Jo, jag fick en sådan klok hälsning att jag ville kopiera in den här…
Hej från en som tränat regelbundet i 10+ år: Det går nedåt ibland (exempelvis när man är bortrest osv). Ibland tränar man inte mer än en gång per vecka under en period. MEN det betyder inte att man slutat vara hälsosam eller att man inte länge är en tränande person. Man får tänka i större perspektiv och våga lita på att det kommer och går. Det tog år för mig att inse och känna mig lugn i det. Var stolt och nöjd över det du får till och hinner under perioder med icke-rutiner! 💕 Heja dig!
Väldigt kloka ord – och viktigt för mig att höra, där jag befinner mig just nu. Det var lite som att poletten trillade ner, när jag läste detta. Eller, nej. Korrigering här. Jag förstod hur det KAN låta, när poletten trillar ner. Jag såg framför mig hur det faktiskt… Kan se ut, när den förhoppningsvis trillar ner. Jag har nog inte riktigt kommit till den insikten ännu. Jag är fortfarande i ett läge där jag är livrädd för att trilla tillbaka i gamla hjulspår. Mitt nya, mer hälsosamma spår, eller livsstil faktiskt – där mitt absoluta mål nummer ett är att hitta något som fungerar för resten av livet – är ju på god väg. Men fortfarande väldigt skört, känner jag. Kanske är det också därför detta har varit svårt för mig att skriva om? Jag vill ju inte låta som en sådan där ”nyfrälst” som plötsligt kan ALLT om kost, träning och smarta knep, när jag själv vacklande och svajigt jobbar hårt med att hitta det som fungerar för mig. Det är lite som att jag håller andan, knappt tror att det kan gå såhär bra? När jag väl landat stadigt i detta, så tror jag att det blir lättare.
”Åh, du ser så stark och pigg ut”, säger någon. Jag blir såklart jätteglad men hör samtidigt inombords att en röst som säger ”Jaja, vänta bara, jag trillar nog dit igen ska ni se”. Det har jag ju alltid gjort tidigare. Så komplimangerna rinner liksom av mig. För att jag är så jäkla rädd att det bara är tillfälligt. Jag försöker skoja bort det som en 40-årskris. Men jag vill, vill, vill ju hitta det där hållbara. Hälsan. Välmåendet. Vara en stark, pigg mamma, fru och människa med energi. Och dippar, givetvis. Livet är naturligtvis en bergodalbana. Men ändå…
Just därför var insikten i kommentaren ovan viktig för mig att läsa. Jag ska verkligen kämpa med att försöka hitta något slags lugn i att jag KAN vara en tränande, hälsosam person trots att jag inte är det alla veckor, jämt. Med det sagt, så ska jag iväg och spela en timma tennis och det ska bli alldeles underbart!
Hoppas att du därute njuter av denna soliga fredag, var du än befinner dig. KOMMENTERA GÄRNA!
Tänk så här också: Träningsrutinerna i vardagen känns roligare om man gör annat på semestern – och kanske inte i lika stor omfattning.
Om året ska vara lika intensivt 365 dagar, då blir det inte lika kul – och dessutom ohållbart i längden.
Om 30 min promenad (vilket är den tid som rekommenderas som vardagsmotion för en god hälsa) endast ger 3000 steg, så det orimligt att på ett längre perspektiv gå 10000 steg på en dag.
Jag tror det är bättre att försöka fokusera på att få ihop den viktiga halvtimmen av vardagsmotion varje dag, och DÄRUTÖVER – när tid finns och det passar livet i övrigt – försöka träna styrka, kondition (högre pulspass) och rörlighet. Det upplägget tror jag är mer rimligt i längden. För mig är det optimalt och har fungerat i flera år!
Vardag: Träning mer intensivt. Semester: Mer fokus på vardagsmotion och övriga semesteraktiviteter.
