Nej, kan INTE säga att motivationen var på topp imorse när jag cyklade iväg till gymmet. Suck, Har känts svajigt senaste veckorna, i en månad nu egentligen. Sedan min födelsedag faktiskt. Och jag blir så vansinnigt rädd att tappa det. Att trilla tillbaka i gamla hjulspår, att bara tappa allt jag kämpat så hårt för. Att tappa det går ju minst sagt enklare (och snabbare…) än att bygga upp det. Jag vet att det kanske inte ser ut så, när man följer mig. Vaddå, hon tränar väl typ jämt?! Vad gnäller hon om nu då?! Jag vet, jag vet. Jag GÖR det ju. Jag kommer iväg till träningen. Klämmer in tennis och till och med padel. Jag älskar det och känner mig så himla stolt och glad över att vara en piggare, starkare version av mig själv. Men inom mig… Gnager osäkerheten och jag känner mig svag. Såhär är ju livet. En härlig bergodalbana. Nu behöver vi nog alla kanske bara en dos vårljus, ny energi och fågelkvitter. Så ska nog den där motivationen komma tillbaka.
För mig handlar det också om att acceptera mitt ”nya” jag. Att inte kunna ta en komplimang utan attskoja med folk om att ”äsch, snart är jag tillbaka i gamla vanor igen”. För det är ju bara ett sätt att skydda mig själv, att bygga upp en sköld, att bädda för att jag KOMMER trilla dit igen…
Ja, ursäkta ett mycket svamligt inlägg här – men behövde bara få skriva av mig om detta. Jag förstår ju att motivationen går upp och ner, genom livet. Rationellt, så fattar jag det. Det går upp, det går ner. Sen upp igen, förhoppningsvis? Såhär är det. Det som kallas livet, som bör levas här och nu, varje dag. Måste bara lära mig att hantera svackorna!
Är det inte dags för påsklov åka till Skåne och bara vara.Ta en paus från 🏋️♀️ och vara med familj och hitta motivationen igen.Miljöombyte från stad till landet.
Är du ironisk? Hade hållt med i normal-tider, men nu skulle det ju vara dubbel-fel med både inomhus-träning och resa. Hjälp….
Hej!
Jag förstår dig precis. Viljan och kämparandan finns men så trillar man dit och våndas. Själv har jag gått ner 18 kg sen i April och vill ner tio till. För att må bra helt enkelt sen att det finns ett mycket större utbud av härliga kläder gör ju inget 🙂
Jag har tänkt en del på detta och vad som motiverar mig. Brukar fundera på det varje dag faktiskt för att hålla glöden uppe men är snäll mot mig själv när det inte går så bra. Jag ser det som en ”bump on the road” eller en liten dikeskörning. Upp igen….
Det som också motiverar mig är att jag vet att det finns många som tycker att jag är ”duktig” men som tror att jag kommer att gå upp allt igen. För det gör ”man” ju. INGEN kan hålla ut och hålla i.
Men jag ska fasen bevisa motsatsen! Fy tusan vad bra vi är! Heja oss!
Kram
Helen
Jag brukar alltid tänka att det är bättre att göra något än inget alls. Känner jag verkligen inte för att träna en dag som det var planerat så brukar jag istället gå en lång promenad eller göra några yogaövningar. Det är ju inte hela världen om ett träningspass inte blir av. En annan vecka kanske du känner för 5-6 pass, låt det då vara så (säger inte att detta inte är gjort utan dåligt samvete men det får man jobba på).
Det viktigaste är att det finns balans i livet men om vågskålen tippar lite mer åt ena eller andra sidan i en vecka så får det vara okej. Man är ju bara människa 🙂
I inlägget om din nya färg (snygg!) bar du en så fin veckad kjol. 💃👗Får man fråga vilket märke det är?
Tror den är från Arket 😊
Åh tack! Jag får kolla!
Tur att du inte har större problem. Tänk så.😁
Hej Ebba! Tycker du skrev så fint om Ernst och åren som går med tacksamhet, istället för att känna press.
