Vad jag gör denna fredag? Jag skickade precis massvis med hjärtan till barnen, och sa att vi längtar ihjäl oss efter att träffa dem ikväll. De är ju i Sälen hos mormor och morfar. Och så skickar jag ett soligt hej till DIG som läser detta, från Bookbinders huvudkontor här i Schweiz! Jag smygtog en bild när vi hade heldagskonferens här igår, med Manuela, Eva, Christel, Johan och jag – och förstås ett gäng som var med på länk, från Stockholm men också från Paris, Trondheim och andra delar av Schweiz. Kul. Och såååå mycket att tänka på. Jag känner just nu hur huvudet kryllar av olika idéer, saker som MÅSTE göras, saker jag vill göra, saker vi borde göra. Högt och lågt, smått och stort, långdistans och kortdistans, som det är att driva eget. Men också spännande att se hur olika länders marknader och kunder skiljer sig åt, alla har sin egen relation till vårt kära Bookbinders. Nyttigt för mig, att få andra perspektiv och att göra ”ramen” lite större i huvudet, så att säga.
Nu ska jag dra iväg några mail, jag ligger såklart efter med mina ”andra” jobb efter den här maxade veckan med alla möten, butiksbesök och annat. Men det får det vara värt. En bra investering, som verkligen gett massor. Redan nu! Jag har också plockat med mig inspiration och idéer till Insjöns väveri, förstås till mina smycken och ja, till det där ytterligare andra projektet jag jobbat med i snart ett år, som kanske, om stjärnorna står rätt, går att börja lansera innan sommaren. Men då ska verkligen stjärnorna, solen OCH månen vara med mig – och någon hjälpande hand däruppe, det skulle heller inte skada.
Annars är det förstås kriget i Ukraina som är i fokus här också, överallt, så fort man slår på TV:n (vilket vi gjort, så fort vi kommit till hotellrummet, för att följa internationella nyhetskanalerna) och förstår, med alla människor vi möter och pratar med. Jag fick precis tips om att det ska samlas in kläder, förnödenheter och annat imorgon, lördag, i Stockholm i närheten där vi bor, så vi ska gå dit med barnen och bidra. Alla kan vi göra något, alla kan vi protestera, säga ifrån. För att vi måste. Vi pratade också om detta i nya Säker stil-podden, lyssna gärna – och får också passa på att säga tack för alla tankar, reaktioner och meddelanden, jag läser allihop även om jag ligger rejält efter med att svara.
Hoppas att solen skiner även på dig, denna fredag!
Bra, klokt och inspirerande. Tycker du är beundransvärd som rattar alla projekt, idéer och impulser, Take care.
Jag tänkte också gå med barnen idag till uppsamlingsstället vid Karlaplan men väljer att ge pengar till Röda Korset, Unicef och UNHCHR istället då även om
det handlingskraftigare att packa/köpa en kasse så är det organisationer på plats var hjälpen behövs som bäst, vilka som ska få dem, hur de (organisationerna) ska ge hjälpen på ett hållbart sätt ( t ex så att inte lokala affärer i t ex Polen vid gränsen slås ut) osv Många i Sverige verkar vata skeptiska till biståndsorganisationer men att säkerställa att hjälpen används på rätt sätt (och följd upp, rapporteras på osv) kostar en liten slant. Den slanten brukar tas av den kostnad till administration som organisationerna får av t ex Sida och andra biståndsorgan. Väljer man en etablerad organisation med stora givare (som ger statliga medel till den här organisationen) kan man vara säker på att de följs upp noga med kontroller.
Jag ska sätta mig ned med barnen idag och swisha tillsammans.
Jag har landat i samma slutsats. Det känns förstås bra att göra något konkret, men pengar verkar göra mest nytta, så att organisationerna kan fördela dem utifrån var och till vad de bäst behövs. Det har pratats en hel del om detta i media, att insamlingar snarare kan bli kontraproduktivt. Sen förstår jag att har man inte pengar att avvara, då vill man säkert bidra med det man kan, kanske avlagda vinterjackor eller annat. Det är fint att så många villl hjälpa på olika sätt och som enskild person är det svårt att veta hur man gör det bäst.
Åker barnen med barnflicka eller hur får ni ihop logistiken?