Hej och ett kollektivt tack för alla kloka, omtänksamma rader här i bloggen, i mailen och på Instagram. Tack också för fina ord om veckans personliga Säker stil-podden, som fick bli hemifrån i min sjuksoffa.
Efter sju dagar i sträck hemma i soffan med (väldigt) mycket sömn, väldigt lugnt tempo, återhämtning – har inte ens orkat prata i telefon när de närmaste ringt (förlåt ni snälla som försökt ringa) – så känner jag mig starkare. Sån underbar känsla, efter en sådan här vecka. Viruset gav med sig i början av veckan, febern är borta och framför allt: Sådana här dagar ger en viktig tid att fundera över de sorgligt skithöga kraven vi ställer på oss själva. Och vilka man kan sänka lite grand. Men det är OCKSÅ svårt. För jag är är rätt okej på att säga nej, rätt alright på ”good enough”. Inte heller är jag mamman som tycker att ALLT måste vara så himla perfekt jämt, barnen får färdiga pannkakor till matsäcken, makaroner till middag, pizza när orken tryter och jag prioriterar då rakt inte min träning, mitt sociala liv och nån slags perfektion hela tiden. Herregud, nej. För mig har det nog helt enkelt blivit för mycket under några månader, som kulminerade i en sjukdom och en krasch. Ryggsäcken blev för tung att bära.
En kompis skrev så himla klokt till mig, att en sådan här liten krasch är jobbig. Vi är alltför många som hamnar där. Vedervärdigt nog många som blir allvarligt sjuka på kuppen, så sjuka att det absolut inte räcker med sju dagars fullständig vila. Men, skrev hon, det KAN också bli en av livets viktigaste läxor. Så sant. Jag tror och hoppas det. Jag ska försöka bli bättre på att lyssna på kroppen (innan den måste vråla: Ebbaaaaaa). När stressen bokstavligen kryper och kliar under huden måste jag ha återhämtning. Sluta boka in de mest orimliga dagarna. För jag vill inte krascha – men jag vill inte lägga om livet helt. För jag älskar det jag gör, ibland för mycket. Som någon skrev, ibland grejar inte kroppen att man har för roligt, hela tiden. Men jag brinner för mina projekt, för mitt skrivande, för nya boken, för Säker stil, för nya idéer som kan inspirera, sprida pepp, glädje och eftertanke.
Men – jag ska försöka tänka på de här dagarnas återhämtning som min kropp ropade efter, och istället få in det oftare. I vardagen. Sänka axlarna. Tre djupa andetag. Titta på schemat och tänka: Ansträngning, sen återhämtning. Ansträngning, sen återhämtning. And repeat.
Imorse kom mamma och pappa till huvudstaden, för en sedan länge planerad långhelg – barnen har gjort en lååång lista på allt kul de ska hitta på med mormor och morfar (påskris, mysbricka, baka födelsedagstårta till Ernst, lära Ernst blåsa ut ljusen…) och Johan och jag åker till London, eftersom jag har ett möte där på måndag på dagen. Det blir lugna promenader, körsbärsblommor, vårt favorit-frukostställe, sitta länge i solen med en bok och faktiskt också välbehövligt att hinna prata. Kanske kan man också hoppas på en kunglig liten baby i helgen också?
Så lycklig för din skull E.!
Du vet när någon blir så där däckad så går mitt försvar igång direkt. Men kanske än då bidrog alla bloggsvar du fick till ditt fina eftertänksamma resonomang nu.
London, härligt med mannen 👍
Best of luck 🍀
Mona
Heja dig! Och så härligt med vår i London! Tack för du delar med dig, bra påminnelse om vikten av återhämtning även för mig!
Ja, så oerhört viktigt. Livsviktigt, typ. Kram! Och tack!
Jösses Ebba, tack att du delar med dig.
Jag läser och gråter en skvätt. För din skull, men också för min egen skull. Känner igen mig till 100%.
