En annan tanke, kring reaktionerna jag fått på mitt livspussel och barnvaktshjälp, var att jag ändå slås av kraften i engagemanget kring sådana här frågor. Och hur glad jag är över det!
Nu pratade vi inte om detta i podden för att väcka diskussion. Tanken var att förklara den ”perfekta” ytan som vi så ofta ser i sociala kanaler idag. Perfekt stil, perfekt liv, härlig mamma, härlig fru, härliga vin-kvällar, hur fasen går det ihop utan hjälp? När man dessutom arbetar med att konstant dokumentera allting? Det gör det ju sällan. Då känner i alla fall jag för egen del att det blir anti-feministiskt att inte berätta att man har hjälp.
Sedan får alla göra exakt som de tycker, jag dömer verkligen inte. Tycker att man berättar precis så mycket som man vill, alla drar gränsen mellan privat och personligt olika. För samtidigt är det ju lite av ett skådespel – och man är ”in the business of” att inspirera. Tycker inte att smutstvätt, snoriga näsor och stökigt kaos MÅSTE vara en del av det, absolut inte.
Men återigen, engagemanget bland er som läser här gör mig så GLAD! Det är superviktigt med en livfull diskussion. Nu motsäger jag väl mig själv lite, eftersom jag skrev att jag vill bli älskad av alla? Mitt sabla bottenlösa bekräftelsebehov. Och att jag är sjukt dålig på att ta kritik som gäller just detta, med barnen. Men jag blev verkligen peppad att ta tag i det, på allvar, tack vare kloka läsare här.
Och det är såklart inte bara beröm och hjärtevärmande kommentarer som utvecklar, utan diskussion överhuvudtaget. Högt i tak!
Tänkte också på detta när jag häromdagen postade ett samarbete med Kry, där man konsulterar läkare via videosamtal. Kry har varit partner i podden tidigare i flera veckor men nu fick jag starka reaktioner, både i kommentarer och via mail. Även där slås jag av hur fantastiskt det är med engagerade läsare och följare. Välformulerade, smarta, kloka personer som gör att jag lär mig nya grejer, får nya perspektiv. Tack för det, verkligen! Jag lyssnar och att jag tar åt mig ska gudarna veta, haha.
Väljer noga mina samarbeten, har lyxen att kunna tacka nej till en hel del saker. Just med Kry var min utgångspunkt själva tjänsten (som jag gillar!), snarare än ersättningsmodellen. Själva tjänsten, där utgick jag från mig själv – tänk att alla idag kan få tillgång den tjänst jag alltid haft: att skicka en bild till en läkare, på ett infekterat sår, ett oroväckande eksem eller prickar, för bedömning? Utan att behöva gå till vårdcentralen? Jag har alltid haft mamma. Så i grunden är videotjänsten helt suverän: Man får diagnos av en läkare, när telefonrådgivning av en sjuksköterska på Vårdguiden inte räcker till, eller när närmaste vårdcentral ligger långt bort och har glesa öppettider. Tack vare att jag alltid haft mamma att skicka en bild till, eller prata med via FaceTime, så har vi sluppit många besök på vårdcentralen, aldrig varit på akuten – tack och lov – med något av tre barn.
Ska dock tillägga att när det gäller riktigt små barn, under ett år, så bör man alltid ha hängslen och livrem. Är man orolig – se till att snabbt få träffa en läkare, inte bara via videosamtal.
Man kan ju innerligt hoppas att exempelvis Vårdguiden utvecklar sin tjänst? Vad gäller andra delen – ersättningsmodellen – som är möjlig enligt dagens politiska system, så är jag ju inte expert. Men tack vare många kloka reaktioner så är jag nu betydligt bättre påläst och insatt! Återigen, tack för det. Och detta var väl egentligen ingen fortsatt diskussion om just det här samarbetet, utan generellt kring det coola och viktiga i den livliga – vettiga – diskussionen!
