Den 14 februari för mig

Alla hjärtans dag för mig har aldrig varit någon högtidsdag. Skolans ångestfyllda ros-utdelningar satte väl sina spår. Rosor romantik, så svårt det är. Till och med ett svårt ord att säga helt på fullt allvar. Romantik. Nej, usch så svårt. Har heller aldrig själv varit någon stjärna på att uppvakta. Glömmer ”då träffades vi första”-gången dagar. Bröllopsdagar och… Helskotta, nu glömde vi vår bröllopsdag! I år igen! Kom jag på precis nu när jag skriver detta. Det var definitivt den 29:e januari.

Jaja. Jag har faktiskt försökt ibland. Fixat barnvakt, bokat bord. Men jag har också accepterat att jag inte älskar min Johan för att han är den som köper rosor den 14:e februari. Utan för så väldigt många andra saker. Som att han köpte vårvackra tulpaner i tisdags, när jag kom hem sent från konferens, slutkörd och trött. Och att jag hade längtat hem så efter honom, och efter att berätta allt kul, alla intryck och nya idéer – som han också alltid är först med att stötta och heja på.

Men för sex år och fem dagar sedan fick den här dagen en helt ny innebörd för mig. Tack vare vår älskade mellanpojke Klas August Anders…

4.jpg

Den här bilden är tagen just på Alla hjärtans dag, av fotografen Linda Alfvegren. Hemma hos oss på Sibyllegatan, där vi bodde då. Han var fem dagar ny. Lite senare på eftermiddagen knackade det på dörren, när jag öppnade var det ingen där men där stod ett paket med fyra semlor, det var min kompis Roy Fares som hade lämnade dem. Åh, det var de godaste semlorna jag ätit. Jag säger semlorna, för jag tror att jag åt två?!

Jag hade räknat med en marsbaby, hade just börjat måla om golven hemma och satt helt lugnt med två kapitel kvar av min ”Ebbas gravidbok” när vattnet gick. Pang bom. Två veckor för tidigt ville han plötsligt ut. Denna lilla människor rusade in i mitt liv, som aldrig mer blev sig likt igen. Två barn, en liten flock. En lillebror, precis som jag själv har. Vår älskade dotter blev storasyster och – inte ens två fyllda – över en natt ett väldigt stort litet barn. Johan och jag tittade på varandra och förstod ingenting, hur gick det till? Vi hann nog aldrig riktigt fundera mer över det, för sedan började det. Hej tvåbarnkaos.

6-e1550156809362.jpg

Tittar på bilderna och minns som igår känslan av det varma lilla knytet. Andningen, som jag kunde springa fram till korgen och lyssna efter – så att den var där. Och amningen. Som vi kämpade med amningen, han och jag. Fram och tillbaka till amningsmottagningen. Sår, kallsvett, vidriga nätter, panik, mjölkstockning och tårar. Men han var hungrig, gav sig inte och till slut lyckades vi.

Sedan blev han den mesta livsnjutar-babyn av alla våra tre. Hans första sommar var han den nöjdaste babyn i världen. Åt, sov och jollrade. Somnade allra helst med maten i munnen, i vår stora säng. Nära, tryggt och gosigt. Följde med på äventyr i London, det gick så lätt och jag var så glad. Eller nä, inte hela tiden, det minns jag också. Men jag hade lärt mig något om att vara mamma, och det var att ibland bara släppa allt och vara. Att sitta i tv-soffan med honom en hel, lång solig sommardag – eller att bara säga nej. Det går inte, jag kan inte. Försöka, åtminstone.

img_7380.jpg

Så för mig är detta Alla hjärtans dag. Känslan av att komma hem från förlossningen, på skakiga ben, med denna lilla människa. I bara Birkenstock, en grå februaridag, i snöslasket. Vinterskorna glömde jag i förlossningsrummet och dem såg jag aldrig mer.

Tacksamheten och den stora, stora lyckan över honom. Över att just du, vår fantastiska, finurliga Klas, ville komma till just vår familj. Över att alltid få vara din mamma.

Vad betyder den här dagen för dig? Berätta gärna!

Ett mail jag blev glad för

Artikeln innehåller affiliatelänkar. Samtliga produkter är valda av mig /

En galen späckat mötesdag – men en väldigt rolig sådan! Idag känner jag flowet. Nu jäklar. Och nyss när jag kollade mailen (jag VET, måste gå tillbaka till min strategi med att bara kolla mailen när jag faktiskt har tid att svara – är bara INTE där just nu…) så fick jag ett sådant himla fint mail. Måste dela med mig.