Har också tre småbarn (6, 5 och 1,5 år) och blir bättre och bätte på att känna ”good enough”-känslan.
Den är befriande och jag uppskattar och tycker om att se glimtar av den hos dig också. Att tex bebisbubblan inte bara är urgosig utan också kan vara mjölkstockning, ångest osv. Att ännu ett födelsedagsfirande inte blir press utan blir bra ändå med exempelvis hemmapimpad köpekladdkaka. Att det är de träningarna som blir av som räknas, och inte ångesten för de som inte blev av.
Summa sumarum: Allt blir bra! Kram!
Du kanske ska lägga in vilodagar, en eller par i veckan..? Du kör ju på med rätt många pass i veckan, kanske ska ändra upplägg..? Bra jobbat i alla fall, kämpa kämpa!!!
Håller med, tex att träna på lördag eftermiddag och sen på söndag morgon/ förmiddag ( som du flera gånger skrivit att du gör) kanske blir lite tungt i längden? Och att ”klämma in” pass med tennis och paddel kanske inte är det bästa?
Jag tror också att ribban ligger för högt nu? Du hade en realistisk målsättning men nu någotslags pass nästan varje dag? Orken tryter och tiden för annat värdefullt krymper? Bara frågor, ingen fakta/erfarenhet 🙂
Du kommer klara det! Ibland kan det faktiskt vara läge att ta bort ett träningspass/v om man tränar ofta som du och tappat lite motivation. Lycka till!
Jag tror att det är viktigt att lägga in korta träningsfria perioder ibland. Man måste få lite återhämtning både fysiskt och psykiskt Om man faktiskt planerar in 5 träningsfria dagar då det är förbjudet att träna så längtar man efter att få komma igång igen sen och kroppen får bygga upp sig under tiden. Promenader kan man fortsätta med och att se till att få i sig bra stärkande kost.
Det är mitt tips! Heja dig!
Hej,
Skulle verkligen vilja tipsa dig om att träna lite mindre och vila lite mer, för att orka i längden. Träning bryter ju ner kroppen och det är lätt att överträna, särskilt om man inte får tillräckligt med sömn och mat. Ibland är det hälsosammaste att ta en Day off och äta chips i soffan. Ta hand om dig! 🙂
Hejja dig och din svacka! Jag tränar oxå regelbundet och får ibland svackor, men det är bara mänskligt! Dessutom blir det så mycket roligare när du tagit dig igenom den och känner att du är ganska duktig även med svacka!
Hej!
Jag tänker så här, livet är livet! Du har gjort en jätteförändring av din livsstil och du är en kvinna i karriären med barn och familj och allt vad det innebär. Att det inte skulle komma svackor är mer osannolikt, så då blir mindset kring det du gör viktigt. Börja med att inte förminska den förändring du gjort! Du är en tränande person- men då måste man också vara en vilande person för att få resultat!
Våga vila i det!
Allt det här kan du tänka själv, men våga lita på det också! Du kommer inte tappa det!
Kram 💕
Förstår dig helt o hållet! Är också så rädd för att ”trilla dit” igen. Men försöker tänka varje gång att det är okej att ha svackor och att har jag hållit på så länge så kommer inte en svacka att stoppa mig. Har även tänkt att det är i svackorna man kanske ska testa något nytt sett att träna på. Heja dig!!!
Heja dig! Har också tagit tag i kost och träning och kommit i bättre form än på mycket länge. Så skönt! Känner igen känslan av att man tror att man ska falla tillbaka, särskilt att man nästan tror mest att andra ska tro det.
Spontant så tycker jag du försöker klämma in lite väl många pass, särskilt när du slänger in extra paddel och tennis. Prioritera vila och vardagsrörelse bara vissa dagar, så känns det nog bättre. Och åk till Falsterbo i påsk, det ska jag göra 🐣. Havet och ljuset och lugnet där brukar göra underverk tycker jag!
