blir det lätt 10 utan att du märker det o dom minutrarna blir balsam för din själ. Ok, e du med på o skriva nåt varje dag i 1 månad? Du fixat det! Lycka till!!
Hej!
Det finaste/ärligaste inlägget jag läst på länge, all kärlek till dig!
Jag har hela mitt liv varit högpresterande, kreativ, nyfiken och med minst 100 bollar i luften medan jag spånat på nya idéer. Kastat mig mellan olika projekt, satt upp mål och krav på det jag gör men även på den jag är. Åren gick och allt jag gjorde blev bättre och bättre, allt förutom jag. För jag gick sönder på vägen.
För mig, blev allt lättare, när jag bytte ut orden mål och krav, med mantra, vision och framtid 🙂 vem vill jag vara 2019?
Mitt 2019 ska handla om mig, min plats i vardagen, mitt liv. Självklart kommer, precis som för dig, barnen högst upp på listan och även min sambo. Men jag vill inte i framtiden se tillbaka på mitt liv nu och ha en dålig känsla i magen. Jag behöver mig, för att kunna göra allt jag vill.
2019 kommer bli ett fantastiskt år!
Kram Nina
Hej!
Igenkänningsfaktorn är stor även här❤️ Jag är trebarnsmamma, 3 killar i åldrarna 5 år, 4 år och 5mån. Mammaledig, med en man i chefsposition. 5 och 4åringarna sov gräsligt dåligt efter att de fått en lillebror, Nu har vi lyckats vända mönstret äntligen för dem, då tycker 5 mån killen att det är dags att vara vaken 1,5-2 timmar per natt, kvällarna blir sena och morgnarna är tidiga när de äldre ska till förskolan. Jag är minst sagt hålögd…
Mitt nyårslöfte till mig själv är ta hand om mig så att jag kan ta hand om mina kära, att promenera så mycket som möjligt (5dagar i veckan), det är det bästa jag kan åstadkomma för tillfället i motionsväg. Handla mat på nätet enligt en färdig lista, mycket frukt och grönsaker så att skålarna alltid är fyllda. Och minska telefontiden. De här är löften jag tror att jag kan hålla, annars hade jag inte gett dem.
Men å andra sidan kan sömnbrist rasera allt, det blir svårt att ta hand om sig själv och då orkar man ännu sämre, en ond cirkel. Att försöka vara konsekvent och klar och tydlig är svårt mitt i natten, då vill tanken inte riktigt var alltför klar och man gör inte de bästa besluten om man inte har funderat hur man ska göra på förhand. På natten brukar jag söka styrka med att titta ut genom fönstret och tänka att det är många mammor och pappor vakna därute i natten och kämpar, jag är inte ensam. Kram ❤️
Mitt bästa tips är att alltid planera in och genomföra en återhämtningsakrivitet om dagen. En aktivitet som gör mig glad/lycklig/stressänkande och som ger mig energi – inte tar. Idag var det att läsa en stund i en bok, igår var jag i stallet, imorgon ska jag ta en lunchprommenad. Försöker då att tänka på att jag då gör någonting som jag vill göra och försöker känna glädjen i det lilla. Dessa återhämtningsaktiviteter är livsviktiga och får aldrig nedprioriteras. Får jag inte ihop det så får jag ta igen det nästa dag, eller till helgen, dä kanske något annat behöver prioriteras bort. Jag måste orka tempot och detta är min medicin.
Jag har under 2 års tid kämpat med utmattningssyntom och utmattningsdeppression och lovst mig själv att göra allt jag kan för att inte hamna längre ner i det svarta hålet som jag varit nere i och vänt.
Heja dig Ebba och alla andra som vill sätta sig själv lite högre upp på livets priolista, det är aldrig fult eller skamfullt utan fint och värdigt mot dig själv och andra.
Vilken bra och enkel grej! Så ska jag också tänka. Det lite var så här jag menade med att ibland måste faktiskt man själv komma före tom barnen. En aktivitet om dagen bara för sig själv. Som alltid går först.
Jag var i liknande situation förra hösten och fick som konsekvens uselt immunförsvar och bräckligt psyke. Var sjuk i diverse lunginflammationer och influensor i en hel månad i sträck. Då insåg jag att jobbet löser sig i alla fall, och familjen likaså. Jag insåg också att det finns en viktig läxa att lära mina barn: att värdera och prioritera sig själva genom att själv leva som jag lär. Så jag började med att träna dagligen (inte stenhårt varje gång, utan poängen är att timeboxa typ en promenad) från absolut noll träning innan. Mentalt kändes det som att TA tiden, äga den, alla andra sysslor till trots. Världen fick lov att hantera det helt enkelt, för det här gällde min överlevnad. Låter som en megaklyscha, men det förändrade ALLT till det bättre. Gladare, piggare mamma, absurt bra halvår på jobbet och bättre relation med min man. En stor förtjänst var faktiskt att avancera fysiskt, det var och är mäktigt!! Nu kallar jag det för min barbell therapy.
