Sitter här i soffan och njuter av tystnaden. Borde verkligen kasta mig i säng. Akut. Men måste bara få landa här. En liiiten stund. Trött i hela kroppen, sådär trött att det värker i rygg och axlar. Stel, lite frusen. Aj. Känns som en nackspärr på gång på hela höger sidas axelparti (lagom till stor fotografering på torsdag, oh no!) men de senaste månaderna är detta numera nåt slags normalläge. Tack vare denna lilla älskade skrutt…
Här ser du kanske ”tja, en baby i en säng”. Men icke. För mig är detta en HISTORISK bild! För klockan är just nu efter tio. Ernst ligger INTE klistrad intill mig, med bröstet som napp. Han ligger i en egen säng. Kors. I. Taket. En Babybjörn resesäng förvisso, som står i vårt sovrum intill Johans och min dubbelsäng. Men han ligger där, just nu – och har gjort så i nästan en timma. Bara vaknat till en gång och gnytt.
I helgen fick jag nämligen nog av sömntortyren, det vill säga det faktum att min lillbaby ENBART somnar med bröstet och ligger intill mig hela natten. Småäter, vaknar till otaliga gånger, vänder sig, gnyr, vill snutta. Nonstop. Min trötta rygg som i ett skruvstäd, upphackad sömn i halvtimmar. Nu orkar jag snart inte mer. Så nu måste vi försöka ta tag i detta, min kära baby och jag. Har fått tips av snälla kompisar om böcker och metoder men jag mäktar inte med att läsa en hel sömnbok just nu, blir liksom matt av bara tanken. Så nu känner vi oss fram. Inatt härdade jag ut till klockan två, baby grät, jag tröstade, baby somnade om till slut, om och om igen. Johan, som skulle upp strax före sex för att hinna med ett tåg, fick sova i ett annat rum. Ingen idé att vi båda sover uselt, liksom. Nu får vi se hur länge jag orkar inatt, tar lite i taget.
Nu ska jag försiktigt smyga in och krypa ner. Och försöka somna. Inatt låg jag bara spänd som en fiolsträng och VÄNTADE på när han skulle vakna nästa gång, inte supersmart. Var en vålnad imorse när jag kokade gröt till barnen, lämnade på förskolan och sedan tog bussen ut till skolan med vagnen och dottern. Höll nästan på att somna på bussen, var tvungen att gå en rask promenad med vagnen i minusgradiga kylan för att vakna till. Den där hemska typen av trötthet efter tio månaders usel sömn alltså, den är inte nådig.
Och jo, det är mitt tredje barn – men ändå tycks jag ha glömt. Eller så är bara alla barn väldigt olika. För någon expert känner jag mig då RAKT inte som just nu. Suck. Alla ENKLA knep och tips emottages tacksamt…
Min äldsta dotter är fortfarande hopplös på sömnen och min yngsta är precis som din, jag är hennes napp. Gissa om självförtroendet är uselt när det gäller sömn. Så slutade jag nattamma. Efter mindre än en vecka sov ungen natten igenom. Visserligen bredvid mig men en hel natt utan att vakna!
Jag är i precis samma situation som du med min bebis på 10 månader! Han har under hela sitt liv använt mig som napp. Vaknat från 3-10 ggr per natt. Vi har samsovit och ammat, hela nätterna långa. Jag har haft så ont, varit så ledsen och trött… förstår inte hur du orkar med ditt jobb, barn, resor, karriär och allt! Jag köpte till slut den boken. Sova utan gråt. Den har hjälpt, men jag har långt ifrån läst hela. Inte orkat. Det som hjälpt är att sluta nattamma. Jag ammar sista gången innan läggning (i soffan med snutten så han blir sömnig). Lägger han så i sin säng, sitter på en stol brevid och stryker honom över ryggen. Börjar han gråta tar jag upp, vaggar och börjar om. Kämpigt i början, var vaken stora delar av natten och vaggade, i vagn och bärsele…. gjorde allt själv utan sambon (bara hjälp i helgen) men nu ligger han bara i sin säng och somnar till på egen hand. Jag lägger bara min handflata på hans mage, säger ”shhhhh” (tydligen viktigt med nyckelord) så somnar han. Inatt sov han sin första hela natt!! Jag vaknade med skräcktankar, hann tänka att han säkert dött i sömnen, men han var så glad och lekte i sängen när jag kom in (ligger i rummet brevid med sin syster). Nyckeln tror jag är 1)sluta nattamma 2) låt bebis somna in själv, på egen hand och utan tutten i munnen.
Det var riktigt kämpigt, men det är värt det!
Lycka till!
Lycka till Ebba. Det går över, men sjuttsingen va jobbigt det var. Min lilla dotter hade” mig som napp på nätterna” kommer inte ihåg hur länge. Nu är hon över trettio.
Har egentligen förträngt det, men den där ständiga trötthetskänslan kom tillbaka i minnet när jag läste ditt inlägg.
Men som sagt Ebba det går över, även om det är en dålig tröst just nu.
Det var mitt tredje barn. Så olik de andra.
Håller tummarna och känner med er. Kram.
Roligt att läsa din blogg även för en gammal mormor.❤️
Hej Ebba! Lite samma som någon annan här nämnde, så fick jag sova hela nätter så snart jag slutade nattamma. Min man fick ta de första nätterna av gråt o tandagnisslan så att barnet liksom inte skulle känna lukten av mjölk o jag tror bara det tog 3 eller 4 nätter så hade lillskrutten vant sig av vid att vakna stup i kvarten o amma. Det är ju några tuffa nätter där i början o det tar säkert inte bara 3-4 dagar för alla, men de där nätterna glömmer man fort om man sen får sova ordentligt. Önskar dig ett stort lycka till, även mammor förtjänar lite ordentlig sömn, så vi orkar vara bra föräldrar och dessutom har lite energi kvar till att njuta lite av kvällstid när barnen somnat. Kraam
Åh det där låter precis som min första, mina två andra har haft mycket bättre sömnrutiner. Alltid helt tätt in på låg han som ett klister och skulle amma flera gångar/natt. Till slut vaknade jag en morgon och kunde inte röra på mig. Trodde jag hade fått någon hemsk sjukdom. När jag gick till läkaren, frågade hon mig om jag hade ont i nacken eller ryggen. Jag bara:”nej!” Tills hon tryckte lätt på mina axlar och jag skrek rakt ut. Det var så himla sjukt, sen bad hon mig sluta amma. Men det fanns faktisk inget alternativ för jag kunde inte amma alls, det gjorde så fruktansvärt ont. Men så fick det bli – Cold turkey – och efter det hade han kanske enstaka uppvak på nätterna. Kändes tråkigt att man inte själv fick bestämma, men det var det eller ja, du fattar. Nu säger jag inte du ska sluta amma för alla är olika och det kan säkert funka på andra sätt. Men om priset är för högt, kanske man får tänka om. Kram
Vore det inte bra om ni sover i olika rum? Vis av erfarenhet tror jag både ni och bebisen sover bättre.
Ja jag TYCKER OM DITT BARN.
Jag har en pojke som bara är ett par veckor yngre än din lille E, och går igenom precis samma sak. Gny, snutt, gny, snutt, gny, snutt HELA nätterna… Har inga kloka tips att komma med (och jo då, blir också matt av blotta tanken på att plöja böcker om sömnmetoder). Så säger bara: I’m with you sister! Hoppas du (och jag) får sova både mer och bättre snart, snart, snart. Allt gott till er!
Jag har tyvärr inget magiskt tips, för som du säger är ju barn olika och man måste nog testa sig fram och hitta det som fungerar för sig.
Men jag vill bara säga heja er! Det är så sjukt jobbigt att inte få sova ordentligt över tid… jag håller tummarna att ni hittar ett sätt så att ni alla får er nattsömn!