Med det sagt, ska jag nu mata den här lillskrutten med spansk diffus burkmat som jag hittade i närmaste affären. Han har inte ätit mycket i värmen, nu ser vi om han gillar detta. Annars vet jag (av erfarenhet) att de klarar sig på välling, kläm-smoothies och vatten i några dagar…
Heja dig Ebba! Tänk vad härligt att vi kan vara feminister på 1000 olika sätt och bidra till samhällsbygget på ännu fler. Du ger massor av inpiration, lite glamour i mitt liv som läkare i psykiatrin med ansvar för 5 barn här hemma, och ibland lite huvudbry… en utmärkt blandning. Önskar dig och familjen en fortsatt fin sommar med påfyllning av just det ni längtar efter. Min man går på semester idag när han jobbat färdigt och jag har två veckor kvar på kliniken med innan semestern-rusch – men först efter denna långhelg.
Som sagt, heja dig, heja oss alla som vill mer än vi ibland orkar! ♥️☀️💐♥️
❤️ Kul att läsa att du tar åt dig på ett produktivt sätt så att säga. Man skriver här för att man vill läsa/höra mer av dig, inte mindre! Njut av din resa!
Hej Ebba!
Har de senaste dagarna funderat mycket på det du skrev om att behöva ha en sköld och hur ont kritiken från andra människor kan göra.
Förra veckan hände något som fått mig att känna något likande det du beskrev. Jag är 32 år och har man och två små barn (1,5 och 3,5år). Min man är nu föräldraledig och jag har fått chansen att under en period jobba som produktionsområdeschef på ett att Sveriges största skogsbolag. En mansdominerad bransch och få kvinnor i högre positioner. Min man har också (för sin ålder) ett relativt avancerat jobb inom samma bransch. Jag har tidigare tyckt att jag varit förskonad från jobbiga kommentarer beroende av mina val i livet och att jag är kvinna. Men sen jag klev in som chef i produktion har det ändrats. Bara förra veckan ringde en manlig chef i ledningen och uttryckte sin tydliga åsikt kring att den tjänst jag har inte passar för en småbarnsförälder. Jag ringde till och med upp efter några timmar senare och frågade vad han menade och att det är tråkigt om man inte kan vara småbarnsförälder och jobba på företaget. Han var väldigt nöjd med min insats (han är inte min chef och jag vet att jag har bra resultat) men han var också tydlig med att han stod fast vid sin åsikt. Han klev såklart på en öm tå. Fasiken vad svårt det är att veta vilka val som är rätt i livet. Min man och jag försöker såklart göra det bästa vi kan och har vänt och vridit på saker för att hitta balans i livet. Det är allt annat är lätt.
Men så såg jag att Hanna som kommentar fotbolls VM fått utså massor med kritik. Första kvinna som får chansen. Hon sa något så bra, något i stil med att det gör ont att gå först. Att hon får ta smällarna men att det är värt för att bana väg för andra.
Tack för att du och Emilia är ärliga och vågar bana väg. Tack för att ni får mig att våga!
Tack för att ni visar hur svårt det är att få ihop livet.
Tack för att ni är ni!!!!
Bra att ersättningsmodellen också kommer upp på tapeten tycker jag. Det är inte bara positivt rakt igenom med kry kontra övrig sjukvård. Men fenomenet belyser ändå vad otroligt viktigt och svårt det är med tillgänglighet inom vården.
Men solglasögonen Ebba, varifrån? Galet fina.
Hej Christine, tack för din kommentar – de kommer från Acne! Kram!
Och varifrån kommer blusen? Och kjolen😊 som jag såg i stories👌🏼😍
Har tänkt mycket på det där med att ta hjälp och att det är tabu för många. Förr i tiden bodde kanske ens mamma och i bästa fall ens mormor i närheten. Ibland i en stuga på gården, eller så i närheten. Man fick då hjälp med hushållet, barnen och livspusslet. Kvinnorna jobbade ju även tidigare även om det fint idag talas om ”hemmafruar”. De flesta hemmafruar slet som djur, på tvätterier på senare tid men även annat. Då fanns dessa äldre som hjälp. Så ser det även ut i stora delar av världen, men nu när vi flyttar och inte bor nära släkt så blir det ofta endast vårdnadshavare och så barnen, i ett livspussel som inte riktigt går ihop. Varför ska det då vara fel att använda tjänster som barnflicka, städhjälp eller annat?
