Okej, kanske inte JUST den rubrik jag såg framför mig att jag skulle blogga om. Och LUGN, det blir ett maxat kungligt fredagsgodis imorgon. Kanske uppdatering redan idag om nationaldagen? Kort sagt, detta blir ingen kryckblogg. Önskar också att INGEN av er som läser behöver använda den här listan men…
…Vips, plötligt är man där. Jag trillade, foten gick sönder – och här sitter jag. Och kunde inte föreställa mig hur begränsad jag skulle bli! Hur konstigt det känns att inte komma hemifrån på veckor, inte kunna kasta mig ner på golvet och knyta skorna på barnen på morgonen, laga frukostgröt, hämta kaffe till mig själv. Japp, bara att gilla läget alltså. En fotoperation senare, med ihopsydd sena och lagat ledband på utsidan foten. Fick en fråga om jag inte kunde sammanställa alla bra tips, på hur man klarar vardagen på kryckor? Utan att (puh) kunna stödja på ena foten alls…
Självklart, här kommer ett gäng smarta tips jag fått!
Be Johan ställa fram en kaffetermos varje morgon. Yes, bra tips – fick också tipset att flytta kaffemaskinen till soffan där jag är parkerad med benet högt. Men termos är ju smart, eller ”termos-mugg”, som jag kan göra kaffe i och sen bära med mig i en väska tillbaka till soffan.
Be om HJÄLP, för guds skull! Vänner tycker till och med att det kan vara skönt att få rycka ut och hjälpa till. Ett sånt viktigt råd detta. Varför är det så svårt att ta emot hjälp, eller ännu värre – be om det? Så tacksam för snälla kompisar som kommit förbi med lunch, lagat middagstallrik till mig, gjort kaffe, en liten stunds sällskap.
Använd dockvagnen – sätt kopp och bricka där, rulla iväg. Haha, smart!
Ficka på magen. Alltså, typ en sådan där gammaldags ”passficka”, tänker jag? För att bära mobilen i? Inget tips jag kört på, jag satsade istället på…
Fickor eller morgonrock. Alltså morgonrock med fickor. Toppen, så får du med dig mobilen och annat smått och gott, från köket till soffan typ.
Kontorpall som ser ut som en sade på hjul. Alltså att ha foten på. Och en kontorsstol att sitta på då. Så tar du fart med andra foten och vips, du kan komma framåt. Vilket är något av ett halleluja-moment så fort man återhämtat sig och kommer upp ur sängen.
Liten påse att hänga på kryckhantaget. Yes, absolut!
Skön stoppning på kryckornas handtag. Alltså, jag har haft så himla jobbigt med foten (den blir svullen direkt + får ont) att jag inte kunnat hoppa runt så mycket på kryckorna, men absolut ett bra tips om du ska krycka runt mycket.
Verktygsbälte – smidigare än en rygga! Älskar ju detta tips, tänker också på fultrendiga magväskan – perfekt.
Låt Johan göra ALLT. Så blir det ju, vilket han fixat galant och så fint. Han tog också med barnen ner till Skåne förra helgen, över långhelgen, och det var underbart att veta att de hade en superbra helg och jag kunde vila hemma. Det har varit och ÄR ett tufft lass för honom, såklart – men det är ju en begränsad period. Försöker rodda allt jag kan från soffan, med playdates för barnen, hjälp med hämtningar och lämningar och sedan också jaga ut Johan för att springa, eller annat som gör honom glad.
Långt ifrån det glamourösaste men kryp när du är hemma. Haha, barnen skulle ju älska detta, en gipsad, krypande mamma!
En gripklo är super när du inte når saker. Smart, jag har mest ropat på hjälp – och är jag ensam hemma, så väntar jag tills… Nån kommer hit. Johan skulle nog i och för sig säga att det inte är ENORM skillnad mot när jag inte är gipsad, eftersom jag är usel på att plocka upp grejer även då. Hmm.
Pall i duschen. Absolut! Räcker dock inte med pall, jag kör en pall + en till att ha gipsade foten på. Virar in gipsade foten i handduk, sedan funkar det dugligt.
Förkläde. Japp, lite samma tänk om morgonrocken – funkar!
Bord med hjul. Borde jag verkligen haft, men har liksom haft svårt att knuffa bordet framåt med kryckorna eftersom jag inte kan stödja på foten alls.
Sätt termos med kaffe i bh:n mellan brösten. Check på den, redan gjort – och mobilen! Eller mobilen i munnen, när man hoppar från köket till soffan…
Försök komma UT! Väldigt bra tips. Här ser ni min lycka, när mamma och pappa var uppe i stan och baxade ut mig i solen för en kaffe, tio dagar efter fotoperationen. Ljuvligt!
Jippie! Vi kör igång kungligt fredagsgodis och yes, inlägget innehåller köplänkar. En kunglighet har skaffat ny stil, andra firar bröllopsdag och ja, vi sätter igång. För drottningen bjöd in till Royal Garden Party på Buckingham Palace och trots att min inbjudan kom bort i posten i år igen, så gör det inget, för det hade inte funkat så bra med gipset.