Påtal om att missa presenter till lilla Ernst så är det inget han kommer minnas tänker jag. (Förutom att det nu finns på pränt i bloggen. Se till att radera inlägget när han är läskunnig..) och kanske till 3-års dagen kan någon annan vuxen i familjen också tänka på presenter. Så kanske det är redan. Men min erfarenhet av stress och ”att göra listor” är att mönstret lätt blir att det är jag som ska göra alla punkter. Kanske något för en praktikant till och med 😂 ta hand om dig och njut av London!
Vad skönt att höra ifrån dig och härligt att vilan ger effekt. Hoppas att du får en riktigt fin helg i London! Vill ge dig en STOR eloge för att du väljer att vara såpass öppen angående din ”krasch”, det hjälper mig och med all säkerhet många andra också. Om vi kan hjälpas åt att prata mer om de här sakerna så vågar fler öppna upp sig och då kanske vi gemensamt kan sänka den där ribban lite grann.. eller snarare tror jag att det handlar om att man KAN köra på, fullspäckat schema är okej i perioder men absolut inte jämt – och det är de där återhämtningsperioderna emellan som det sällan pratas om. Stor kram till dig!
Skönt att du känner dig bättre, mitt tips är att boka in mötesfria dagar i kalendern … lättare sagt än gjort.
Ja, det är ju PRECIS så! Lätt att säga, sen ser man den där lockande blanka dagen och tänker att DÄR klämmer jag in det där mötet… Kram!
Tagande om dig Ebba. Duär det viktigaste i ditt liv!♥️
Tack för att du delar med dig ❤ så bra podd igår som alltid !
TACK! Kram!
Åh vilken bra timing med London! Njut av varandra och skön sömn!!! Och lyxen att prata bara vuxenprat, haha!!
London väntar med underbart väder och massa magnolia och körsbärsblom! Stod i lekparken i t-shirt idag. Njut🌸
Hej Ebba.
Så tråkigt att du kraschade, men också ganska väntat…
Som läsare av din blogg så verkar det nästan vara bra (?) att du stressar ( som jag har läst in minst ett år). Jag läser ofta i din blogg hur stressad du är, det blir liksom nutidens skryt. Själv blir jag helt matt å dina vägar. Mitt tips är: det är inte coolt eller ”duktigt” att stressa, inte någonstans. Vet inte om du ser det själv? Att rafsa ihop födelsedagsfirande ( om du inte glömmer) julfirande osv gör att jag som läsare bara vill skrika rätt ut. Coolt är det om du höjer dina arvoden och jobbar mindre, njuter av dina gosiga barn, man och livet. Det Ebba, är det som är avundsvärt. Ser att du har samarbeten med allt från kök till porslin, frimärken, kläder. Stilkväll på Fältan ( Herregud, jag hoppas att du dunkar in pengar där- annars tidsödande…).
Njut av livet helt enkelt.
Svar till ”JA”: Kunde inte sagt det bättre själv. Håller helt med Dig!
Fina du! Vill bara skicka en styrkekram. Hoppas att du kan finna tid att andas. Jag har inga råd, men jag har reflekterat över att ”hur hinner och orkar hon, jag som är helt utmattad av jobb, hålla liv i ett distansförhållande och kämpa för att ge mina gamla föräldrar en fin ålderdom”. Det är ändå inget mot ditt tempo och alla bollar du ska hålla i luften! Krya på dig, ❤️
Min erfarenhet är att man behöver hinna bli lite uttråkad o rastlös då och då för att veta att man vilar tillräckligt. Man måste liksom acceptera att vilan inte bara känns positiv. Att det går lite för långsamt för ens smak ibland, är en del av ett balanserat liv.
Så skönt att höra att det sakta vänder för dig Ebba. Så klokt du reflekterar också. Den där balansen, den är inte lätt att få till… Kämpa på, du inspirerar alltid 💙
Fast du, det här var inte ”ett varningstecken” eller ”en signal om hur viktigt återhämtning är”. Det här är inte något du kan säga var en tankeställare och ”en läxa”. Är så trött på att folk ska försöka vända allt till något positivt. (Herregud, någon skrev att du borde skriva en bok om detta. Finns det något mer osmakligare och sorgligare än folk som gör karriär och försöker tjäna pengar på sin egen utbrändhet?)
