Ser mig själv på den här bilden från i torsdags morse – och inser att jag redan då kände att kroppen inte var på topp. En sån konstig känsla. Jag var ju där, jag var på topp. Eller, en del av mig. Den delen som är påläst, peppad, mån om att det ska bli fantastiskt, trevlig stämning, glada gäster, en nöjd kund och förstås, en givande, kul och inspirerande förmiddag för alla inblandade. Men kroppen var helt klart skakig.
Hade varit en lång vecka, bokstavligen. Började redan på helgen med två dagar i Finland och studiebesök. Dessförinnan sjukvecka med Ernst som hade hög feber och så ont i munnen att han inte kunde äta, stackars liten. Pusslade järnet för att få ihop det, vi hjälptes åt såklart men ändå – den där oroskänslan när man har en rejält sjuk hemma. Jobbade ikapp, fullt ös, försökte hitta orken, dygnets timmar räcker inte till. Var hos sjukgymnasten med min onda fot (”jadu, detta borde du INTE ha gått med såhär länge…”), måste fixa nytt mobilabonnemang, ta hand om prao-elev som jag lovat, laga min dator, boka tågbiljetterna till påsklovet, måste boka tandläkare åt dottern, fixa med henne barnkalas, planera inför släppet av nya boken, ordna nån present till Johan som fyllde år i fredags, peppa barnen inför pappas födelsedag, i lördags fyllde vår älskade Ernst år, mera kalas och… Möten, planera plåtningar, träning för att orka möten och planera plåtningar, tennis och… Och. Äsch, nog rabblat. Och babblat. Ni fattar känslan. Så många saker på ”att göra”-listan att man inte orkar göra en lista ens. Den känslan. Som egentligen inte handlar om vem som har mest på sin lista, vad man har på sin lista eller vem som har rätt att känna så – utan helt enkelt, en stark känsla som väller över en: Det här går bara inte.
Motade bort tanken på ”Det här går bara inte”, öste på för fullt i torsdags ändå, tog en Ipren och två Alvedon och körde en lång arbetsdag, utan att få hälften så mycket gjort som jag brukar. Det gick så irriterande långsamt. Mera kaffe, en kopp till, kom igen nu, Ebba.
I fredags morse, när barnen och jag sjungit för Johan med köpetårta på sängen, jag fixat en torftig födelsedagsmorgon så gott jag orkade, så tittade han på mig och sa ”Ska du verkligen gå till tennisen?”. Äsch, tänkte jag och gick dit. Står högst upp på trappan utanför tennishallen med tennisryggan på, känner plötsligt hur allt snurrar och är ett ögonblink från att svimma och trilla i trappan. Går in, sätter mig kallsvettig ner vid ett bord och blir sittandes där i en timma och bara… Försöker tänka klart. Tänker att jag ska ta upp datorn, eftersom jag ändå inte orkar resa mig. Men orkar inte det heller. Orkar inte ens gå efter ett glas vatten. Ringer mamma, som är bortrest men känner bara att jag måste ringa mamma. När timmen är slut kommer mina snälla tenniskompisar Lotta och Terese ut och undrar vad som hänt, Terese ser direkt att jag inte mår bra och jag brister ut i storgråt. Sen kan jag inte sluta gråta. Gråter över att Terese nyss genomlevt något ingen ska behöva genomleva, och ändå orkar hon vara så snäll, förstående och tröstande mot mig – med mina fåniga problem, min oändliga ”att göra”-lista som jag ju själv skapar. Min grop som jag så duktigt, effektivt och ambitiöst gräver åt mig själv. Gråter över att jag inte hinner så mycket som jag vill, över att händerna skakar – och över att jag ju älskar det jag gör så himla mycket, så hur ska jag nånsin hitta balansen och räcka till? Gråter över att alla tycks jubla över att det är fredag och snart helg – men jag själv bara känner panik över samma sak. Orkar inte, hinner inte, Ernst fyller år, hålla alla glada hemma, hela långa helgen.
Lotta kör mig till mitt kontor, försöker jobba på men skärmen blir dimmig och tårarna rinner – hur kan det finnas så mycket tårar? Måste få ihop några akuta mail, ta några beslut som inte kan vänta. Lyckas röja lita grand. Kommer hem och på kvällen har jag hög feber. Får också vidrigt ont, rött och svullet i hela munnen. Outhärdligt ont gör det, får bara i mig kallt vatten. Så igår morse – efter en natt med upphackad sömn och pulserande ont i munnen och halsen – sms:ade jag min snälla kompis Malin, och frågade om hon kunde köra mig till söndagsöppen husläkarjour. Jag som aldrig åker till doktorn men detta går bara inte en minut till. Så ont, ingen mat, ingen sömn. Paniken. Hon satte sig i bilen direkt och hämtade mig, gråtandes över ont i hela munnen, över att helt ha missat älskade Ernst 2-årsdag och över att det enda paket han fick på morgonen var storebrors två favoritböcker med Nicke Nyfiken som han slagit in i gammalt papper. Åh, jag som ville att det skulle bli en sån fin dag. Inte bara för Ernst, utan för Marianne och Klas förstås. Usel mamma, usel allt.
Läkaren uteslöt halsfluss, konstaterade att det förmodligen är ett riktigt ilsket virus som satt sig i munnen och jag blev hemskickad och… Här sitter jag nu i soffan med datorn i knät, invirad i en filt, måndag kväll. Orkar skriva det här. Barnkanalen står på, Johan fixar med barnens pyjamasar. Jag har sovit lite bättre inatt, inte rört mig ur fläcken idag, varvar Alvedon och Ipren, bokat av allt imorgon. När febern försvann imorse, så torkade också tårarna. Och allt känns helt plötsligt lite ljusare. Mycket ljusare, till och med. Jag tänkte skriva, ”så nu kör vi” men jag tänker skriva: Nu ska jag försöka köra lite mer lagom, så blir det kanske till och med ännu bättre.
Kommentera gärna – läser, som alltid, allt och svarar så gott jag kan och hinner!
Fina du har varit med om samma när mina barn var små och det fanns inte tid att tänka på mig själv, var rädd om dig. Kramar
Ta hand om dig Ebba, tack för att du delar med dig av din vardag så öppet.
Min kropp sa ifrån idag, måste få återhämtning i mellan det som är fullt ös.
Krya på dig!
Åh Ebba, ta hand om dig! Inget jobb/event/bloggande är viktigare än hälsan! Ser så många runt mig som stressar ihjäl sig…för vad undrar jag ibland. Livet är här och nu. Så försök att njuta av det utan all stress och måsten ❤️
Kära Ebba! ❤ Tack för att du så generöst delar med dig av med- och motgångar med alla oss som läser här. Nu hoppas jag att du VERKLIGEN tar dig tid att komma i fas igen. Tar du inte hand om dig själv kommer du heller inte kunna ta hand om familjen på bästa sätt.
Min pappa glömde min födelsedag när jag fyllde 27, tror fortfarande han har dåligt samvete över det. Det var såklart tråkigt just den dagen, men vi är bara människor och jag älskar honom inte mindre för att en födelsedag föll i glömska.
Take care och massa pepp härifrån! ❤
Ulrika.
Var rädd om dig ❤
Vad rädd om dig ❤
Hej jag skulle nästan kunna vara din mamma men det kanske är just därför jag vill ge dig ett råd att försöka ta det lugnare och lyssna på kroppen. Att köra på som du gör håller inte i längden tro mig för jag har varit där. Var hemma i 9 månader helt från jobbet. Tog sedan många år innan jag kände mig starkare. Det låter så klyschigt att man ska lyssna på kroppen men det är såå sant. Man kan bara bli utbränd om man verkligen brinner för något. Ta hand om dig så du orkar med både jobb och familj. 😍
Men fina du! Man måste andas ibland också!
Ta det varligt och var rädd om dig nu!
Styrkekram och som sagt, var rädd om Ebba!
Isa
Åh Ebba…. Bara att läsa detta gör ont i mig. Som den trötta trebarnsmamma jag är så har jag full förståelse för hur du har det även om jag ”slipper” flera av dina delar som kommer med ditt yrke. Blir faktiskt matt av att enbart läsa om allt du göra och sen dessutom hem och fortsätta med nästa heltidsjobb (mammalivet)…
kan du kanske se detta som ditt varningstecken innan det går otroligt illa?! Vad kan du skala bort och leja bort tänker jag? Vi har städerska och jag jobbar enbart 75% för att ”palla” dessa år som är så otroligt påfrestande.
Sätt er ner tillsammans och prata ihop er hur ni kan få en förändring nu för att du ska orka fortsätta framåt!
Kram Sofie
Åh, fina Ebba! Så ärligt skrivet. ❤️ Det finns en gräns för oss alla när det helt enkelt blir övermäktigt. Du är ändå den bästa mamman dina barn kan ha. Lätt att säga, men var rädd om dig. ”Det finns bara en av dig och det är du”! Kram
Vad jag känner igen mig i det här. Varför är det så himla svårt att tillåta sig själv att vara sjuk? Kör alltid på med jobb och familjelogistik oavsett sjukdomar eller skador. Det spelar ingen roll att man vet att man måste ta hand om sig, innan det är för sent. Jag kommer alltid på i efterhand, dvs när jag är kry igen, att jag borde ha stannat hemma och vilat. Varje gång. Hoppas att dina nära hjälper dig att sätta stopp. Hoppas att du reder ut allt och kan hitta en bättre balans för dig. 🌸
Ta hand om dig 🍀. Mina kraschlandningar har tyvärr inneburit längre återhämtningstider så jag hoppas att du hittar ett sätt att hantera din triangel (familj-jobb-vänner). Tanka energi från de bästa, släpp taget om andra, tänk nej (he, he, ett bra första steg), fånga upp signaler, våga ta emot hjälp, va inte bäst 😬 för du duger perfeky som du är (med det sagt har jag inte koll på dig på den nivån utan detta är mer en lärdomshälsning från mig till dig), njut av det lilla och kom ihåg att det du gör inte innebär att någon annans liv släcks ifall du skulle missa något (det här med att få distans till ens egna krav är aldrig fel). Gillar dig och vill att du håller 💚 kram Anna
Ta hand om dig, Ebba! 💕
Din kropp försöker visst säga dig något, eller vad tror du själv? Lyssna, ta ett steg tillbaka, vila, gå ut i naturen, gör sånt som du vet gör dig gott. Vi som följer dig och får så mycket glädje och inspiration av dig finns kvar när du känner dig pigg igen. Jobbet är viktigt, men din hälsa är viktigare, en utbrändhet är inget du vill ha, lovar. Dessutom har du ju din familj som älskar dig och behöver dig.
Kram
Anna
Kära Ebba ta det lugnt det är farligt att flänga runt med feber o virus. Sådär fint o kul behöver det sannerligen inte vara jämt. Lite hipp som happ o det får väl bli som det blir duger gott ibland. Du kommer ha många barnkalas framöver o mer därtill.
Kram från en 56 åring (som vet) tycker du är toppen!
Så fint och ärligt skrivet. Många kramar till dig.
Kära Ebba ta det lugnt det är farligt att flänga runt med feber o virus. Sådär fint o kul behöver det sannerligen inte vara jämt. Lite hipp som happ o det får väl bli som det blir duger gott ibland. Du kommer ha många barnkalas framöver o mer därtill.
Kram från en 56 åring (som vet) tycker du är toppen!
Varför tvingas du ”jobba järnet”?
Vad tvingar dig?
Vem tvingar dig?
Är ni brödlösa där på Östermalm?
Pinsamt att du dessutom rapporterar det i bloggen!
Ja förutom alla vanliga kommersiella inlägg.
Så en ”bok” på det…
Som sagt – livet var bara de dagar som kom och gick…
Barnen är snart utflugna…
Eftertankens kranka blekhet – blir inte ljuv.
Vilken tråkig och taskig kommentar till en person som inte mår bra! 😔
Hej, jag förstår inte alls ditt syfte med din kommentar. Om du ville peppa Ebba till att lugna ner sitt tempo och njuta av sina dagar så misslyckades du fatalt. Men om du tänkte sparka lite på en som redan har hud tunn som löv lyckades du nog alldeles utmärk. Och varför man skulle vilja det säger mer om din personlighet o ch medkänsla än vilka problem Ebba har. Tänk gärna en extra gång om du skulle få suget att skriva något sådant till någon igen, har man inget snällt att säga, säg inget är ett bra tankesätt i de stunderna.
Tina Tor har även tidigare kommenterat elakt. Bäst är att ignorera henne (eller blocka, men det kan ju inte vi göra tyvärr).
Men snälla du? Hur elak får man vara? Är du avundsjuk?? Håll det för dig själv i så fall!!!
Och varför tvingar du dig att ens kommentera på detta?!
Usch då! Det kan inte vara höstblåsor du och Ernst råkat ut för? Ett riktigt otäckt virus, särskilt för vuxna. Krya på dig och vila så gott du kan!
JA! Helt klart. Heter coxsackie/hand-foot-mouth disease här i USA, jag och barnen haft det – så jag är hundra på att det är coxsackie. Krya på er!