Vet att det inte gör stor skillnad men vill bara säga att vi är fler som kämpar. Vi kämpar tillsammans även om det inte märks. Men man får också komma ihåg att det är okej. Bryta ihop och komma igen. Men man kämpar! Kram
Söta Ebba! Det här visar ju bara att du är också bara en människa, precis som alla vi andra!
Var inte så hård mot dig själv. Kom ner till Näset igen! Där verkar du kunna andas hela vägen ner i magen och finna din kraft igen..
Hej Ebba,
Som många ovan skriver så är det lika viktigt med vila och återhämtning som med träning! Förstår att hjärnan säger att du bara måste köra på med tennis, padel, the placex2, träning med Jeanette samt powerwalks, men testa att ta 7-10 dagars HELT fritt från ”planerad” träning och OJ vad du kommer komma tillbaka med energi, men framför allt kommer du känna dig starkare än någonsin! Jag lovar dig detta!
Hej du fina Ebba! Tack för att du gör det du gör. Du inspirerar och delar med dig av motgångar så att folk kan känna igen sig och inte känna att de är ensamma med samma känslor. Något jag blir peppad av när jag hamnat på en tråkig träningsbana är att prova något helt nytt bara för att chocka systemet lite. Kanske klättra, rida, crossfit eller Barry’s bootcamp kan ge dig en positiv kick? När man hamnar där i svackan kan det verkligen ta emot att prova något nytt men släpa iväg dig själv med en kompis och bara kör som du brukar säga. Jag tror på dig! ❤️
Hej, förlåt vill inte låta elak och kunna bättre än dig själv hur du mår. Men alltså du har ett fantastiskt bra liv, varför inte bara ta det lugnt där du känner dig stressad? Jag vet folk som bor i stan har högre krav på sig, på alla plan. Många är rika/höga positioner/ aktiva fysiskt/barn på flera aktiviteter etc men varför egentligen??? Varför ska vi medvetet/omedvetet jämföra oss med andra och springa fortast?
Förstår så väl känslan. Att man när som helst kan tappa styrfart. Tappa rutinerna. Falla in i gamla hjulspår. Rädslan är stark då man vet att det faktiskt kan hända. Tog lång tid för mig att lära mig att inte ”släppa allt” bara för att det känns svajigt och rutinerna är på hal is. Vill bara säga till dig att du behöver inte vara på topp och det är ok att rutinerna inte är helt med dig. Kämpa istället för att behålla en ok vardag med sömn och någorlunda bra kost. Släpp inte allt. Då kommer du komma tillbaka snabbare i rätt hjulspår med träning när det känns lättare. Förstår du vad jag menar?! Hoppas det! Heja dig!!!!
Heja dig, vilken prestation du gjort! Jag är peppad, kanske kan också jag?! Du kommer inte tappa det, har man en svacka så får det bli good enough den veckan. Snart är våren här med full kraft och då kommer energin tillbaka. Du är bra, glöm inte det! Många kramar!
Så hög igenkänning! Tusen tack för att du delar med dig! 🙏❤️
Acceptera att svaijet är en del av det och att det inte betyder att du ”trillat dit”. Våga ta paus en vecka, ge kroppen lite vila, annars kommer den tvinga dig genom sjukdom, skada etc. Och lova dig själv att sen plocka upp det igen. Det kommer att ge tillbaka suget, och ge dig mer hållbar, långvarig livsstil. Fundera om det är hållbart att träna 5 gånger i veckan, jobba mer än heltid och vara närvarande med familjen. Någon gång blir det också en stress för kroppen.
Du är så himla fin och genuin. Jag håller inte med dig alla gånger, men du är ALLTID mänsklig. Heja dig.
Du kommer ju att fortsätta på den här banan med din träning, just eftersom du är medveten om att det är lätt att trilla av banan. Vi alla har sega träningsveckor. Det är normalt. Sen vänder det igen. Lycka till med allt.