Drottningen hälsade gästerna välkomna i karamellig rosa…
Såhär ser det alltså ut, kul om man varit på Buckingham Palace för då fattar man var de håller till. Och ser ni ”gången”? Där igenom går kungligheterna och hälsar på gästerna. En briljant tradition detta, svenska kungafamiljen borde sno den rakt av. Å andra sidan har de ju Victoriadagen som kanske är lite liknande ändå…
Drottningen fick hjälp av barnbarnen Harry, Beatrice och Eugenie…
Jo, dresscode är som ni kanske ser jackett, eller Morning Jacket (som vi ju knappt har i Sverige). Alltså: ”For a Garden Party, gentlemen wear morning dress or lounge suits, while women wear day dress, usually with hats or fascinators”. Ni ser jacketten på prins Harry här ovan, den används som högtidsdräkt från morgon till klockan tre på eftermiddagen. Så exempelvis ibland på engelska dagbröllop.
Kläderna? Fint men inga fullträffar. Tycker då att prinsessan Beatrice lyckades bättre på bröllopet häromveckan, när Lady Gabriella Windsor gifte sig. Snyggt med marinblå spetsklänning:
Snabb paus vid detta bröllop. För tro mig, det är det värt. VEM är Lady Gabriella Windsor tänker du? Som gifter sig kungligt i custom made Luisa Beccaria med tio-manna-starkt näbb?
Hon är frilansande journalist i min prominenta ålder och drottningens kusinbarn. Fullständigt namn Lady Gabriella Marina Alexandra Ophelia Windsor, numera Kingston. Häng med nu! Lady Gabriellas farfar var lillebror till systrarna Elisabeth och Margarets pappa, som ju tog över tronen efter sin bror Edward som abdikerade när han gifte sig med Wallis Simpson (som ni säkert sett i ”The Crown”).
Lady Gabriellas pappa Prince Michael of Kent är dock rätt noga med titlarna som det verkar, hennes härliga mamma är även baronessa. Numera ”Prinsessan Michael av Kent” (född som baronessan Marie Christine Anna Agnes Hedwig Ida von Reibnitz) och faktiskt författare till flera böcker om kungligheter i Europa. Här ser ni denna eleganta 74-åring anlända till vigseln, iklädd syrenlila och en bättre fjäderfluffig boll på hatten:
Så trots att Lady Gabriella är 52:a (!) i tronföljden var det bröllop på St George’s Chapel inne på slottet Windsor OCH mottagning på Frogmore House efteråt. Precis som för Meghan och Harry. Härligt klassisk kunglig style på bröllopsbilden dessutom.
De är å andra sidan en ”tight” familj därborta i England. Många står varandra nära. Underbart, inte minst för den pigga drottningen, att få fira alla dessa bröllop, dop och lyckliga tillfällen tillsammans!
Den ”nyingifte” i Storbritannien mest berömda familj då?
Finanskillen Thomas Kingston är ingen nykomling, han har hängt i samma kretsar som prins William, dejtat ett av prins Williams ex OCH kopplats ihop med Pippa Middleton.
Pippa var för övrigt också på bröllopet och kom i jättefin ljusblå klänning med matchande trendigt diadem (är du ens lite sugen måste du kolla in dessa på Gina Tricot):
En bild till på brudföljet. Såå sött med brudnäbbarna. Måtta mina få vara det någon gång – men jag vet inte riktigt åt vem?! Jaja, de finns tillgängliga om nån är intresserad helt enkelt.
Vi gasar vidare! Hurra för fredag och hurra för kronprinsessan som fortsätter helt i linje med äventyren förra veckan. Med liv och lust…
…Går hon in för allt! Här får återigen hon testa något som vi andra kanske inte gör så ofta. Eller nånsin? Att barka av en nedtagen tall på gammalt klassiskt vis med verktyg från 30-talet. Häftigt! Och varför det? Jo, för att…
Kronprinsessan Victoria landskapsvandrade i Medelpad i veckan, här på hajk genom Jämtgavelns naturreservat i Ånge. Hon fick lära sig om naturvårdsbränning, om den lokala renskötseln, hur man nyttjar markerna – och lyssna på jojker!
En sak man tänker på, eller så är det bara jag som är yrkesskadad?
Själv hade man ju velat göra stories, ta bilder men också ta bilder för att visa barnen när man kommer hem på kvällen. Men kronprinsessan har ju ALDRIG mobil när hon jobbar, aldrig nånsin. Hon är helt enkelt en helt (!) annan sorts influencer. Eller – kungliga influencers har sina egna koder. Men rejäla vandringskängor har de, precis som alla andra. Snyggt! Jo, jag tycker verkligen att det kan vara snyggt, har nåt liknande uppe i Sälen och jag älskar dem.