Tror faktiskt inte det finns någon metod som funkar på alla ungar. Vad jag tror är att det hela handlar om vanor, trygghet, sömn och hunger. För våra tre barn har det hjälpt att vara ganska konsekventa med mat och sovtider på dagarna. Då har barnen fått ett bra mönster och varit trötta och inte hungriga på natten och därav sovit. Men detta verkar mer handla om att Ernst behöver närhet från dig och det behöver ni bryta. Så då är det nog pappan som behöver ta honom medan du är någon helt annanstans under ett antal nätter. Jag är imponerad av att du orkat så länge som du gjort! Stort lycka till!
Åh Ebba! Önskar jag hade några tips men jag är i princip i samma situation som du. Min minsting är nu 17 månader och ligger fortfarande klistrad mot mig på nätterna och snuttar titt som tätt. Har tänkt sluta men jag är själv varannan vecka med barnen då mannen jobbar borta och jag orkar liksom inte ta fighten då. Dessutom är storebror ganska liten också och sover inte heller jättebra på nätterna. Så just nu är jag ändå tacksam för denna lilla upphackade sömn men känner också som du att jag snart inte orkar mer. Minns inte hur det var att sova en hel natt, eller ens några timmar i sträck! Så stor styrkekram till dig! Kämpa på!
Jag fick min krångelbebis som nr 1 (och har därför inga fler). Hon sov i 20 min intervaller som nyfödd dygnen igenom, jag sov första 3-timmars passet när hon var 3 mån. Vidrigt, hatade bebistiden. Nog om det, ville skriva att vi därför provat ALLT gällande sömn och varit i kontakt med många med liknande problem. Gemensamt för alla – gå cold turkey på att äta på natten. Klappa, gosa etc men inte mata. Alls. Inte vatten i flaska, inte välling. Strikta stenhårda nattningsrutiner på minuten exakt likadana varje kväll. Sen vaknade min lilla ändå, gör fortf 1-2 ggr nu som 2,5-åring, och tar ca 1 h att söva, men ändå miljarder ggr bättre än när hon var liten. Och ta varannan natt där den andra sover med öronproppar! Ta fajten 🙂 min lilla sov också alltid bäst i egen säng, intill oss sov alla lika dåligt, men det där är ju olika. Lycka till! <3
Det du beskriver skulle kunna vara jag för fem år sen. Precis sådär trött och framme vid Nu räcker det. Även om läsa är långt ifrån vad man orkar så tog jag mig ur det med hjälp av boken Somna utan gråt. Kort, enkel och så fyller man i hur situationen är och utgår från den. Kanske var min flicka redo när jag tog tag i sömnen eller så var det en väldigt bra bok, vet inte, men tipsar iaf. Häng i!
Var i samma sits med min dotter, det drev mig till vansinne att vara napp under 1 års tid..
Vi bröt det genom att mannen tog några nätter, det var jättetufft emotionellt men nödvändigt, och tog inte många nätter innan vi all fick sova gott.
Vill också tipsa om bovetevälling som man kokar själv, det går supersnabbt och ÄR superenkelt. Ville inte ge henne gröt m mjölkpulver, av olika anledningar. Vällingen stod hon sig superbra på, och magnesium innehåller ju magnesium-kanske hjälpte det till med lugn och ro🙃
Hoppas det snart blir bättre, sömnbrist är tortyr😫
BOVETE innehåller magnesium såklart.
Åh, jag känner med dig. Har själv en snart 7-månaders och lillbebin vägrar napp (och flaska också för den delen, va ingen välling?! Gulp..) och än så länge är det fine för jag kastar upp bröstet och fortsätter sova men jag oroas lite för någons napp kan jag ju inte agera någon längre tid. Och ja, alla barn är olika, detta är nytt för mig, och lillbebin är minst på en skara av fem. Mitt tips hade ju helt klart varit att om han tar flaska eller gillar gröt så kör ett mål innan han ska sova så sömnperioden blir längre, men det har du säkert provat, och lägg något som luktar som dig bredvid honom. Och försök att inte amma så snart han bara gnyr, bumpa lite mot blöjan så kanske han somnar om utan bröstet. Önskar dig all lycka, och ja, det blir bättre..
Det är tortyr att inte få sova, vet själv hur är det är, haft 2 bebisar som velat snutta och nattamma ofta.. Det enda som hjälpt är att bryta rakt av och att pappan får ta babyn på nattetid. Bära, trösta, få bebisen att somna om. Inte mamma som luktar mjölk. Lillasyster var 10 månader när vi gjorde det, jag sov på soffan under hela tiden, vi hade inget extrasovrum då. Och ett litet förslag, börja med detta på helgen, avboka och ha så lite planer som möjligt den helgen! För pappan och bebis kommer att vara trötta, och mamman också som inte kan sova när bebisen gråter. För storebror tog det 3 nätter utan amning, sedan sov han hela nätter. Lillasyster tog det en vecka, det gäller att vara uthållig och att man verkligen har bestämt sig. Sedan kan man fortsätta amma morgon och kväll, eller under dagen såklart om man också vill det. Lycka till!
Detta att få sova nattetid, eviga kruxet. Min metod med mina två barn var att ta bort ett nattmål i taget. När orken var som störst ta fajten, i början när de vaknar första gången på senkvällen inte ge bröstet utan haft de kvar i sin säng, våra barn hade napp. Sövt om dem. Varit nöjd med att de iaf somnat om en gång utan snutt. Successivt fortsatt så och så har omsomningsproceduren gått lite fortare för varje ”snutt” tillfälle.
Men som sagt alla barn, även syskon verkar kunna vara som natt och dag.
Är också gravid för 3:e gången, mina barn är lika gamla som dina två äldsta. (Min äldsta är en Ernst)Så gruvar mig också över kommande nätter då vi lyckats göra nr 3&4 samtidigt🙂.
Hoppas du får något supertips som funkar just för er!
https://instagram.com/p/Be41z4HD1n9/
Kolla in Happy sleeping baby på Instagram
Mitt andra barn somnade bara med bröstet och efter månader av dålig sömn så slutade jag natta honom med bröstet. Han fick tröst av mig och närhet men inget bröst. Efter en vecka av tankar att jag måste vara en usel mamma så somnade han med sin snutte, sin napp och en sagobok. Och mig nära men inte direkt på. Underbart! Han var så van att snutta så fort han vaknade men när amningen var slut på natten så nöjde han sig med snutte och napp istället. Hela nätter sov han dock inte förrän han var två år men med milstolpen att jag kunde låta någon annan söva och trösta fick jag äntligen mer sömn och blev då också en mamma med mer ork och tålamod. Kämpa på!
Har bara ett tips, och det är att sluta nattamma. För mig var det enda möjligheten att få sova själv, och bebis att sova utan mig. Så gjorde vi med våra två barn, ungefär när de var 10-11 månader, när jag lessnade på amma. Eller när ryggen sa ifrån så valde jag att sluta amma (jag hade börjat jobba i den tiden så jag ammande inget om dagen)
Och visst var det jobbigt för alla, men efter några nätter, med vatten i flaska istället så började båda barnen ta nappen.
Inte kanske det du vill ha som tips men, inget annat funkade för oss.
Säger som många andra, sluta amma på natten. Ge ingen annan mat heller. Och troligen måste du fly sovrummet, du luktar ju mums. Nu är det Johans tur att kliva in o ta hand om några nätter, kan räcka med några få, kan bli många. Jag flyttade till sonens blivande rum och när han var avvand fick han själv flytta till sitt rum och jag tillbaka till min säng. Vågade inte chansa att sova i samma rum igen.
Hej!
