Nyårsdag, nystart och – jo, nu händer det!

Jamen, här sitter jag som en levande nyårsklyscha och auktionssurfar på bokhyllor till kontoret, för nu SKA det ske! Nystarten. Nu händer det. Nytt år. På många plan (återkommer till det). Men fokus just i denna stund? Jo, på året då det ska bli ordning och fint på mitt kära lilla kontor. Min lilla pärla, på Nybrogatan ett stenkast från Karlavägen med det underbart stora skyltfönstret. Alltså, det är absolut dugligt men inte som jag VILL ha det. En helt naturlig konsekvens av att jag försummat kontoret hela hösten för att det varit så mycket projekt, det har fått duga med hyfsat bra bredband, mammas och pappas gamla köksbord och stolar från Göteborg (som dock ska vara kvar, det funkar toppen) men jag behöver bättre förvaring. Få upp bokhyllor. Lampor. Få in lite färg. Krukor, växter! Jag tog faktiskt in en superduktig inredare – som jag hittade via Instagram – som var där nu i höstas och gav mig skisser, supersmarta idéer och en lista med tips på hur jag kan lösa förvaringen, få ”ihop det” och sätta pricken över i:et. Nu ska jag ta tag i den där listan.

I och med att vi sa hejdå till 2019 sa vi också hejdå till Sälen för den här gången… Barnen kommer tillbaka till de mjuka, fina skidbackarna snart, redan på sportlovet i februari:

Bästa dagen i backen? Den sista, när jag åkte en lång eftermiddag med Marianne och Klas i Hundfjället och ”vårt” Tandådalen. Upp och ned, ner i trollskogen och upp i stora sittliften. Himlen gick i ljusblått, orange och rosa över de vackra fjällen och vi hade sååå skoj.

Jag tänkte också på Terese, när vi svängde nedför backarna, med vinden vinande, rosiga kinder och skrattade. Tänkte på hennes budskap om rörelseglädje, att ”det här skulle hon gillat” men också hur fruktansvärt orättvist livet är. Och att vi lägger bakom oss året då hon rycktes bort från sina nära och kära, att månaderna går men att det fortfarande känns lika hemskt overkligt.

Insamligen #SpringförTerese finns kvar på Cancerfonden. Skänk en peng och starta det nya året med en promenad, ut och jogga en kortis, eller dra på musiken hemma och spontandansa med barnen, rör på er tillsammans. Som Terese kära man Glenn skrev, ”Gör ni det så lovar jag att Tess kommer att le ner från himlen”. Det tror jag verkligen. Såhär vackra var pärlemormolnen över fjällen när vi åkte tillsammans, barnen och jag:

Nu ska jag snart plocka fram lite rester i kylen här hemma. Det är riktigt skönt att vara hemma igen. Tvättmaskinen går på högvarv och vi ska faktiskt snart packa om, för att bege oss ut på en lång resa, bara vi fem. Jag berättar mer snart, nu behöver barnen hjälp i sin ”armbands-verkstad” i Klas rum!