Det blir galet svårt att leva upp till det perfekta livet om man aldrig får ta hjälpen. Innan jag fick utmattningssyndrom 2016 så fanns det inte på världskartan för mig att ta hjälp från någon. Jag blev mamma som tjugoåring och ville klara mig själv, tog extra jobb och studerade på 200%, både gymnasienivå och senare högskolenivå. Tog körkort och hade sonen på förskolan max 20 h i veckan, fick jobb och även om jag jobbade deltid så körde jag ändå på med duktiga flickan som INTE bad som hjälp. Det funkade i 12 år sedan ska kroppen stopp, jag tog mig inte ur sängen det var helt vidrigt. Idag två år senare, arbetar jag 75% och studerar 50% men jag tar också hjälp när jag behöver den. Jag frågar och överväger städhjälp till hemmet. Ensam var kanske stark ett tag, men till sist bryts en ensam person på mitten då är man inte lika stark längre.
Varför har du Ebba i åratal gett sken av att du ”roddar allt” själv?
Tror du att du har något seriöst förtroendekapital kvar – förutom det kommersiella som idag helt styr din konsumtionsblogg.
Don´t think so…
Emilia har aldrig gett sken av att vara en ”seriös journalist”.
Hon är rak och speglar bara sitt intresse för stil – något som du helt saknar.
Frågar hellre henne om råd gällande ”livspusslet” än dig – som alltid är senkommen.
Det har hon inte gett sken av! Sluta upp med att hitta på saker. Det är helt okej att inte följa någons blogg/insta/podd/osv slaviskt och då missar man såklart information, men då ska man heller inte påstå sig ha den informationen!
Det du skrev var rent elakt och väldigt onödigt. Din kommentar säger oerhört mycket om dig och faktiskt ingenting om Ebba.
Bara för att Ebba nu tar hjälp någon gång, så betyder väl inte det att hon inte ”roddar själv”
Man måste väl rodda ihop livspusslet fast man ber om hjälp?
Tycker hon är en fantastisk förebild på många sätt.
Tråkig kommentar
Vad är detta för troll?
Heja dig Ebba! Såklart att man inte kan jobba mycket och klara hem och barn utan hjälp. Oftast har vi kvinnor som gör ngn form av karriär också män som jobbar mycket. Det är inte samma sak för männen, många kvinnor jobbar deltid och tar hand om man, barn och hemmet. Det är viktigt ur jämställdhetssynpunkt att veta att man kan försörja sig själv hela livet. Det skiljer dryga 4 miljoner i livsinkomst mellan män och kvinnor och det är inte till kvinnans fördel😏. I många andra länder är det helt ok att göra karriär och köpa hjälp, inte minst au-pair. Så fortsätt i podden som ni gör! Blanda allvar med flärd😘
Pinsam barnslighet från Maria.
Alla som någorlunda följt Ebbas bloggkarriär vet ju att hon målat upp en falsk bild av sig själv som flerbarnsmor som jobbar 24/7 – utan att en enda gång nämna att hon har en Nanny.
Det är att ge ett falskt sken av förträfflighet.
Först efter flera år och barn visar hon sin priviligierade verklighet.
Men det falska skenet har ju lönat sig rent kommersiellt.
Mitt inlägg säger såklart en del om mig – som välinformerad akademiker,
Vad ditt säger om dig – det vete sjutton.
Jag är också en välinformerad akademiker så vad det säger om mig är att jag har större förståelse och erfarenhet i livet. Du kommer dit också om du har tur
Finns även Capio online
Sååååå bra om du behöver läkarstöd/bedömning
Du är otrolig Ebba som reser dig och vill lära dig gång på gång. You go girl!!! Din energi smittar ska du veta!
Om jag var du Ebba skulle jag stänga bloggen och leva mitt liv utan att tusental person lägger sig i mitt liv.Det måste vara ledsamt och sårad ibland. Men jag förstår att inkomsten av reklam är kanske viktigare än vanlig moral..