Inlägget skulle kunna varit skrivet av mig, min pojk beter sig som Ernst nätterna igenom och snart har även jag fått nog! Samtidigt är det så svårt att ta steget då detta är min tredje och sista lilla plutt 😍 Han är 10 månader och inte lik någon av min andra vad gäller sömnen, känner mig därför som en förstagångsmamma i just detta. Är nog lite rädd för att göra ”fel”också av någon anledning. Tror att jag nästan landat i beslutet att vara den som avslutar nattamningen då det är något mellan mig och honom. Det blir det säkert tuffare och kanske tar det längre tid men som det känns nu så kör vi på sportlovet. Ska bara förbereda mig lite mentalt 😉
Hoppas snart vi får sova igen för gudarna ska veta att det behövs för allas skull!
Lycka till!
Hej
Vi hade det så m vår älsta dotter. Tog inte napp utan jag var trösten. Gick inte att fasa ut utan var tvungen att sluta tvärt, som att dra bort ett plåster snabbt utan att seg dra.. Det var tre nätter m förtvivlad gråt från både henne och mig, gjorde otroligt ont i mammahjärtat. Men sen sov hon hela nätter utan ett endaste uppvak. Jag resonerade (till skillnad från många andra tror jag) som så att hon vill i de stunderna ha mig och bröstet och när jag inte längre kunde erbjuda bröstet så fick hon iallafall mig så jag tog tröstandet och vaggandet istället för att låta pappan ta det. Kanske kan ha en snuttefilt/gosedjur(el gammal tröja) som luktar mkt dig.
Som sagt väldigt jobbigt men har man nått till en punkt där man inte orkar längre så är det måste man stå fast vid sitt beslut och i te tveka. Man tror att det inte går men efter 2-3 nätter är det som om de aldrig legat och snuttat vid bröstet 🙂
Lycka till!
Tar han flaska? Mina 2 barn har båda accepterat flaska vid 6-7- månaders ålder. Båda ammades till sömns fram till 8-9månaders ålder. Yngsta fick magsjuka då och slutade amma från en dag till en annan. Vi började söva i bärselen istället med en flaska ersättning (välling har vi aldrig börjat med). Enkelt och bekvämt och skonsamt för ryggen att gå runt och vagga i. Lilla är 2 år nu och somnar fortfarande i selen på kvällen (ergonomisk sele ska tilläggas, inte BabyBjörn). 🙂
Är bara en sak som funkar för oss och vår 9-månaders. Men det gällde att bestämma sig!
När hon var 5 månader bestämde vi oss för att hon skulle lära sig sova i sin säng. Riktig spjälsäng som är hennes. Vi la henne i sängen och såklart började hon skrika. Vi fanns kvar i rummet och pratade lugnt med henne och klappade på henne och hon somnade då efter 1 och en halv timme. Hon somnade skrikandes men med oss som trygghet. Samma nästa kväll och nästa kväll. Efter ca en vecka tog läggningen ca 30-30 min men hon skriker sällan utan bökar på och stretar emot en stund. Viktigt! Att trösta i sängen och inte ta upp för att trösta. Vi ville lära henne att hon KAN somna i sängen, och det funkade!
När hon var 6 månader fick hon eget rum och verkade inte märka någon skillnad. Dock ENORM skillnad för oss. Nu slipper vi tassa runt henne hela tiden och sova på nålar. Hon vaknar vanligtvis 1 gång per natt. Några ggr i veckan sover hon hela natten igenom.
Jag tror inte det finns några genvägar, tror bara på att bryta mönster.
Lycka till! ☺️
Jag kan tipsa om Dr Jay Gordons metod för att sluta nattamma och få 6 timmars sammanhängande sömn. Det är en ”snäll” metod, ingen feminutersvariant eller så… tror du hittar hur man gör om du googlar, man behöver inte läsa nån bok eller så utan det är ganska kortfattat! Vi använde den, och lyckades sluta med nattamningen! Nu sover vårt barn dåligt ändå, men det visade sig bero på andra saker…
förresten här kommer en länk: http://drjaygordon.com/attachment/sleeppattern.html
Jag har ingen koll på hur gammal Ernst är o.s.v. Men min första tanke är ”är han mätt när ni lägger honom”? Vet inte om du bara ammar eller om du ger ersättning/välling också? Det är ju supersvårt att veta hur mycket de faktiskt får i sig när man enbart ammar. Ett mätt barn sover ju bättre. Använder han napp? Det kan ju vara en bra grej om han har behov av att snutta. Antar att du provat dessa saker redan, förlåt om I am stating the obvious nu. Och kom ihåg – det går över. Allting går alltid över och det går fortare än man tror. Stor kram till dig Ebba.
Fint att det verkar fungera bra för så många att sluta nattamma, vänja av vid måltider nattetid etc.
Jag vågade/ville/orkade aldrig prova för jag hade så svårt att stå ut med skrikande bebisar och begåvats med envisa ungar som haft mig som napp (alltså inte haft någon vanlig napp, men tror inte heller de varit ovanligt närhetstörstande).
Så min erfarenhet är rakt motsatta – ville därför berätta om den. Fungerar kanske inte som tips för särskilt många, alla är ju så olika.
Mitt tips, om du vill fortsätta natt-amma, är att göra det så bekvämt som möjligt för dig i sängen. Målet var att kunna ligga avslappnat och amma. Stora kuddar bakom ryggen som ger ordentligt stöd, eventuellt en kudde mellan knäna. Byt sida så ofta du vill, jag lärde mig amma från båda brösten på samma sida, men bytte sida att ligga på så fort det började krypa i kroppen.
Det som var mest plågsamt för mig att vara påväg att somna fast inte få – lösningen då var att vakna till ordentligt och kolla på serie eller slösurfa på mobilen tills ungen somnat om. Ibland satte jag mig upp och ammade i sängen för omväxling.
Nu är mina barn 3 respektive 6 år och sover för det mesta bra på natten.
Kram och lycka till!
Hej
När min yngste son var 10 månader va jag så trött på att aldrig få sova en hel natt utan att ha honom snuttandes på mig hela tiden.
Så på helgen tog jag den äldre sonen och sov borta 2 nätter. Vi träffades inte alls på hela helgen. Pappan va hemma med lillebror och det gick så bra. Han sov hela natten. Sedan sov de ihop ca 1 vecka och sedan dess har han aldrig snuttat på mig mer och sovit hela nätter.
Detta funkade bra för oss.
Jag tror också på bra rutiner för barn under hela dygnet.
Lycka Till
Åh! Jag är inte ensam! Pjuh! Mitt barn blev 9 månader igår och jag har känt de två senaste veckorna att ”jag pallar inte mer”. Han sover som klistrad mot mig, gärna med mitt bröst i munnen. Jag ligger i någon sorts konstig position och drömmer våta drömmar om att få somna på mage. Eller rygg. Eller whatever. Har känt mig som en galningi jämförelse med kompisar som minsann fått sina barn att använda napp eller flaska för längesen. Nu ska jag lusläsa alla kommentarer här. 🤓 Öycka till Ebba!
Hej!