Hej Ebba! Du är så inspirerande även när du delar med dig om dina svackor. Det är mänskligt att inte vara på topp och prestera 24-7! Heja dig! Kram!💖
Tror också du har lagt ribban för högt! Kropp och själ behöver vila och bara vara – DET är hälsa! Fem pass eller mer och 70 000 steg i veckan som du säger du ibland får gå framför tvn på kvällen för att få ihop låter otroligt stressande och inte sunt. Snälla var din egen bästa vän och var snäll mot dig själv. Om inte du tar hand om din kropp och själ vem gör då det?! Att vara sund innebär INTE att pressa sig till träning i ur och skur. Vi behöver mycket återhämtning och bara vara i dagens stressade samhälle. Annars brakar vi till slut.
Även om du skär ner på några pass/veckosteg är du ändå oerhört aktiv, så don’t beat yourself up! 🙏🏼Efter livsstilsförändringen har du ju gått ner en del i vikt och ibland får man nästan känslan av att du är livrädd för att gå upp lite om du inte tvingar iväg dig själv på den där träningen eller om du väljer att äta något sött eller kolhydrater. Det är inte balans och inte en sund livsstil att inte tillåta sig själv att välja vilan och slappandet före träningen eller bullen framför salladen. Ibland, inte alltid, men ibland ngra ggr i veckan kan man unna sig vila och kolhydrater utan att vara ohälsosam. Det var så jag själv hittade min balans när ja väl tillät mig det. Och intressant nog hade ja då även lättare att hålla vikten. Även själen behöver sitt med vila och godsaker samt som någon ovan skrev, vilar man inte tillräckligt mkt så bryter träningen ner mer än den bygger upp – även psyket och särskilt i långa loppet. Det är där du är nu.
Kunde vara en idé att jobba med en terapeut kring att hitta en lagom balans och att vara SNÄLL mot dig själv och tillåta dig själv att vila och äta gott och ändå tycka om dig själv. PT:s, träningsfolk och dietister ser oftast mest till den fysiska hälsan men kropp och själ går hand i hand.
Sen en grej till, 70 000 steg i veckan är ju jättemkt bara det och promenader som motionsform ska inte underskattas! Dessutom bra för viktnedgång vilket verkar vara ett mål för dig. Träning behöver inte vara stenhård för att vara bra. Du är 3-barnsmamma och jobbar heltid (säkert mer) och när ska man då ens hinna med så mkt träning och varför så otroligt MYCKET?! Att gå 10 000 steg tar ca en timme, det är alltså 7 timmars gående i veckan! Redan det är mycket och att gå ned till 1 eller kanske 2 träningspass i veckan utöver promenaderna gör dig ändå till en otroligt aktiv person! Var inte så hård mot dig själv.
Varje säsong får jag en sån svacka, har dock kommit på att ganska omgående ge mig själv lite space från mina dagliga rutiner då, brukar boka in mig på spa i tre dagar. Unna mig de bästa och mest passande behandlingar, samt god mat och dryck. Bara för att få ett perspektiv på vardagen och alla rutiner. Det är mitt allra bästa tips till dig❤️.
Du är en sann förebild så inspirerande och visar att du mänsklig. Genuint fin människa är du🦋
Jag tror att du borde sätt upp en rimlig lägstanivå som du är NÖJD med och hålla dig till den en period så att du får längta efter att träna igen. Och fundera över vilka mål du har med träningen och skala bort sånt som inte leder dig mot dem.
Tycker att du är modig och stark – kämpa på!