Lyssna på kroppen Fina Du❣️🙏🏽 Vila och återhämta Dig❤️ Kram
Jag har varit där i perioder så nära väggen och samma sak händer alltid. Jag blir sjuk, får hög feber, blir sängliggandes i en vecka och tre av gångerna har jag fått lunginflammation. Tänker samma sak varje gång nu ska jag sluta springa och börja gå. Sitta ner och dricka den där goda cappuccinon istället för att dricka den på vägen. Äta frukost, lunch och middag. Boka in lagom mycket och prioritera mig. Så blir allt för kul och jag kan inte säga nej så börjar allt snurra igen. Jag hoppas du hittar din balans och kryar på dig!
Kram 🤗🤗
Även duktiga kvinnor måste ibland komma ihåg tänka på sig själv. Och tänk så härligt o ha en mamma o ringa till för tröst när allt känns hopplöst.
God bedring som de säger här i Norge.
❤️
Var på riktigt rädd om dig!
Ebba, som alla skriver här, ta hand om dig och se till att du får utrymme att återhämta dig, oavsett hur lång tid det tar. Hälsa och välmående är så viktigt, det är svårt att ta hand om andra om man inte mår bra själv. Jag vet att du älskar ditt jobb men kanske måste du ändå tänka om hur mycket du tar dig an för att du ska ha tid och energi för annat som känns viktigt i ditt liv. Hoppas du mår bättre snart!!
Kära Ebba!
Du har hamnat i en återvändsgränd, varför säger jag så? jo därför att jag har varit där själv. Det är som att höra mina egna ord ringa tillbaka i det du skriver nu.
2007-2008 gick jag in i den berömda väggen.
Kunde ta ut avtalspension då, sedan följder is av återhämtning. Eftersom jag bara var 55 år då och fick fortsatt lön/pension från jobbet så kunde jag lägga all min tid på att bli frisk igen. Inga småbarn som krävde sin tid bara en man att ta hänsyn till.
Jag vill inte skrämma dig men du måste göra lite större förändringar i ditt liv än de här du skriver om här. Man kan bli drabbad av utmattning trots att man själv har valt jobbet och att det är kul.
Så, dags att omvärdera vad som är viktigast Ebba . Jag talar utifrån min egen erfarenhet och jag gick ju aldrig tillbaka till lönearbete igen.
Om du framhärdar så tror jag att din kropp kommer att slå tillbaka ännu mer med fysiska reaktioner som följd, jag åkte 3 gånger till Danderyd och var övertygad om att jag hade begynnande hjärtinfarkt.
Som jag ser det så måste du ned i varv och det tar sin tid att hitta när kroppen redan har börjat reagera på överbelastningen.
Mitt råd till dig gumman är att vänd på steken och anpassa verkligheten till dina behov och gör det nu.
Du ska räcka länge för dig och din familj
och jobb är jobb, livet går så fort och barnen är bara små en kort tid.
Hoppas du inte tycker illa vara att jag skriver så personligt till dig men jag har tyckt sedan du jobbade på tv att det där var en söt, vaken och mycket sympatisk person!
Om du skulle vilja tänka så här att detta är en möjlighet för dig och familjen att kunna fungera tillsammans på ett helt annat sätt vad ser du framför dig då?…
All lycka till dig, du är så kreativ så jag förväntar mig att du kommer upp med en helt annan linje för dig och din familj för det är ju de som är viktigast för dig ♥️
Varma kramar,
Mona
Styrkekram 💜
Du hittar mitt svar i din blogg. Hälsningar Mona
Men kära Ebba, usch stackare, inte bra! Hoppas du kan hitta balansen, går det att klona dig på något sätt, mer läggs på assistent, partner. Vi känner inte varandra men jag har följt dig i så många år och får nästan lust att ta tåget själv för att hjälpa dig att styra upp och projektleda vad som helst ;-). Tycker du är grym, men du får inte bränna ut dig såhär hårt. Du är fantastisk. Hoppas du kan hitta balans. Många kramar!!
Känner med dig Ebba!
Tack för att du delar med dig av något som jag kan tänka mig kan kännas svårt att göra och som jag redan nu, tyvärr, ser du får skit för!
Vi är nog många med dig som haft sammanbrott/utmattning av mer eller allvarlig karaktär och erkänna för sig själv att man faktiskt har gränser är en god och krävande insikt.
Skickar pepp och påminnelse att du är den absolut bästa mamman för dina barn och de bästa stunderna som dina barn kommer bära med sig av dig är nödvändigtvis och troligtvis inte högtider utan många andra stunder!
Ebba! Jag vet att det kommer att välla in kommentarer här för vi är många som bryr oss om dig. Jag skulle kunna rada upp tips som hjälpte mig när jag var i ett liknande läge, men du kommer få så många ändå. Det som gav mig mest då var (efter jag hade varit förbannad, orolig och besviken över att jag inte fixade det här när jag fixat så mycket annat och värre = borde fixa allt) när jag insåg att jag är bara 32 år, min kropp är tusentals år och den vet mer än jag – om jag lägger mig ner en stund och lyssnar på den. Jag vet att det är svårt att stryka jobb och prioritera om – ta hjälp med det av någon som känner dig. Du har din livslista där du vet vad du mår bra av och många nära runt omkring dig som du litar på. Använd dem och försök ge dig själv lite utrymme att hämta andan. Andas, var utomhus, vila och ta hand om dig. Det här kommer att gå bra. Stor kram!
Så modigt inlägg, Ebba. Man kan inte alltid orka allt. Tårarna forsar för att man är en människa och ingen maskin. Ta hand om dig <3
Lyssna på din kropp, låter som om du är nära en utmattning. Återhämtning är nyckelordet och prioritera bort det du absolut inte måste göra, försök att sänka tempot, gör något bara för dig själv utan dåligt samvete🙏🏻 Ta hand om dig💗
Vilket fint och ärligt inlägg.
Hemskt att må så dåligt, så jag hoppas du kryar på dig- och har möjlighet till lite lugnare tempo framöver. Kram!
Känner så igen mig, har gått in i den berömda väggen fem ggr, man tror alltid att man ska se den komma men det är bara att lura sig själv. Strunta i det som inte är livsviktigt o hör bara det du orkar. En födelsedag kan alltid firas senare. Ta hand om dig o krya på dig.
Nämen du, ta hand om dig! Detta är rejäla varningstecken 🙁
En väns terapeut sa till henne efter att hon blivit utbränd; ” Du får inte ha för roligt på jobbet, din kropp pallar inte.”
Att ha roligt är inte alltid bra, lyssna på kroppen sp du orkar vara du och kan ta hand om det viktigaste. Skickar över massa kramar och hoppas du kan ta det lite lugnare.
Tycker du är så inspirerande och klok. Älskar dina vardagsbetraktelser, tankar om livspusslet, stilinspiration och ditt driv. Var rädd om dig och bromsa i tid! Lyssna på kroppen, inte kul om man kraschar totalt. Har aldrig kommenterat förut men är själv utmattad trebarnsmamma. Återhämtningen tar så lång tid. Ta hjälp, lär dig säga nej(världens svåraste) ! Kram och igenkänning!
Usch så jobbigt! Kram 🧡
Nu får det vara nog med ”duktigheterna”!! Känner väl igen mig i din beskrivning av att allt är kul, alltid säga JA, skämtsamt driva med sig själv när man försöker vara en riktig ”bullmamma” samtidigt som man vill kunna ha en bra karriär. Trots att man inerst inne inte alls skämtar – för man vill ta mig tusan vara ”perfekt” på alla sätt; karriärkvinna, mamma, fru och vän! Det ska minsan gå!! JAG ska iaf klara det!!! Men den enda vi knäcker är oss själva! 80-talisternas duktiga flickor behöver tänka om! Vara snällare mot oss själva, sätta rimliga krav och mål på alla delar av livet! Det kan ändå blir jäkligt bra!!
Ta först på din egen syrgasmask innan du hjälper andra, eller hur är det de säger på flyget?! Krya på dig! ❤️
Går själv i terapi för att lära mig att det inte finns några ska, måste och borde – herregud så svårt det är!!
Ta hand om dig, fina du! Kram 💕
❤️
Jag upplever att dina inlägg är som små rop på hjälp. Jag upplever en underton av panik ibland. Jag skriver ”jag upplever” för vad vet jag. När jag läser den del du väljer att visa upp blir jag matt och undrar hur du orkar. För mig låter det mycket. Var rädd om dig. En utbrändhet är svår att komma igen från. Man tar en smäll privatekonomiskt. Det är inte värt det.
Hoppas du blir frisk snart, hittar en nanny och har ork och energi till att göra allt du vill! Tack för en fantastisk blogg. Hoppas verkligen inte att du upplever detta som illa ment eller pekpinnande. Jag har följt dig sen tidiga tonår och alltid sett dig som en riktig powerförebild i stil med Elle Woods 😉
Ååh…..
koppla bort, varva ned, släpp datorn, krama barnen o mannen❤️ Vi klarar oss fint utan dig ett tag, vi finns troget kvar, lovar!
Been there – done that…. det är INTE värt det Ebba!
Styrkekram från 3-barnsmamman som också tycker det finns liite för mycket kul i livet…..
Och du är en fantastisk mamma – den bästa helt enkelt, om Ernst får välja❤️
Har just haft ett uppvaknande efter två år med domningar och muskelkramper. Negligerat detta o kört på. Nu kom så hjärtat oxå… Hållt på i ett med jobb o familj i 10 år o nu skrek kroppen SLUTA! Det är svårt när man är uppe i det o allt går av bara farten för att man vill! Men man måste få återhämtning! Min kbt-terapeut håller på att hjälpa mig lära planera livet randigt; aktivitet, återhämtning, aktivitet, återhämtning, aktivitet. Bra tips tycker jag, men kräver mkt träning. Sköt om dig!
Krya på dig, Ebba. Tänk på att du gör så gott du kan, och att det är alldeles tillräckligt. Försök nu att verkligen vila dig frisk. Lättare sagt än gjort, men kommer vara bättre i längden. Världen klarar sig utan dig på tå en dag extra. Jag lovar. Ta hand om dig. Krya på dig.
En dag i taget. Lyssna noga till dig själv, läs texten du just skrev. Visst finns det bra och dåliga dagar, men det låter lite som att du balanserar bredvid ett högt stup!
Ta hand om dig. ❤️
Men Ebba då ❤️, jag tror att din kropp har försökt säga dig något ett tag nu. Vet hur kul det är att få jobba med det man tycker är sååå kul men det kanske är tid att börja sortera bort en del av del roliga, inget kul beslut men antagligen ett måste. När jag hade som roligast på jobbet och bara kul grejer att jobba med och jag tyckte jag var priviligerad där bara kul jobb ”trillade” ner på mig så fick jag hjälp av min coach att reda ut det.
Jag fick börja med att öva på att ”ha tråkigt”! Alltså vad tyckte jag var tråkigt, jo att sitta still, att ligga kvar i sängen lite längre på helgen när man kunde få så mycket gjort och umgås. Sagt och gjort började jag att öva på dessa två saker trots att det bar emot, tills jag förstod att det handlade om att reflektera. Dessa reflektioner gjorde att jag börja fundera på vad jag tyckte var roligast att jobba med/utveckla. Du kommer också att hitta din väg och glöm inte att du är fantastisk person, lyssna på kroppen. En bamse 🤗 till dig ❤️
Ta hand om dig, Ebba! Känner igen känslan. I somras kraschade jag ihop, kroppen vägrade anstränga sig och jag undersöktes noga för hjärtproblem. Men det var ”bara” stress, och jag försöker nu lära mig att ta det lugnare i vardagen. Det är svårt ibland, framförallt som egen.
Mitt enda råd till dig: stanna upp och ta tre lugna, djupa andetag. Det hjälper mig att kunna återfå lugnet i ett stundtals högt tempo och det är en liten, enkel sak som inte behöver passas in i ett schema. Och: du räcker till!
Sköt om dig Ebba!
Hej. Jag upplever att du är påväg att krascha rejält. Det här var bara en vägbula. När ditt virus är borta är risken att du kör på som vanligt. Jag har följt dig länge Ebba och är imponerad av ditt driv, men den senaste tiden… ja, vad ska jag skriva, jag känner ju inte dig. Den senaste tiden har jag ofta känt, när kraschar hon? När kommer hon inte komma ur sängen och gråta oavbrutet? Läs Claras bok om utmattning. Det är inte värt det för vägen tillbaka är sååå lång.
Ta hand om dig och sänk kraven! Rensa i uppdragen och kalendern. Dina barn kommer inte att se 2-års dagen som ett misslyckande. Det är du, vi, dagens föräldrar, som lägger för höga krav på oss själva. Dra i bromsen innan det är för sent. Många styrkekramar till dig.
Jag har tänkt likadant- när kommer kraschen? Önskar att du tar hand om dig själv- på riktigt. Och ta hjälp av en bra psykolog/terapeut, vad som passar dig bäst. Önskar dig allt gott och att du är rädd om dig själv.
