Nej, detta är verkligen inte ett inlägg som på något sätt förringar slitet med ETT barn. Trust me, jag var nog bra på att gnälla då med! Men – MEN – när man till vardags lever i en karusell av mycket jobb, små tidsmässiga marginaler och trebarnskaos, med den virvelvind det ibland innebär att få ihop allt, så har jag njutit så enormt mycket av de här dagarna. Ja, såhär glad var jag nyss, på lätta steg på väg hemåt med bästa fredagskänslan i kroppen…
Tre hela dagar när Marianne och Klas har varit i fjällen med min mamma och pappa. Och haft det så himla kul i backarna, skidskolan och hemma hos mormor och morfar på Harstigen! Bara Johan, Ernst och jag hemma. Väldigt, väldigt lyxigt – och ovant. Vi har haft så mysigt! Imorse åkte Johan hemifrån före sex för han skulle med tåget till Skåne för möten där idag, så Ernst och jag tog en lugn morgon. Han vaknade halvsju, vi läste ”Mamma Mu” och somnade sedan om i en hög i soffan framför Barnkanalen. Vaknade halvåtta, åt gröt båda två och sen i sakta mak till förskolan där jag lämnade em bubblande glad lillpojke halvnio. Kvart i nio var jag hemma vid skrivbordet, gjorde en kaffe och njöt av livet. Jag kan på riktigt inte minnas när jag hade en sådan fredagsmorgon. Det kändes nästan som att jag hade glömt något, eller åtminstone någon?
Men okej, nu ska det bli väldigt, väldigt kul när de stormar in i hallen här om två timmar. Först ska jag nog passa på att sjunka ner i Klas rum, med Ernst, och bygga legohus med bara ETT barn. Helt utan bråk om bästa bitarna och ”jag vill göra nåt annat”. Mmm, förlåt men ettbarnslugnet ändå. Mer korrekt är i och för sig att skriva ”ensam hemma med tredje barnet”-lugnet, eftersom ett barn INTE är samma sak som första barnet. Det går inte heller att fundera över om vi njöt lika mycket av det här lugnet när vi bara hade Marianne. Helt enkelt eftersom första barnet kastar omkull hela ens värld och det blir aldrig sig lik igen. Ett underbart kaos i sig.
Sådan bonus på Tel aviv resan ✌️🔥☕️👶
Verkligen!
Det är synd att du måste be om ursäkt och förklara så mycket i din text.. jag förstår det helt efter all kritik på senaste där det alltid är någon som tar illa vid sig. Suck.. man måste ju kunna läsa lite mellan raderna kan jag tycka. Du skriver himla bra ebba, din blogg är inspirerande och äkta! Kram!
Men verkligen så! Tre barn här med (sedan två månader tillbaka) och när de två stora är hos mormor/morfar/farmor/farfar så känns det som att vi är barnfria! Så kändes det så klart inte när vi hade fått vårt första för snart 8 år sen. En annan grej som är bra är när bara ett av de stora är på annan ort. Det blir en ny dynamik bland syskonen som är kvar hemma då. Den som är hemma kommer fram på ett annat sätt när det andra stora syskonet inte är med (och vår tid ägnas inte åt att medla i syskonkonflikter). Och den som passar de stora tycker ofta att det är skönt att ha bara en åt gången ibland . Om man har den lyxen att kunna ha barnvakt ibland alltså!! 😀
Hej Ebba! Tack för alla inlägg, älskar verkligen de kungliga inslagen.Jag tycker att du ska sluta be om ursäkt, detta är ju din blogg.Vill man läsa inställsamma och tillrättalagda bloggar så finns det massor av andra att läsa.Stå upp för dig själv, du är så skicklig på det du gör!! Kram från Anna
Det är nästan så jag vill skaffa fler barn för att uppskatta enbarnslugnet… Hehe.
Förstår PRECIS vad du menar! Det är som änglasång att ”bara” ha ett barn hemma. (har samma ålder på mina 3 som du) Fösta gången för mig var i höstas då bara jag och minstingen var hemma en hel helg. Så tyst och fridfullt har det inte varit hemma på 8år 🙂 Kram!
Hej Ebba! Du är en sån bra förebild tycker jag på många sätt. Vad härligt att njuta av resa m man, ett-barnslugnet och längta ihjäl sig efter de andra. Har man alla barnen blir man ”galen” ibland och har man dem inte hos sig längtar man ihjäl sig. Får jag fråga hur du tänker kring att exponera barnen i sociala medier och bilder nu när du är en offentlig person? Ernst ser man ju men aldrig ansikten på de äldre. Är det ngn åldersgräns du dragit så snart försvinner bilder på Ernst m? Eller är det en slump bara då Ernst just nu är mer med dig? Fortsätt med det du gör, trevlig helg!
Förstår precis vad du menar!! Ett barn = inget barn. När man är van vid tre! Det måste man faktiskt få säga 🙂
Älskar dina reflektioner!
kram