Nu sitter jag i sovrummet i sängen och njuter av en liten lugn stund – eller en ganska lång faktiskt! Jag vaknade och hörde 6-åringen fixa runt i köket med ”en liten bricka med smörgås och kaffe till mamma”. Med Johans hjälp såklart. Låg kvar och drog mig i sängen. Sedan kom en extremt glad, randigt pyjamas-klädd rufsig 6-åring in här för en stund sedan med brickan skakigt balanserad i händerna…
Gladast av alla över att syskonen är hemma var ändå Ernst. Det var liksom nästan för mycket för hans lilla kropp, så lycklig!
Andra saker man blir lycklig av – att släppa greppet om datorn fredag eftermiddag (fast man borde maxa sista jobbtimman) och sticka iväg på en promenad runt vackra Djurgårdskanalen med en peppande kompis. Prata om allt från porslin till livet och likes.
Ibland – ofta – är ju den där promenaden för att rensa huvudet bättre än den sista jobbtimman. Naturligtvis lyxigt, men en lyx jag unnar mig på tok för sällan! För att hinna slängde jag i mig sallad till lunch på en kvart, så värt det. Det är också ett ganska ensamt jobb ibland, så jag uppskattar verkligen vänner som delvis är lite i samma värld och bransch.
Nu bryter barnen ihop därute, bråk om reglerna i Uno låter det som – måste rusa! Och sen iväg och klippa pojkarna, handla väggfärg till kontoret som måste målas om på grund av en stor spricka i väggen. Snyft. Men tänkte passa på att köra en ljusare färg i alla fall, så blir projektet liiite roligare. Helg, here we go!
Så givande att få läsa din blogg! Hjärtevärmande att läsa om din sexåring och lille Ernst glädje!
TACK! Vad fint att höra! Kram!
Det där med att få något så fint som frukost av sitt barn är ändå vardagslyx i stora mängd. Jag minns när min numera tonåring gjorde sådant för mig, den där glädjen i att känna sig älskad. Det gör jag fortfarande men nu sover han till till 10-11 på helgerna, vilket inte riktigt är samma tider som hans mamma som vaknar vid 6:30 😉