Min bebis är snart nio år. 😉 Han somnade bara intill mig när han var bebis och sover fortfarande i vår säng varje natt. Han styr familjen typ. Med två storebröder får man strida för sin uppmärksamhet. Och det har han gjort sedan han föddes. Smart och envis samt extremt charmig. Jag gissar att din lille E har de egenskaperna också. Då faller man platt som förälder till slut… Inga tips, bara ”håll ut!” Eller jo, ett tips för att bryta trenden; åk bort och sov själv två nätter. Njut av egen ostörd sömn och kom tillbaka utvilad. Mannen fixar det! 🙂
Känner igen… men min 20-månaders sover fortfarande dåligt. Slutade amma helt vid 11 månader i hopp om att det skulle bli bättre. Icke! Det går något bättre i perioder. Har just bytt bort spjälsängen så vi kan lägga oss tillsammans med henne istället för att bära bära bära varje kväll. Håller tummar o tår för att det ska funka! Och håller tummar o tår för att ni ska hitta ett sätt som funkar för er! ❤
Ohhh, I share your pain! Sleepless nights are torture. No sleeping method worked for us (OK, we didn’t make much of an effort either… just couldn’t stand a crying baby… just found it easier (in the short term) to feed him). However after years (!) of sleepless nights with a baby/child that never learnt to self-settle, I contacted Courtney from Happy Sleeping Baby (mentioned by someone above). I saw Courtney’s brochure at the BVC and in desperation called her. She came home to us, observed, listened etc. and finally created a 10-day sleeping plan. I was a little skeptical but we gave the 10-day plan a shot, and there was no turning back! After 10 days (and many years) we all slept a full night. Best thing we’ve ever done (which is why I recommend her to every mother battling sleep issues). All the best!
Åh lider med dig. Är där själv också. Läser somna utan gråt just nu och testar mig lite fram. Finns en metod kring hur man ska ta bort att ha bröstet som
napp, där man ammar som vanligt och när de slutar suga så lirkar man ut sitt bröst och håller fingret mot hakan så att de stoppar sugmönstret och samtidigt vyssjar och säger något sovljud typ ”schh”. Har själv kommit så långt att min bebis kan somna när vi sover i samma säng men utan bröst och tänker att jag får dela upp det i steg och samla lite energi till nästa steg…. OBS min bebis protesterade en del (det är ju jobbigt att sluta när det är som mysigast och man nästan sover) så man får ha tålamod och repetera. Ett tips från boken var också att oavsett förändring så kan man bestämma sig för ett klockslag, och köra det nya sättet fram tills dess tex kl 3 och sen släppa till de gamla vanorna för att få lite sömn.
Hej Ebba,
Ja, den finns! 🙂 Vi har en tjej på 13 månader som från att vakna 6-7 gånger per natt hela hösten, nu sover HELA nätterna (från 19-08). Det vi gjorde var att ändra rutiner och sovtider enligt boken ”Somna utan gråt” av E. Pantley. På en vecka gick vi från trötta och sömnlösa till pigga och glada. Det är som magi, jag trodde aldrig att det skulle funka. Jag rekommendera verkligen boken och metoden!
Hoppas att det är ok att skriva boktiteln i kommentarsfältet.
Tack för en jättekul och inspirerande blogg!
Lycka till! Kram
Ååh jag vet vad du går igenom! Jag hade det likadant med min bebis, vakenperioder timvis varje natt! För vår del vände det när han fick välling på kvällen och sov mätt. Egentligen vill jag inte erkänna det men det dealbreaker var när han fick sova i egen säng i eget rum. Jag tror att vi ”störde varandra”. Vissa gånger när vår son gnydde till så var jag lite yrvaken och började rota efter napp och skulle stoppa i munnen men det var inte alls det han ville. Resultatet blev istället att jag väckte honom istället… Jag, precis som du, låg på helspänn efter minst ljud och ingen av oss kunde sova ordentligt. Har Ernst napp? Annars är ett gosedjur, snuttefilt – whatever som han kan ty sig till.
Jag fick även tips från ÖF en gång att lägga en av mina använda tröjor hos honom så att han kände min doft och att jag vara nära hela tiden.
Jag lovar, det finns en annan värld! Jag trodde inte på det när jag var mitt uppe i det, men jo det finns.
Min mini var precis som din, bara somna vid bröstet och snutta hela tiden. Slutade nattamma, först hoppa över varannan ”snuttning” sedan ta bort ett amningstillfälle i taget. För att komma bort från besväret att han bara somnade på kvällen med bröstet i mun insåg jag till slut att vi behövde bryta rutinen helt. Passade på när vi åkte på skidsemester, bara tvärslutade. Blev inte ens gnäll, tror det berodde på att det var annan miljö. Tror det underlättade att vi kommit igång med ordentliga måltider dagtid också. Lycka till!!
Jag har haft det EXAKT som dig-min dotter blir snart 11 månader. Efter 10 månader fick jag nog, stålsatte mig, åkte bort 2 nätter (självklart med gråten i halsen), kom hem med ny energi, stålsatte mig igen, gick igenom 3 jobbiga nätter men sedan vände det. Hon sov självklart väldigt bra när jag inte var hemma 🙄 Men som sagt-3 nätter-nu sover hon hela nätter, kan vara något enstaka uppvak av dröm etc. Jag hade gärna fortsatt amma men det blev bara förvirrande för henne. Tänk att du måste orka med dina andra barn också, ingen mår bra av detta, så kände iaf jag. Låt pappan ta några jobbiga nätter också, ta in på hotell och SOV! Önskar dig lycka till, du är en inspiration ❤️
Kan tillägga att min dotter varken tar flaska eller napp heller, men hon får gröt innan läggdags, sugbehovet har de egentligen inte efter halvåret 😊
Samma här! Och det här är också mitt tredje barn, 10 mån är även hon. För oss har det gått lite bättre när pappa försöker få henne att somna om när hon vaknar till på kvällen. Men vad hjälper det nu när han är på jobbresa 10 dgr. 😩 SÅ TRÖTT!
Hej fina Ebba.
Förstår att detta är otroligt jobbigt. Mitt råd som 5barns mamma är kanske inte det som du vill höra just nu. Men sluta amma så kommer det att ordna till sig med sömnen. Det handlar om att bryta en vana för lille Ernst och låta honom förstå att man inte äter på natten och att bröstet inte är en napp. Kommer bli några jobbiga nätter(och dagar) sen ordnar det till sig. Ni båda får då sova och vara utvilade. Sömn föder sömn!
Kram till dig!
Tänker också som så många andra skrivit att pappan är jätteviktig i det här! Det är inte du och Ernst som ska fixa det här. Det är du, pappan och Ernst som behöver vara ett team för att lyckas så ALLA i familjen får sova! Men heja dig som kämpat på så här länge. ❤️
Tips: Sov borta tre nätter och låt pappan ta hand om Ernst.
Hitta en period när båda är hemma och kan hjälpa till med nätterna. Tre nätter på raken kommer vara tuffa sedan blir det lättare. Se till att bebisen är ordentligt mätt och har ätit bra hela dagen. Ge ett mål innan läggdags gärna välling eller gröt om han vägrar flaska.
Ha en nattningsrutin gröt, pyjamas, god natt eller vad ni tycker är lämpligt
Sätt tassar på spjälsängen så du Kan gunga den. När han vaknar på natten går du upp gungar sängen och säger bestämt god natt sov gott ses imorgon. Gunga tills bebisen är tyst.
Upprepa varenda gång han vaknar. Det är jobbigt de första nätterna sedan blir det bättre om du är konsekvent. Viktigt att ni är båda som kan stötta varandra dels genom att gå upp men också mentalt då det är jobbigt att lyssna på en gråtande bebis. Trösta dig själv med att du gör detta för Ernst skull – han behöver sammanhängande sömn lika mycket som du behöver det.
Så här gjorde vi med vår dotter med skillnaden att hon var 4 månader och aldrig blivit van vid att ammas till sömn utan hon fick napp.
Vi upptäckte att våra blodsugare (tuttsugare) somnade bättre om pappan nattade. Om jag nattade märkte de på en gång om jag lämnade sängen, men om pappan nattade vaknade de inte. Så när jag ammat båda tills jag var vind och sned och hade värkande rygg och de var runt 1 år gamla fick min man börja natta dem. Sedan kom de över till vår säng under tidig morgontimma men då hade man ändå fått några timmars ensamsömn. Lycka till.