Jag gjorde samma resa som du för några år sedan. Men sen tappade jag det precis som du beskriver. Jag hade köpt så fina kläder och kände mig så snygg och stark. Senaste året har jag gått upp lite mer än hälften och inget passar. Så håll i Ebba!!! Det är så jäkla jobbigt nu och jag har så svårt att komma igång igen. Vill bara ligga i soffan och äta godis. Men jag följer din resa och du inspirerar mig massor även om jag inte kommit igång än🤗 Så kämpa Ebba så lovar jag att jag också ska komma tillbaka och kunna må bra och ha mina fina kläder som du och Emilia inspirerande mig att köpa 😍 Bra att du skrev detta inlägg för då kan du få massa pepp att orka vidare och tro att detta faktiskt är det nya normala. Stor kram från en annan Emilia
Man behöver inte motivation för att träna, man bara gör det. Enklare att tänka så. Dessutom är det ingen fara att ta en veckas paus från träning, bara man planerar in veckan därpå. ✌🏻
Tror dagens människor stressar ihjäl sig. Och framför allt TRÄNAR ihjäl sig. Det finns ett talesätt man bör hålla i minnet : ”Måtta med allt”.
Eftersom du genom åren peppat och inspirerat mig så mycket så kommer här några konkreta tips för motivationen. Från en allt-eller-inget och tävlingsmänniska till en annan.
1. Sänk ambitionsnivån för ett tag. Gå dina 10 000 steg per dag. Det räcker långt som grundträning dvs du går inte från allt till inget. Komplettera med något som tar minimalt med tid och ansträngning t ex 10 knäböj, 10 armhävningar, 2 min planka varje dag. Rätt som det är så tänker du ”äsch jag gör tio till”.
2. Strunta i motivationen bara kör. Men då måste du sätta upp lite SMARTA kortsiktiga delmål. För oss tävlingsmänniskor är att hitta balans och må bra i vardagen snarare effekter av mål än mål i sig. Tre pass i veckan året ut känns lite för oöverstigligt när motivationen tryter men kan du istället köra 10 pass på en månad, 500 burpees på en vecka, 6 yogapass på en månad (strunta i andningen, tänkt stretch). Nästa månad tänker du ut något nytt.
3. Fundera över varför det är svårt att komma iväg på den inbokade träningen. Kanske är det för att du just idag, just den här lördagen hellre vill vara ute med familjen i det fina vårvädret. Går det att få in träning/rörelse i det du hellre vill lägga din tid på? Springa en rund med ett barn som cyklar bredvid?
4. Hitta något att se fram emot. Jag brukar ofta boka in mig på en organiserad träningsweekend med en kompis. Då måste jag träna innan, för ärligt, vem vill komma på ett sådant event och vara sämst?
I dessa tider arrangeras det ju inte direkt några träningsweekends men du kanske kan fixa något själv? Bjud in några vänner som i sin tur tar med sig vars en vän. Varje deltagare får planera en övning, du tar med en peppig låtlista, så kör ni ett hårt utmanande cirkelpass och dricker bubbel efter. Eller varför inte dra ihop en padelturnering en eftermiddag?
5. Sist men inte minst, fake it until you make it. Omge dig med supertränare, köp en massa träningsmagasin, berätta för alla om allt du tränar och hur kul det är. Till slut kommer det vara helt naturligt för dig att du är en tränande människa!
Lycka till!
Otroligt bra att börja träna, som du gjort. Jag har gjort detsamma och äta mindre socker med resultat i form av 10 kg ner, oj att det gick blev känslan, nyhetens behag. Nu är jag på väg att inte vara lika flitig men jag bryr mig inte, jag vet att motion är en färskvara finns ingen genväg, det är upp till mig. Kroppen ska må bra, hur den ser ut är inte så viktigt för mig är nöjd med den som den är oavsett vikt. Jag gör det jag känner för och jag känner att jag mår bra av att röra på mig men mår inte bra av att tvinga mig. Du är så duktig som kämpar, men du kan ta det lugnare och det går jättebra, det också.
