En annan sida av julen

Så tänker man att – ja, minstingen sover inte och ja, det håller på att driva mig till vansinne. Ett trött, glåmigt, irriterat vansinne. Ska läsa kommentarerna noga, kanske sitter nån inne på lösningen. Måtte det vara så. Öroninflammation är det inte, det svängen körde vi för två veckor sedan, puh…

Men tänker också på alla de som har andra problem såhär i juletid. Som inte får det att gå ihop till barnens efterlängtade julklapp. Eller till att äta något extra gott på julafton. Hade äran att få belysa frågan med barnfattigdom i Sverige och lyfta fram en fantastisk organisation när jag ledde Nyhetsmorgon Söndag, nämligen Giving People. En organisation som kämpar för att hjälpa barn i Sverige som lever i fattigdom. Barnfamiljer som är på väg in i fattigdom och lever på marginalerna.

Akut hjälp med matkassar, blöjor, varma vinterskor kan de – tack vare hjälp från sådana som du och jag – nå fram med på bara ett par dagar. Men ibland också en biobiljett inför ett lov. Som kan betyda så mycket. Kanske bota något av utanförskapet och ontet i magen när klasskompisarna pratar om alla roliga aktiviteter de ska göra på lovet. Oron. Över att inte ha något att berätta när man kommer tillbaka till skolan. Att behöva hitta på, eller bara hoppas att ingen frågar. Och att vara hungrig, eftersom det inte blir någon skollunch på många, långa dagar, när det är skollov. På Giving Peoples Facebook-sida strömmar ärenden in just nu. Ensamstående tvåbarnsmamman med högar av räkningar vars 2-åriga dotter önskar sig en docka av tomten, eller 7-årige pojken i Malmö vars mamma så gärna vill ge honom Lego. Och julmat. Man kan hjälpa direkt, genom att anmäla sig till ett ärende, eller så swishar man till julinsamlingen de gör, som går raka vägen till kassar med julmat.

5A1A0334.jpg

Det finns ju så mycket gott och viktigt att skänka en peng till. Men ville ändå tipsa om detta. Och nu BANNE mig tycks han sova därinne i sin lilla säng, min älskade Ernst. Är det nu jag klappar ihop datorn och går och lägger mig? Ja, nu GÖR jag det. Illa kvickt…

Kommentera gärna!