@Madeleine: Fast man låter inte en liten bebis ligga ensam i en spjälsäng och gråta?! Spelar ingen roll att ni står där och gungar sängen och pratar med bestämd (!!) röst. Man tar ju för f*n upp en ledsen bebis och tröstar, lägger bredvid en i sängen eller vad som helst. Man behöver inte amma/mata, men tröst måste en bebis alltid få! Inte en iskall förälder som står och gungar och säger sov nu.
Håller helt med dig Ammi. Det finns forskning som förkastar femminuters metoden a det grövsta..
Men att stå bevis och trösta är INTE samma sak om att lämna bebis gråtande ensam! Jag har själv erfarenhet att att det fungerar och kan man trygga barnet även när de inte är i famnen. De flesta bebisar protesterar ju för att de vill något annat än det som erbjuds. Alltså snutta vid bröstet hela natten, bäras i timmar i sträck eller annat. Är det det man vill komma ifrån (för allas bästa) så får man fanatisk vara konsekvent och bestämd, man man kan vara kärleksfull i alla fall.
Tack Rebecka! Precis så jag menade. Självklart tröstar man sitt barn men det behöver inte vara i famnen.
@Madeleine: Fast fortfarande – att gunga en säng och prata bestämt är INTE vad man kan kalla att trösta…. Inte i min värld i alla fall. Jag brukar tänka, hur vill jag ha det när jag blir gammal och helt beroende av andras omsorger, kanske oförmögen att själv ta mig upp ur en säng, oförmögen till tidsuppfattning och oförmögen till att kunna förstå vad som händer. Om jag vaknar på natten ledsen och gråtandes, vill jag att någon står vid min säng, gungar den mekaniskt och säger godnatt, godnatt med bestämd röst? Eller vill jag ha en varm hand på kinden eller en hand i min och lugnande ord med mjuk röst i örat? Jag vet vad jag väljer…. Bebisar är små människor och de har samma behov som vuxna människor och gamla människor.
Vet du ammi, tror du läser inte VÄLDIGT mycket mer här än vad som står och överdriver. Varken en ovanlig metod och inte heller skadlig. Har aldrig du sett en gråtande bebis dagtid som gråtit oavsett vad föräldern gjort? Är det dåliga föräldrar som misshandlar sina barn? Barn gråter när de inte får som de vill de med, bryta vanor är inte lätt och inte populärt. Man gör det för ALLAS bästa. Man blir en gladare och lugnare förälder om man får sova på natten och bebis behöver också sova. Så lägg ner det här påhoppen, alla gör så gott de kan och sitt bästa!
Båda mina två har sovit uselt. Med andra barnet hamnade jag i samma tröttkoma som du. Det är fruktansvärt. Förjävligt. Tungt. Jag tog det äldre barnet och reste bort torsdag-söndag och lämnade minstingen med pappan. Efter det ingen nattamat.
Hej Ebba!
Jag känner igen mig exakt i det du skriver. Vår lilla tjeje var exakt likadan. Jag höll på att bli knäpp! 😊 Lösningen blev att helt sluta amma. Både dagtid som natt. Jag flyttade in i ett annat rum i 2-3 nätter (timades bra då med julledighet) och så tog min man de nätterna. Därefter ville vår lilla tjej fortfarande sova bredvid när hon vaknade, men jag sov med linne så någon amning blev det inte 😊 Det blev inte perfekt från början men jag var stenhård med amningen/snuttandet.
Önskar dig Stort Lycka Till! Det kommer bli bättre!
Min tvåa var likadan. När hon var elva månader fick jag nog. Usel sömn och ryggen var helt paj. Maken sov med henne i en vecka och jag sov i ett annat rum. Första natten försökte hon snutta men jag sov i nattlinne så hon inte kom åt, sedan gick sömnen hur bra som helst. Det hade varit för jobbigt för både henne och mig om jag hade tagit fighten så det var skönt att det funkade så bra med pappan. Dessutom började hon ty sig lika mycket till honom om nätterna som mig, ett extra plus 🙂
Ojojoj som jag känner igen mig! För mig hade det dock gått så långt som förlossningsdepression och samtal hos BUP. Dom ”övertalade” mig att sluta nattamma när Wille var 10 månader. Och halleluja det var enda lösningen. Trodde det skulle bli ett helvete men Wille var så nöjd med välling på kvällen (istället för mammas tomma tuttar) och har sedan den kvällen typ sovit hela nätter. Nu är han 3 år och slutade med välling när han var typ 1,5 år. Jag var sååååå emot välling innan vi testade (onödiga tillsatser mm) men jäklar vad värt det varit för hela vår familjs välmående. Sömnbrist does drive you mad! Hoppas det blir bättre snart för er! Kram
Så härligt att läsa att jag inte ensam. Nu fick jag ny energi att våga testa nya metoder & våga låta han gråta lite. Vi har haft tufft när han gråter & därför gett upp väldigt fort. Ska både läsa bok & testa mig framåt. Tack för alla tips i kommentarsfältet. Lycka till nu Ebba!
All min sympati! Den där sömnbristen är fruktansvärd. Jag åkte bort en helg när min bebis var åtta månader. Det gick BRA! Efter det fortsatte jag sova i annat rum, bebisen sov med sin pappa. I ett halvår låg jag på en tunn och oskön madrass, på golvet i min förstföddas rum. Sov som en prinsessa. Det gjorde f ö bebben också. Ingen saknade snurrandet. Heja på!
Menar förstås snuttandet.
Hej Ebba!
Jag känner igen din beskrivning så väl. Jag var i precis samma läge med min trea. Helt slut när hon var nio månader. Jag var ett vrak av sömnbrist (och kämpandet med tre barn, trotsåldrar etc). Det som hjälpte var att pappan fick ta några nätter på egen hand och jag var i ett annat rum.
Sluta amma gjorde det också bättre på nätterna.
Ta hand om dig!
Hälsningar Maria
Fick ett tips från en vän som jag tänkte jag kunde dela. Hon hade likande problem som du har med Ernst sömn på nätterna. Hon bestämde sig för att göra ”avvänjningen” till något positivt. Hon avtalade med sin man att få ta igen missad sömn på dagen (lördag och söndag till exempel) och så startade hon på fredagen med att ladda upp med massa godsaker, bra Poddar och en bra film. Hon bestämde sig för att hon skulle ha en bra och mysig natt VAKEN. Hon laddade liksom psykiskt upp till den natten- och var taggad på allt det positiva. Såklart skulle det bli en del babygråt och vyssande. Men hon var ju inställd på att vara vaken hela natten ändå. Hon gjorde det till nått positivt- istället för att räkna minuterna du inte får sova så försök vända på det och tänk att om du får slumra till så är det ett guldkorn. Nästa natt fortsätter du med en ny podd, en bra bok och kanske en favorit smoothie 😊
Det vill säga gör detta till nått positivt så när natten kommer så längtar du nästan till den och vill inte att den ska vara över.
Kanske värt att pröva om du får Johan med på tankesättet 😊 Lycka till!
Hej! Mitt tips (precis som flera andras) att bara sluta tvärt och låta din man ta nätterna typ 4 nätter. Männen kan ju liksom inte kapitulera halvvägs och langa fram bröstet (vilket vi ju kan och jag gjorde för jag oooorkade inte kämpa för var bara fööööör trööööött). Och din man kan klara 4 nätter med dålig sömn. Det är såklart hemskt att ligga i något annat rum och höra ens man tampas med en ledsen bebi mitt i natten men försök stålsätta dig och använd öronproppar. Skickar jättemycket mammapower!!!