En annan sak var att acceptera en social svacka. Stor kram och hang in there!
Hej!
Har du testat att utesluta mjölk? Efter 1,5 år fick vi rådet att testa. Vi märkte skillnad direkt! Alltså all mjölk (skummjölkspulver finns i typ allt) Det blev inte helt bra men såååå mycket bättre. Önskar vi fått tipset tidigare då vi pratat med både BVC och bup och allt möjligt… Nu är han fyra och äter mejeriprodukter men kommer aldrig ge honom ren mjölk.
Du är grym!!
Känner igen mig så väl. Nu är våra fyra barn äldre, och jag kan trösta dig med att det lättar en aning. Men jag vill ändå uppmuntra dig att vara aktiv och göra förändringar i dina prioriteringar. Inte liksom vänta på att det ska vända av sig själv.. då kommer det gå upp och ner men en långsam kurva neråt som är lömsk och svår att bromsa. Du har en fantastiskt tillgång -din medvetenhet. Sömnen är central för välbefinnandet liksom fysisk träning. Ta hjälp. Barnvakt schemalagd för att du regelbundet ska kunna ta en PW, yogalektion eller löptur. Låter klyschigt och barnsligt enkelt, men jag hade så svårt själv att unna mig ”lyxen”. Jag hoppas att lillprinsens sömn snart blir bättre, tror du har nyckeln där. Men tills dess fokusera på det du kan påverka. Investera i dig själv. Bäst för er alla ❤️ kram
Varför så många ”måsten”? 🙂
You can do it! #skickapepp
Hej Ebba, känner samma som du…jag själv ligger längst ner på listan, efter 20:00 är jag helt slut.
Nu är mina barn några år äldre än dina (11 & 8) och jag börjar se öppningar.
De kan vara hemma själva en stund, snart går båda hem från skolan själva (nåt år till), jag har dock låst upp mig med en älskad vovve men det ger mig också mer motion och frisk luft, vilket är härligt.
Jag har börjat gå med i VV för att få lite mer kontroll på vad jag äter & må bättre.
Nästa steg är att försöka få upp flåset och få ner flåset, puls & yoga.
Lycka till med förändringen!
Mina barn är stora ren så man vet att det kommer en tid efter också….men det var många år som man inte hann läsa nån bok eller följa nån serie. Är förvånad äver dagens unga föräldrar som har stenkoll på varje Netflix-serie…om man prioriterar det så kanske man inte hinner träna då? Välj vad du vill göra och släpp ALLT annat. Och good enough räcker!
Jag har landat i att man nog inte kan ha allt (jämt). Jag kan inte ha ett litet barn och en fantastisk karriär och vara vältränad och hinna med vänner och kultur.
Alla män och kvinnor som klarat detta har haft någon annan som skött barn och hem. Jag tror det är bra att hålla i bakhuvudet.
Så bra peppp! NU kör vi!!!
Hej! Småbarnsåren sliter givetvis på föräldrarna och förhållandet.När jag var mitt uppe i det, var det svårt att se ett slut på det.Mina barn är 14 och 16 nu.Har tiden nu att träna, ta ett härligt bad.Jag vill tipsa om att prioritera hårt, det är så kort tid de är små.Det viktigaste är att ge kärlek och omsorg till barnen.Tänk även på att barnen är trötta och stimulerade när det kommer hem från förskola/ skola!! Det behövs egentligen inga organiserade aktiviteter, det är härligt att bara ta en promenad till en lekplats.Min dotter var bjuden på många kalas, hon bad mig tacka nej flera gånger.Hon ville vara hemma och leka istället.
Många skriver om att anställa hjälp men som jag förstått det från bloggen har Ebba haft hjälp med barnpassning med alla barnen samt köper säkert redan tjänster såsom städning och söker även en au-pair som bor med familjen. Bra tips dock till de som har råd och inte ännu gör detta!!
Tror det handlar om att verkligen prioritera hårt som någon skriver. Om man känner att det blir övermäktigt och man inte är TVINGAD till det av ekonomiska skäl, välj bort vissa jobb. Eller flytta till mindre boende för att minska t.ex. amorteringar som kanske tvingar till mkt jobb. Vill minnas att jag läst att er lägenhet är runt 200 kvm och då kanske det finns möjlighet att hitta något mindre, typ 100-120 kvm i några år för att inte tvingas jobba så mkt, en prioriteringsfråga.