Men fy Ebba 🙁 Tycker så synd om dig. Du måste sluta vara så stark och ”duktig”. Din kropp säger stopp och du måste lyssna. Skala ner och plocka bort. Prioritera och landa innan du kraschar.
Ta hand om dig ❤️
Var rädd om dig! ❤️
Ta en dag i taget, glöm inte att andas och påminn dig själv vilken jäkla superkvinna du är! Flerbarnsmamma, med så många bollar i luften, framgångsrik författare, inspiratör och dessutom en så himla härlig person! Du är viktig, så lyssna på kroppen, ge den tid och dra ner på tempot. Kram <3
Men nu vilar du! Flera dagar i sträck! ❤
Alla människor blir sjuka och en riktigt elak virus är inte rolig. i synnerhet när det drabbar en, när man har fullt upp! Ta det lugnt Ebba vila dig kry! Känn sen efter hur mycket du orkar!! Tag hand om dig och sköt om dig!💐
Tack att du delar med dig!💛betyder mer än du anar! Ta hand om er!✨
Alla människor kan bli sjuka, både fysiskt och psykiskt, och då får omgivningen acceptera det och stötta. Både barn och kunder.
Små barn är heller inte så bra på datum så gör som jag brukar göra, fira Ernst en annan dag när du har ork och ro.
Men först – vila mycket och länge!
Men fina du ❤️ Så svårt det är att hinna med allt i livet, även om det är roliga saker. Och svårt ibland att ta sig tid att stanna upp och känna efter. Krya på dig nu och boka av lite i kalendern till tid du inte behöver göra nåt.
När man har tusen bollar i luften och älskar det man gör så kan ju detta hända. Jag har känt liknande när jag dragit på mig en infektion och liksom inte fattat att det varit den som sänkt mig. Fick bland annat höstblåsor och hamnades i en liknande situation som du. Men, det har faktiskt inte inneburit att jag gått in i väggen. Jag har långsamt lärt mig att lyssna liiite bättre på kroppens signaler. Småbarnsåren är tuffa men går snabbt som någon klok sa. Sover man inte heller så blir det ännu värre. Ta hand om dig, unna dig att känna efter. Lagom räcker långt! Stor kram
Var rädd om dig Ebba! ❤ Du har så höga krav på dig! Akta dig för den berömda väggen 🙏❤ och vet du Ernst tycker du är bästa mamman oavsett, Klas o Marianne också. Kryakramar från Värmlandsskogen
Nu är det lite allvar, ett ordentligt ryck i handbromsen 👏Det blir tossigt annars och i värsta fall faktiskt farligt. Kör du på vidare härifrån så kanske det blir en lååång återhämtning som krävs. Det vet du ju såklart, men nu är det så verkligen dags att göra annorlunda. Spara på dig själv. Finns ju bara en du!
Vi är säkert en hel drös här inne som på pricken känner igen sig i det du skriver. Modig är du också som vågar skriva.
För mig har det funkat med sömn och ensamtid borta från hemmet. Inga hotell med massa folk utan snarare stuga och natur och du förstår hur jag menar.
Vi är så många som gillar dig, ta hand om dig
Kram ak
Ta hand om Dig, Ebba! Du behöver kanske skala av med uppdrag & krav för att orka/hinna med. Livet med småbarn går fort, så ta tillvara på den tiden också.
Allt gott till Dig & krya på Dig!
❤
Åh visst är man alltid så bra på att orka lite, bara lite till, tills man inte gör det. Stor kram till dig och hoppas du mår bättre snart! Och bästa mamman för dina kids är du oavsett presenter eller kalas, finns ingen som älskar dom som just du gör. ❤️
Stackare! Styrkekram till dig.
Vi är många som stått där du står nu, ta hand om dig och andas ❤️. Du behöver inte vara den perfekta mamman, frun, bloggerskan eller kollegan. Försök få in ett par dagar då du bara äter smågodis och kollar på gränsbevakarna Australien eller Say yes to the dress eller någon annan tv som inte kräver tankeverksamhet. Köp hem McDonalds två dagar i rad om ungarna gillar det, låt dem få obegränsad paddtid och glass innan läggdags. De kommer att älska att få vara så busiga ett par dagar och du får ladda batterierna
❤❤❤
Aj, nu fick jag ont i hjärtat fina Ebba❤️ Tycker att du gör alldeles för mycket just nu. Ibland måste man sätta livet
På lite paus… ja du fattar, en liten varningsklocka har
Sagt sitt, lyssna på den så väntar vi andra när din härliga eneri har kommit tillbaka, och stöttar dig i det. Vi är många som gillar det du gör och vill att du gör det lääääääänge
😘🤗❤️ Sköt om dig nu // Ann-Sofi
Fina du!
Dina ord brukar peppa mig när min vardag inte går ihop. Så här kommer ett litet pepp till dig.
Du gör så mycket gott och fint i ditt liv, till dig själv och andra. Du är en fantastisk mamma, fru och vän. Du räcker till. Du når ut. Du ser ljuset när ingen annan ser det. Du lyssnar på dig själv (kanske lite för sent denna gång, men hey – perfekt är ingen), du lyssnar på andra, du är vacker, du är smart och rolig.
Allt detta vet jag utan att ha träffat dig en enda gång.
Power varar inte för evigt. Den tar slut, måste fyllas på och då står det still, det är logiskt och det vet de flesta. Efter en stund är tanken full – DÅ kör vi – tills den behöver tankas på nytt.
Så fin kommentar! ♥️ Ville bara säga det då många verkar ta chansen att trycka till med ”sluta vara så duktig”-stilen. Ebba är en genuint positiv, ärligoch jordnära person som alltid sätter sina barn först. Det märks i alla inlägg!
Bromsa NU! Jag har haft många vänner som blivit utbrända och du beskriver på pricken vägen dit. Jag kan säga att återhämtningen om man väl hamnar där är livslång och man uppnår aldrig samma kapacitet igen, många av mina vänner lever med återkommande sjukskrivningar. Så jag skulle verkligen säga att du behöver ta en rejäl paus och ta signalerna på allvar och diskutera med en klok doktor (din mamma kanske?) om hur du kan göra. Stor kram till dig.
Vill bara skicka en kram och en omtanke ❤ Ta hand om dig ❤
Massor av styrka till dig du härliga människa! Jag är som dig. Den som slltid fixar och styr. Vill ha det perfekt. Vill fixa världens bästa kalas etc etc.
Efter en tung höst med alldeles för mycket jobb har jag kommit till insikt. Jag jobbar lagom mycket nu som alla andra på mitt jobb. Ingen tackar mig för att jag sliter ihjäl mig. Jag blir dessutim ingen kul person att vara med. Jag har mycket energi över till mina underbara barn och pririterar dom efter jag har hämtat på förskola och skola. Visst plockar jag tvätt och grejar, men försöker inkludera barnen i det om dom vill. Min femåring sa idag att hon älskar att hänga tvätt för hon är så bra på det. Win-win!
Kämpa på Ebba! Du gör det bästa du kan, men tänk på att jobbet är inte allt. Stor kram
Men Ebba!!! Vi är många som vill följa dig i många många år framöver och med de där att-göra-listorna kommer det inte att gå! Sluta nu bums med att hetsa och trycka in så mkt som möjligt (har inte det förresten varit ljust en målsättning för dig tidigare att dra ner på antalet grejer…?). Om inte för din egens skull så för dina följares. Jag har både under hösten och våren stundtals känt mig stressad å dina vägnar, dina veckor känns helt enkelt för orimliga (trots att du och mannen säkert tar hjälp ibland hemma). Med detta sagt, så vet du ju bäst själv. Jag följer dig oavsett, men tycker det skulle vara bra för både dig och mig om du hade ett liiiite lugnare tempo. 🙂 kram!
Fina Ebba! Ta nu hand om dig och var snäll mot dig själv, och kom ihåg att just DU är dina barns bästaste mamma!
Stor Kram!
Men snälla vän! Vad jobbigt. Det här går inte i längden! Varför måste du PRESTERA , vara så duktig och hinna med så mycket? Vad är meningen? Kära Ebba…Du är ju inte mer än människa. Ingen orkar så mkt i längden! Det finns en stor risk att du jobbar dig sjuk om du fortsätter att ”trycka in” så mkt om dagarna, varje vecka. Jag förstår att du älskar det du gör och du gör det fantastiskt bra! Men till vilket pris? Har du hamnat i honungsfällan? Jag har arbetat med Rehabilitering av personer med utmattningssyndrom under mänga år och hos mig ringer en klocka när jag läser din blogg idag! Fina Ebba, jag är ledsen att säga detta…,men jag tror att du förutom viruset, som snart kommer att gå över, ligger i riskzonen för utmattning, om du inte förändrar, kanske särskilt din arbetssituation, utan fortätter ”köra”på som du brukar. Snälla du gör inte det!! Det är inte värt det…att riskera att bli långvarigt sjuk! Du kan ta hjälp av en Livs och karriärcoach för att få hjälp att strukturera upp din livsväg framåt. Jag kan varmt rekommendera Astrid Gauffin, som jag arbetat med tidigare på New Start, hon är toppenbra och mkt klok och hon finns i Sthlm! Tänker på dig. Ta hand om dig nu!🙏 Med varma hälsningar och en önskan om allt gott för dig och din familj❤️Carina Smedberg Falun Dalarna.
Ebba,
Jag säger som alla andra- checka ut. Många av oss inkl jag själv har upplevt allt det du beskriver. Det är superkomplext men har vetat att förr el senare kommer du så generöst dela med dig av detta. För du
har kraschat och behöver sjukskriva dig. NU. Finns noll skam i det och vi finns här för dig. Nu ringer du Emilia och skjuter podden på framtiden, ni båda verkar tyvärr lite maniska( förlåt hårt ord). Behöver du prata eller ses? Du och jag har massor av gemensamma bekanta, jag bor i Stockholm och vi har t om jobbat ihop då du var på Vecko Revyn, o jag var en galen pr-konsult:)
Bara säg till, du får gråta mot min axel o bara vara. Noll press- i mjuksisbyxor o te. Bara hör av dig här så skickar jag mitt nummer. ❤️❤️❤️
❤️ Ta hand om dig! Lättare sagt än gjort – men det går! ❤️
Åh, kram! Var nöjd med att ibland vara ineffektiv, oduktig, ur fas och att inte prestera – ibland behöver det få vara så. Det kan vara helt underbart bara finna sig i hjälplösheten och att få be om hjälp, även om man älskar och brinner för det man gör. Det ordnar sig!
Hej Ebba,
Är hundra på att ni har coxsackievirus som också kallas Hand Foot Mouth disease här borta i USA. Jag och barnen har haft det (barnen flera ggr) så ingen tvekan. Väldigt smittsamt via droppar. Krya på er!
Ebba ❤️ Min gamla yogainstruktör sa alltid till mig, precis innan jag stressade ifrån gymmet när yogaklassen var över, ”kom i håg att vara snäll mot dig själv .” Det har satt sig hos mig och jag tror ta mig sjutton att det är ett av de bästa råd man kan ge en annan människa, iaf en annan högpresterande person som alltid haft det där duktig flicka-syndromet i sig, en sådan person som får det att se ut som att dygnet har mer än 24timmar. Så Ebba, var snäll mot dig själv. Kom i håg att det finns bara en av dig och att man inte kan göra mer än en sak i taget och att det inte funkar i längden att leva på lånade resurser. När jag har mycket och inte får känslan att jag inte räcker till då tänker jag på det min yogainstruktör sa, att man måste vara snäll mot sig själv. Och sen så tittar jag på det här fantastiskts klippet som alltid är en bra grej att påminna sig om: https://m.youtube.com/watch?v=-bRCDQj0ZGs
Hur gick det, försökte inte ni hitta en au-pair? Förstår inte varför man alltid ska vara så ”duktig” och klara allt själv i Sverige. Har själv bott en del utomlands och det är helt ok att ta hjälp med trädgård, renovering, barn, städning etc. Men här förväntas man klara allt sådant själv och samtidigt som det ofta är två vuxna som gör karriär. En ekvation som är omöjlig och kan sluta med utbrändhet, skilsmässa (då får man åtminstone ha det lugnt varannan vecka, som flera vänner sagt till mig) eller något annat.
Förstår att det är svårt att tacka nej till uppdrag när du har eget företag, men kanske dra ner lite på takten. Allt behöver ju inte hända mellan åren 30 till 40. Du kommer jobba i 30 år till, du hinner! Men barnen kommer inte bo hemma lika länge. När mina barn var små hade jag eget företag, men arbetade bara halvtid för att kunna finnas där mer. Nu är de mycket större, jag arbetar heltid plus har flera ideella uppdrag men känner att jag fick de där viktiga åren med dem hemma. Såklart var ekonomin inte så bra, men det var värt vartenda öre.
