Ja, jag hade tänkt göra ett mars-löfte här i bloggen och uppdatera med ett nytt inlägg under hela mars! Men just nu är det svårt att hitta rätt ord. Jag uppdatera på Instagram och i stories, vi är just nu på ett tåg mellan Bern och Zürich efter intensiva, fina och soliga dagar i Paris. Tacksam. En väldigt efterlängtad resa, som vi gjorde för två år sedan – just innan pandemin. Aldrig då, att vi trodde att det skulle dröja såhär länge innan vi kunde återse kollegorna, butikerna, ta möten och förverkliga planer, idéer och drömmar, för Bookbinders.
Men… Inget blev ju som någon hade tänkt sig. Nu kastas världen och vardagen som vi känner den, för miljoner människor nära oss, i Europa, omkull. Ja, vi jobbar på här och Johan sitter mitt emot mig på tåget och mailar, jobbar och preppar konferens som vi ska ha imorgon. Men hela tiden återkommer givetvis tankarna och pratet om det fasansfulla som pågår i Ukraina.
Vi får se, jag kanske kör en mars-utmaning ändå! Nu ska jag unna mig att njuta av den vidunderliga utsikten, tåget rullar genom ett vykort – gröna kullar, docksöta hus, alperna som en fond därborta, små sjöar, byar. Tacksam är man, över allt detta vackert vardagligt lugna, mer än vanligt.
Har du därute någon utmaning i mars?
Min utmaning för mars blir nog att försöka hålla modet uppe i dessa hemska tider. Som någon klok person sa: alla diktatorer/despoter genom historien har till slut besegrats.
Åh vad fint att bli påmind om dessa ord! Tack! 🙏🏽
Hoppas du hittar inspiration för mars-utmaning – det behövs extra mycket i dessa tider… 💙 att tänka på annat en stund ger ny kraft att ta in det som pågår.
Mina mål i mars är:
1. Inga sötsaker måndag-torsdag
2. 30 min motion/dag på veckobasis (promenad eller träning)
3. 3 träningspass per vecka
Hoppas också att du hittar inspirationen, det behövs lättsamma saker också att ta in, man orkar inte bara det tunga och mörka. Hoppas ni får en fortsatt fin resa, låter härligt!
Jag har exakt samma! Heja oss Malin!!!
Nä det är svårt nu, men tror att balansen är viktig. Både leva sitt vanliga liv och ta tankarna hos det ukrainska folket. Däremot har jag väldigt svårt för samarbeten och reklam just nu, våra pengar borde gå till att hjälpa.
Jag har flera roliga projekt i mars, ta upp löpning och gå med i ett nytt nätverk för kvinnor. Men jag känner mig som en robot. Tankarna är på annat håll.
Jag försöker att leva på i mitt just nu. Har GAD och PTSD. Pandemin var/är ett helvetet och nu detta på det. Denna gång till skillnad mot när pandemin började så har jag stängt av tidningar/radio/tv. Jag väljer istället att gå in på sidor med rätt information. Media vill ju helst sälja, och skrämma upp folk säljer…
Var kommer den fina scarfen ifrån?