I veckan delades också ALMA-priset ut och då var det inte kängor och jeans, utan istället en av kronprinsessans bästa stil-grenar just nu…
Hett tips, både blommiga kjolen från Rodebjer och blusen är idag på 20% hos Wakakuu med koden PRESALE20 (när du checkar ut) liksom mycket annat. Kungligt bra, om ni frågar mig!
Men vi tar en titt på hela kronprinsessans look, med snygga knuten…
Det var ALMAPRISET, Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, som delades ut på Konserthuset i Stockholm. I år gick priset på fem miljoner kronor till den belgiske författaren Bart Moeyaerts. Som alltså är författare och inte exmedlem i Kent.
Ursnygg trio! Älskar kulturministern i Rodebjer. Kronprinsessan bar ju själv en klänning från samma kollektion i Vietnam helt nyligen, nämligen denna:
I Vietnam var det verkligen mönstrad klänning-parad för Victoria! Här är en annan favorit-look från resan:
Och såklart den gula, kanske också för att de ser så glada och nöjda ut på bilden. Småbarnsföräldrar på vift liksom!
Eller den här från Dagmar, som jag såg på nätet på Wakakuu och tänkte ”tja, fin” MEN så ser man den på Victoria och ser hur grymt fin den är. Helt underbar ju!
Så fint stylat med den smala gröna bältet och den ljusgrå väskan.
I Norge har det stormat fortsatt kring prinsessan Märtha Louise och hennes nya pojkvän, amerikanen Schaman Durek, som hon alltså är ute på turné med: ”Prinsessan och Schamanen”. Här håller de föredrag i Stavanger i veckan som gick:
Vad handlar stormen om? Well, var ska man börja… De coachar till ett bättre liv och hjälper människor att få kontakt med andevärlden, som jag förstår det. Inget jättekonstigt, egentligen. I detta klipp berättar schamanen om när han var tre år och upptäckte sin gåva. Han skulle nattas i spjälsängen och såg då döda släktingar och andar – det var redan fullt i sängen och hela rummet. Japp, kolla in klippet själva. Men sedan pratar han om att ”hosta ut” negativ energi, rensa kroppen från dåliga krafter, att kräkas ut surhet (!?) ur kroppen, driva ut onda andar och ”onda parasiter”.
Märtha Louise kritiseras nu hårt för att hon anses använda sin prinsesstitel i kommersiellt sammanhang. Men jag måste hålla med min kära kollega Emilia – det ÄR ju ett bra namn! Jag tänker snarare att hans tro och metoder är lite (!) mer svårsmälta?
Fortsättning lär följa. Prinsessan och Hollywood-stjärnornas favorit-schaman som är kompis med Gwyneth, oh my, detta kommer vi får följa. I veckan var paret på bröllop i Danmark och schamanen kallar henne i alla fall inte ”min prinsessa”, om nån nu skulle bli upprörd över det – utan helt enkelt ”min gudinna”. Vilket man kan bli upprörd över av andra anledningar, som att… Ens man aldrig nånsin skulle kalla en det!?
Well hello there, någon gillar läder. Märta Louise har inte bara skaffat ny kille utan också ny stil! Detta är ändå bohemprinsessan som kör en sådan här fläta på officiella bilder.
Hon har anlitat Vanessa Arelle, som bland annat frilansat för Vogue. Även detta ska bli kul att följa. Nykär OCH ny, lyxig stylist! Plötsligt blev norska kungahuset väldigt mycket mer spännande, haha!
Och så bjöd den kungliga veckan på en bröllopsdag. Det var ett år sedan detta par sa ja till varandra i ett yrigt, blomstrande Windsor. Åh, vad kul det var! Så vackert, på alla vis, rakt igenom:
Ja, nog var det ett svårslaget bröllop med alla överraskningarna inne i kyrkan, så personligt och så modigt. Sen kunde man ju inte heller klaga på gästlistan…
Eller på n-å-g-o-n-t-i-n-g i den här bilden…
Meghan och Harry firade bröllopsdagen genom att bjuda på ”bakom kulisserna”-bilder på sin egen Instagram, i en jättefin videosnutt. Kolla in här…
Yui Mok / TT, Pontus Lundahl / TT, Janerik Henriksson / TT, Jonas Ekströmer / TT, Lise Åserud / TT, Carina Johansen / TT, Frank Augstein / TT, Gareth Fuller / TT, Toby Melville / TT, Steve Parsons / TT.
Okej, jag gick loss. Det blev lite väl mycket kanske, haha. Men om nån orkat läsa ända hit: Vilken är DIN FAVORITLOOK, från det kungliga svepet? Kommentera, är så nyfiken!
”Snart får ni simhud mellan tårna”, sa farmor när vi kom hem till hennes kök med blöta hår, från ännu en eftermiddag i den uppvärmda saltvattenspoolen på Marstrand. Dag ut och dag in. Jag, som aldrig blev kall, stannade alltid i längst. De andra barnen fick blå läppar, frös och huttrade. Jag, alltid sist upp. Jag lärde mig simma i den poolen sommaren när jag fyllt fyra. Bäst gillade jag att simma under vattnet. Dugligt i Marstrandsfjorden en riktigt solig dag men allra helst i den salta utomhuspoolen utan tång och hala klippor. Ja, ni ser ju minen, längtar jag till poolen?
Nu räknar jag ner dagarna till barnens sommarlov. Att då välja rätt badkläder och UV-kläder är superviktigt, för att rusta barnen för timmar av lek, bad och sandslottsbyggande. Och, om man heter Ernst, plaskande…
Häromdagen drog vi ut till en liten strand nära oss här i Stockholm (barnen extremt nöjda med att följa med mamma till jobbet eftersom det innebar glass och plask!) och jag klädde på barnen randiga favoriter från Polarn O Pyrets ljuvligt fina badkollektion. Här ser ni hela älskade randiga truppen samlad! Klas i full fart med nåt projekt med den perfekta pinnen, som sedan givetvis fick åka med hem…
Fyra? Nej, lugn (Johan), det finns inte på kartan. En glad liten kompis till barnen hängde med på utflykten. Hon körde den urgulliga prickiga baddräkten och hatten. Baddräkten finns i ”mini me”-variant. Alltså både till dam, barn och som badblöja till de minsta. En annan bra sak?
Den går i helt linje med den viktiga ambitionen som Polarn O Pyret har, som jag skrev mer om tidigare. För liksom alla badplagg jag visar här är den tillverkad av återvunna polyamid. Den kommer från gamla fisknät. Polyamid kommer från icke förnyelsebara källor men att använda återvunnen polyamid minskar ju åtminstone användningen av nya fibrer och bevarar jordens resurser.
Marianne kör baddräkt här men en eftermiddag på stranden i Falsterbo, så blir det långärmad badtröja. Alltid plagg med UV-skydd. Polarn O Pyrets fina randiga UV-tröja har UPF (Ultraviolett Protection Factor) 50, vilket betyder ett 98-procentigt skydd mot UV-strålarna. Kolla förresten in UV-guiden här, med mer fakta och tips.
Jag öser också alltid på med bra, vattenfast solkräm, kepsar och solhattar. Tja, vilket man knappast kan se här på Ernst eftersom hans roligaste lek plötsligt blev att kasta denna i vattnet?!
Hur som helst, är barnen rätt rustade behöver man inte oroa sig lika mycket för att de ska bränna sig. Skönt. Viktigt också att plaggen är bekväma, mjuka, bra kvalitet och lekvänliga. Gillar dessutom klassiska badplagg, med tre barn som växer fort kan de ärvas vidare.
En till favorit? Den härligt stora randiga sarongen. Perfekt som extra handduk, picknickfilt eller vad som helst. Mjuk och tunn, tar noll plats i väskan. Kommer användas flitigt i sommar!
Slutligen ett tips! Just NU är det hela 25% på alla badkläder. Om det skulle vara slut online (vissa av plaggen går åt snabbt) kolla i butik. Stor chans att du kan lyckas haffa dem där, dessutom kan du prova…
Åh, nu längtar jag sååå efter sommarlov, filmjölk och jordgubbar till frukost, lekstugan, vår trådgård och det väckarklocks-fria livet med dessa små i Skåne. Snart så. Väldigt snart.
Jag längtar såklart efter stranden också. Även om jag då och då smiter iväg och tar med barnen på cykeln till utomhuspoolen i Falsterbo. Vilket många därnere tycker är superkonstigt. Poolen?! När man har en fantastisk strand några minuter hemifrån? De vet kanske inte att jag är ett poolälskande vattendjur, sedan jag var fyra…
Det märkligaste hände när jag skulle in till sjukhuset förra veckan. Berättade om hur det gick till i extrapodden men ville ändå skriva en rad om det, för det var verkligen… Konstigt. Och det är trots allt Kristi himmelfärds dag idag!
Redan dygnet innan operation skulle jag skrubba och tvätta hela kroppen med descutan, alltså bakteriedödande hudrengöringsmedel som används för att förebygga infektion vid operation. Supernoga, förstås. Mellan tårna, rubbet. Ja, ni vet, inget slarv liksom. Bort med allt nagellack, förstås, och kvällen före av med alla smycken. Kröp sedan ner och sov i ren pyjamas, rena lakan, för att kliva upp klockan sex nästa morgon, tvätta hela mig i descutan EN gång till, sedan i rena kläder och iväg till sjukhuset.
Väl inskriven på operation fick jag byta om till sjukhuskläder – och sedan EN sista tvätt och skrubb av benet och foten. Tänker att det kan liksom inte finnas minsta lilla smutskorn kvar nånstans nu. Står där i min stora pyjamasskjort-liknande kreation och känner nåt under stortån på foten som ska opereras. Där har fastnat en liten platt guldängel, ni vet en sådan där som är som en ”paljett” nästan, fast lite större, från barnens pyssellåda…
Ännu konstigare? Att jag för nån vecka sen HÄR pratar om änglar och om norska prinsessan Märta Louises änglaskola, och berättade om hur det gick när jag fick min (tydligen ganska stökiga, stressade) aura avläst av prinsessan och hennes kollega Elisabeth Nordeng.
Där och då, just innan operationen, var jag orolig och kände mig ensam och himla utlämnad i hela situationen – men den lilla ängeln från barnens rum, under foten, fick mig förstås att le. Även om jag naturligtvis måste trampat in den där, när jag tassade in till dem på morgonen och pussade dem hejdå. Men ändå. Åh, detta skulle jag berätta för barnen sedan och det kommer de tycka är kul. Eftersom jag skulle sövas strax därefter och inte hade min handväska eller nåt, så kunde jag ju inte ta med den. Så jag la helt enkelt kvar den på handfatet. Tänkte att den kanske kunde få nästa person att le också, innan den städades bort.
Nånstans i mitt flöde flimrade det förbi nåt om att ”superhjältar inte alltid har cape” och jag tänker på vår mamma. På hennes fladdrande kappa, när hon i full fart hämtade oss på skolgården. Kom körandes i sin fullastade lilla bil, alltid på väg, alltid i farten. Ville skrivit något om henne på mors dag, men där låg jag – nyopererad och dödstrött – orken räckte inte till för att öppna datorn ens. Och då var hon där och räddade läget, förstås. Påminde om tabletter, småpratade, ”passa på att göra en lista nu, när du ändå ligger här i lugn och ro, vi hjälps åt”, hämtade kallt vatten, gjorde fint vid frukostbordet, rostade smörgåsar och stekte pannkakor åt barnen – som alltid, igång med något, eller helst många saker samtidigt. Tillsammans med Johan fixade hon världens bästa mors dag-present: En härligt pratig, skrattig frukost tillsammans runt köksbordet. Där vi förstås också planerade, kollade i kalendern och dividerade om sommaren. Och hösten. För så är vår mamma, tänker alltid framåt, samtidigt som hon ordnar trevligt här och nu. Åt mig, åt min syster Amy och hennes familj och förstås åt mini-versionen av min lillebror August på bilden här, lill-kusinen Wille.
Hur mamma lyckas räcka till åt så många kommer jag aldrig att förstå, men hon är min förebild i allt. Med sina tusen projekt, tankar och idéer. Sin entusiasm! I att vara en närvarande mamma som alltid har en bra lösning, som plåstrar om, tipsar, som alltid lyssnar (ibland på ett halvt öra, för att hon lyssnar på tre saker samtidigt – och faktiskt KAN det, även om den förmågan kan göra mig tokig) och för hennes nyfikenhet, envishet och styrka. Och generositet. Det finns inget ”går inte” i mammas huvud, det existerar liksom inte. Laga middag åt 175 gäster, tejpa ihop sår på köksbordet, rädda en skuren sås, ordna en extra stol vid bordet åt den som är ensam, köra, hämta, lämna och hugga i där det behövs. På nåt sätt går det. Alltid. Inte alltid så himla perfekt kanske – men det är också det bästa rådet jag fått från mamma:
Att tänka på allt jag faktiskt har gjort, istället för allt som inte hunnit med – och som ska göras… Att sänka ribban, gott nog räcker. Vad spelar det för roll med stökigt hemma, lite högar, makaroner och köttbullar för tredje dagen i rad, eller att hämta sist på förskolan, när barnen faktiskt ändå mår bra, är glada och trygga? De har fått en mamma som älskar dem, som lyssnar nyfiket, som uppmuntrar dem, som de VET alltid finns där. Det är också en mamma som älskar sitt jobb, som har liiite för mycket hela tiden, men det är den mamma de har, och hon duger bra. Ja, bäst faktiskt. Det tröstar mig. Ofta.
För mamma är få saker omöjliga, utan ”då löser vi det på nåt annat sätt”. När andra inte hinner, så säger mamma ”åh, men jag hinner – jag grejar det”. När jag håller på att klappa ihop påminner hon mig: ”En sak i taget”. Om jag blir hälften så mycket av allt som du är, mamma, så är jag lyckligt lottad – och även våra barn. Grattis i efterskott på mors dag. Jag är så tacksam över allt du gör för oss men framför allt över allt roligt vi har tillsammans.
Underbart att läsa igenom alla tankar kring vad som verkligen GER energi i vardagen, i tävlingen jag hade här i bloggen. Tro mig, jag behövde det just nu, när min egen energi faktiskt vara nere på botten. Att läsa igenom alla dessa GAV mig energi! Som dessa…
”Av löpturen som blev kort – men som blev av, doften av nybakat bröd och när barnen är sams…”
”Den där halvtimmen för mig själv på morgonen med en kopp kaffe eller ett glas kall apelsinjuice. Innan familjen vaknar, innan stressen över plötsliga friluftsdagar, badväskor som glömt packas, att favorittröjan ligger i tvätten osv… Allra mest energi fångas om det är en sommarmorgon och jag kan tassa ut på uteplatsen på baksidan och njuta av solen samtidigt!”
”Att samlas på kvällen hela familjen efter dagens jobb, skola, aktiviteter och möten. Att äta tillsammans och att alla få gå igenom SIN dag. Barnen är mellan 8-10 år men tänker att börjar vi prat om allt när de är små, blir det lättare att våra säga allt när de blir större. Vi skrattar eller gråter ihop och ens mammahjärtat bli påfyllt under tiden!”
”Att kunna springa igen efter att under två års tid ha haft så ont i knät. Blev opererad i mars och nu i slutet av april har jag kunnat börja jogga igen. Som jag har längtat, känns helt fantastiskt. Är så lycklig!”
”När jag hämtar på förskolan och dottern ropar ”Mamma!” och kommer springande över gården”
”En tur till stallet där man insuper hästdofter och känner lena mular mot kinden. DET är ren lycka”
MEN en jury bestående av Clinique och mig fick det svåra uppsraget att utse tio vinnare och det är gjort. Så, hurra och grattis alla vinnare i Clinique-tävlingen! Ni som vann: Ellenor Engdahl i Nyköping, Louise Lindberg i Stockholm, Anita Subasic i Lilla Edet, Samantha Eborn i Malmö, Lillemor Sundt i Nacka, Neiki Tachtsioglou i Hässelby, Lina Edelborg i Vimmerby, Sara Stener i Västerås, kirurgen Camilla som kämpar på efter en handledsfraktur och Linn Frostmats Broberg som får energi av sitt roliga jobb! Nästan alla har fått sina vinster hemskickade, om du inte fått det, maila [email protected] snarast, så fixar vi det.
En himla bra sak med DETTA är ju härligt mycket tid för kungliga spaningar. Vi kör ett maxat kungligt lördagsgodis – och börjar förstås med den mest maxade av dem alla…
Hallå Maxima! Äntligen lite mer Maxima i våra liv, det har varit alldeles för lite den här våren tycker jag. Här ser vi ett besök i Potsdam i Tyskland i veckan. Jippie! Drottningen valde ljust aprikos klänning och hatt som i Maximas garderob är en ”helt vanlig tisdags”-look. Underbart.
Och mer då? Jo, ni har nog inte missat att prinsessan Madeleine ska till Bokmässan! Grattis Madeleine, det är superkul. Prinsessan är ju aktuell med barnboken ”Stella och hemligheten”, som hon skrivit med Karini Gustafson-Teixeira och Marie Oskarsson. Prinsessans författarnamn?
Helt enkelt, Madeleine Bernadotte. Där ”Bernadotte” egentligen inte är ett efternamn, eftersom medlemmar av svenska kungahuset av tradition inte har efternamn. En aktuell jämförelse är prins Harrys lille son Archie, som fick ett efternamn: Mountbatten-Windsor. Och ingen kunglig titel (då hade han inte haft efternamn). När de engelska prinsarna använder efternamn, så använder de istället sitt hertigdöme. Lille prins George skrevs alltså till exempel in på förskolan som George Cambridge, eftersom det är hans hertigdöme.
Men då prinsessan Madeleine och hennes barn ska vara en del av tronföljden, så har de inga efternamn. Jag trodde därför kanske att det skulle stått ”Prinsessan Madeleine” på boken? Men coolt av Madeleine att rätt och slätt köra på Madeleine Bernadotte. Tja, sådana detaljer som vi kungliga nördar bryr oss om, men tack och lov inte alla, hehe…
Men visst är det praktiskt ibland, att ha NÅT att skriva på tröjan. Som när en kronprinsessa kommer till Jämtland en vacker maj-dag, som en del av sin landskapsvandring – och ska haka på en match parafotboll i Östersund! Då står det Bernadotte på tröjan, eftersom hon är ”av ätten” Bernadotte. OCH hennes man heter faktiskt Westling i mellannamn och Bernadotte i efternamn, enligt folkbokföringen – men det är han den enda i familjen att göra, som ingift man. För detta gäller inte (!) prinsessan Sofia. Ja, hjälp, det är en del traditioner och undantag här får man nog säga…
Hon körde järnet, helt enkelt! Och det ser ut som att hon har en tv-sändare på sig, så förmodligen får vi se en glimt av detta i antingen SVT:s eller TV4:s program (där jag är himla glad att min idé lever vidare!) i slutet av året…
Vi fortsätter med kronprinsessan Victoria som åkte museijärnvägen mellan Läggesta och Mariefred under landskapsvandringen i Södermanland. Åh Läggesta, där min kära kompis Ida sålde kaffe under gymnasiet, haha!
Alltså, hon är ju otrolig! Ja, min kompis Ida men också kronprinsessan. Snacka om superkraft. Längdskidor, snowracer, tåg, hajk – och till häst? Äh, inga problem. Allt tar hon sig för galant och med ett glatt leende. Här en ridtur vid Skottvångs Gruva…
”Just det kronprinsessan, sedan ska kronprinsessan även paddla kanot och ja…” – ”Kanot? Alright. Inga problem, vi kör”!
Hade de bett henne bungyjumpa nedför klippan hade hon säkert grejat det också, hur snyggt som helst. Vet för övrigt inte om det var meningen att hon fick paddla i er hyrkanot just från ”Kanotkungen”? Men så blev det och det var ju passande. Trodde ni förresten det var slut där? Nej nej, det skulle köras tåg också – inga konstigheter!
Nä, okej, hon körde faktiskt inte tåget. Men hon körde hela besöket på ett femstjärnigt kronprinsess-vis som man måste älska. Dessutom med 100% säker stil i skjorta, jeans och vita sneakers:
Att kungligheterna har lika späckade kalendrar såhär års som vi vanliga dödliga, går inte att ta miste på. Sedan kanske inte din kalender är fylld med ”hurling” men så är du heller inte drottning Silvia:
Här drämmer vår kära drottning till bollen i Croke Park i Dublin, spana in kungen som iakttar – han såg betydligt mer oroad ut när professionella hurlern skulle demonstrera den uråldriga irländska sporten…
Hurling var såklart inte det enda som stod på agendan under statsbesöket till Irland men jag vill ju bjuda er på godbitarna, därför lämnar vi nu Irland och sticker vidare till Stockholms slott där det varit…
…Dags för Dementia Foum X som drottning Silvia initierade 2015, tillsammans med bland andra Karolinska Institutet. Heja drottningen, så otroligt mycket bra hon gör kring dessa frågor! På plats var också prinsessan Sofia och exdrottning Sofia av Spanien, samt – i aprikos dräkt – prinsessan Takamado av Japan.
Kul att prinsessan Sofia stöttar drottningen här och engagerar sig även i frågorna kring demens. En hard working prinsessa, utan tvekan, som verkligen sett till att använda sin plattform. Dessutom full fart i prinsparets egen stiftelse, där de ju jobbar för en bättre klimat på nätet, mot mobbning och lyfter viktiga frågorna kring dyslexi. Heja!
Kläderna då? Stiliga allihop, såklart. Kan väl tycka att prinsessan Sofia som är snygg i typ allt, skulle kunna hitta ”sin” look i sådana här sammanhang – och den måste inte vara en klassisk damig kostym.
Jag tänker till exempel på Meghans snygga ”ton i ton”-looks, som med Hugo Boss-skinnkjol och sidenblus, som ju någonstans är en yngre variant av dräkten som man ser drottningen i här. Representativt, elegant men ändå coolt!
En annan look från prinsessan Sofia fick vi se när hon delade ut Worlds Childrens Prize på Gripsholms slott i Mariefred – och eftersom det lyfter frågor kring barnets rättigheter och demokrati, så var det ju helt i linje med hennes engagemang att vara på plats. Vi kollar in…
Svart dräkt, svarta klackar och välfönat svall! Här ser vi alltså prinsessan Sofia tillsammans med medlemmar ur barnjuryn inför prisceremonin…
I England bjöd drottningen på en isblå look under ett besök på Heathrow i veckan som gick. En härlig, klassisk drottning-look:
Underbart att hon fyllde 93 år i slutet av april – och hon kör på!
Det var långt ifrån enda engagemanget den här veckan (!) och här besökte hon ett jippo inne i London. Såklart med handskar, hatten och sin klassiska väska i högsta hugg:
Men nej, det slutar INTE där. Det var ju också Chelsea Flower Show och ingen Chelsea Flower Show utan kunglig glans:
…Och med denna härliga bild på kronprinsessan, kära vänner, tar vi och njuter av resten av helgen! Men FÖRST en viktig fråga: någon favorit-look från detta kungliga svep? Vilken gillar du bäst?KOMMENTERA!
Men vet du Ebba, jag tror detta är perfekt för dig! Om man får säga så… Du blir tvingad att vila. Du verkar har prioriterat ner dig och din kropp alldeles för länge, tänk att du vill lära ditt livs läxa av kraschen – men ändå ignorerat en ond fot. Kroppen läker inte sig själv genom att strunta i den. Och en ond fot kan orsaka en nedåtgående spiral gällande stress, då du måste prioritera bort skoj och träning. Allt hänger ihop. Ta den här tiden till att vila! Att ens tänka på att öppna datorn på uppvak är liksom lite… Naivt? Du behöver inte jobba då du är sjukskriven. Kroppen behöver vila för att läka. Tar du inte rehab på allvar kommer du inte ha en hel fot sen. Ta tid för att läka både fot och hjärna, två flugor i en smäll. Allt gott!