Lycka till med allt! kram
Var rädd om dig Ebba! Inget är viktigare än hälsan. Kan du släppa allt som inte är nödvändigt ett tag nu? Ge dig själv en paus. Ingen stress, inga krav. Och känn inte att du måste svara på några kommentarer. Det blir ju ytterligare ett måste som tar tid.
Hej ebba
Brukar vanligtvis inte kommentera.
Jag är ganska ny här på din blogg och tycker att du ger mig en bra mix av vardagen. Tycker iof att du hinner med så himla mkt på dagens få timmar.
Jag har själv varit en som kör på med heltidsjobb, två småbarn heltidsplugg och ensamstående. Och jag har gjort det för att jag älskar att plugga och älskar mitt jobb och självklart vill finnas där för mina barn.
Jag hann dock stoppa mig själv innan jag gick in i väggen. Det kändes så iaf när jag på väg till ett av barnens aktivitet höll på att svimma och var kallsvettig och mådde riktigt dåligt, trodde först det var magsjuka.
Ta det lugnt och förstå vad som faktiskt är viktigt i ditt liv. Jag själv har dragit ner på pluggandet och är snällare mot mig på jobbet. Och mår mkt bättre. Du verkar vara en fin människa som tänker mkt på att andra ska ha det bra men ibland är du inte så snäll
mot dig själv.
Stanna i sängen, soffan resten av veckan. Kanske två veckor, kanske tre. Du är du även om du vilar. Att vila är också en styrka. Att pausa är en styrka. Att säga stop är en styrka. Att våga bryta ihop är en styrka. Att lägg sig platt och säga hjälp mig.
Vila nu, både i kropp och själ. En sak i taget. Allt kommer att bli bra.
Ambitiös mamma företagare fru modell bloggare och podcaster, var snäll mot dig själv så mår du stramt bättre. Mår mamma bra så mår hela familjen bra!
Vänligen från Jorun 60 idag och klokare
Så modigt och ärligt inlägg. Va rädd om dig och samla nya krafter på det sätt som passar dig bäst. Stor kram
Jag känner igen mig så väl. Fint att du delar med dig. Min kropp försökte också med alla medel få mig att sakta ner. Sjukdomar, ont i en fot etc. Jag lyssnade inte på kroppen utan körde på i samma takt. Folk runtomkring mig sa åt mig att jag var påväg in i väggen. Att jag skulle krascha och att rehabiliteringen tillbaka skulle bli lång. Jag lyssnade lika lite på dem som jag lyssnade på min kropp. Att JAG skulle gå in i vägren! Absurt, sådant var för andra. Inte för mig som var så duglig och duktig och orkade allt. Som fixade allt och spred energi där jag rusade fram. Givetvis hade både kroppen och de runtomkring mig rätt. Kraschen kom. först lite smått som du beskriver det i ditt inlägg. Jag reste på mig och segade vidare. Folk runtomkring sa återigen åt mig att ta det lugnt. Kroppen praktiskt taget skrek det. Men jag lyssnade inte. Jag var ju inte en SÅN som gick in i väggen. Jag var inte en SÅN som inte orkade. En dag tog orken slut på riktigt. Två år senare har jag fortfarande problem med att få ihop vardagssysslor. Att jobba är helt omöjligt. Hjärnan tar tid att läka när du använt upp alla dess resurser. Det är just det som är påväg att hända med dig. Du kommer tänka. ”Det var bara ett virus, nu kan jag köra på”. Du kommer tänka ”JAG är inte en SÅN”. Snälla lyssna på kroppen och de runtomkring. För vägen tillbaka är oändligt lång och arbetsam.
Jag skulle vilja ge en annan syn, för jag tror inte alls att du nödvändigtvis behöver lägga om hela ditt liv, lära dig säga nej och ”akta dig”. Du är vuxen. Du vet ju. Jag vet precis känslan, för jag är likadan – allt kämpande med att alla ska vara nöjda, hemma och på jobbet, vänner, och det dåliga samvetet som smyger sig på utan direkt anledning. Vissa verkar tro att dessa problem skulle försvinna om du bara var hemma med barnen mer? Tog det lite lugnare på jobbet? Satt hemma mer?
Jag frilansar och mitt barn (ja, jag har bara ett) går på förskolan 15 timmar i veckan. Vi pusslar något otroligt för att det ska gå ihop, för självklart jobbar jag inte bara de 15 timmarna. Men ändå har jag samma problem som du – tackar ja till lite för mycket roligt jobb på för lite tidsutrymme, nedprioriterar mig själv och oroar mig för om alla har det bra. Det är ett genomgående livstema för vissa personer oavsett hur mycket man prioriterar barnen, sig själv och sin tid.
Det skadar inte att försöka undvika krascherna så gott det går, men för vissa personligheter så kommer de ibland. Tror jag. Oavsett hur mycket man balanserar. Och det behöver inte alltid betyda det värsta. Inte sällan händer det vid sömnbrist eller en jobbig feber – sånt man inte rår på. Ibland behöver man bara bli upplockad av sin bästa person, ta det lite lugnare några dagar och unna sig bra saker. Så blir det bra sen.
Kram! 🌷
Åh.. 🙁 En annan 30 plussar med barn som känner så igen sig vad du skriver. När det bara inte går längre…. Ta hand om dig och försök prioritera (även om det är hur svårt som helst). Kram!
Kämpa på Ebba! ❤️ Att du också är mänsklig gör dig till en ännu större föräldraförebild när man ska få vardagspusslet att gå ihop. Din blogg är min favorit och jag älskar sitt kungliga fredagsgodis 😍😊
Var rädd om dig! Ingen tackar dig för att du kör slut på dig själv. Tänk på att de som ”går i väggen” aldrig är de som vantrivs med sitt jobb o sin tillvaro utan de är de som trivs o tycker allt är kul och så gärna vill ”hinna lite till”,
Så fint och ärligt inlägg! Tycker att de senaste veckorna verkligen varit så ärliga som vad många önskat mer av i bloggen. Bra jobbat du!
Men bromsa, väggen är precis framför dig och det är inte kul att träffa den <3
Tack snälla för att du delar. Men orolig blir jag precis som all andra. Våga vila och våga vara sjuk. Alla kan bli sjuka och alla bör ha förståelse. Och låt allt vila ett tag – bloggen, insta, uppdrag och annat. Ta hand om dig! 💗💗💗
Är 50+ och har läst dina bloggar i över 10 år. På sistone har jag inte varit in här så mycket för jag har blivit litet stressad av att läsa här, stressen har liksom sipprat fram mellan raderna. Sköt om dig och som nån sa, allt behöver inte ske mellan 30-40, det finns ett liv efter 40, och 50, också!!
Instämmer. Har blivit stressad själv av att läsa. Kram
behöver nog sänka farten, kanske stanna helt ett litet tag. Din kropp ger dig signaler, lyssna på dom! Det finns bara en Ebba von S. Om du går rakt in i väggen så kanske du aldrig någonsin återfår din fulla kapacitet. De orden är det som driver mig i mitt eget arbete att inte pusha mig själv för mycket. Det är en lång lång lärandeprocess, men att ignorera det är inte ett alternativ. Det finns ett mycket lugnare och mindre stressigt liv på andra sidan, jag lovar. Ta hand om dig, snälla. Ingenting är någonting värt om du går sönder på vägen. Stor kram!
Ebba! va rädd om dig. Du är en fantastik person som ska hålla måååånga år till. Nästa år blir födelsedagen bättre, det gör absolut ingenting och din familj älskar dig ändå. Och tänk på allt du ger Ernst och din familj det är så mycket värt utöver fina födelsedagspresenter. Kärlek och närvaro är fantastiskt. Stor kram till dig.
Ebba! Stort <3:a till dig! Du beskriver det så bra. Jag känner igen mig. Lova att ta hand om dig. Kramar
Om man är på väg mot utmattningssyndrom är det viktigt att ta på allvar. Man måste börja säga nej till saker, hur tråkigt och svårt det än är. Läs om det (tex på 1177.se) och se om du känner igen dig. Och så vill jag slå ett stort slag för terapi. Ett proffs som är van att lyssna (ibland i det oändliga) på problem och som också kan ge förslag till lösningar. En partner och vänner som lyssnar är fantastiskt men de har ju inte gjort det till en professionell karriär. Ta hand om dig! Styrkekram
Åh fina du! Förstår känslan av att inte riktigt räcka till. Men barnen mår bra om du mår bra! Dom bryr sig inte om allt det där andra. Ta hand om dig och krya på dig!
Ta hand om dig <3!
Ebba, du är allas vår glada och magiska Ebba, med tusen bollar i luften, power woman, men som ändå är så där härligt vanlig, med samma småbarnsbekymmer som oss andra, och som med ett leende inte mörkar det jobbiga… Så tack för att du berättar, och ta hand om dig. Det är så lätt hänt att det blir så där, men du är långtifrån allt negativt du belägger dig själv med, och det vet du. Du är smart och förstår ju själv att det blir så där om man bara ”kör på”. Knarka @mammasanningar och andra dylika inspirationskonton nu 💜
Åh. Ebba. Andas. Skickar en mental styrkekram 💙 Känner igen så mycket… Så jag ska inte säga åt dig att ta det lugnare, varva ner, stryk på listan osv. Men, TA HAND om DIG.
Vill bara skicka lite styrka och värme från mig! Ja eller så mycket värme jag lyckas uppbåda när vi fortfarande har -6 och en och en halv meter snö utanför dörren. Men jag skickar det jag kan, okej?! 🙂 Ta hand om dig nu, och kom ihåg, oavsett så är du den bästa mamman till dina barn. Idag och alla dagar! Kram
Kära ebba 💕 var rädd om dig. Du går sönder om du håller på så här
Ta envecka ledigt o gör inget mer än var med dina barn.
Kära Ebba
Pausknapp!
Vilka höga ambitioner du har. Jag skulle inte klara ditt tempo. Kanske du är lite för optimistisk. När du märker att du har energi och lite luft i kalendern. Boka inte in mer! Det ska finnas mycket luft och tid i kalendern.
Sedan kan jag skriva om hur vi gör hos oss. Vi tränar inte, i alla fall inte bestämda tider, utan bara spontant. Vi firar inte vuxna födelsedagar eller flyttar det minimala firandet till ett datum som passar. Typ vi köper god mat och fika när det är lördag. Till barnets födelsedag finns en rutin: samma duk, en ballong, samma paljetter, samma favoritmat, sjunga, tulpaner, samma flagga, samma ljus, och enkla presenter. Mamma köper 2, pappa köper 2, mormor och morfar köper 2 och farmor köper 1. Det är max och jag tycker det är nästan för mycket. Vi bakar aldrig utan köper. Man behöver inte ha kalas! Eller ett släktkalas eller med grannarna. Eller fira i klassrummet med fika. Och man kan ha gemensamt kalas för syskon om det är okej med barnen.
Gråten mildrar och så typiskt att en lyssnar på signaler a först när en blir sjuk. Ingen vinst att springa genom livet, det går snabbt ändå. Jag är 41 år o har en 7 månaders sladdis som jag är hemma med. Njuter så över att inte jobba just nu och istället ge min energi till mina barn och mig själv. Älskar att jag hinner vara mer med mina stora barn (tvillingar 8år). Kommer balansera mitt arbete bättre efter denna ledighet eftersom jag nu märkt att de senaste årens stress inte är det enda sättet att leva. Hoppas du snart återfår din energi och hitta balans där DU mår bra. Kram
Jag har alltid förundrats över hur fasen du gör?! Med att hinna med allt detta och samtidigt vara en mysig och närvarande mamma som orkar anordna och fixa grejer. Känner nog ingen som skulle klara det. Så skulle du dra ner till hälften nu skulle du göra mer än de flesta ❤️ För oss som inte heller har det sociala stödet med föräldrar och släkt nära har det enda sättet varit att tänka marginaler. Varje vecka måste nån av oss ha en marginal för ett sjukt barn, nått i hemmet som ska fixas osv. Vilket innebär att det inte har gått att båda jobbar heltid och att det är nog inte nu vi båda gör karriär men är å andra sidan grym på att prioritera. Jag vill vill vill verkligen inte att det ska va så men vi löser det inte annars med hälsan i behåll. Ta hand om dig!
Åh Ebba, vad ont det gör i mig. Blir stressad och får ångest bara av att läsa om din intensiva vecka. Klart att kroppen säger ifrån och om sjukdom är det enda som kan få dig att varva ned så är det inte konstigt om du blir sjuk. Igen. Känns i alla fall som att du nyligen var sjuk.
Jag förstår hur det känns när jobbet tar över och man missar allt annat och sen får det som en käftsmäll när man inser att exempelvis födelsedagen är här och man inte hunnit fixa som man ville.
Även om jobbet är extremt kul så glöm inte att du inte har samma möjlighet till vila då du är ledig som en person utan barn har. Ta hand om dig! Många kramar❤️
Allt det du gör är gott nog åt de dina, glöm inte bort att det bara finns en av dig och det är bara en lycklig DU de runt omkring dig önskar sig. Kör alltid en trygg bil med krockkudde om du ska köra fort och låt även den stanna på rastplatser för spolarvätska o bensin. Kram å tack för en fantastisk blogg och
Går bara att instämma i alla kloka inlägg. Du måste pausa! Det är inte värt det, helt enkelt! Lyssna på kroppen och var snäll mot dig själv! Du är den bästa mamman till dina barn, den bästa partnern för Johan och den bästa dottern och systern till din familj. Det är allt som betyder något!