Tror även det kan vara svårt som egenföretagare att alltid ha koll på vad som är jobb och vad som är ”jag”. Du brukar ju skriva att du har valt att jobba så pass mkt för att det är så roligt, men det är ju inte roligt med den stress det för med sig. Tror man får tänka lite så. Visst, du kommer säkert gå miste om vissa roliga projekt men det är nog enda sättet för att få mer tid för hur skulle det annars gå till än att skära ner på ”jobb-tårtbiten”? Barnen är ju självklart prio ett och de är små så kort tid. Tror aldrig du kommer ångra att du valde bort vissa jobb för att ha mer tid till dig själv och till familjen. Som det låter nu så har du nog inget val om du inte vill krascha =(
Men snälla. Förklara för mig: vad är meningen med att driva en social kanal där det ser ut som att det enda du gör är att fika o gå omkring i fina kläder UTAN barn, ett slags konstruerat lyxhemmafruideal? När det stressar dig så fasligt, och sannolikt stressar det väl även människor som läser din blogg, eftersom man kan tro att det är så det går till? Eller vad är egentligen syftet då?
??? Fattar inget av din kommentar. Kan du förtydliga?
Denna lysande krönika av Alice Teodurescu tangerar delvis detta kniviga ämne, rekommenderar alla att läsa!
http://www.gp.se/ledare/moderskapet-%C3%A4r-inget-att-sk%C3%A4mmas-f%C3%B6r-1.12154725
Och med ”sätta sig själv på paus” i sista stycket menas inte sig själv som person utan som kärriärskvinna, något som ju kan vara svårt att skilja på, särskilt som egenföretagare – vad är mitt jobbjag och vad är mitt privata jag?
Håller med om att det inte är det minsta egoistiskt att prioritera dig själv! Det mår du OCH resten av familjen bäst av i längden!
Jag har skrivit det förr- pröva uteslut mejeriprodukter och ev gluten för att se om det hjälper med sömnen! Revolutionerade mina döttrars sömnvanor när vi uteslöt mjölkprotein!
Tänkte skriva i princip samma sak! Livet är som ett glas med vatten och till slut rinner vattnet över när man vill för mycket! Man måste då ta bort lite vatten så man kan fylla på glaset igen. Ok, alltså; prioriteringar! Vill du prioritera dig själv, dina barn och/eller ditt äktenskap mer – då måste det frigöras tid för det! Att dra ner på jobb är en sådan prioritering.
Jag tror inte heller att man någon gång kommer ångra att det va det man delvis valde bort istället för tid med sin familj och med sig själv.
Kämpa på – kram!
Bra plan! Ny forskning visar att det till och med tar 66 dagar att skapa en ny vana, om det nu är något vi upprepar dagligen😊. Konkreta mål är nog nyckeln till det hela. Jag har gjort mål för året och delat in i det i kvartal för att det ska bli överblickbart. Forskning säger att man klarar max 7 mål i taget. Jag har skrivit ner vilka beteenden som ska bytas mot nya så att det ska bli lättare att fånga mig själv i stunden innan autopiloten slår till. Lycka till! Kommer gå kanon! /Ellie
Men kööööör! Klart att du ska prioritera dig själv lika högt som övriga familjemedlemmar, och det utan att få dåligt samvete! Det finns en anledning till varför cabin crew strikt informerar alla flygplanspassagerare att ALLTID först ta på sin egna syrgasmask om något händer, och därefter hjälpa sina barn och andra. Man behöver själv syre för att kunna leva, och i det livet göra andras liv härligt. Så låt din egentid vara ditt syre, och bli en bättre version av dig själv. Det är INTE egoistiskt, snarare sunt!
Tack Ebba för att du delar med dig och skriver så klokt och insiktsfullt! Om livet, vardagen och småbarnsåren. Inte lätt att få ihop och att ”räcka till”, men man gör så gott och mycket man kan. Du är absolut värd att prioritera dig själv ibland mitt i allt annat.
God fortsättning på 2019
Låter hemskt? absolut inte men mänskligt, och ärligt!
Har följt dig i många år och imponerats av hur lugn du verkar vara över, att du gvingas inse att du sent måste tacka nej till åtaganden/träffar, vilken press det är att vara mamma med karriär, fru etc etc…
Självklart ska du inte dölja att ditt liv i grunden är bekvämt/privilegierat, men att du trots det kämpar för att få ihop allas förväntningar, inte minst (antar jag) dina egna. Det är det som gör dig relevant/intressant att följa.
Heja dig som ska försöka ta bättre hand om dig själv, då tycker jag att du verkligen är ett gott föredöme (också om du inte lyckas fullt ut)…
Lycka till och kämpa på (med att prioritera dig alltså) det är svårt (tycker jag) men något jag också vill försöka göra mer av…
Det är det jag vill föra vidare till min dotter och förhoppningsvis du till Marianne…,
Vad lustigt, jag har precis samma löfte. På nyårsafton sa jag att mitt mål för 2019 är att prioritera mig själv. En annans var att träffa kompisar mer, dvs överhuvudtaget. Rivstart idag med att överraska min bästis med en tor resa Nora – Stockholm för att äta upp henne, äta lång lyxlunch, gå lite på stan och sen musikalen Så som i himmelen. Nu tåget hemåt igen.
Prio jag. Det är på tiden.