Hej Ebba!
Jag blev glad över det här inlägget, över att du vill ha högt i tak och att du skriver att diskussioner utvecklar!
Sen tycker jag ju att er ambition att berätta om barnvaktshjälpen utifrån perspektivet att visa att det inte går att få ihop utan hjälp är lysande, dvs att ni vill berätta om det, berätta om att glamouren inte är total och att ingen kan eller hinner allt. Sen är det ju uppenbart att jag och andra snöade in på andra detaljer i den berättelsen, Det gjorde nog också att själva grundtanken med att berätta om det försvann, det tycker jag är synd.
För det är ju viktigt i dagens medieperfekta, utbrända, psykisk ohälsa-värld att många behöver få läsa att ingen kan eller hinner allt, att alla prioriterar och prioriterar bort. Så himla bra med den ambitionen av er! Hoppas ni vågar ta nya tag i den diskussionen också en annan gång!
Jag gillar din blogg och följer den gärna vidare! Den är en del av ,min avkoppling, när jag försöker orka allt i mitt eget livspussel. 🙂
Vill börja med att tacka för en fantastiskt rolig pod och välskriven blogg. Skrattar alltid hjärtligt åt poden när jag är ute och rullar vagn och lyssnar på er!
Tror att anledningen till att en del tar illa upp/känner att du trampar på en öm tå etc är att de inte kan identifiera sig med din livsstil/livsval. Då vill man rättfärdiga sina egna livsval med att klanka ner/tillrättavisa andra alternativt kalla det att man vill ”diskutera jämnlikhet”. Man kan absolut få diskutera jämnlikhet som fenomen men någons personliga blogg där den berättar om sitt liv är i mitt tycke inte rätt forum. Bättre att dessa personer vänder sig till debattforum för det ämnet om de vill fördjupa sig i ideologiska frågor. Finns även politiska partier man kan gå med i om man vill debattera alternativt skriva debattartiklar.
Just lusten att ”pracka på andra” sina egna åsikter som ”den rätta” sanningen är så trist men tyvärr vanligt bland kvinnor, särskilt gällande mödraskap.
Kan man inte bara ha en mer liberal syn där man låter var och en bestämma vad som är bäst för dem?
Har själv bebis och valt att stanna hemma en kortare tid då jag jobbar mycket och sitter i en ledningsgrupp på ett stort börsnoterat internationellt bolag. Min sambo tar en del ledigt men sen har vi liksom ni valt att köpa hjälp då inte våra föräldrar bor i närheten av oss. Ser inget konstigt med att ha betald hjälp, det är inte sämre än att ha hantverkare eller dylikt. Finns inte på världskartan att vi skulle hinna göra allt själva gällande mat, tvätt, städ och hämta och lämna på dagis.
Men som sagt, för en del i Sverige är det fortfarande främmande att betala för hjälp så tror det är det som rör upp känslor.
Stor cyberkram 😊
Jag måste hålla med om att det är väldigt bra, smidigt och lätt att få hjälp vid de typer av besvär och åkommor som inte nödvändiggör ett fysiskt besök på en vårdcentral. Jag har provat ett par gånger. Vid ögoninflammation till exempel hade jag salva att hämta ut på apotek inom 2 timmar. Ganska obeskrivlig känsla faktiskt när mina erfarenheter av vårdcentral inte hör till de bästa. Ringde vid ett tillfälle 1177 (EFTER) att jag varit i kontakt med vårdcentral men sa inget om det på telefon och fick rådet att genast kontakta vårdcentral för aktiv åtgärd. Jag hade redan gjort det som sagt och jag fick inte ens en tid för att komma och visa upp… Istället blev jag direkt hänvisad till skönhetsklinik trots att det vart ett medicinskt problem och inte ett kosmetiskt/estetiskt. På 1177 började de genast fråga vilken vårdcentral m.m. vilket jag såklart upplyste om. Så i alla lägen där möjlighet finns att söka vård via mobilapp så är DET absolut alternativet för mig!