Ta hand om dig!
Jag tror även att resa mindre, och att kanske bara vara hemma mer under semestern, eventuellt bara skicka iväg barnen till kollo eller släktingar.
Ja det är härligt att vara bortrest, men planeringen för att resa dit och resa hem när man är sliten och har tre barn. Jag skulle rekommendera att spendera mycket mer tid med att bara vara hemma. Kanske vara hemma varannan semestervecka. Mycket luft i kalendern.
Biblioteket, lekparken, barnvakt, träffa familj eller kompisar. Och barnen kan vara i förskolan. Alla barn behöver inte ha lov samtidigt!
Känner igen mig alltför väl i det du skriver, tyvärr. Har mailat dig om detta. Hoppas du orkar läsa, men jag hoppas ännu mer att jag får ett autosvar som säger att du är sjukskriven ett litet tag och vilar upp dig. Ta hand om dig!
Åhhh Ebba… skickar en kram! Många av våra uttryck i till någon som upplever de du gör är: ”ta hand” om dig, ”sköt om” dig, ”prioritera”, ”delegera”. Och det blir en prestation i de…. som jag vet att åtminstone jag haft svårt att hantera….
en kram å en vän som lyssnar har hjälpt mig mest! Och fågelkvitter å grönt gräs 🐧🍀
Men Ebba… Du bränner ju ut dig!!! Jag har varit där du är nu! Vi kvinnor är så i din ålder, kraften, entusiasmen… Men det GÅR inte! Balans Ebba!! En dag satt jag där liksom du med tusen olika symptom… Mina händer var gula, magen uppsvullen, kraften försvann. Orkade knappt gå på toaletten!! Med små barn och en man som jobbade mer än heltid! Det tog 1 år att komma tillbaka… Men sen var jag på det igen i 180 km i timmen och sen kom kraschen med stort K. Det är fem år sedan och jag har inte varit mig själv sen dess. En lång, lång väg tillbaka till att i alla fall börja likna den jag var INNAN. Kära fantastiska Ebba! Stäng av! Och be om hjälp! Hoppas att du har städhjälp i alla fall. Så som du jobbar borde du ha hemhjälp, någon som fixar maten och hålla i ordning. Nu måste du vila ut. Ta en månad. MINST.
Var rädd om dig <3
Inget är viktigare än hälsan! KRAM
Som vi håller på. Krya och själaro önskar jag dig genom cyber. Ta hand om dig. Kram!
Vi är så många som suttit i samma sits som dig, mig själv inräknad. När man sitter där förstår man inte att det är för mycket, det gör man bara efteråt. Allt är ju så roligt, hur kan det bli för mycket roligt?! Det kan det. Tips i all ära, men jag vet att du kommer från en läkarfamilj och har säkert redan blivit upplyst av vad du ”måste göra”. Från en medmänniska till en annan vill jag bara säga att ingeting, absolut ingeting, är roligare eller viktigare än hälsan. Båden den fysiska men kanske framförallt den mentala. Man kan ha allt i hela världen, men har man inte orken att njuta av det, är det värt nått då?
Stor kram till dig Ebba. Du är värdefull, en bra mamma, otroligt omtänksam och gör absolut INGEN missnöjd eller besviken genom att prioritera din hälsa och välmående. Livet är långt!
Känner så igen mig. Och mins kompisar. Och min lillasyster. Och hennes kompisar.
Vad håller vi på med? Kan vi pausa lite. Så bra att du bestämt dig för att köra i ett mer lagom tempo!! Men förstår att det är svårt, när det är så kul.
Kram
Ta hand om dig, Ebba! 💕
Åh lilla du, var försiktig med dig själv💕 Jag känner igen mig i allt du skriver, för hur ska man kunna stoppa när allt är så kul. Men när dagen plötsligt kommer och man inte längre orkar…när dottern kryper upp i sängen och frågar om man kommer överleva julen för annars vet hon en annan mamma hon kan vara hos. Då inser man vad man gjort och ångern är total. Då tar det lång tid att reparera. Take care 😘
Tips från en med två utmattningsdepressioner i bagaget, som stoppats innan sängliggande fasen. (Men det innebar att det inte fanns en chans att jag tog mig ens till affären vissa dagar)
Ta det lugnt nu snälla! Inga ”nu kör vi”-rop. Din sömn är störd och det är en motorväg in i ”väggen”. Du måste prioritera sömnen. Det innebär att ni båda måste prioritera att du sover.
Gör ett tankeexperiment – vad händer om du blir sängliggande pga utmattning.
Vilka förändringar kommer bli tvingande?
Du kommer behöva bli sjukskriven och sen?
Kommer barnen komma till skola och förskola? Hur serveras middag? Vem packar gympapåsen? Vem går till f-möten? Vem köper tårta till nästa födelsedag?
(Vad är det för fel på köpetårta? Vi har Magnus Johanssons bageri här i sjöstan, det är en njutning att köpa tårta när någon av oss fyller år)
Någon måste också vara den vuxna i rummet och säga stopp. Det är inte bara ditt ansvar att saker rullar på som vanligt. Det är det aldrig i en familj.
Tänk om- så har ni era svar. För en utmattning kastar om hela livet iallafall. Det blir aldrig samma igen – men det som blir är oftast så mycket bättre.
Min utmattning satte stopp för en ohållbar situation på jobbet, livet blev så mycket bättre av allt stöd jag fick. Men min hjärna är aldrig den samma- det är min stora lärdom att göra nu.
Jag skickar kärlek och tilltro till din förmåga att ta hand om dig.
Det går inte att klicka på Säg upp prenumeration eller Notiser!
Mvh
Lena Hägg
Ta hand om dig
Hej Ebba!
Ta väl vara på dig. Du är en fantastisk kvinna!
Ta hand om dig! Dina barn har bara en mamma och hon är viktigare än alla paket i hela världen!
Skickar stora styrkekramar till dig! /Lina
Kära Ebba. Jag känner inte dig, men har kommit på mig själv med att tänka på dig lite då och då, som man gör med en vän, och bekymrat mig. Jag har också ett så himla kul jobb och två små barn och nä det gå nog fan inte ihop alls. Så svårt att prioritera när allt är roligt och viktigt men det går och är OK oavsett hur du väljer. Ännu en duktig 80-talisttjej här, som var tvungen att prioritera. Det gick utmärkt trots jobbigt inledningsvis. Heja dig Ebba!
Man kan inte jobba 100 % (eller 150 som du och andra egna företagare ofta gör) och samtidigt vara en 100 %:ig mamma/pappa. Någon blir alltid lidande. Jag vet att du ofta skriver att det måste gå att kombinera barn och karriär, men det går inte. Såvida man inte gör som Blondinbella och delegerar ut ALLT.
HELT rätt! Nej det går inte. Tråkigt men sant…
Usch vad hemskt det låter att ha så ont i munnen! Känner verkligen med dig.
Och sen vill jag bara säga gud vad jag känner igen mig i alla dessa måsten som jag skapat själv… när jag läser ditt inlägg (super tack för att du delade) så tänker jag men ta ner det 2 steg, men innerst inne vet jag att jag är exakt likadan. Men jag hoppas jag kan ta åt mig och lära mig själv till nästa gång jag är i den sitsen, att ta hand om även mig själv och allt måste inte vara perfekt.
Strykekramar!
Ta hand om dig Ebba ! Stor kram !
Var rädd om dig!
Ungefär så var min början på utmattningssyndrom ( vill nu skrämmas lite..) och det har tagit tid…
En del har varit att acceptera läget, även om man vill så kan man inte alltid klara allt. Det du gör för dina barn är bra! Kan tänka mig att Ernst var jättenöjd med böckerna 😀 och sen blir han lika glad över att firad en annan dag än på den ”riktiga”dagen.
Har ett tips på en sak som har hjälpt mig mycket: kroppsskanning. Nej,det är ingen röntgen 😊 utan en form av meditation. Tag valfri meditationsapp, tex Mindfulness ( blå eller grön bakgrund med vit fjäder på) och följ instruktionerna. Gör innan du hämtar barnen eller när helst på dagen. Mer energi, lugnare sinne och en något mer avslappnad mamma 🌸
Tack för du delar med dig! Har själv tre barn i åldrar 6-1 år och undrar hur du hinner med allt när jag lyssnar på Säker Stil. Jag tycker också det är roligt att jobba, träffa kompisar men sista året har jag dragit ner på allt för att hinna och orka med. Min kropp började säga ifrån och jag som är i bra form kunde helt plötsligt inte lyfta min minsta. Efter ett par gånger hos naprapat och insett att när man stressar runt och lyfter och rör sig fel hur mycket det sliter när man bara kör på. Hoppas detta blir en snäll varningsklocka och att du drar ner på takten. Du behövs ju! Heja dig, Kram
Jag har som många andra drabbats av utmattningssymptom. Och när jag läser det du skriver vill jag bara ropa STOPP!!! NU!!!! Du måste ta hand om DIG. Tillåta dig att vila, prioritera några saker som är viktigast för dig. Livet är nu och även om allt är roligt finns det gränser. Din kropp signalerade just nu att det är för mycket. Det är lång väg, alldeles för lång väg tillbaka om det ens går att hitta sitt gamla jag igen…så av all omtanke från en okänd – sätt ner foten nu..🧡
Du är grym, superinspirerande och rolig. Ta hand om dig och var snäll med dig, väggen är så hård och tråkig att springa in i.
Hej Ebba,
För 3v sedan var jag ”kärnfrisk” och stark, jajjemen tränade (hårt) på gymmet minst 3dgr/v. Tog hand om 2 barn , hem och hushåll och mitt företag. Fick influensan i jan och lite magsjuka i feb och några fler vabdagar…men hela tiden fullfart framåt! ”Det som inte dödar det härdar”-typ. Men sen, en måndag får jag plötsligt väldigt ont i halsen så ont att det inte går att svälja..man vill hellre spotta ut saliven, den känslan. Några timmar senare svullnade mina händer upp. Ytterligare några timmar senare fick jag svullnader på olika delar av kroppen…ett dygn senare var flera leder inflammerade och jag kunde knappt gå.
Så vad vill jag säga med detta då, jo att stanna upp i tid innan du drabbas av något annat, allvarligare. Vad är viktigast i livet? Svaret är givet, men det tål att tänkas på och påminna sig själv om det. Att vara duktig är jättebra, man får sjukt mkt gjort och får erbjudanden om mer jobb…men till vilket pris? Att inte räcka till för sina barn, familj eller ha tid att ta hand om mig sig själv…för att den tiden man får över ofta läggs på det som är viktigast, barnen..sin familj.
Vi duktiga flickor borde prioritera oss själva mer, lära oss att säga nej, våga säga nej. Jag tänkte på det när jag drabbades av detta märkliga tillstånd, att framgång och pengar på banken är ju jättebra men vilken nytta har jag av min framgång eller extra ”klirret” i kassan om jag drabbas sjukdom…liksom ja, rätt enkelt, det är ju inte värt att offra sin hälsa för det! Men det är ju så KUL att jobba, ja, annars hade man ju inte gjort det…men man måste lära känna sina begränsningar. Nej man orkar inte huur mkt som helst. Och jag vet, att du redan vet allt detta. Du har hört det förr, kanske har en kompis frågat ”men hur orkar du”, och du har knappt hunnit svara för du är redan någon annanstans…och kanske har du tänkt ”men alla andra orkar, de hinner ju, och de mår bra..”
Ta hand om dig Ebba. Du är viktig, du är ”hela världen” för dina barn. Låt allt annat ”vänta”…
Krya på dig och tack för en trevlig blogg, framförallt kungliga fredagsgodiset! Haha känner mig som värsta nörden men alltså så kul läsning!
Du är sjuk, har en virus, och mycket att göra denna vecka. Se det för vad det är. Det är jobbigt, förmodligen inte livsfarligt, du varvar ned, vilar ordentligt, sen går du vidare. Nästa vecka är en ny vecka och nya möjligheter.
Det du skriver, och att du skriver är starkt, och det har säkerligen drabbat många av oss (kvinnor i synnerhet), för som alltid ska vi vara så himla ”duktiga”.
Jag får krascha, bara jag tar tag i mina ”måsten”, och vilka ”måsten” är egentligen ett måste?
Med stress kommer tyvärr konstiga sk sjukdomar, som eksem, yrsel, domningar i händer och ben osv.
Bra att du vaknar innan du får massa följdsjukdomar.
Vem ställer alla dessa krav, jo det är du själv. Tagga ner på kraven och som du säkert förstår, ta hand om dig, och tänk på att din familj och dina vänner finns där, stöttar och hjälper.