Hej M! Tack för din kommentar! Och så sant med det ohållbara, det är precis vad jag är rädd för… Och jag håller med 10.000 steg / dag ÄR inte rimligt alltid, men det beror i och för sig på om man räknar in ”alla” steg, som jag nu gör, med en aktivitetsklocka. Då bör det gå. Men jo, man måste ju hitta den där hållbara balansen. Drömmen för mig! Kram från Ebba
Känner så väl igen mig i det där. Började styrketräna i höstas och har inte haft några problem att hålla i fram tills nu. Men otroligt svårt med motivationen att vara inne och träna när det är varmt och skönt ute. Men Nu har Jag minskat antalet pass till två per vecka och antalet set per övning till tre. Då känns det mer överkomligt och jag tror att jag kommer att kunna hålla det under sommarn.
Hej Anna! Tack för din kommentar. Heja dig som kom igång med styrketräningen i höstas, vad skönt. Men jag känner med dig, det ÄR tufft med motivationen såhär års… Man kanske – som du gjort – behöver hitta en vettig, rimlig lunk som gäller för sommaren, för att sedan komma in i en annan i höst. Kram från Ebba
För min del är vardagsmotionen det viktigaste. Alltid cyklat och promenerat väldigt mycket, så det känns som en naturlig del av mig. Blir liksom inte jobbigt, utan snarare så att jag vill röra på mig utan behöva gå till ett gym. Det bästa är att promenera i skogen!🌿🌲Stort lycka till att hitta ditt sätt som kommer att funka för dig!
Jag skulle faktiskt ha kunnat ha skrivit den kommentaren själv. Jag har tränat regelbundet i drygt 15 år och ser mig själv som en person som tränar och är jättetrygg i det. Det betyder inte att alla veckor är bra träningsvecka. Man reser bort, det är annat som måste gå före, man har semester och det är varmt, ja, men livet. Men jag får aldrig panik över utebliven träning. Jag tar alltid tag i det igen. Det är så skönt att veta att jag ett tu tre är på det igen. Även om sommaren kan ha varit jättelat så vet jag att rutinerna kommer och de sitter där direkt. Jag tror det kan funka för de flesta men det är en kombination av att både kunna ställa lite krav på sig själv, att prioritera sig själv och att vara snäll med sig själv. 😊❤️
Jal håller med till fullo klokt och peppande👏🏽👏🏽 Jag lurar mig själv genom att sätta på mig tränings kläderna direkt på morgonen 😆 Jag kör min träning via youtube en hit träning som jag kan göra var som helst då det inte krävs så mycket utrymme. Jag kör innan frukosten nu på sommaren få det är för varmt https://youtu.be/_Xm3GEDVmbM
Jag anpassar övningarna till vad dom funkar för mig och lägger även till lite rygg, mage och strech.
Jag får oxå träningsstress när det blir en vecka utan och får jobba med min tilltro till mig själv, jag är ju commitad 😉
Har oxå varit en nattuggla meen nu vid 57 års ålder har jag upptäckt vilken skillnad det gör om jag kommer i säng vid … 10😅 Det är inte så tråkigt som jag trodde🤣🤣
Kram ak_cancan 💃🏽
Du är så klok Ebba! Och jag blir alltid så glad av dig. Du klarar detta givetvis, en dag i taget❤️
TACK Sara!!
Hej! Jag är också en ”sån” som tränat typ alltid, som på riktigt inte kan leva utan träning, och jag inser att det gör mig lyckligt lottad. Men! Jag älskar konditionsträning (helst cykling, jaja snacka 40-årskris), och älskar kanske inte styrketräning. Så DEN träningen får jag ändå kämpa med, och tidigare, pre-Corona, löste jag det med lunchpass två gånger på jobbet. Nu, med hemmajobb är det SÅ mycket svårare. Dock tror jag 100% på planering! Lägg ett schema för veckan, och FÖLJ det! För mig skulle det inte funka att tex gå 10000 steg varje dag, jag vill inte ha det ”kravet” på mig varje dag, det skulle bara få mig att känna konstant press, men att däremot planera in 3-4 pass i veckan och sedan faktiskt genomföra dem (och med lite tur kanske även ett femte pass?) – inga problem. Om barnen gillar att cykla – ta med dem på löprundan! Mysigt!
