Sömnen, sena vanor, vår älskade Dux – och den hälsosamma balansen

/ Betald samarbete med DUX Beds Foto: Lisa Höök /

Ska hon skriva om en god natts sömn, som är så usel på att lägga sig tidigt”, tänker du kanske nu – men såhär funkar det för mig: Desto viktigare är det nämligen då, att när jag väl lägger mig (ja, efter att ha scrollat, kollat ett avsnitt för mycket och tagit en kopp kaffe TILL) så vill jag verkligen kunna sova gott. Rofyllt. Djupt. Bekvämt. Kvalitetssömn helt enkelt, vilket jag dessutom får ett kvitto på varje morgon eftersom jag ofta ”trackar” min sömn via min aktivitetsklocka. Inte alltid, men regelbundet, för att hålla lite koll.

När jag tog tag i det här ”hälsosamma balansen”-projektet för lite mer än ett år sedan så började jag se på sömnen på ett annat sätt. Med nya ögon. Idag är jag mycket mer noggrann med att få till en god natts sömn, för jag VET vad det gör med kroppen. Därför blev jag också så oerhört glad när Dux frågade om jag ville lyfta detta viktiga, då vi ju sedan ett par år tillbaka här hemma i stan sover i en underbar kvalitetssäng från just DUX. Sedan DUX grundades 1926, har ambitionen varit tydlig: Att tillverka världens skönaste sängar.

Så, varför är sömnen och sängen så viktigt för mig, för min hälsoresa? Jo, det var ju en rätt enkel analys att göra efter tre små barn, flera års jobb med konstiga tider (Nyhetsmorgon-tiden ska vi inte prata om…) och för mycket stress. Dålig sömn = dålig cirkel. God sömn = bästa grunden för en god cirkel. En god natts och jag fungerar bättre, orkar mer, orkar prestera, orkar klämma in träningspasset, orkar stå emot småätandet. Men framför allt blir jag en gladare, piggare och roligare mamma, människa, partner och kollega.


En viktig sak, om du funderar över ny säng: glöm inte bredden på bädden! Vad får ni plats med hemma i sovrummet? Jag älskar verkligen bredden på vår DUX som alltså är 210 bred, eller rättare sagt två stycken 105 breda sängar. En underbart skön och bra säng borde vara någon slags rättighet för barnfamiljer, är så oerhört glad över att vi valde den här sängen från DUX. Ja, det känns verkligen att DUX-sängen är resultatet av avancerad sömnforskning och teknik i kombination med klassiskt svenskt hantverkskunnande…

Just det, jag skrev om ett DUX-hack på Instagram, det som Johan föll för, i vår sängjakt! Det var när vi förstod att man kan BYTA plats på kassetterna (mjuk, medium, fast och extra fast) i sängen. DUX madrasser är noga konfigurerade för att passa din storlek, form och vikt. DUX Pascal-system innebär alltså att din säng, beroende på storlek, innehåller upp till sex Pascal-kassetter, uppdelade efter kroppens tre komfortzoner: axlar, höfter och ben. Varje zon kan ställas i lägena mjuk, medium, fast och extra fast och därigenom anpassas sängen efter individuella behov. Så, på min sida är det alltså lite mjukare än på Johans sida, vilket ju är genialt att kunna justera.

Sängarna är inte heller bara sköna, dessutom väldigt snygga med deras rena och enkla linjer (är så nöjd med vår sänggavel som vi till slut valde, jag övertalade Johan!) samt det klassiska ”DUX-mönstret”, som du ser här nedan…

Vi spenderar ju – eller i alla fall borde – en tredjedel av vårt liv sovandes. Så vad du än väljer, välj din säng med stor omsorg. Läs gärna mer om DUX High Performance Sleep Systems här om du är nyfiken! Sömnstudier har för övrigt visar att DUX-sovare både somnar snabbare OCH njuter av en extra timmes djup sömn.

Har du sängfrågor, ställ de gärna här i kommentarerna så ska jag försöka svara så gott jag kan. Annars skickar jag vidare till säng-profssen på DUX, som kan allt (och lite till) om sängar. En sista fråga, som jag får från Ernst minst en gång om dagen? MAMMA! FÅR MAN HOPPA I SÄNGEN? Well, egentligen inte. Vårda din DUX med kärlek, för du ska sova i den många år framöver. Men när vi skulle fota fina bilder för det här blogginlägget så kunde jag bara inte låta bli, hehe…

Gråtfärdig – men nu kör vi!

”Det kan vara fullmåne, kanske?” – ja, jag tror ju egentligen inte ALLS det men är just nu benägen att tro på exakt VAD som helst. Fullmåne? Taget. Tomten? Säkert. För jag fixar inte en kväll och natt till, Ernst sömn har varit så usel de senaste veckorna. Är just nu gråtfärdig och ska försöka få ordning på allt jobb som jag ligger efter med, eftersom jag inte hinner med just nu, när jag inte får några kvällar. Vill också få ordning på ansökningarna till assistent som kommit in, helst typ NU.

