Alla hjärtans dag för mig har aldrig varit någon högtidsdag. Skolans ångestfyllda ros-utdelningar satte väl sina spår. Rosor romantik, så svårt det är. Till och med ett svårt ord att säga helt på fullt allvar. Romantik. Nej, usch så svårt. Har heller aldrig själv varit någon stjärna på att uppvakta. Glömmer ”då träffades vi första”-gången dagar. Bröllopsdagar och… Helskotta, nu glömde vi vår bröllopsdag! I år igen! Kom jag på precis nu när jag skriver detta. Det var definitivt den 29:e januari.
Jaja. Jag har faktiskt försökt ibland. Fixat barnvakt, bokat bord. Men jag har också accepterat att jag inte älskar min Johan för att han är den som köper rosor den 14:e februari. Utan för så väldigt många andra saker. Som att han köpte vårvackra tulpaner i tisdags, när jag kom hem sent från konferens, slutkörd och trött. Och att jag hade längtat hem så efter honom, och efter att berätta allt kul, alla intryck och nya idéer – som han också alltid är först med att stötta och heja på.
Men för sex år och fem dagar sedan fick den här dagen en helt ny innebörd för mig. Tack vare vår älskade mellanpojke Klas August Anders…
Den här bilden är tagen just på Alla hjärtans dag, av fotografen Linda Alfvegren. Hemma hos oss på Sibyllegatan, där vi bodde då. Han var fem dagar ny. Lite senare på eftermiddagen knackade det på dörren, när jag öppnade var det ingen där men där stod ett paket med fyra semlor, det var min kompis Roy Fares som hade lämnade dem. Åh, det var de godaste semlorna jag ätit. Jag säger semlorna, för jag tror att jag åt två?!
Jag hade räknat med en marsbaby, hade just börjat måla om golven hemma och satt helt lugnt med två kapitel kvar av min ”Ebbas gravidbok” när vattnet gick. Pang bom. Två veckor för tidigt ville han plötsligt ut. Denna lilla människor rusade in i mitt liv, som aldrig mer blev sig likt igen. Två barn, en liten flock. En lillebror, precis som jag själv har. Vår älskade dotter blev storasyster och – inte ens två fyllda – över en natt ett väldigt stort litet barn. Johan och jag tittade på varandra och förstod ingenting, hur gick det till? Vi hann nog aldrig riktigt fundera mer över det, för sedan började det. Hej tvåbarnkaos.
Tittar på bilderna och minns som igår känslan av det varma lilla knytet. Andningen, som jag kunde springa fram till korgen och lyssna efter – så att den var där. Och amningen. Som vi kämpade med amningen, han och jag. Fram och tillbaka till amningsmottagningen. Sår, kallsvett, vidriga nätter, panik, mjölkstockning och tårar. Men han var hungrig, gav sig inte och till slut lyckades vi.
Sedan blev han den mesta livsnjutar-babyn av alla våra tre. Hans första sommar var han den nöjdaste babyn i världen. Åt, sov och jollrade. Somnade allra helst med maten i munnen, i vår stora säng. Nära, tryggt och gosigt. Följde med på äventyr i London, det gick så lätt och jag var så glad. Eller nä, inte hela tiden, det minns jag också. Men jag hade lärt mig något om att vara mamma, och det var att ibland bara släppa allt och vara. Att sitta i tv-soffan med honom en hel, lång solig sommardag – eller att bara säga nej. Det går inte, jag kan inte. Försöka, åtminstone.
Så för mig är detta Alla hjärtans dag. Känslan av att komma hem från förlossningen, på skakiga ben, med denna lilla människa. I bara Birkenstock, en grå februaridag, i snöslasket. Vinterskorna glömde jag i förlossningsrummet och dem såg jag aldrig mer.
Tacksamheten och den stora, stora lyckan över honom. Över att just du, vår fantastiska, finurliga Klas, ville komma till just vår familj. Över att alltid få vara din mamma.
Vad betyder den här dagen för dig? Berätta gärna!
Så fint och rörande att läsa. Jag tänker alltid på bebistiden jag själv fått uppleva när jag läser sådant här. Det är en sådan underbar tid, kan man annat än känna lycka gentemot andra när man själv fått uppleva det?