Ebba Kleberg von Sydow Foto Emily Dahl-4Hej Ebba! Jag vill bara hälsa att jag köpte din gravidbok och lusläste den över en kaffe och bakelse på kafé i vecka 8. Fantastiskt fin och bra läsning! Noll pekpinnar och så mycket bra information. Som förstagångsgravid utan gravida vänner kändes det så oerhört skönt att få läsa om så mycket av det jag funderar över och tänker på, i min ensamhet. Även om jag har en jättefin sambo så kan han som man inte riktigt förstå hur det känns (tänker jag mig). Så, jag ville bara tacka för en jättefin bok som verkligen tillförde något för mig och för min graviditet. Kram från S

Åh, jag blir alldeles lycklig över sådant. Att någon tar sig tid att skriva, ja i första hand: att som gravid faktiskt unna sig den där ensamstunden på kafé. Med en kaffe och en bakelse och sedan, att låta sig sjunka in i tankarna och känslorna. Härligt! Om man nu är där – och vill det, givetvis.

Ebba Kleberg von Sydow Foto Emily Dahl-17Bilderna på mig och magen tog duktiga fotografen Emily Dahl. Och min gravidbok, den hittar du på Adlibris såklart – nu till kampanjpris, bara 99 kronor! Fler tips på presenter till gravida hittar du HÄR.

Och apropå bilden ovan? Pennkjolen, mitt klart bästa gravidplagg. En svart i trikå (jag köpte Lindex variant med bred mudd), som är skön till vardags + en lite roligare, kanske i färg. Lovar, det – och en svart tight basklänning som den här från Lindex – tar dig genom hela graviditeten…

Perfekt present till gravida

Artikeln innehåller affiliatelänkar. Samtliga produkter är valda av mig /

Fick en tår i ögat i helgen när en tjej (som jag följt på Instagram länge!) fick en efterlängtad baby. Sån svindlande lycka ändå, så underbart, varje gång allt går väl. Ett nytt litet liv, en liten flicka brev det. Tänkte apropå det passa på att tipsa om present till gravida!

Okejrå, börjar faktiskt med min egen ”Ebbas gravidbok”min egen ”Ebbas gravidbok” som nu kampanjas på Adlibris för bara 99 kronor. Är så himla stolt över den och lika glad varje gång ett mail dimper ner, från någon som tackar för boken. Det går rakt in i hjärtat – för boken är skriven rakt ifrån hjärtat. Ärligt, utan pekpinnar och helt utan filter om allt som har med graviditet att göra. Jämställdhet, relationen, kroppen, känslorna.

IMG_7226

Ge bort boken med ett sidenband runt, kanske en god mörk choklad till. Eller, ge bort en klassisk Moleskin-bok att anteckna tankar i, om babyn i magen och graviditeten!

Ge bort något storlekslöst, som piffar upp looken! Som en rosa lurex-strumpa från Filippa K, eller en en snygg liten sidensjal, som man kan ha i håret eller runt halsen.

Skäm bort den gravida med något härligt. Till exempel Lernberger Stafsings grymma, återfuktande hårmask. Eller ett fint läppstift eller nagellack! Sådant blir man himla glad över när man känner sig trött, tung och… gravid.

En gravidpresent som aldrig slår fel? Härlig olja för den växande magen. Jag gillar Estelle & Thildes, dessutom superfin förpackning att ge bort! Maria Åkerbergs ”Lovely Mother”- olja är också härlig, jag körde den på hela kroppen. Söt present är också Burt’s Bees pepparmintssvalkande kräm för gravidtrötta fötter och ben.

_DSC1658-bw

Foto på mig och Ernst, fyra dagar gammal, av Kate Gabor. Apropå krämer och oljor, så vurmar många beauty-proffs för att den här krämen från Clarins ska motverka bristningar – och frågar ni mig, så är jag nog lite av den klassiska skolan. Alltså, det tråkiga med ärliga svaret: det handlar till stor del om hormoner. Man kan trösta sig med att mellan 75 och 90 procent av alla gravida får bristningar. MEN att kräma in och olja skadar ju inte, det är skönt och avslappnande och kan absolut förebygga, samt att huden återfuktas och känns smidig.

Ett alldeles speciellt mail

”…Och det jag helst av allt vill med detta mail är framförallt att tacka dig för den underbara boken och för att du så generöst delar med av dig, det var det som väckte alla mina tankar!”. Jag vill inte citera hela mailet, det känns privat – men det var ett sådant där mail som gör att hjärtat svämmar över. Ett mail om tårar, kamp och slutligen babylycka. Så innerligt efterlängtad. Och att då äntligen behöva läsa en gravidbok, det kan såklart vara alldeles underbart.

Ett sådant där mail som ibland trillar in – och som gör mig så himla glad. Glad över att göra något som faktiskt betyder något, för någon annan därute. Att någon kan ha glädje av att få sjunka in i min gravidbok. Foto här nedan, av Sandra Rogers.

Sandra_Rogers_Photography_1_39

Av alla böcker jag gjort – åtta stycken tror jag visst – så är den här väldigt speciell. Glömmer aldrig när jag skrev färdigt sista texterna, med min lille Klas vid bröstet, mjölstockning och livet var minst sagt upp och ner. Marianne hade inte ens fyllt två år, där satt jag med en nyfödd och kämpade med att få ihop det på alla fronter. Med blandad framgång. Men boken BLEV klar!