Igår vägrade han helt enkelt tvärt att somna, han var vaken, fastklamrad vid mig, tills han halvtvå däckade i soffan i min famn. Johan kom hem vid åtta och försökte då också, givetvis, men omöjligt. Han (Ernst alltså, hehe…) kombinerar nämligen också med extrem mammighet, alltså ingen (ingen!) annan duger så fort jag kliver innanför tröskeln. Johan har också jobbat väldigt mycket senaste dagarna och hela förra veckan, så jag har haft flera kvällar själv med alla tre och det går liksom inte med en ganska tung, fastklamrad liten PÅ mig, när man försöker fixa smörgås till de stora, hjälpa med läxan, duscha – ja, ni som vet, ni vet. Sedan har jag också mycket jobb just nu, sånt känner de ju av på en halv sekund. Men nu kör vi, jag smet hemifrån när barnen just vaknat, idag fick Johan lämna så att jag kunde komma iväg. Puh. Ja, ”tiden går så fort” och ”vips är de arton” men just nu känns kvällarna långa, vill jag säga klart och tydligt till de som glömt och bara minns goset.

Rekordnatten – vad hände?!

Vaknade imorse till fågelkvitter utanför fönstret och ett alldeles tyst, lugnt hus här i vårt älskade Falsterbo. Tittade på klockan – halvåtta! Alla sov! 5-åringen förvisso som ett X tvärs över dubbelsängen, med en sparkande fot i min rygg (typ) men även Ernst sov i lilla spjälsängen vid fotändan av vår säng.

Fattar inte var som hände? Aldrig i hela sitt lilla liv har han sovit så gott och länge. Från halvnio igår kväll (då det i och för dig tog mig en timmes buffande, illvrål, mera buff, sjunga, ladda upp ljudbok till de andra barnen, stoppa om dem, springa in till Ernst igen…) till halvåtta imorse. Halleluja. Just då vaknade han, jag plockade upp honom och tassade ut i köket, gjorde en kopp kaffe och öppnade de stora fönsterdörrarna mot den gröna trädgården.

5A1A5615_2

De små stunderna. Det här var en sådan. Nyvaken baby, kaffe, solig morgon, första sommarmorgonen härnere i lugnet. Johan åkte vidare till Stockholm igår där han jobbar den här veckan, så jag är själv med barnen men har ordnat barnpassning eftersom jag också jobbar. Men ändå, vi kan vara här! Vi kan gå till stranden och ta ett kvällsdopp när jag jobbat klart! Och sa jag att ERNST SOV TILL HALVÅTTA?! Förlåt men är så lycklig. För då vet jag i alla fall att han kan.

Jag njuter så. Spelade in podden med Emilia för en stund sedan, svarade på lite akuta mail, stämde av några saker inför Almedalen nästa vecka. Tog en paus och sprang över med Marianne till hennes kompis i grannhuset. Nu ska jag kolla igenom fotograf-förslagen jag fått, tusen tack för bra tips!

KOMMENTERA GÄRNA!

Sömnmetoden som fungerar – finns den?

Sitter här i soffan och njuter av tystnaden. Borde verkligen kasta mig i säng. Akut. Men måste bara få landa här. En liiiten stund. Trött i hela kroppen, sådär trött att det värker i rygg och axlar. Stel, lite frusen. Aj. Känns som en nackspärr på gång på hela höger sidas axelparti (lagom till stor fotografering på torsdag, oh no!) men de senaste månaderna är detta numera nåt slags normalläge. Tack vare denna lilla älskade skrutt…

IMG_3453

Här ser du kanske ”tja, en baby i en säng”. Men icke. För mig är detta en HISTORISK bild! För klockan är just nu efter tio. Ernst ligger INTE klistrad intill mig, med bröstet som napp. Han ligger i en egen säng. Kors. I. Taket. En Babybjörn resesäng förvisso, som står i vårt sovrum intill Johans och min dubbelsäng. Men han ligger där, just nu – och har gjort så i nästan en timma. Bara vaknat till en gång och gnytt.

I helgen fick jag nämligen nog av sömntortyren, det vill säga det faktum att min lillbaby ENBART somnar med bröstet och ligger intill mig hela natten. Småäter, vaknar till otaliga gånger, vänder sig, gnyr, vill snutta. Nonstop. Min trötta rygg som i ett skruvstäd, upphackad sömn i halvtimmar. Nu orkar jag snart inte mer. Så nu måste vi försöka ta tag i detta, min kära baby och jag. Har fått tips av snälla kompisar om böcker och metoder men jag mäktar inte med att läsa en hel sömnbok just nu, blir liksom matt av bara tanken. Så nu känner vi oss fram. Inatt härdade jag ut till klockan två, baby grät, jag tröstade, baby somnade om till slut, om och om igen. Johan, som skulle upp strax före sex för att hinna med ett tåg, fick sova i ett annat rum. Ingen idé att vi båda sover uselt, liksom. Nu får vi se hur länge jag orkar inatt, tar lite i taget.

Nu ska jag försiktigt smyga in och krypa ner. Och försöka somna. Inatt låg jag bara spänd som en fiolsträng och VÄNTADE på när han skulle vakna nästa gång, inte supersmart. Var en vålnad imorse när jag kokade gröt till barnen, lämnade på förskolan och sedan tog bussen ut till skolan med vagnen och dottern. Höll nästan på att somna på bussen, var tvungen att gå en rask promenad med vagnen i minusgradiga kylan för att vakna till. Den där hemska typen av trötthet efter tio månaders usel sömn alltså, den är inte nådig.

Och jo, det är mitt tredje barn – men ändå tycks jag ha glömt. Eller så är bara alla barn väldigt olika. För någon expert känner jag mig då RAKT inte som just nu. Suck. Alla ENKLA knep och tips emottages tacksamt