Den här dagen betyder inte så mycket för mig. Jag fyller år den 11:e februari och alla hjärtans dag har därmed aldrig blivit aktuell för mig att fira. Jag har ju redan firat på min födelsedag 🙂
Åh blir helt tårögd! Februari är en bebis- och semelmånad för mig med. Två storasyskon har kommit i slutet av februari och början på mars, och nu väntar jag med stor mage på lilla trean som kommer när som helst! Tack för fin text!! ❤️❤️❤️
Står upp och äter med min 5-veckors lillasyster-bebis sovandes i sjal på min mage och blev helt gråtig av ditt inlägg. Så fint skrivet.
Hej Ellen, tack fina du – och grattis till din lilla skatt! Kram!
Åh ❤️ så fantastiskt fint skrivet. De där skakiga benen efter en förlossning, och så en ny liten människa att lära känna…. 😭❤️
Ja, precis så – LIVET! Tack!
Denna dag har alltid varit trevlig och ofta lite mer kärleksfull på något vis. Men i år, vill bara klippa ut dagen från min kalender. I tisdags efter jobbet stod min pojkvän sen 9 år tillbaka och grät i hallen, berättade att han ville avsluta vårt. Att han inte kan ge mig det jag önskar, att han älskar mig men hans kärlek är slut för mig. Jag längtar enormt efter barn, men inte han osv osv…kanske är detta det bästa. Jag måste få en chans att få min familj, och det liv som jag längtar efter. Han vill inte, och jag måste acceptera. Det är bara en svart sorg just nu…sån enorm sorg! Så nästa år 14feb ska jag fira kärlekens dag, detta år vill jag bara försvinna helt ärligt och vakna någon gång i maj.
Så underbart skrivet.
Tack Brita! Kram från Ebba
Det är så skönt att läsa att din man inte heller är den romantiska drömmen denna dag. Inte min heller.
Ändå så känner jag mig ledsen och som en lite sämre fru än alla mina vänner som postar om middagar o presenter o gullegullbilder hela kvällen.
Vet inte om jag ska vara sur på min man eller på mig själv för att jag blir ledsen av det.
Tack ändå, för att du visar en verklighet som jag tror fler delar <3
14 februari, alla ❤ Dag, är min sons födelsedag och den mest kärleksfulla dagen, såklart! Betyder så mycket och jag minns det som igår, den där natten på bb då han föddes❤ Blev väldigt rörd av ditt fina inlägg här!
14 februari 2017 väckte jag min man med orden
Du skall bli pappa. Då hade vi gått igenom två
År utav ivf behandlingar och 13 missfall. Denna gången stannade fröet kvar och samma år föddes vår flicka. Den dagen kommer för alltid betyda oerhörd glädje för oss.
SÅ fint och vackert skrivet ❤️
Underbart vackert skrivet, barn är verkligen livets stora gåva. Och en fin make går inte heller av för hackor 😉
❤️
Jag hade en klasskamrat mellan i 1-9an som fyllde år på alla hjärtans dag. Vi var aldrig direkt vänner men inte heller ovänner. Vi bara gick i samma klass. Första eller andra året på gymnasiet dog han. Och jag tänker alltid på honom eller hand familj rättare sagt, när det är alla hjärtans dag. Han var deras enda barn. Och så bara försvann han. Jag underst hur de mår nu. Det tänker jag på.
Rosutdelning förekom inte när jag gick i skolan tack och lov. Däremot när jag bodde på studenthem ordnade en kille i korridoren så att det hängde en ros på alla tjejers dörrar på morgonen den 14:de. Så gullig att liksom alla fick något. Sedan dess har jag ändå inte kunnat låta bli att gilla dagen och när jag i år vabbade dagen innan satt jag och 4:åringen och gjorde Alla-hjärtansdagkort till alla i familjen.
På alla hjärtans för ett antal år sedan lämnade jag min exman. Det låter kanske hemskt men för mig innebar det en chans på livet igen. Jag lever nu för första gången i livet i ett lyckligt, respektfullt förhållande och vi har fått en liten dotter. För mig är alla hjärtansdag dagen för min frigörelse.
Hej Elin, så fint – glad för din skull! Kram!