Att det ska vara så svårt att älska sitt eget ”good enough”, när man oftast tycker att andras är bra? Kan inte ens föreställa mig pressen jag skulle känna om jag vore ”influencer” eller liknande och folk skulle tycka och shamea och det ena med det tredje så snart man delar med sig. Fattar att det blir mycket bekräftelse och pepp också, men ändå. Tycker lifvet och strävandena på egna hörnet är tillräckligt tuffa emellanåt. Med det sagt, tack för att du delar med dig. Du är grym! <3
Du motiverar jättemycket, men jag tror nog att du behöver tänka lite mer på ”hela” dig för få det att funka. Man behöver slappa, inte ha några måste, och även om det är kul, blir det en stress att alltid ha saker att uppnå. Varför ”måste” du träna så mycket? Vad är det som driver dig till den målsättningen? Din steg och 2-3 pass per vecka (oavsett hemmaträning, tennis, PT- pass etc), kanske är fullt tillräckligt för att få något att hålla på lång sikt? Varför ska du säga ja till all träning?
Det kommer att ordna sig!
Jag tycker att du är så inspirerande och det känns också befriande att du skriver om svackorna. Det får en att inte känna sig ensam. Alla dagar känns inte träningen rolig men det gäller att vara snäll mot sig själv, vilket är lite svårt. Kram till dig, du är så inspirerande!
Å. ”Hantera svackorna”. Jag tänker spontant ”acceptera svackorna”. Acceptera och omfamna att vi alla är människor och inte robotar. Att vi måste få pausa från omvärldens och vår egen kravställan på hur man ”borde” se ut/leva sitt liv etc.
Acceptera och omfamna att vi tack o liv växer och utvecklas, förändras och mognar och lär oss förhoppningsvis att bli alltmer autonoma istället för att jaga efter någon sorts idealbild som vi tror att vi blir lyckligare av.
Lycka kommer ur lust och inte ur tvång och måsten. Hamnar vi där får vi pausa och hitta tillbaka till lusten.
Ta hand om dig!
Har hittat till din sida, kommer inte ihåg hur men uppskattar dig och ditt sätt att skriva. Du ger så mycket jag direkt kan relatera till, är själv en tidsoptimist, gillar att träna (i mitt fall främst cykel, skidor, simning och löpning). Och jag har en (o)förmåga att skjuta upp sådant jag inte riktigt vill även om det måste göras. Presterar tyvärr som bäst när jag är under stor tidspress, klart ambivalens om hur jag mår vid sådana tillfällen, ångest över att vara under press men stor tillfredställelse att till slut göra det jag knuffat undan.
Är kvällsmänniska, sitter lätt uppe till efter midnatt, extra jobbigt de dagar jag har något bokat tidigt dagen därpå (fortfarande svårt att lägga mig i tid).
Har två barn, eller snarare unga vuxna, som det är en stor fröjd att kunna hjälpa och stötta. Gillar verkligen att de frågar om hjälp och råd och att de vill göra saker med sina föräldrar.Sånt ger guldkant.
Livet är inte alltid lätt men för mig gläds jag åt att kunna hjälpa och stötta de jag har i min närhet, både som familj och kollegor. Sen att få lite tillbaka nu och då fyller oftast på den energi jag behöver för att må bra. Naturligtvis finns down-perioder men intalar mig att de också behövs för att få nyanser och verkligen kunna glädjas när de passerat.
Så jag gillar och uppskattar verkligen att du skriver om en vardag som jag på något sätt känner som ärlig och sann. Ingen är perfekt och vissa dagar är bättre än andra (och vissa vill man bara glömma).
Tack för att du skriver och ta hand om dig och de dina.
Förstår precis dina känslor. Men jag tror du grejar det. Själv var jag i mitt livs form 2018, tränade 4-5 ggr i veckan och varvade låg och högeffektiv träning. Stark och smidig var jag.
Nu kämpar jag för att hinna med 3-4 pass i veckan då kroppen börjar säga ifrån, en ond rygg och lite höftproblem sinkar mig lite. Men jag känner att all träning som blir av är bra. Även om psyket vill mer. Heja oss!!!
Aldrig kommenterat innan men läst din blogg i flera år! Så bra inlägg, kan verkligen relatera. Tack för att du delar med dig! Skönt att veta att fler har träningsdippar och kämpar på 🙂 du är fin hur du än ser ut men skönt och viktigt med mer energi såklart och att vara bekväm i sin kropp, du vet du bäst vad du behöver.