Go Ebba, go…du reder ut det. 💕 Men gör lagom av allt…
Ta hand om dig nu, innan du bränner ut dig helt. Det du beskriver låter som de första tecknen på utmattningssyndrom. Har själv varit där – körde på år efter år och ignorerade alla signaler – tills de inte längre gick att blunda för. Nu har jag äntligen lärt mig att tillåta mig själv att göra absolut INGENTING ibland utan att få skuldkänslor, men eftersom jag inte drog i handbromsen i tid kämpar jag fortfarande med sviterna av alla de där åren med överfullt schema.❤️❤️❤️ (Och bry dig inte om att svara på detta. Vila istället.)
Men snälla detta är ju tecken om något att det är för mycket.Dra ner på tempot nu!Tänk på att du ska hålla många år till❤️
Hej älskade Ebba!
Backa nu rejält, för du kommer gå in i väggen och sjukskrivas en längre period om du inte gör det.
Som många ovan har jag också blivit sjukskriven för utmattningssyndrom och det är en lång väg tillbaka. Du behöver kanske hjälp av en person utifrån att få lite perspektiv och prioritera i det som är ditt jobb och din vardag? Lätt att när vi är så stressade ha svårt att zooma ut, stressen ger oss tunnelseende. Och tänk på att inte träna för hårt!! När kroppen är så trött som din låter så kan positiv stress, som träning, bli negativ stress när kortisolnivåerna varit för höga för länge. Promenera och yoga fram till sommaren istället. Kroppen vill ändå inte gå ner i vikt med så mycket stress i blodet så lägg det åt sidan ett tag, du är underbar och fantastisk precis som du är!
Styrkekramar <3
Ebba, ibland måste man tillåta sig att ta en paus.
Allt måste få ha sin tid.
Att rodda ihop eget företagande, en familj med tre barn och en make som också har ett arbete där man har ett högt ansvar,
Det är inte lätt.
Var rädd om dig, och än om du inte vill pausa allt, pausa till exempel, ca. 25% och känn efter om det blir på en acceptabel nivå som du mår bra av.
Varma Hjärtliga Styrke
Kramar
Veronica
Åh jag hoppas du tar hand om dig ♥️ allt har sin tid, det finns en tid att samla stenar, en tid att kasta dom. Det brukar jag tänka på när jag faller dit… nu måste du samla dom igen 🙂
Varma kramar och massvis vila önskar jag dig!
Kram Ebba, jag hejar på dig.
Men lilla du! Ta vara på dig! Kroppen säger i från och vill inte fler ”listor” nu vad det verkar. Ta en paus att bara vara. Hitta dig själv bit för bit genom att inte ha nån lista alls. En dag – men det kan ta sin tid och måste får göra just det, ta tid, en dag kommer du att ha en ny sund och alldeles lagom lista där bara verkligt väsentliga saker finns med (som att fira små anspråkslösa födelsedagar med Nicke Nyfiken inslagen i dasspapper). Nu kan du inte förstå detta, men på dina listor finns faktiskt en hel massa saker som inte alls borde finnas där. När man är i farten mest hela tiden finns ingen verklig stillhet, ingen tystnad ingen ro och detta är livsnödvändigt för att kunna finna sig själv, möta sig själv, komma till insikt om vem man är på riktigt. Och vad som egentligen ger livet dess mening. Om du kan ta ett råd från mig, en främmande kvinna som arbetar med detta, så är det att stanna upp helt ett bra tag framöver. Halsen är egentligen en ”bisak” och när den läkt kommer snart andra symtom att dyka upp i din kropp för att försöka tvinga dig att sakta ner på allvar. Själva ”sjukan” sitter i din livsstil. Sök snarast professionell hjälp, samtal med en erfaren terapeut. Livet är så outsägligt dyrbart, du är outsägligt dyrbara. Bara för att du finns. Det räcker. Allt gott till dig/Molly
Men du!!! Man orkar inte allt hela tiden samtidigt. vi kvinnor har dessutom en fantastisk förmåga att ha dåligt samvete för allt som man inte gör men ”borde”. Nu är det dags att sluta med det! Gör det som absolut inte går att inte göra, inget mer! Ta städhjälp, kör mat.se, anställ en barnflicka osv. Barnen kommer att må lika bra som innan. Köp dig tid!
Satsa på ditt eget mående! Se det som en investering i ditt företag, orkar du mer så jobbar du bättre och mer effektivt. Framför allt blir du en gladare människa.
Hej fina Ebba!
Har följt dig i flera år, ett riktigt nöje att läsa och lyssna på er under lång pendling- så börjar med tack! Inspireras av mycket och framförallt allt personliga inbjudningskort och pappersfix sånt – det är som en dröm som man själv aldrig hinner… 🙂 Rävsaxen ”saker jag vill och kan och gärna gör” vs ”vad verkligheten dikterar att jag hinner” – något du skrivit om många ggr. Lite som en för stor godispåse- man mår illa trots att allt i sig är så gott! Har själv heltidsjobb i chefsbefattning och tvillingar i förskoleåldern – sen är det stopp! Och hinner verkligen inte med allt vad jag skulle vilja med de bitarna heller. Klämmer in 20+20 min yoga i veckan med sked som nån slags miniminivå, och sen blir det netflix och ett glas vin med maken som får stå för återhämtningen (prioriteras oftast före extra sömn, när det går -annars känns ju livet så trist!). Sminkar mig på bussen, klipper håret eller går i affärer typ 2 ggr/år, gör ingen kreativ hobby längre och hinner inte med mina vänner som jag skulle vilja. Alls.
Du är ju företagsledare och egenkonsult med personalansvar – lovar att såna sällan skrev handskrivna kort och planerade sina bjudningar in i varje minsta detalj – de hade de ofta hemmafruar till, eller sekreterare. Och de engagerade hemmafruarna med ansvar för bjudningar som de säkert la timmar på, de hade kanske nannys, och hushållspersonal hemma för den ruljansen… det är en omöjlig ekvation helt enkelt! och trevlig och öppenhjärtlig och välskriven och seriös är du oxå, phew!!
2 favoritböcker i återanvänt papper var väl en fantastisk 2 års-present – Ernst var säker helnöjd och ge dig själv en rejäl poäng för miljötänk och icke-konsumtionshets! 🙂 Mina söner fick banan eller korvar med ljus i fram till 3 iallafall (de var mycket nöjda med uppmärksamhet och sång!) trots att jag älskar att baka och dekorera tårtor. Lite sorgligt? Ja, fast jag älakar det inte SÅ mycket att jag prioriterar det framför hundra kramar i soffan och en relation som inte faller isär. Guldkanten på tillvaron skall ju vara just en guldkant på nåt alldagligt, snarare än en solid guldtacka av genomtänkta och perfekta detaljer. Kanske den Marie Kondo-utmaning (fast inte bara baserat på bara glädje, vi behöver ju även inkomst, föda, förskoleplats och lite fysisk träning oxå) – eller för den delen Säker stil-rensningen av att göra listan som vår generation behöver?! Spara basplaggen av kvalitet som går att kombinera och piffa upp 😉
Hörde idag ett tips att skapa en sluta-göra lista – kanske nåt att prova 🙂
Ta väl hand om dig nu så att du inte blir utbränd och missar ALLT, istället för att skära ner och prioritera själv. Och TACK för att du delar med dig av detta personliga till alla oss andra högpresterande karriärsmammor som oxå sliter på internkursen ”good enough”. Superviktigt med öppen diskussion och fler perspektiv på vilka förväntningar man/omgivningen faktiskt bör ha på en själv! Kram och styrka!
Jag fastnade för att du skrev att du gråter över en dum to-do lista som du själv skapat. Så många gånger jag själv känt samma. Att man själv är sin värsta fiende när andra har mycket större demoner och situationer att tampas med i livet. Så sitter man där med sin egna lista och tappar allt. Men när man försår att allt är relativt. Relativt till bara en själv och sitt liv då blir det lite lättare. Man kangk bara tampas med sina egna spöken inte andras. Och inte jämföra! Det är värst.
Men det bästa med att falla är när man har någon som tar emot. Förstår. Finns där. Även fast man aldrig bad om det eller räknade med det. Någon som bara lyssnar och sedan säger att bromas bara lite. Då hinner man stanna innan man faktiskt kör förbi rödljuset. Man kanske kan börja stanna redan vid gult ljus. När en person är som en egna trafikpolis som vinkar ner en. Hejdar en.
När man sedan sittar hemma. Stilla och tryggt och börjar andas och hitta lugnet och kan förstå vad som gått fel då känns det lika mycket bra somm dåligt i hjärta och själ. Men så många med en själv kommer att må så mycket bättre när man bromsar. När man saktar ner. När man börjar prioritera rätt. När man börjar stryka bort en hel del på listan och börjar säga nej. Nej tack. Jag skriver upp mig själv på den där listan. När jag börjar prioritera mig själv då häner det saker och ting. Både för en själv och andra. Mycket bra. Mycket man kan njuta av och glädjas åt. Mindre att göra men mer att uppleva.
Så kände jag när jag var där du är nu. Och idag är jag alltid prio ett på listan. Inte alla andra. Då blev det balans och att kunna säga nej är riktigt befriande och kaxigt.
Hoppas du hittar din rytm och dig själv som prio snart. Andas lugnt.
Ta hand om dig, Ebba! Hoppas du snart mår bättre och kanske finner en ny balans. Och tack för ditt ärliga inlägg som visar hur livet också kan vara ibland. Kram
Ebba, ta hand om dig! ❤️ Kram från en annan Ebba
Förstår precis hur du känner trots att vi lever så olika liv. Vi är dock lika gamla och jag har man och 2 barn o samma åldrar som dina (förutom din sista!). Både jag och min man har gått ner i arbetstid, vilket är lättare när man har ett ”vanligt” jobb men det är så värt det! Relationen mellan oss är bättre och relationen till barnen. Vi har slutat med att försöka hitta den perfekta presenten och julklappar till varandra och till barnen. Inga stora kalas. Lägg fokus på TID med varandra. Inte tid på att jaga det perfekta! Nu ska jag bara försöka lägga mer fokus på min fysiska hälsa, precis som du. Har för mycket som jag ”gått med för länge”. En sak i taget.
Hoppas du kan varva ner och må bättre snart. 💕
Den där balansen är svår att både hitta och hålla i. Det är tur att kroppen säger i från och bra att du lyssnar på den!
Va rädd om dig. Stor kram!
Var rädd om dig och hoppas du mår bättre snart!
Usch! Inget kul när det blir så där. Var på en föreläsning för ett tag sen och där uppmuntrade föreläsaren till att vi kvinnor måste bli bättre på att verkligen se varandra och fråga HUR vännerna mår. Känns som att man sällan riktigt tar sig tid för att se efter hur nära och kära verkligen mår och istället maler man bara på i vardagen. Tycker du har en underbar blogg och hoppas du hittar en balans igen. Krya på dig och kom ihåg att ingen riktigt hinner bry sig om inte allt är perfekt på t.ex. ett kalas. Åtminstone inte andra barnfamiljer 🙈 Har alltid så fullt upp med barn etc så jag lägger absolut inte märke till detaljer på samma sätt som när man var yngre. Jag har liksom lärt mig att lagom är okej. Ingen är ändå perfekt och kommer aldrig bli det heller.
Fina, fina Ebba som sprider så mkt värme och glädje omkring dig… Du är inte mer än människa – ta nu hand om dig så gott det bara går. Läsare, följare, samarbetspartners, media etc finns ju kvar… Nu är du viktigast. Skickar en stor varm kram! ❤️ // från en som
inte brukar kommentera men som läser ibland
Åh Ebba, vad jag känner igen mig i det du beskriver. Precis som du hade jag för mycket roliga grejer för mig och svårt att säga nej och prioritera. Efter över ett år i terapi lärde jag mig till slut vilka mina prioriteringar är och hur jag ska förhålla mig till dem. Tex är mina relationer till vänner viktiga för mig men jag bjuder inte längre hem folk på hemlagad middag för min kropp klarar inte det. Antingen ses vi ute, beställer hem mat eller så lagar vi maten tillsammans, det blir min kompromiss enligt den gamla 80/20-regeln.
Och vad det gäller mammarollen så tror jag vi har för höga krav på oss själva och lägger vikt vid fel saker. Jag växte upp med en ensamstående mamma som hade tre jobb för att vi skulle kunna åka på en charterresa en sommar. Visst var det fint med en vecka i Grekland men mamma var så trött att jag hade dåligt samvete under hela resan. Idag minns jag somrarna i vårt pyttelilla torp i skogen med hemmapoppade popcorn mer och med större värme eftersom mamma var både piggare och gladare där.
Och Ernst present – finns det något finare än böcker som är utvalda och inslagna av en storebror man ser upp till? Jag tror inte det ❤️
Ta hand om dig Ebba, du är bra precis som du är!
Ta hand om dig och tack för att du delar både regn och solsken!
Kära, duktiga mamma Ebba – och alla andra epitet….
Man får vara trött och sliten, säga ifrån och inte orka och ändå vara alldeles bäst!