KLART du fixar det, ställ inte för höga krav bara. Viktigt att få känna sig nöjd!
Kram
Du har alltför stora krav på dig själv! Tillåt dig att ”bara vara”. Tids nog kommer hösten, vardagen och alla rutiner. Tänk på att du är en heltidsarbetande trebarnsmor och en sån behöver semester från allt ibland. Cykla till stranden, simma i havet o lek med barnen ( spela tennis el badminton tex) !!! Det är tillräckligt för den korta tid det är sommar o barnen skollediga.
Such, tänker ändå att det är sorgligt att det går så mycket tankekraft och energi att hålla på så här och tänka på sin vikt och bränna kalorier. Ja ja, du skriver inte vikt utan ”att bli stark och få energi” men det är ju kod-språk för att gå ner i vikt.
Fan vad vi håller på, vi kvinnor, med vår vikt och vårt utseende! Oerhört sorgligt att lägga så mycket tid och energi på detta.
Fast projiciera inte nu 🙂 tror allt färre hetsar med vikten numera. Jag tränar för att orka med allt i livet, träningen gör mig mentalt starkare och gör att jag orkar med barnens temp, sover bättre, är friskare! Kan Ebbas inlägg sprida en hälsosam livsstil så är det bara bra!
Jag som gått ätstöringsbehandling fick lära mig skillnaden mellan tvångsmotion och rörelsglädje. Om träningen känns som ett tvång handlar det inte längre om glädjen i att må bra, utan om tvånget. Motion ska INTE vara tvång.
Jag känner igen mig i det du skriver. För ca 5 år sedan började joggningen kännas kul och jag var så glad över att på ett så enkelt sätt kunna få motion. Jag var ”en som sprang”! För att kunna hålla rutinen kom jag fram till att jag inte ”bygger på” träningen utan håller mig till den runda som tar mig 40 min att göra. (Gör ca 3 ggr/vecka) Tar träningen längre tid märkte jag att den inte blev av. Så – nyckeln för mig var att hitta en rimlig nivå i för MIG i MITT liv. För allt annat som är viktigt, måste få också få plats.
Jag kände samma rädsla som du när första höstförkylningen slog till och det blev ett uppehåll på tre veckor. Då påminde en vän mig om att det är HÄLSA det handlar om. Och det mest hälsosamma för kroppen är att vila under en förkylning. Och det kan man ju inte argumentera mot. Jag försökte få hjärnan att tänka ”nu gör jag ett hälsosamt val” när jag sjönk ner i soffan. (Men oj så svårt det är!) Men egentligen handlade rädslan inte om uppehållet, utan om att inte komma igång igen – precis som du skriver.
Nu, fem år senare, med uppehåll bra mycket längre än tre veckor i bagaget, vet jag att jag ALLTID kommer in i rutin igen, förr eller senare. Helt enkelt för att känslan när jag äntligen fick till det var magisk. Så när jag får ett mer eller mindre påtvingat uppehåll, så LÄNGTAR jag efter den där första springturen. Och efter den, pang, är man på banan igen. Och det helt utan motstånd.
Så, mitt recept på hållbar HÄLSA blev: Hitta en i ditt liv LÅNGSIKTIGT rimlig rutin. Jobba in den. Känn den underbara känslan. Då sitter det på sikt, trots en stressig vecka, en långdragen förkylning eller en ljuvlig semester. För du VILL tillbaka till känslan och du KAN med lätthet komma tillbaka eftersom träningsrutinen du skapat passar dig och ditt liv.
Så mycket igenkänning i detta! Att inte tappa modet för att det dippar ibland utan säga ”ok” och sen kämpa vidare utan att gå med på att känna sig dålig eller lägga av för det. Klokt, svårt och envist! Som så mycket annat då det inte går som man tänkt..