En liten ängel

Det märkligaste hände när jag skulle in till sjukhuset förra veckan. Berättade om hur det gick till i extrapodden men ville ändå skriva en rad om det, för det var verkligen… Konstigt. Och det är trots allt Kristi himmelfärds dag idag!

Redan dygnet innan operation skulle jag skrubba och tvätta hela kroppen med descutan, alltså bakteriedödande hudrengöringsmedel som används för att förebygga infektion vid operation. Supernoga, förstås. Mellan tårna, rubbet. Ja, ni vet, inget slarv liksom. Bort med allt nagellack, förstås, och kvällen före av med alla smycken. Kröp sedan ner och sov i ren pyjamas, rena lakan, för att kliva upp klockan sex nästa morgon, tvätta hela mig i descutan EN gång till, sedan i rena kläder och iväg till sjukhuset.

Väl inskriven på operation fick jag byta om till sjukhuskläder – och sedan EN sista tvätt och skrubb av benet och foten. Tänker att det kan liksom inte finnas minsta lilla smutskorn kvar nånstans nu. Står där i min stora pyjamasskjort-liknande kreation och känner nåt under stortån på foten som ska opereras. Där har fastnat en liten platt guldängel, ni vet en sådan där som är som en ”paljett” nästan, fast lite större, från barnens pyssellåda…

Ännu konstigare? Att jag för nån vecka sen HÄR pratar om änglar och om norska prinsessan Märta Louises änglaskola, och berättade om hur det gick när jag fick min (tydligen ganska stökiga, stressade) aura avläst av prinsessan och hennes kollega Elisabeth Nordeng.

Där och då, just innan operationen, var jag orolig och kände mig ensam och himla utlämnad i hela situationen – men den lilla ängeln från barnens rum, under foten, fick mig förstås att le. Även om jag naturligtvis måste trampat in den där, när jag tassade in till dem på morgonen och pussade dem hejdå. Men ändå. Åh, detta skulle jag berätta för barnen sedan och det kommer de tycka är kul. Eftersom jag skulle sövas strax därefter och inte hade min handväska eller nåt, så kunde jag ju inte ta med den. Så jag la helt enkelt kvar den på handfatet. Tänkte att den kanske kunde få nästa person att le också, innan den städades bort.

KOMMENTERA GÄRNA! Nån annan som varit med om nåt liknande?!

20 reaktioner till “En liten ängel

  1. När jag skulle gå och ta farväl av min lilla mamma (alltså se kroppen) stod det en bil parkerad på gatan utanför (parkeringsförbud) med min mammas initialer (hon använde sina initialer mycket!). För mig kändes det helt klart som ett tecken från henne (för inte sjutton fanns min mamma kvar i den döda kroppen!).

    Gilla

  2. Vad underbart att du såg din skyddsängel. Jag tror att vi har skyddsänglar som ställer upp när vi behöver det. Krya på dig bästa Ebba💞💞

    Gilla

  3. Har upplevt hjälp och stöd från änglar mer än en gång i livet. Tycker liksom prinsessan att det är lika naturligt som regn och solsken. Fint att du fick din änglahälsning just när den behövdes.

    Gilla

  4. Aha – Johan har blivit Shaman… Ja allt går att sälja med mördande reklam även ”änglamakerskor”

    Gilla

  5. Det var nog ditt skyddshelgon som talade till dig. Jag tror att nästa person också behövde ängeln, klokt att du delade med dig. Hoppad din operation gick bra. Kram Ywonne

    Gilla

  6. Vår verklighetsuppfattning och upplevelse av världen är begränsad. När vetenskapen löser en fråga uppstår lätt 10 nya frågeställningar. Något/någonting är verksamt som vill oss väl! Vi vet inte vad det är, men det finns- ger sig till känna när vi som bäst behöver få tröst/trygghet av något slag Hoppas ditt tillfrisknande med foten framskrider! KRAM

    Gillad av 1 person

  7. Hej Ebba! Själv har jag en stark kristen tro och kan dela med mig av något jag var med om för tio år sedan. Jag befann mig utanför Linköping ute på landsbygden. Det var en mörk novemberkväll och jag var ute och gick en liten promenad. Jag hamnade bredvid ett fält och just där, några hundra meter från byn, fanns det ingen belysning. Himlen var klar och jag stod och tittade upp mot stjärnorna. Det var rysligt vackert och jag var just där och då väldigt ledsen och kände mig så förtvivlat ensam. Jag längtade sååå efter att få träffa någon att dela livet med. Det fanns en kille, men han hade ju sagt att han inte var intresserad. Så jag var helt enkelt hjärtekrossad på ungdomens vis. Iallafall, när jag stod och tittade upp på stjärnorna bad jag en tyst och något desperat bön ”käre gode Gud, OM jag kommer att träffa någon att dela mitt liv med, snälla visa mig ett stjärnfall nu”. Strax därpå fick jag se ett stjärnfall. Och strax efter stjärnfallet hörde jag ett vildsvin grymta någonstans bakom mig i mörkret. Jag frös till is och tänkte att nu kommer jag att bli överfallen av ett vildsvin och DÖ ute på en liten landsstig. Men sen kom jag på att jag hade ju fått ett stjärnfall som sa att jag kommer att hitta mitt livs kärlek, så ikväll kan jag ju iallafall inte dö. Jag vände mig med näsan mot byn och började lugnt gå tillbaka. Vildsvinet stannade där bakom mig i mörkret och jag gifte mig så småningom med killen som initialt hade krossat mitt hjärta. Idag har vi fyra barn ihop och jag tänker ofta på den där novemberkvällen.

    Hoppas att du mår så bra du kan må och att återhämtningen går framåt 💕

    Gilla

  8. Vissa saker kan bara inte förklaras. De är för fantastiska for att vara en slump. Universum säger till dig att allt kommer att gå bra och kanske att du har en eller flera skyddsänglar. Stor kram!

    Gilla

  9. Hejsan Ebba allt gick väl bra, å du nu får vara hemma å villa upp dej, med familjen
    Å du får en ny Ängel under foten ha de nu så fint vi hörs när du har lust Med vänlig hälsning Kjell-Arne i Bjuv

    Gilla

  10. Det var helt klart ett tecken, har också en historia på det temat.
    Vi väntade vårt första barn 2007 men tyvärr dog han i min mage i v37, när vi efter en tung tid äntligen fick ett syskon till vår ängel i januari 2009 och kom hem från BB flög en citronfjäril runt i köket. Har aldrig, varken före eller efter detta, sett en fjäril i januari så jag såg det som ett tecken från honom, vår ängel.
    Krya på kram från ett soligt Gbg

    Gilla

  11. Hej Ebba!
    Tack för att du delar med dig av livet i ur och skur.
    Tänkte på det du sa i din podd om att vara rationell, ibland kan man undra
    vad som är mest rationellt?! Att tro på att allt detta vi har omkring oss av skönhet, kärlek mm uppkommit från ingenting eller om det som fanns från första börja var kärlek och en vilja att dela med sig? Jag har landat i att det måste finnas någon som ville oss alla. Är mer rationellt i mitt tycke!
    Önskar dig fina dagar trots omständigheterna.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s