Det här var ju kraschen, inte en varningssignal utan den faktiska krashen. Det är inte normalt att bryta ihop så där som du beskrev – du har ju kraschat nu så sluta säga ”jag vill inte krascha”. Du har ju redan gjort det.
Och jag vill bara påminna om att varje gång människor hamnar i en sån här krasch så skadas hjärnan och stresstålighet och arbetskapacitet minskar. Permanent! Man kan inte bara vila en vecka och köra på, hjärnan skadas för alltid! Och man blir mer och mer känslig och får svårare och svårare att hantera normal stress.
Vilken underlig kommentar. Det ar val upp till varje manniska (och kanske dennes familj och eventuella lakare) att veta om de ”krashat” eller inte. Och det ar klart att man kan grata av stress och bli sjuk i nat konstigt virus utan att vara utbrand. Pa somliga som kommenterar har verkar det som att de inte nojer sig forran Ebba ar utbrand pa riktigt och maste sluta helt med det som faktiskt verkar gora hennes liv harligt (om an stressigt) – kul jobb, fint familjeliv, mycket vanner. Och det ar val superbra om nagon som varit sjuk kan tjana pengar pa att beratta for andra om sin sjukdom?
Ebbas man fick sparken från Adlibris- såklart är det orsaken till kalabaliken i Östermalmshemmet
Mycket bra skrivet!!!!!!!!!!!!
Jag bävar när jag läser din lista på vad allt du skall göra Det.går inte att hålla på som du gör!!!!!!!!!!!!
Bom, krasch direkt!!!!!!!!! Du har kraschat redan!!!!!!!!
Ta det lugnt innan du ”går in i den berömda väggen” och kanske blir sjukskriven mycket länge, länge.
Tänk efter innan det händer!!!!
Bara ett gott råd!
”Fia”
Hoppas du tittar i din almanacka och stryker lite så du hinner andas! Var rädd om dig!
Mvh Martina
En ide till inlagg skulle kanske vara att be om lasarnas tips for att sanka de beromda kraven? For jag tror att det ofta ar det som far oss att tippa over in i stressdimman; att man hela tiden vill se till att allt blir sa himla bra och piffat. Att jobbdokumentet ar sjukt snyggt formatterat, att barnens presenter ar fint inslagna, att laga nat nyttigt och harligt till helglunchen, fast man egentligen bara vill ligga i en soffa och chilla. Mitt basta tips for att fa ner stressen utan att kompromissa med kompistid ar att bestamma mig for att det ar helt ok – tom harligt – att bjuda pa kopepizza och gott vin nar kompisar kommer over. Noll tid for fix, massa tid for hang. Om man far feeling och vill stilla piff-lusten sa kan man riva over lite basilika, hehe.
Den enda idé som krävs härinne är ÄRLIGHET från bloggaren själv.
Den har lyst med sin frånvaro sen starten.
Falsk fasad presenteras i kommersiellt syfte – på stilikonen Emilia de Porets bekostnad.
Utan henne vore ostiliga Ebba fortfarande kvar även i sociala medier. Ja hon syns ju dagligen IRL
”Säker stil” är enbart Emilias verk.
Medan Ebba slår blå dunster i sina följare – för att därefter ”kill them with kindness” som opponerar sig mot den falska – men lönsamma fasaden.
Malen Kleberg sparkas av Adlibris. Där ligger orsaken till bra en bra timad ”utbrändhet”
Otäck falskhet . som tyvärr har massor av blåögda lättblåsta brudar.
Borde leta mig till rätt ställe för att kommentera detta, men livet går i ett med en 8-månaders som vägrar äta annat än på mamma och en 2,5 åring som vill vara näranära alltid, och bara 4 veckor innan dags för jobb igen.
Men ville titta in för att säga: sjuuukt gott barnmatsrecept som du lagade till i Finland! Bebis spottade inte ut varje tugga och modern smakade med glädje för att visa hur gott det är.
Yey dig, du gör så mycket så bra, hoppas du får höra det ofta. För att orka vara på topp behövs såklart vilan, men allt det vet du. Kram till dig och ta hand om dig.