Jag fick så himla dåligt samvete över att min bebis både skulle bli av med bröstet OCH sin mamma på nätterna så jag gick emot alla råd och tog fighten själv några nätter när hon var drygt 1. Första natten skrek hon en gång i kvarten. Andra natten vaknade hon 3 ggr och tredje gången vaknade hon några gånger men nöjde sig med att jag klappade lite på henne. När dom ligger där och skriker tror man ju att dom ska få men för livet. Det får dom ju inte såklart. Men usch, jobbigt är det.
Grattis till ny sida förresten. Jättefin!
Har gått igenom precis samma som du. Det som hjälpte var att jag sov hos mina föräldrar och min man skötte natten. Vår dotter grät massor men redan efter två nätter sov hon så gott som hela natten. Det tog länge innan jag själv fick fatt på min sömn, men den kom tillbaka efter ett tag. Nu ammar hon inte mera under natten, vaknar i bland och får då vatten, men somnar oftast om själv. Kämpa på det blir bättre!
Tror det är bäst precis så som du gör redan. Tryggheten är det viktigaste, så små steg är nog bra. Mina båda (nu 5 o 3) sover fortfarande sällan hela nätter och har bara gjort i korta perioder (så jag känner med dig i sömnbristen). Jag slutade nattamma (men fortsatte annars) när de var ca ett, men det hade inte så stor effekt på sömnen tyvärr.
En viktig tanke att ha med sig tror jag kan vara att när de ”klänger” som mest och man själv därmed blir tröttast/känner sig mest less är då de behöver en som bäst. Lite jobbig tanke, men det är nog lätt att det jobbiga blir jobbigare både för förälder och barn om man söker förändring när barnet upplever andra förändringar/utvecklingsfaser mm. Att skjuta på nattmålet/en successivt låter klokt tycker jag, rätt vad det är funkar annat än bröst som tröst och sömnpassen blir längre.
Lycka till och kämpa på <3
Efter att ha blivit väckt varannan timme i 10mån så fick jag nog. Samma som det verkar för dig då vår bebis låg och småsnuttade nätterna lång 😣 Jag körde dr Jay Gordon metod och den fungerade klockrent! Blev så förvånad och imponerad! Det står att den är för barn som är äldre än 1 år men som sagt den fungerade jättebra för oss.
http://drjaygordon.com/attachment/sleeppattern.html
Lycka till!
Jag vill egentligen kanske inte ge rådet att sluta nattamma, men det var det enda som till slut fungerade för oss. I 9 månader låg min älskade lilla dotter som ett plåster på mig och ammade och ammade och ammade. Hon sov aldrig mer än en timme i stöten och många nätter vaknade hon var 20:e minut.
Vi testade allt, ALLT. Sömnmetoder, strikta nattningsrutiner och kvällsritualer, mer vanlig mat, välling, gröt, ersättning, olika temperaturer i sovrummet, sova i egen säng, sova i samma säng, snuttefilt, napp (200 olika nappar), vaggvisor, avslappningsmusik, yoga-mantran, vit brus, brunt brus, rosa brus och lite där till. Jag var desperat efter sömn.
Det slutade med att jag gick in i en depression där jag låg vaken hela nätterna och väntade på att hon skulle vakna och tänkte (hemskt, men ärligt) på min egen död. Även om hon sov en timme sov jag kanske fem minuter. Jag var knäckt i tusen bitar och orkade helt enkelt inte längre.
Jag ville inte sluta amma, men situationen blev ohållbar och det var det enda vi inte testat. Jag kände att jag var en så otroligt dålig mamma som inte klarade av sömnbristen och den konstanta amningen på nätterna (hon vägrade amma på dagen ska sägas), men min psykolog fick mig till slut att förstå att vara en bra mamma inte alltid betyder att man ska nattamma. Jag slutade nattamma och efter en vecka sov hon längre pass på 4 – 5 timmar utan att vakna. Vi hade tre riktigt tuffa nätter först. Sedan tog det ett tag för mig att slappna av så pass att jag också kunde sova, men nu sover hon mellan mig och pappan på nätterna. Hon vaknar emellanåt för att känna jag är där, men oftast får jag sova 5 timmar ostört vilket är himmelriket.
Det jag vill säga är att ta hand om dig själv också. Du är en så jävla grym mamma, kvinna och inspirationskälla. Fortsätt vara du och fortsätt nattamma om du vill det, men inte till vilket pris som helst får bli mitt råd.
Den enda lösningen är att en gång för alla sluta med nattamningen. Det har inget med att barn är olika och har olika behov. De vaknar inte för att de är hungriga utan vill snutta. Mitt förslag: din man tar hand om honom en hel natt och du sover i annat rum och går inte in till dem hur jobbigt det än är. Bara påminna dig om att han är inte hungrig och har det bra med sin far. Din man får söva honom på det sätt han kan, vagga i famnen eller selen. Ge det 2-3 nätter så ser du skillnad. Han kommer inte att vakna upp lika ofta och det kommer att gå längre och längre mellan uppvaken. Din man kommer att vara sliten i några dagar men sen har ni en helt annan livssituation. Och glöm inte: ditt barn är inte hungrig och klarar sig utan att äta på natten och han har det minst lika bra med sin far.
Lider med dej Ebba. Känner igen mycket av det du
beskriver från mina egna barn som idag är vuxna.
Mitt råd är att försöka låta barnet sova själv och
använda någon form av extra värme i bädden under
lakan . Det kanske finns någon form av värmedyna
även för små barn. Värme ger ju trygghet och av-
slappning. Värt att pröva.
Lycka till!
Kramar
Kerstin
Jag har en 10månaders hemma som älskar att sova nära. Helst på mig, men eftersom han sover så sover jag också, hellre en sovande bebis i samma säng än en vaken :)! Men innan jag slutade amma vid 8mån vaknade han också på nätterna hela tiden för att snuttamma. När jag bestämde mig för att sluta amna fick sambon ta honom de första nätterna då han inte luktade mat. Det är mitt bästa tips. Nr 1 åt aldrig på natten efter hon var 3mån, lite skillnad :)!
Prova att sluta nattamma, han kommer äta lite mer på dagen istället. Sätt på dig en t-shirt som din man har använt så känner bebisen inte din doft/mjölkdoft. Jag ville sluta nattamma när min son var 6 mån och BVC sa att han inte behövde äta på nätterna utan klarar sig på det han äter dagtid (då slapp jag känna mig som en elak mamma). Min man hade inte möjlighet att hjälpa till nattetid så jag tog en t-shirt som han hade använt och sov i den. När bebisen vaknade vaggade jag honom i en position som han normalt inte ammar i (för att han inte skulle börja leta efter bröstet ned munnen. Första natten tog det en stund innan han somnade, andra natten kortare tid och sen började han sova mycket bättre. Min son använde napp vilket nog gör det lättare, han hade annat att snutta på. Kämpa på, det är så värt det när det funkar.
Tips till ryggen är att gå till kiropraktor. Gällande sömnen så fick pappan i Vårat hus ta barnen på natterstid när dom vaknade och ville ha tutten. Vi började att ge ljummen mjölk och gick över till vatten eftersom. Sedan napp. Det tog 4 nätter för pappan före pojkarna ”gav upp” och sov hela natten. Hoppas ni får sova snart. Kram
Kanske ett banalt råd som du redan provat, och min bebis är bara 8 veckor så jag har inte så mycket erfarenhet. Men, när amningen blev en plåga efter 10 dagar med mat varje timme ringde jag Amningshjälpen. Kände mig motiverad på nytt och tankad på energi efter pepp över telefon. Det finns ju hur mycket som helst att läsa, tyckte det var skönt att ha en slags mentor och diskutera sig fram till vad som kanske kunde funka för oss.