Tänk på att livet är kort och finns här och nu!
Hur många födelsedagar du än misslyckas med, så är du ändå den bästa mamman som finns för dina barn!
Kram Susanne 💛
Var rädd om dig!
Va rädd om dig fina Ebba💗🌸
Förlåt om jag är hård nu men VART ÄR DIN MAN??? Du är ledsen för att din son inte fick det födelsedagsfirandet som du velat, men herregud, vart är din man? Varför sprang inte han runt på kvällen innan och hittade rätt present, snyggt papper, köper ingredienser och bakar födelsedagsfrukost mitt i natten och dukar upp och pysslar tidigt på morgonen så alla barnen får en fantastiskt fin morgon även om mamman är sjuk?
Jag har följt din blogg väldigt länge och det du beskriver låter som att du drar nästan hela lasset hemma med tre barn. Det är helt orimligt faktiskt. Och är chockad över att ingen annan verkar ens tänka tanken att mäns lathet och ovilja att ta hand om sina barm och hem är typ största orsaken till att kvinnor bränner ut sig.
DET ÄR INTE DITT FEL! Felet är inte dina ”höga krav” eller ”prestationsprinsessa”. Felet är att din man helt enkelt prioriterar sitt jobb över din hälsa.
Jag har två små barn, en fantastisk karriär, reser massor i jobbet, tränar 3 gånger i veckan och hinner med att gå ut och äta med vänners osv. Super-kvinna? Nä, min man tar ansvar för våra barn, kommer ihåg tandläkartider, köper presenter till kalas, rensar ut garderober osv osv. Han har gått ner på deltid för att jag ska kunna jobba heltid.
Det frigör så mycket tid och energi att ha en partner som faktiskt avlastar en i vardagen.
Inga head space appar eller ens betald hjälp i hemmet avlastar och lugnar ner så mycket som delat ansvar hemma.
Har ni funderat på att din man kanske kan gå ner till deltid? Ni verkar ju ha prioriterat hans karriär de senaste åtta åren, så kanske är det dags att ni låter din karriär gå först i ett år?
På riktigt, jag tror inte detta går att lösa på något annat sätt än att din man tar ansvar för barnen och hemmet och avlastar dig helt ett tag.
OM det är så som du skriver – men HUR vet du att det är så, för din kommentar antyder att du är rätt säker på att det är så och att anta utan att ha koll på läget blir tokigt som tusan
Upplys mig gärna, jag kan ha tolkat dig fel och då är jag öppen för att revidera
Åh känner så igen mig i detta just nu. En oändlig to-do-list från allt som måste göras idag både hemma och på jobbet just nu till stress över att det är dags att planera semester m.m m.m. Jag är dock inte sjuk som du din stackare men just den här helgen och veckan har allt känts övermäktigt men hoppas också hitta den där känslan snart igen att det ordnar sig och att man ändå är på banan och har energi. Krya på dig ❤️
Va rädd om dig fina Ebba❤️❤️❤️
Ernst fick sin födelsedag ändå, även om den blev annorlunda. Tänker att han uppskattade brorsans initiativ (gulligt!)
Skönt att höra att du är på bättringsvägen. Var rädd om dig!💕
Finaste Ebba, det är nog många som redan kraschat och fler som kommer att göra likadant. När livet är för roligt och det är för många saker som man inte vill tacka nej till så kan jag förstå att det händer. Och undrar såklart, hade min mamma rätt när hon bestämt hävdade att man måste ha tråkigt för att kunna uppskatta allt som är kul? Tänker att jag nu förstår att hon kanske menade balans mellan vila och aktivitet, vilket låter bättre än att behöva välja mellan tråkigt och skoj. Var rädd om dig och spendera din tid väl ❤️
Ååå, Ebba. Lyssna på signalerna. Var sjuk. Logga ut. Innan det går FÖR långt. Och det allra viktigaste: du är en bra mamma trots att Ernst fick begagnande böcker 🙂 det är inte det han kommer minnas. En mamma får också vara trött, arg, ledsen och inte vara på topp alltid. Barnen förstår!
Och att din kompis visar omtanke trots egna ”värre” saker att oroa sig för. Det hade ju du också gjort, dessutom är inte din situation just nu mindre tung för att hon går genom något svårare. Det är du och din situation som nu behövs akut tas om hand om.
Snälla, ta hand om dig! Har följt dig länge och vill fortsätta göra det. Pausa ordentligt och kom igen när det är läge – ingen stress. Jobbet, uppdragen, din kompetens, DU och vad du kan och vill finns kvar – jag lovar (talar av egen erfarenhet!)
Stor kram
Anna
❤️❤️❤️❤️ Ta hand om dig!
Varför kan inte din man fixa med Ernsts födelsedag? Kunde inte han ordnat presenter?
Det samme undret jeg meg over!!
Älskar ditt och Emilias arbete med säker stil och har följt dig på din blogg länge.
Snälla Ebba, lyssna på din kropp nu, ta det lugnt ett tag, ta time out innan du bränner ut dig!
Ta till alla knep som knan underlätta, städhjälp, handla mat på nätet, skaffa en matkasse etc etc.
Sänk kraven på dig själv ett tag.
Hoppas så innerligt att du hämtar dig, du är en så härlig och fin person!
Ta det bara lugnt. Det viktigaste är att du blir frisk & känner dig pigg & kry igen.
Allt annat går att fixa.
Alla blir sjuka och måste ta en paus för att få vara dåliga & för kunna återhämta sig i lugn & ro.
Ni kan fixa en kalas-dag senare för Ernst. För små barn är inte viktigt NÄR utan ATT det sker.
Hoppas du har ngn som kan boka om dina möten, plåtningar mm, så att du själv inte behöver stressa upp dig om det. Tid finns alltid för såna ”detaljer”, däremot tid för sin hälsa måste alltid komma som nr 1.
Jag tycker du ska ta dig en funderar över om du inte skall ha en PA, Personal Assistent. Som tar sånt som du inte behöver göra själv. Så kan du koncentrera dig på det du vill prioritera.
Du är en sådan beundranvärd & stark kvinna och många med mig vill inget hellre att du ska orka med allt du vill. Tänk på att du måste ha ett hållbart liv, och inte ständigt bära runt på en massa ”måsten”.
Ingen är en superwoman. Inte ens du bästa Ebba. *blink*
Brygg nu en stor kanna med ditt favoritthé, vira in dig i en mjuk, varm filt & bläddra lite i ngn skön bok,
Sköt om dig nu🌷🌷🌷
Blir så berörd av din text. Känner så väl igen mig. Man vill bara hinna liiite till och helst av allt skulle jag skippa sömn helt för att hinna med alla roliga saker som lockar (då menar jag både privat och jobbet). Finns alltid där för alla, men glömmer ofta bort mig själv och mitt eget mående. Har världens bästa familj, sambo och vänner, men jag låter dem ibland inte förstå hur kaosigt det är ibland och många måsten jag har. Det här med att man måste sätta på sin egen syrgasmask först innan man hjälper någon annan är ju så sant. För har man ingen energi kvar själv så är det omöjligt att finnas där för någon annan. Men vi kvinnor är ju superhjältar som alltid kämpar in i det sista! Tror dock att vi i längden tjänar på att sänka ambitionsnivån ett snäpp eller två för att räcka längre.
Ta hand om dig Ebba ❤️ Hälsa före allt!
Var rädd om dig! 💛
Man skall vara rädd om sig så länge man har sig.
åh Ebba! Stor kram! Har under en tid tänkt att du har mycket på ditt schema och faktiskt oroat mig över att det till slut kan bli för mycket.
Ta hand om dig, lagom låter perfekt tycker jag!
Man har 1 liv och man kan inte göra om det.
Det viktigaste man har är familj och vänner.
Allt annat kan vänta.
Ibland är det viktigt att stanna upp och påminna sig om att det tar slut och det fort. Ibland ännu fortare än vad man tänkt sig, kanske när något väldigt närstående drabbas av sjukdom, olycka etc. Vid de tillfällena önskar man att man inte försökte så mycket utan bara fått vara och umgås.
Styrkekramar till dig!❤️
Finns ett uttryck jag tycker är bra ”stop the glorification of busy” Tror det kan stämma på oss alla .
Att vara stressad är inte coolt att ha mycket att göra är inte häftigt. Nej vi måste ta hand om oss själva bättre försöka att inte ställa så stora krav på oss.
Önskar dig all bättring. Var rädd om dig💕
Å vilken varning Ebba! Förstår att du hamnat här med ditt intensiva liv. Det farligaste är när man verkligen älskar sitt jobb, då inser man inte signalerna . Utbrändhet börjar ofta med ” konstiga” infektioner. Kroppen blir som en magnet och drar till sig infektionerJag har erfarenhet, hade min första utbrändhet 1993, då fanns inte ordet!!! Fanns ingen förståelse. Efter det så har jag varit utbrändytterligare två gånger!!! Man tror att man har lärt sig kroppens signal, men icke, man bara kör på , Mitt råd till dig Ebba är att vila, vila, vila, Be din närmaste omgivning att vara observanta om signalerna om utbrändhet visar sig, själv har man skygglappar och vägrar inse. ALLT är ju så roligt! Det är de som BRINNER som blir utbrända. Kram.
Åh Ebba blir så ledsen för din skull! Känner igen mig alltför väl, tyvärr. Har också kraschlandat som en våt fläck på golvet flera gånger när jag, helt självförvållat, tagit på mig för mycket. För att man vill så mycket! Man vill ge barnen fina födelsedagar, man vill hinna finnas där för sina nära och kära, man vill vara en lojal kollega (jag jobbar som sjuksköterska och jag kan säga att verksamheten hade gått under för länge sedan om det inte vore för alla lojala kollegor som ställer upp i tid och otid och tar extra pass…gaaah och så bränner folk ut sig! Men det är en egen diskussion). Jag känner igen mig i att helgen kan kännas som ett maratonlopp, man är så slut och så vill man att barnen ska få det fint och roligt och stimulerande samtidigt som alla ska hinna vila innan ny vecka startar…
Vill bara säga att du är inte ensam, vi är många som kämpar med den där eviga balansen och livspusslet. Vi tar inte ut oss för att vi är egoistiska och dumma, vi tar ut oss för att vi vill gott och väl. Krya på dig och hoppas att du mår bättre nu i både själ, hjärta och kropp! Unna dig att putta Ebba högre upp på listan <3 Stor kram!
Var rädd om dig Ebba, tillåt dig bara vara människa. Kramar❤
Älskade Ebba!! Tårarna rinner av att läsa din text. Vill bara komma och rädda dig, hjälpa dig ur allt. Pausa och zooma ut. Sen anställer du den där assistenten du funderade på, så att du håller. Mitt hjärta går sönder av att läsa hur du håller på att krascha. Snälla fina du. Var rädd om dig <3
Åh Ebba vad ledsen jag blir när jag läser. Du är så grym men kanske är det, som för många av oss, det som är ”felet”. Så duktiga och starka men alltid känslan av otillräcklighet. Förstår att du nog (som jag själv) alltid kommer köra på med många järn i elden. Men försök just nu i detta att bara stänga ner, koppla bort, vara med familjen och BARA ta hand om dig. Några dagar iaf. Det är du så värd. Och vi alla finns kvar här när du samlat kraft igen! ❤️❤️ Stor kram!!
Ebba!
Usch och fy. Jag hoppas att både du och Emilia snart (nu?) omvärderar vissa saker och LUGNAR ner er. Ingen kan hålla det tempo ni gör. Utöver att köra totalt slut på er själva så ”inspirerar” ni till en fartfylld, köra-järnet-livsstil som inte är hållbar. Speciellt inte när man har barn. Bränna ljuset i båda ändar big time.
Jag som följt dig länge och sedan Säker Stils start även Emilia, har ärligt talat ledsnat. För jag orkar inte med. Det som tidigare var peppigt och härligt har nu ganska länge känts som en fasad. Och ni lyckas ju hålla uppe den fräscha fasaden riktigt bra, det är event på event på event och podd och blogg och tv. Härligt! Men, nä. För det märks ju att ni inte mår hundra. Jag har ärligt talat bara väntat på att du skulle krascha, hoppats att du skulle hinna hejda dig. Uppriktigt ledsen att läsa att du inte kände av dina egna signaler utan körde på ändå.
Hoppas, hoppas att denna krasch får dig att tänka om.
Kram
Hej Emma, tack för din kommentar – trist att höra att du ledsnat på att följa, men tack ändå för din kommentar som sagt! Kram från Ebba
Åh,livet med tre barn, jobb och allt runtomkring är ju så slitsamt ibland.Jag lider verkligen med dig och känner så igen mig i mycket av det du skriver. Jag borde också dra i handbromsen och styra upp familjelivet. Men det är inte så lätt när man är familjens projektledare. Och i mitt fall vill jag egentligen vara det för jag trivs med det, men jag måste inse att det går inte att jobba båda två men bara en drar huvudansvaret. Men lova att du tar kraschen på allvar, det finns ju bara en av dig!!
