Författare: Ebba Kleberg von Sydow

Knytfasen började ovanligt tidigt hos vår mellanpojke – och tycks inte ta slut. Spännande (jo man får se det så) knyt-projekt överallt hemma, allt från ”hissar” med ihopknutna kartonger till ihopknutna gosedjur. ”Mamma, vill du se min nya uppfinning?” – KAN betyda att något man kanske inte ville skulle knytas, har knutits. Då gäller det att andas och se det kreativa i vad som nu knutits ihop. Känner mig verkligen som en usel mamma minst en gång om dagen men just detta, tror jag att jag är rätt bra på. Att ta en stund, där och då, ta knytandes på högsta allvar och prata om det.

Letade efter Ernst docka när vi skulle packa ihop i Sälen och tja, där hängde hon. I en avancerad knytanordning från loftet. ”För att kunna flyga, mamma”. Såklart. Hur skulle dockan annars få känna på att flyga?

Nytt år, nytt jag. Eller nej, det är ju precis samma jag som slog upp ögonen i måndags morse. Ändå känner jag mig lite… Ny. Jag är helt enkelt väldigt redo för nya tag. Att få ordning på saker och ting, på mig själv, på livet. Göra idéer till verklighet, eftersom förutsättningarna äntligen finns. Att livet tillåter det. Jippie!

Känns då EXTRA bra att börja året såhär. I frisk luft, lugn och ro och med att sova gott. Länge. Och att njuta av lediga dagar utan en gnutta smink…

Tittar på den här bilden och tänker att: Det syns så väl utanpå, på huden, hur man mår inuti.

Ännu mer nuförtiden. Och tvärtom. Det lyser igenom när jag slarvar med mig själv, slarvar med produkter och med välmåendet. Men SÅHÄR är det när jag mår bra = då mår huden också bra. Bastu varje dag, ansiktsmask varje dag, nattkräm på kvällen. Verkligen urlyxigt att hinna med. Kroppsskrubb i duschen, inpackning i håret. Sedan kräma in ordentligt, hela kroppen och ansiktet.

Ska berätta mer om mina favoritprodukter, det kommer. För visst går det att hjälpa huden på traven när det är stressigt och fjälluften är långt borta. Men när jag kommer hem ska jag också försöka hålla fast vid några av rutinerna här – att unna mig de där extra minuterna i badrummet. Nu, mot backen!

Fem minus, iskalla tår, skogsvägar och skratt. Den rosa himlen som skiftar i ljusblått och aprikos bakom granarna och de stora, mäktiga, mjuka sälenfjällen – lyckliga barn som far ner i full fart för backarna. Upp och ner, om och om igen, högre fart, trillar, sedan upp igen. Dessutom en milstolpe för min kära syster i år: ALLA hennes tre svischar nedför, åker alla liftar. Så roligt!

Nu sover alla här hemma i huset, hos mamma och pappa. Fullt hus, minst sagt, jag har en liten sovande i min säng, dottern sover skavfötters med kusinerna på loftet och Ernst ligger i resesäng som just fick plats i pannrummet. Men han SOVER. Kan typ tänka mig att skaffa ett pannrum hemma i stan, om det innebär att barnet sover?

Sedan gör fjälluften sitt. För oss alla. Mig också. Mår så bra av att komma upp hit. En härligt lång och rolig dag har vi haft, imorgon nyårsafton. Vi startar morgonen med traditionsenlig biopremiär på den fina lilla biografen vid Högfjällshotellet. Ett Sälen-tips för övrigt, passa på att gå på bio!

Nu ska jag släcka lampan här. Och få något så oerhört femstjärnigt lyxigt som en god natts sömn i fjällen. DET är lyx!

Hej och hoppas att ni alla njuter av ledigt eller i alla fall lugn. En liten uppdatering från mig!

Nu beger vi oss äntligen iväg till Sälen! Efter några riktigt lugna och sköna mellandagar hemma i stan. Så NÖJD med att vi stannade kvar hemma tills nu, inte jagade iväg. Behövde verkligen det här, att komma ner i varv i ett par dagar. Helt utan planer. Nu ska det bli underbart att andas frisk fjälluft, putta på små skidåkande barn i backen och basta hemma hos mamma och pappa på Harstigen. Imorgon kommer Johan upp, sedan firar vi nyår här allihopa. Amy och hennes gäng är också kvar på nyårsafton. Nyår i fjällen passar verkligen mig utmärkt – kravlöst, kul och alldeles lagom.

…Så tände vi fjärde ljuset – och vi grejade det. Mer än så!

Det blev en alldeles underbart fin, glad och härlig julafton här hemma hos oss. Skratt, liiite för mycket julklappar under granen, tapper morfars-tomte som skrämde de minsta precis lagom, massvis med god mat. Mammas julskinka, mosters hembakade vörtbröd. Och framför allt: Hela högen samlade, alla barnens kusiner. Mina föräldrar, Johans föräldrar, våra syskon. Stoppar årets julaftonen i en fin, röd ask i minnet och tänker att jag ler när jag plockar fram den och berättar för barnen nästa år, och nästa. För julen är ju också tid för att minnas. Prata om hur det var förra året, året innan, när vi var små, när de var små.

Klockan elva var vi i kyrkan. Satt med Ernst i knät och njöt av de vackra julpsalmerna. Han är ju i en ålder med visst spring i benen men i sådana stunder tycks de små liksom känna in stunden (ibland) och han var helt stilla och nöjd, hela gudstjänsten. Sedan kom Amy och jag iväg på en promenad i den strålande decembersolen. DET var nog min bästa julklapp: En och en halv timma med min syster som annars alltid är i en annan tidszon, borta över Atlanten. Promenera, prata om allt och ingenting och ta en kaffepaus med varsin lussekatt. Lite pratade vi om kommande kokboken förstås, eftersom det är slutproduktion på gång snart. Ett lass med textjobb ska vara klart före 3 januari! Och nu är mamma, pappa, Amy med familj och vår Marianne på väg mot…

…Sälen, hem till mamma och pappa på Harstigen. Sedan ansluter vi om ett par dagar. Nu ska vi njuta av lugnet här. Tänkte spana in mellandagsreorna också, mmm, ni VET ju att jag är en reajägare av rang. Återkommer med fem grymma tips lite senare idag!