Låter förnuftigt att prova sig fram, men om motivationen tryter kanske det är värt att prova att ringa:-) Lycka till!
Tror också du ska sluta natt amma. Men man behöver inte göra värsta proceduren som vissa säger. Annat rum,10 st tröjor på sig. Jag tog bara upp min dotter o vagga henne i armarna o gav vatten. I början ville hon inte ha vatten eller napp som hon annars har. Hon grät lite o tog 15min innan hon somnade om i mina armar. Nästa dag tog hon lite vatten k somnade om lite snabbare i samma sak dag 3. Nu när hon vaknar så är det för att hon vill ha vatten eller nappen o behöver inte ta upp henne. Förutom runt kl 5 då hon somnar om i vår säng.
– Ge en redig portion gröt till kvällsfika, han ska va ordentligt mätt.
– Använd napp om han vill.
– Ge vatten i flaska om han vaknar.
– Låt pappan ta honom första nätterna. Börja på en helg tex.
Hoppas ni får sova snart! ✨
Jag har tre barn i åldrarna 1.5, 4 och 7 och vi har använt Anna wahlgrens metod och den har funkat kanon. Alla sover gott och de lägger sig själva och somnar oftast inom 5-10 min.
Nu behöver man inte använda hennes metod men det finns några saker i hennes metod som jag tror är nyckeln!
Om möjligt ha eget sovrum till barnet och kunna mörklägga riktigt bra i det (inte ett problem på vintern)
Var konsekvent! Man måste ge det tre nätter och sen även efter det fortsätta vara konsekvent. Med det menar jag inte lyfta över barnet till föräldrarnas säng, amma eller liknande. Vi har tagit varannan natt under den period vi slutat med nattamning.
Jag slutade nattamat redan vid 6 månader och jag tror faktiskt det är lättare än när de är lite större men de flesta vill inte sluta så tidigt och det ju fine (jag har fortsatt amma på dagen).
Ska säga att alla mina tre har varit såna som ammar varannan timme hela nätterna och de gick från det till att sova 12 h. Redan efter första natten märker man stooor skillnad!
Bestäm en helg ni ska göra det. Om möjligt låt de äldre barnen sova borta. Ge det tre nätter (och fortsätt sedan va konsekvent) så ska du se att det ordnar sig!
Enkelt vet jag inte om det är. Men med vår äldsta bröt vi nattamningen vid 8 månader. Han vaknade då en gång/ timme och skulle snutta. Vi bokade barnvakt en helg och tog tag i det på fredagen. Somnade för kvällen vid 20. Han skrek 00-02, vi bar honom. Sedan åt han lite välling, var glad, lekte och somnade om vid 04. Natten efter sov han 20-04, fick välling och somnade om direkt. Sov till morgonen ca 7. Så fortsatte det i många månader och jag tror inte han sov hela nätter förrän ca 1,5. Kunde fortfarande ha oroliga nätter, men efter han fyllde 3 så kunde vi räkna med att han sov. Då kom lillasyster och det var bara att börja om från början med dålig nattsömn.
Lycka till!
Hej och tack för bra podd och blogg. Läser och lyssnar lite i smyg. Oklart varför men tror att jag vill verka obrydd och inte så tjejig! Så trött på mig själv.
Men till det viktiga. Är det inte dags att du lämnar bebis med sin pappa och lämnar stan några nätter? Det är ju tortyr att inte få sova (har två tjejer på 1,5 och 4,5 så jag vet…) och tortyr att se sitt barn så ledsen, veta vad som hjälper men tvinga sig till att inte ta till just det!
Lycka till!
Åh så jag känner igen detta ! Exakt . Jag var urtrött och uttorkad ( av allt hans snuttande på mina bröst) Vände mig till BVC och en äldre, resolut barnmorska sa att ” nu MÅSTE du ta itu med detta ! För din egen skull ! Basta” Och så här gjorde vi :
Vi tog en påskhelg då vi båda var lediga . Baby sov ,som vanligt, i spjälsäng i vårt sovrum. Vaknade , som vanligt, men fick ligga kvar i SIN säng. Lampa släckt . Jag tröstade pratade höll i hand masserade osv osv . Han skrek säkert en timme , men jag härdade ut . Fick stålsätta mig och tänka: han har inte ont , jag är med honom, jag tröstar . Han somnade av pur utmattning för att vakna efter ngn timme och så blev det samma procedur igen .Min man o jag turades om att ta dessa pass och den som var ” ledig” sov i annat rum / hos kompis . Onsdag, skärtorsdag , långfredag, påsklördag, påskdagen – och jag lovar sen SOV han !!! Hoppas du har möjlighet att prova detta
Jag hade visserligen aldrig det där problemet på kvällarna. Hon somnade och sov till iaf kl ett. Men sen var det amnings-snutt-maraton resten av natten. Vi hade så smått börjat prata om att sluta med nattamningen, var övertygade om att det inte var för behovet av mat hon ville snutta.
Så plötsligt en natt när hon vaknade och ville börja snutta, hon var kanske 8/9 månader. Då fick jag en knäpp och bara skrek att Nej, jag vägrar. Hon skrek, jag skrek. Jag rusade ur rummet. Vi båda storgrät. Och min stackars förskräckta man gjorde helt rätt som bara förstod, och lugnt sa att nu gör vi det. Nu slutar vi med nattamningen. Och han stod ut med sin gråtande familj och bara var där och lugnade. Tröstade. Stöttade. Efter två timmar somnade dottern och sov resten av natten. Nästa natt skrek och gnydde hon i en timme och vi fanns där. Och sen…ja, sen sov hon. ❤
Hej Ebba! Jag har aldrig kunnat sluta amma en gråtande baby som bara vill snutta så alla mina tre tjejer är gradvis övertalade👍 Det gick bra det med! Jag sköt lite på snuttandet varje natt efter 23 med hjälp av napp och väääldigt kort amning tills vi har klarat oss till 05. De har vant sig snabbt vid noll mat 23-05 och det har alltid räckt som natt för mig. Känns som en kompromiss och intakt förtroende mellan mig och mina bebisar💕 Lycka till!
Vet inte om du redan fått tips om detta med Elsa Billgren skrev ett inlägg i veckan om sin son och hur de fått till bättre nattsömn. Nu är hennes son lite äldre än Ernst men du kanske ändå kan få några råd där.
Åh det där är ju så jobbigt! Minns med fasa!
Har inte lyssnat själv, så vet egentligen inte om jag kan rekommendera – men läste för ett tag sedan att Yoga girl har ett avsnitt i sin podd som handlar om hennes tips och vad som funkat för dem (tror det heter ”Sleep episode”). Tydligen plöjde hon ett helt gäng sömnböcker och provade sig fram. Så jag tänker att istället för att läsa själv, kan du lyssna på en barnvagnspromenad eller nåt! Kanske kan det ge något!
Hoppas du får sova snart! Kram!
Jag har lyssnat på det poddavsnittet o det var bra o vettiga råd. Rekommenderas!
Kanske din man orkar läsa en bok, och att ni lär babyn att sova tillsammans? Lycka till!
Igenkänningsfaktorn är så hög. Ändå skönt att se att man är långt ifrån ensam med detta dilemma. Ligger i sängen och har smått ångest inför natten då jag är mitt uppe i ett försök att sluta nattamma mina två snart åtta månader gamla tvillingar. Jag och maken har tagit varsitt barn hittills vilket funkat bäst då de inte stör varandra så mkt då. Men inatt är han bortrest och jag har ställt in mig på att det nog inte blir mkt sömn inatt. Kan ju tyckas märkligt att vi gör detta nu när han åker bort, men jag kom bara till den punkten att nu gååår det bara inte längre, denna tortyr av vak, snuttande, ryggont osv måste få ett slut. När jag väl bestämt mig infann sig ändå en viss lättnad över att faktiskt försöka göra något åt problemet. Då vi också har en äldre flicka på snart fyra år vet man ju att det kommer en tid när man får sova igen, men det gäller ju att överleva tills dess också!
Jag önskar dig lycka till hur du än väljer att gå tillväga, tack för en bra blogg, pod och instagram!
Försvinn! Nej, inte på riktigt, men låt Johan och bara Johan ta nätterna. Ernst känner din lukt och blir påmind om vad han vill ha. Sov borta i bästa fall, mem annars en bit bort och låt framförallt bara Johan trösta på natten.
Vi förstod aldrig hur vi skulle göra med första dottern och det tog tre år innan hon sov ordentligt. Med andra barnet fick jag nog till sist (vid tio månader). Maken tog henne på natten och första natten var de vakna i tre timmar, andra natten i en timme och sedan sov hon. Tre års sömnterror som hade kunnat undvikas om vi gjort rätt första gången…
De tips jag kan ge som funkade för oss, i alla fall hos en av två, är rutiner, fasta tider, samma läggningsprocedur (så långt det går), lagom stimulans under dagen (återigen så långt det går). Hade samma ”problem” med tutten som napp, tillslut fick mannen ta två nätter och sen fick jag kämpa ett par nätter men sen gav hon sig med tuttandet. Hon tar välling innan nattning, vilket underlättar, det gjorde inte första barnet. Inga av barnen har tagit napp…. Lycka till och kämpa på!!!
Vet precis vad du menar. Det är tortyr att inte få sova. Vi körde Anna Wahlgrens Sova hela natten-kuren. Vet att den fått kritik men för oss fungerade den klockrent. På båda barnen. Efter tre nätter sov de hela nätter -utom när de var sjuka. (Även om mamman ändå haft svårt med sömnen periodvis)
Känner så med dig! Det är värsta sortens tortyr att inte få sova sammanhängande! Och då hjälper det knappt med ett kiknande bebisskratt eller tre goa ungar som plåster på såren.
Vi har använt oss av tassmetoden (googla) och vetekudde att värma sovplatsen med i förväg. ”Tassen” funkar fortfarande på både 3- och 6-åringen om det skullebehövas någon gång. Håll i, håll ut!
Kramar
Har också följt Anna W, mina barn har sovit hela natten sen fem månaders ålder. Det är ju synd om barnen också om de inte får sova.
Hej Ebba!
Jag hade samma sak med vårt tredje barn och vill verkligen uppmuntra dig att få till din sömn 💗 jag hann bli aldelens för uttömd på energi så jag drog på mig flera sjukdomar bla sköldkörtel, som sedan resulterade i utmattning och långtidssjukskrivning. Så heja heja dig och se till att få sova 💗 och om det känns självklart för dig kommer det kännas självklart för lilla Ernst. Har du ingen som kan ta nätterna ett tag så du får sova. Jag och min man bytte av vid 10 månader och sen fick han ta nätterna sedan jag höll på falla ihop. När det väl gått för långt kan man inte påverka sin situation och då får tex din man ta hand om allt vare sig han vill eller inte, men bryter ni i tid och hjälps åt så kan man rädda situationen. Kram och ta hand om dig 💗💗
Hej Ebba!
Har följt dig länge men brukar inte kommentera, men kände nu att det var dags. Här kommer några råd från en luttrad trebarnsmamma som haft tre barn som behövt lite ”hjälp” med att sova gott om nätterna. Jag tror inte det finns någon mirakelmetod utan det är nog till att bestämma sig och inte ge upp för lätt.
– se till att lille gossen är mätt (så mätt som möjligt, det är svårt att sova om man är hungrig). Det kan vara bra att ha bra rutiner dagtid så att han äter vid samma tider varje dag etc, då brukar aptiten vara som störst. Om han äter bra på dagen ska han egentligen inte behöva äta nattetid.
– låt honom somna i egen säng och söv om honom där också.
– påbörja de nya rutinerna över en helg när ni inte har så mycket inplanerat, det är helt ok att ta några sömnlösa nötter när man vet att man kan sova ikapp lite på dagen.
– teama ihop dig med din kära man och låt honom ta de första nätterna. Pappor brukar ha lite lättare att stå emot gråten och även att införa nya rutiner (mammhjärtat brister ju så lätt). Vi brukar peppa varandra, Nu kör vi!!
Stort lycka till!
Måste passa på att gratulera till din förändring i arbetslivet! Själv sa jag upp mig från chefsjobbet för två år sedan och startade eget. Det känns så bra! Lyssnar på podden varje vecka när jag sitt på mitt fina kontor och får allt säkrare stil 😊
Hälsningar
Sofia
DU sover i ett annat rum och pappan tar första nätterna. Alt åk iväg med det två stora, så det inte finns något val. Låter hårt, men funkar 👍🏻
Med mina fyra har jag haft likadant- noll sömn pga konstant snuttande och ammande. Jag brukar stå ut 9-10 månader och sen har jag slutat amma. Då har de redan slutat på dagen så natten fick ryka också. Jag sa att nu är det färdigammat, grät liten skvätt och sen sov jag med bh och tröja för att inte falla dit. Det var jobbigt första två nätterna men sen gillade de läget och började sova. Alla barnen har varit olika men den som sov sämst började vakna 1-2 ggr per natt mot 1-2 ggr per timma som tidigare. Jag lade i egen säng i samma veva och höll handen på bebis istället för att ligga i samma säng. Man måste själv känna när ens gräns är nådd och man är villig att prova annat. Jag klarar inga metoder där man låter barnet skrika ensam men visst har barnen gråtit när man slutat amma. Lycka till hur ni än väljer att göra! Sömnbristen kan göra en tokig och jag fattar inte hur du kan hålla ditt höga tempo utan sömn! Kram
Som andra skrivit: sluta nattamma helt! Sov i ett annat rum, förslagsvis med öronproppar, och låt pappan trösta i ett par – tre nätter. Byt lakan så att det inte luktar mjölk och erbjud bara vatten. Vet att det känns jättenervöst, men bit ihop och bara gör det.
Jag slutade amma helt utöver precis vid läggdags samtidigt som vi slutade med nattamning. För oss funkade det bra att göra något nytt och mysigt vid kvällsamningen, typ tända en fin lampa och spela en speldosa så att amningen blev en liten ritual istället för bara slentriansnuttande.
För oss funkade det också att sluta nattamma. Började med att försöka lägga honom utan att amma, Det funkade inte. Istället blev min man ansvarig för läggningarna och sovandet och jag sov i ett annat rum. Tomt för mig. Lillen var helt ok. Min man var trött, men också nöjd med att ta en del av lasset. När lillen väl vant sig vid att inte äta på natten kunde jag lägga honom igen och samsova med honom. Han vaknade någon gång på natten i minst ett halvår till och då var det skönt att ha honom nära så jag kunde lägga en hand på honom utan att han vaknade ordentligt. Min äldste sov i egen säng och det var ett evigt springande när han vaknade på natten. Lycka till!
Hej sötaste Ebba!
Enklaste lösningen är att pumpa ur och frys in och stick i väg 24 timmar. Så länge din ljuva doft finns nära Ernst duger bara du. Så gjorde jag med mina båda. Prioriterade själv att amma länge, men efter 12 ånader endast morgon och kväll och var stenhård med detta(plågan är för en själv babyn vänjs snabbt av med detta) Åkte tom på jobb resa själv i 72 timmar med frysen full av småflaskor, pumpade ur under resan funkade för mig💕💕bamsekramar Anna
Jag är där nu. Det kunde vara exakt min natt du beskrev. Ska läsa alla tips här (klockan är nu 04:20 och har gett upp min sömn). ❤️