Sen blir jag lite deppig av att Ernst inte kan få paket bara för att du inte fixat/ är sjuk. Ni är ju ändå två föräldrar… och sällan en man sitter med dåligt samvete över sånt, gör inte det du heller. Ernst är ju så liten så bara att nån kommer inte och sjunger är ju fest nog. Och jag blir inte deppig för Ernst skull, jag blir deppig för din <3
Vill bara instämma i de andra kommentarerna, ta hand om dig och tack för allt fantastiskt du gör för oss som följer med blogg, säker stil etc! ❤️
TACK! Kram!
Hej Ebba,
Så länge du inte ska rädda dina barn från att dö är det alltid värt att stanna upp. Andas. Titta ut genom fönstret. Promenera långsamt. För när vi gör det har vi svaren på våra frågor och lösningen på stresspusslet inom oss.
Jag följer din blogg, Emilias blogg och säker stilpodden. Jag tycker verkligen ni är superduktiga. Inspiration, handfasta tips, humor och glädje. Samtidigt som ni är seriösa. Otroligt proffsiga.
Jag önskar verkligen att ni tar hand om er bebis, Säker stil, och njuter av den. Inte genom att skynda på, utan genom att stanna upp. Vad springer vi till? Vad behöver vi? Varför?
Jag hoppas verkligen du mår bättre. Kram!
TACK! Och så klokt du skriver. Tack! Kram!
Befriande att du är så ärlig och inte målar upp att allt är perfekt, som många andra i din position gör på sociala medier. Tack för det! Du verkar vara en otroligt kärleksfull och engagerad mamma.
Balans och återhämtning. Rensa rensa så att du håller💪, inte bara här och nu utan för ett långt liv❤️
Du måste ta det lugnt. Jag rasade på i samma fart med 4 barn. Ignoretade förkyldningen och vips så låg jag inlagd på sjukhus med dubbelsidig lunginflammation och en stor halsböld ( halsfluss också )
Stanna upp ibland och stäng av allt som kan störa helt & hållet.
Njut av livet där och då. Ta djupa andetag och se hur värdefull du är
Ambitiös, hårt arbetande, småbarnsmamma i 40-årsåldern. Check, check, check… :’( Ta hand om dig Ebba! Ingen vinner på att du går in i väggen! <3
Så ledsamt att vi är många som känner igen oss.. Känner att jag vill skriva nått till dig men har svårt att formulera mig, det är fortfarande så ibland, blir grötigt i huvudet.. det är fortfarande svårt att gå in i klädbutiker för alla intryck och möjligs val- jag som älskar kläder! Jag minns när jag var som ”tröttast” – längtade efter att bara kunna läsa en bok(hade synbortfall) ta en rask promenad eller att kunna fika med en kompis utan att behöva sova resten av dagen. Har två barn idag, måste planera dagen/fördela energin för att orka hämta dottern klockan fyra från skolan, för det måste jag ju orka! Har hittat mina strategier och mår bra idag men som sagt efter att ha besökt väggen finns vissa svårigheter kvar.. Har så mycket mer jag vill berätta men kontentan är – det är inte värt det! Min insikt är att jag vill ha energi kvar när jag kommer hem till familjen, arbeta måste jag och om det är ett fantastiskt roligt arbete är det underbart men den får inte ta all min energi! Familjen finns här och nu och tiden kommer inte tillbaka// var rädd om dig, du är en stor inspiration för mig och många andra.
Åh, Ebba. Ta det nu bara bara bara lugnt. Jag kämpar mot en ätstörning som jag haft väldigt väldigt länge. Nu är jag 45 och kunde inte tro när jag var 20 (och allt drog igång), att jag skulle ha sådana här ”fjantiga” matproblem när jag är vuxen. Varit sjukskriven på halvtid sedan i september och nyss gått upp på heltid. Men, det funkade inte, det har jag känt länge. Ändå sitter det (och det är dit jag vill komma), så långt inne att få ihop tanke och känsla. Att få intellektet att liera sig med känslorna som talar ett så tydligt språk och skriker ut att DU MÅSTE VILA! Så, nu är jag sjukskriven på halvtid igen och det var det bästa beslut som kunde tas: först bli frisk, sedan jobba. Först bli frisk, sedan jobba. Först bli frisk, sedan jobba. KRAM!
Ååå Ebba! Mina tårar rinner samtidigt som jag läser detta. Vill bara säga var rädd om dig! Du är en sån inspiration för mig och säkert för många andra. Men det viktigaste är att du mår bra! Vila och ta hand om dig! 💗
Skickar bara en stor ”ta Hand om dig -kram” ! Ingenting är roligt när det är för mycket. Kram kram!
❤️❤️❤️ Vet vad du går igenom❤️❤️❤️ //
Ta hand om dig! 🙏🏼♥️
Men heja dig! Skickar massa pepp till dig. Du grejar detta. Vila och ta hand om dig ♥️ Du ska veta att du sätter ord på vad många känner, tack för att du delar med dig även av detta. Och att du även dagligen inspirerar och sprider massvis med glädje och pepp – så låt oss som följer dig få peppa dig tillbaka.
Vill skicka lite pepp från en doktor som träffar många med samma symptom. Stress är inte farligt, MEN stress utan återhämtning kan vara det! Och så som du haft det verkar ju uppenbarligen inte fungerat för dig och din hälsa. Vad kan du plocka bort för att istället få plats med mer återhämtning? Och, vad är återhämtning för dig? (Sömn är dock viktigt för alla!). Kram!
Kära Ebba! Vi har varit gravida ungefär samtidigt, haft barn i ungefär samma åldrar och jag har ALLTID beundrat dig – ditt driv, din tåga, ditt underbara leende, ditt hår, ditt engagemang och förundrats över hur du klarar allt. Jag har stundtals drabbats av liknande iver att hinna med allt och lite till och varit nära kraschlandningens skarpa gräns, men när andningen inte nått ner till magen, huvet känts som att den endast laddar till 70, 50, ibland 30 procent och inte mer, så har jag som tur är stannat upp, bokat av, andats och börjat om… med tommare kalender, med tid för mellanrum, för intag av energi, för tid med barnen, med min sambo… du är så mycket Ebba, det är nog det jag beundrar mest, men en sak är du inte – du är inte summan av allt du har i din kalender. Du är en älskad maka, en fantastisk mamma och en entreprenör av rang. That’s pretty good enough! Du är cool och stark, glad och enormt intelligent och kapabel. Hämta kraft i det. Hämta kraft i din familj. Låt annat bero lite grann. Inte för alltid och inte bara du, men just nu.
En stor, stor styrkekram till dig från en pusslande trebarnsmamma som ALDRIG tidigare kommenterat ett inlägg men som kände att du kanske behöver få höra att köpetårta inte är så jäkla fel, att kalas för yngre barn mest är ett kalas för de vuxna och att du är en bättre mamma sittande i soffan halvt drogad på Alvedon och Ipren än när du är frisk men någon annanstans med dåligt samvete ❤️
Fina, starka, coola ebba!
Om du bara visste vilken powerwoman du är, vilken otrolig inspirationskälla och vilket kraftpaket sprakande av energi!!!
Jag ser upp till dig för all din energi och för din förmåga att alltid vara varm och öppen o välkomnande.
Krya på dig riktigt ordentligt och unna dig en time out, ingen dör av ett obesvarat sms, Mail eller kommentar på insta. Det är livet utanför skärmen som räknas.
Kram Amanda
Jag som din följare har länge tänkt hur orkar hon med allt? Jag skulle inte orka med hälften så mycket som du gör. Det finns bara en Ebba så va rädd om henne.
Bra att du delar med dig även om jobbiga saker.
Hoppas du snart mår bättre! 💖
Jag är lite äldre än dej. Barnen är stora nu. Har alltid kört på, sett det som min grej att stressa! Utbränd för tredje (3dje) gången och skäms att jag aldrig lär mig! Egen tid, varje dag, en stund är ett måste för att ladda batterierna. Så BRA att du är modig och delar detta då det är så vanligt men ingen vill prata om det. Ta hand om dej!
Styrkekramar! fint att du delar med dig av inte bara det rosa glittrande i sociala medier. Allt det har en baksida också och hoppas du kommer ut på rätt sida snart.
Hej Ebba. Jag är 55 år och har barn i övre tonåren. Har alltså varit i, men passerat, den tid i livet du är i nu. Har följt dig på insta och bloggen en tid. Nu tänker jag, helt oombedd, dela lite av vad livet lärt mig om småbarnsåren.
Man kan inte vara ”bästa” av allt under den här perioden i livet. Bästa mamman, partnern, kompisen, kollegan, inspiratören, värdinnan, kalasmamman, aktivitetsplaneraren, reseledaren, företagaren osv osv, hur gärna man än vill. Det är inget fel i att vilja det bästa, men ibland är det en omöjlig ekvation. Människan är inte byggd för det. Så, mina råd (som inte är någon rocket science direkt) är.
1. Var inte rädd att välja bort. Skjut på det till du verkligen har tid och energi av att genomföra det på bästa sätt…och njuta av det. Det betyder att du är strategisk….inte att ger upp.
2. Ställ inte större krav på dig själv än du gör på någon du tycker om och som du vill väl. Bästa väninnan…svärmor….brorsan
Behandla dig själv som din egen bästis!
3. Har du möjlighet….be om hjälp!
AMEN😇😂
Sköt om dig! Jag har inga kloka tankar när jag säckat ihop framför min dator efter att själv ha haft en ilande intensiv dag, men känner igen mig desto mer. Ville i alla fall skicka en kram och en önskan om allt gott. Precis som du säger, bättre att köra lagom än att alltid köra hårt!
❤️
Har följt dig sedan expressentiden och beundrat dig länge för allt du gör. Tror att det är oerhört viktigt att vi visar öppet som du gör, hur det kan bli när livet liksom kör ihop sig lite. Önskar dig allt gott i framtiden! Ta hand om dig och låt dig tas om hand av dina nära!! Kram till dig
ANDAS!! Bromsa allt!! Ingen är viktigare i ditt liv än just precis du❤️ Leta upp en tjej på fb som heter Åsa nyvall (regnsken yoga) hennes röst är magisk och hennes yogapass helt fantastiska!
Hon får mig att andas💖
Kram från en utbränd o hjärntrötthet trebarnsmamma
Ta en dag i taget och är det också jobbigt så kör timma för timma tills det lättar lite! Massa power <3
Hej Ebba!
Vilket ärligt och viktigt inlägg!
Ta hand om dig! Du är viktig för många människor.
Kram
Vilket otroligt starkt inlägg. Känner hur lätt det är att hamna i den där spiralen hur stark man än är. Sitter och läser med tårar i ögonen, vad rädd om dig starka Ebba! Stor kram från en annan småbarnsförälder, ensamstående och heltidsarbetande – Du är en förebild!
Kära Ebba, gråter med dig. Känner så väl igen den hetsiga känslan under huden som river dagarna i ända. Att ta det lugnt är såklart lättare sagt än gjort, men det måste du! Ta hand om dig själv så att du orkar med dem som är viktigast i ditt liv. Massa kramar från Tyskland
Och, en sak till, vi som läser bloggen och följer dig på Instagram kommer stanna kvar även om du drar ner på uppdateringarna! Andas!
Så ärligt och starkt du skriver. Kroppen är smart och säger ofta till när det blir för mkt.
Hoppas du repar dig fort och det är ok att sakta ner lite. Jag har lärt mig att allt inte behöver vara tipptopp. Det blir bra ändå. Stor kram ❤❤
Kramar till dig Ebba❤️
Ta hand om dig och lyssna på kroppens signaler, fina du ❤️ Du kommer inte att se tillbaka på ditt liv och ångra att du inte jobbade MER. Stor kram!
Ta hand om dig och lyssna på kroppens signaler, fina du ❤️ Du kommer inte att se tillbaka på ditt liv och ångra att du inte jobbade MER. Stor kram!
Skickar styrkekram! Se till att pausa i tid, vet av egen erfarenhet att utmattning inte är kul. Du gör det så bra! Ta och växla ner nu 💕
Hej Ebba!
Jag får en sådan knut i magen när jag läser ditt inlägg. Jag och min familj bodde i Asien när jag var yngre; jag och mina syskon kommer hem efter skolan och av någon anledning är pappa hemma. Pappa brukar först och främst aldrig vara hemma för han jobbar alltid, men speciellt inte kl 16:00 en vardag. Mamma ropar på mig och ber mig komma in till deras sovrum – jag kollar på mina syskon och undrar vad det är som händer. Jag är äldst, kliver in i sovrummet och pappa ligger på sängen. Mamma säger till pappa; ”vem är hon?” – pappa svarar, ”Frida”, mamma frågar igen, ” vad har hon för personnummer” – pappar svarar rätt. Jag fattar ingenting. Mamma ropar in min yngre syster, än en gång; ”vem är hon?” – pappa svarar ”Freja”, mamma frågar ”vad har hon för personnummer?” – pappar svarar ”jag vet inte.” