/ I samarbete med PostNord och #mininbjudan /
En hälsning som är svår att skriva? Den till någon som drabbats av det värsta tänkbara, sorgen efter en älskad som gått bort. Såhär inför allhelgonahelgen (alltså, alla helgons dag och allhelgonadagen) har vi därför adderat hälsningar kring sorg i projektet #minibjudan – och hur är det nu, KAN man skriva ”Jag beklagar sorgen”? Scrolla ner, så reder vi ut detta…
Som kort- och pappersnörd (och med mitt uppdrag för Frimärksrådet, sen fem år nu!) så är jag väldigt glad över att ha producerat projektet #mininbjudan med PostNord. Ni undrar ibland hur mitt jobb ser ut. Exempelvis såhär: Att producera allt material, text och bilder, för en sajt och en lansering med ett superbra gäng på Postnord. På #mininbjudan finns guider, råd och tips för hur du får till inbjudan, kortet eller hälsningen. Kolla in här!
Men nu till allhelgona (blandas icke ihop med Halloween) och som för mig varit då vi ofta besökt kyrkogården, tänt ett ljus och gjort fint på gravarna. Tänka lite extra på de vi förlorat. Att just skriva en hälsning till den som förlorat någon, kändes därför passande att ta upp nu…
Åh, jag tycker att detta känns så viktigt. Just detta är verkligen ett tillfälle när den lilla hälsningen kan betyda något. Ofta har vi svårt att sätta ord på tankarna och känslorna. Men det behövs inga krångliga formuleringar. Det viktigaste?
Att faktiskt göra det – att få iväg hälsningen. Man blir osäker, hur var det nu, KAN man skriva ”jag beklagar sorgen”? Eller känns det alldeles för formellt? Det bästa tipset är då att…
Skriva precis det: ”Jag hittar inga ord och jag kan inte föreställa mig din sorg”. ”Ville bara att du ska veta att jag tänker på dig och att jag finns här om du behöver något, eller vill prata”. Det räcker gott och väl. Skriv hälsningen på ett kort du har hemma och posta, eller skicka ett sms. Lyft på luren. Eller skicka bara en blomma, bara du gör det.
På #minibjudan reder vi ut frågor kring sorghälsningar. En vanlig fråga är om man KAN skriva ”Jag beklagar sorgen”, är det korrekt språkligt? Det enkla svaret är nej, helt enkelt för att du inte ”beklagar” de anhörigas sorg. Du beklagar ”förlusten” av den som dött. ”Jag beklagar sorgen”-frasen tros vara en sammanblandning av begreppen: ”jag beklagar din förlust” och ”jag deltar i din sorg”.
Däremot är den här meningen så vedertagen idag att det går fint att skriva ”Jag beklagar sorgen”. Genom att skicka en hälsning med det, så visar du din medkänsla och sträcker ut en hand. Det är tusen gånger viktigare än vad som är språkligt rätt eller fel. Alltid.
Kommentera GÄRNA här och skriv en rad om DU har idéer kring hur man bäst skickar en hälsning i sorg, eller visar sin omtanke?
Creative direction av mig, foton av Lisa Höök och de fina korten skrivna av fenomenala Ellen Barksten.
Tack för att du belyser detta. Ett viktigt ämne och du uttrycker det så bra. Precis som du skriver är det allmänt vedertaget vad som menas med att beklaga sorgen, den underliggande meningen att det egentligen är förlusten man beklagar läser man in mellan raderna och andemeningen går fram. Och det är alltid, alltid det viktigaste att man hör av sig till den som står med förlusten. De exakta orden blir inte så viktiga i det sammanhanget. Själv har jag varit med om att man ”velat lämna i fred” och intet ord alls av medkänsla har gått fram. Men vad mycket det hade betytt med vilket famlande ord som helst. Man kan gott skriva att man inte vet vad man ska säga som du föreslår, det är ju naturligt att inte finna orden inför det oerhörda. Bara man hör av sig.
Just det du skriver om här är så viktigt. Är det något jag lärt mig under livets gång är det att höra av mig i både glädje och sorg. För mottagarens skull men också för min egen skull. Denna lilla gest betyder så mycket för en fortsatt vänskap. Ingen tar illa upp för att man skickar ett kort, inte heller de som inte är närmast. Så se till att det finns kort hemma för olika tillfällen plus frimärken. Då blir det av.
Hej Katrin! Precis som du skriver, så klokt – för mottagarens skull men också för sin egen. Att känna att man åtminstone GJORT något litet, eller visat sin omtanke. Kram!
Det man beklagar är förlusten av en nära och kär inte sorgen.
Tycker inte alls det är bra att du säger det är ok att beklaga sorgen. Sorgen är bra, det tar oss igenom läkeprocessen efter att ha mist någon. Beklaga förlusten och delta i sorgen är de enda rätta. Man ska inte ge efter för mode uttryck och folks okunnighet. Vår kära Magdalena Ribbing som du försöker ersätta skulle aldrig ha sagt att det är ok att beklaga sorgen!
Man deltar i sorgen, beklagar inte.
Men allt ärbättre än inget
Det viktigaste är att säga något. ”Jag tänker på dig”, eller ”jag är så ledsen för din skull”, eller om man känner den som dött, skriv något fint om den; att man kommer minnas den med glädje eller dela ett fint minne. Det viktigaste är att man gör det och att man inte ”fegar ur” eller tror att det rätta är att ”lämna i fred” eller inte ”riva upp såren”. Det blir nästan aldrig fel att höra av sig med goda avsikter.
Hej Kristina! Precis så, och så bra att skriva ner något minne! Kram från Ebba
Jag tycker inte om uttrycket ”beklaga sorgen”. Skriver det aldrig och säger det aldrig. Att beklaga något låter negativt i mina öron. Jämra sig över någons sorg. Nu är ju döden i och för sig inget positivt men man kan säga så mycket annat som är mycket vackrare.
Hej Ebba!
Jag brukar skriva efter känsla av närhet till personen men ofta skriver jag,
Tänker på dig/er i den svåra stunden.
Vad tycker du om det?
En fråga,
Jag ska på begravning snart. En 30 årig släkting 😔. Vad ska man ha för kläder i kyrkan om det inte står ngn hänvisning?
Hälsningar Tina
Min svärfars sambos föräldrar gick bort nyligen och då skrev vi:
En varm och deltagande hälsning från NN och NN.
Det tycker jag är fint, varmt och ja, visar att vi deltar i sorgen.
Vad fint skrivit❤️. Det kommer jag ta med mig.
Hej! Tycker jag var fint, precis – visar att ni deltar! Kram!
Nej, man beklagar inte sorgen precis som du skriver Ebba. Om man skriver med både hjärna och hjärta kommer man inte heller uttrycka det så. Utan av slentrian och okunskap möjligtvis. Håll fast vid vårt svenska språk och ordens innebörd. ( Tror inte det är en sammanblandning, snarare slarvig översättning från…) I alla sammanhang. Rekommenderar Magdalena Ribbings bok om etikett vid sorg, begravningar mm. Livet blir enklare, vackrare med mer respekt och hänsyn.
Saknar Magdalena Ribbing (utan att någonsin ha träffat henne eller känt henne) extra mycket när jag läser detta inlägg. Usch vad hon fattas oss. Men fint att du och PostNord ändå på ett sätt fortsätter hennes arbete genom #mininbjudan <3
Så viktigt ämne och så svår situation.
Vill bara tillägga en sak om frasen ”jag finns här om du behöver något, eller vill prata”, tänk på att många som har det jobbigt (sorg, svår sjukdom, arbetslöshet, skilsmässa eller vad det nu är) har kanske inte energin att höra av sig när han/hon behöver någon att prata med eller bara någon att sitta tyst med. Har du möjlighet så var den aktiva och erbjud något konkret, bjud över på middag eller ta med mat till din vän, föreslå en promenad/fika här och nu. Hörde på ett intressant föredrag med en canceröverlevare i våras och han nämnde just detta, tro inte att den som går igenom något jobbigt eller lever med sviterna av det orkar höra av sig, utan var en god vän och ta initiativ.
Så bra och viktigt inlägg, tack för att du tar upp detta! Som en person som varit i den mottagande änden av den här typen av hälsningar så kan jag också skriva under på att det är så enormt mycket viktigare att hälsningen faktiskt kommer, än vad det står! Beklagar sorgen är i mitt tycke lite stelt men det spelar ingen roll, det värmer ändå. Jag tänker på dig/er, jag känner med dig, jag är så ledsen för din skull… skriv vad som helst, men skriv.
Som någon annan skrev, skriv gärna att du finns där om personen vill prata, men följ också upp med något konkret, föreslå en promenad eller fika, erbjud dig att komma över med fikabröd. Mitt i sorgen kan det vara jättesvårt att ta initiativ, även om man egentligen behöver komma ut. Skicka en present, något litet, en chokladkaka tillsammans med ett fint kort på posten har fått mig att gråta av tacksamhet. En påse favoritte, en bok, en ansiktsmask, vad som helst.
Mina egna erfarenheter har gjort att jag är noga med att hålla mig nära när någon i min krets drabbas- jag tänker att vad är värst; att uppleva att någon är lite påflugen, eller att känna sig ensam och övergiven mitt i en kris? Om du är orolig för att vara för ”på” – skriv det också! Som en vän till mig uttryckte det i sms: ”jag vet att du får många meddelanden av mig just nu, och du behöver självklart inte svara. Jag vill bara vara säker på att du vet att jag finns här” DET uppskattas <3
Tack igen för viktigt inlägg! Kram
Hej Ulrika! Så sant som du skriver – ”skriv vad som helst”, och så fint att du tar med dina egna erfarenheter och tänker på andra som drabbas, så viktigt och bra. Ska också tänka på det du skriver, ”Vad är det värsta, att uppleva att nån är ”påflugen” eller att känna sig ”ensam”. TACK för din kommentar! Kramar från Ebba
Detta är något som kommit mig väldigt nära under hela 2018. Bara på jobbet är vi 8 (!!!) personer som mist lika många nära, kära anhöriga under detta år. (Och vi är 46 st på arbetsplatsen) Under detta år är vi några som kommit varandra närmare, just pga detta. Det har skickats sms, ringts, kramats, pratats eller ”bara” en blick som säger mer än tusen ord. Så mycket närvaro och omtanke på ett och samma ställe. Just att våga bryta tystnaden är det som har värmt mig mest. Till helgen tänder jag ett ljus för min pappa, men skänker samtidigt en varm tanke till mina vänner, nära och kära som också mist någon.. 😔 Låt oss hedra de döda, men samtidigt finnas för de som finns kvar.
För mig som miste min pappa för snart två år sedan var det inte alls viktigt vad som stod på korten eller i smsen jag fick. Jag blev bara glad av tanken att det fanns så många som tänkte på mig i den svåra stunden. Dock fick jag ett kort av en vän med texten ”Genom sorgens mörker lyser minnenas ljus” och dessa ord har jag sedan dess burit lite extra nära hjärtat. <3
Hej Kattis, så fint formulerat! Kram från Ebba
Tack för det här inlägget! Jag känner mig alltid MYCKET osäker när vänner/bekanta mist någon nära anhörig och har ännu inte drabbats av det själv så har ingen erfarenhet av vad man uppskattar… Nu fick jag iaf några verktyg att börja med. Stort tack för att du och postnord lyfter fram detta❤️
Tack för viktigt inlägg Ebba. Jag håller fullständigt med – att höra av sig är SÅ mycket viktigare än hur man formulerar sig. När det otänkbara hänt och världen rämnat och man befinner sig i det där vakuumet som iallafall jag upplevt då jag förlorat den närmsta jag hade – då var de där runtomkring som räckte ut en hand genom en hälsning, ett samtal, ett besök (med medhavd fika och några matlådor till mitt kylskåp) – så väldigt viktigt. Men även sms:en.
Ett sms kan kännas ”futtigt” att skicka men är så mycket bättre än ingenting alls, och ett enkelt sms kan vara väldigt skönt och kravlöst att få när den egna orken att svara inte riktigt finns där. Man kanske inte orkar svara i telefon men ett sms kräver ingenting av mottagaren.
Numera när någon gått bort finns det ofta en minnessida på nätet kopplad till begravningsbyrån där man kan gå in och skriva några rader. En hälsning, dikt eller några ord om hur man minns personen. Den minnessidan kan också fungera som en tröst för de anhöriga. Jag gick ofta in där och fann tröst i vad folk skrev. Ibland går jag fortfarande (ett år senare) in och läser.
Tack för fint inlägg såhär inför helgen.
Jag kan ofta känna att det engelska uttrycket I’m sorry for your loss är ett bättre sätt att uttrycka sig. Det är inte sorgen i sig man beklagar utan förlusten. Men oavsett, som flera ovanför har påpekat, innehållet spelar nog inte så stor roll. Det viktigaste är att man inte tystnar och försvinner bort för att man är rädd för att säga/skriva fel.
Hej Ebba,
Personligen efter att gått igenom en stor förlust har jag svårt för ”beklagar sorgen” kanske för att det just är ett vedertaget uttryck som för mig ekar tomt och innehållslöst men jag håller också med om att allt är bättre än inget och jag förstår att många tycker det är svårt och är rädd för att säga fel sak. Men eg tror jag att vi är mest rädda för döden och sorgen, vi pratar sällan om det. Jag tänker såhär att det som kommer från hjärtat kan aldrig bli fel så mitt råd är att sluta övertänka det och säg eller skriv vad som finns i ditt hjärta. Kram
Mycket bra ämne du tar upp Ebba!
Hej Akki! Tack för din kommentar. Ja, det känns så viktigt och fint att kunna påminna människor om detta viktiga. Kram från Ebba
Men jag har alltid tänkt att man beklagar sorgen för att man ”beklagar att personen ska behöva sörja och att inte få behålla den avlidna i sitt liv”
Jag tycker inte att det är fel att beklaga att någon är ledsen och behöver vara med om en förlust. Tycker det är mycket värre om man säger ”gått bort”, ”somnat in” ”avlider” m.m. Dessa ord kan kännas skrämma barn. Personen är död och det måste vi svenskar lära att kunna säga!