Hej från sängen denna fredagskväll. Ja, där jag mer eller mindre legat hela dagen. Känner ju hur foten blir svullen så fort jag är uppe och rör på mig. Tack snälla för pepp, har läst alla kommentarer nu och som en läsar-vän därute så klokt skrev här ovan – det blir kanske väldigt bra det här. Med en rejäl dos påtvingad vila…
En chans att vila kroppen riktigt ordentligt. Samla idéer, sortera tankar och tanka på med energi. Jag kände faktiskt nu ikväll att stressen började avta lite, med insikten att det ju ALDRIG passar in i livet med en sådan här operation. Och att jag måste respektera operationen, kroppen och läkningen. Får, ska och vill inte slarva med detta nu, på inga villkor. Fokus läka – sedan fokus rehabilitering. Ska helt enkelt försöka parkera det urdåliga samvetet över det tunga lasset som Johan får dra just nu, hemmavid med barnen. Vilket han stöttar med till 120% så det ligger ju hos mig. Idag kom Anna och Ida med lunch och sällskap, senare kom min kompis Malin förbi och gjorde kaffe och pratade en stund. Så skönt.
Nej, nu ska jag fylla på med smärtlindringen inför natten här. Hoppas på bättre sömn nu, inatt var himla upphackat och svettigt. Sov gott! KOMMENTERA GÄRNA!
Nej, det var inte såhär jag trodde att jag skulle må idag. Har inte orkat öppna datorn. Men nu skriver jag några rader från mobilen, härifrån sängläge med dunkande fot i ett stort, tungt gips. Har precis tagit kvällens sista dos av morfin, paracetamol och penicillin och väntar nu på att den onda ska släppa lite grand, behöver nog verkligen sova. För det blev inte så många timmar inatt, eller natten innan när jag oroade mig så för operationen och det känns i kroppen. Såhär såg min utsikt ut, när jag vaknade upp efter narkosen.
Skrevs in på morgonen, rullades in på operation halvåtta och tre timmar senare vaknade jag med hackande tänder och frös något hemskt, vilket lugnade sig när jag fick i mig lite äpplejuice och en smörgås av de änglasnälla sköterskorna. Någon frågade om jag ville ha min handväska eller telefon, tror jag mumlade nåt om ”nej men åh, jag kan hämta den själv…” och då fick sig nog någon ett litet skratt. För att hämta någon väska var jag inte direkt i skick att göra, är inte heller det nu. Vet inte ens hur jag ska lyckas göra och få i mig en kopp kaffe, men det får bli ett senare problem.
Sedan kom kloka, snälla läkaren och berättade för mig om operationen. De hade rensat bort en del inflammerad vävnad i min vänsterfot, sytt ihop den söndertrasade senan som splittrats på längden i en cirka 10 centimeter lång ruptur – men sedan hade de också upptäckt att det var annat som behövdes göras, när de öppnat foten. Ett ledband hade lossnat, så han hade gjort ett nytt fäste med ”såg, mejsel och gaugetång”, vilket jag senare fick läsa tre gånger i journalen eftersom jag nånstans här inte riktigt tog in allting…
Och sedan borrades det fyra ”borrkanaler” för att fästa ledbandet och lite annat som jag inte riktigt förstod… Men nu är det gjort! Vilket såklart är jätteskönt. Allt ska ha gått bra (vilket jag nog frågade läkaren om fyra gånger). Så fort jag känner mig lite piggare, så kommer det såklart att kännas så också. Men just nu känner jag mig i ärlighetens namn rätt sänkt.
Den här våren alltså. Visst har jag gått och haft rejält ont rätt länge, fått skära bort så mycket ur livet som jag tycker om, allt från tennis till att kunna springa, skidor i Sälen men också i vardagen, busa runt med barnen, jogga, och det har varit urjobbigt, svullet och gjort himla ont efter långa dagar på jobbet i mina silverskor – så är ju tacksam över att få detta gjort. Men jag inbillade mig nog att de liksom skulle bli positivt överraskade? Kanske skulle de inte behöva göra så mycket därinne i foten – och framför allt inte MER och större operation än vad de först trott. Suck.
Så, sträng ordination om högläge med gipset och tre veckor utan att belasta foten ALLS, med kryckor, följt av ortos i tre till fyra veckor känns just nu… Sådär. Samtidigt som jag vet att det är för det bästa. Som sagt, kommer vara piggare, gladare och mycket mer optimistisk när krafterna kommer tillbaka och tårarna torkat ordentligt. Nu hoppas jag få lite sömn här. Tror det är precis vad som behövs. Godnatt från mig!
Det konstigaste jag ätit? Champagne eller kombucha? Vad måste ALLTID finnas i kylen? Och vilken del av menyn ÄR egentligen mest intressant: förrätten, huvudrätten eller efterrätten? Detta och andra heta potäter (hmm, det var inte igår jag använde det uttrycket – men får duga…) avslöjar jag i fredagsintervjun hos fina nystartade Northforkstories!
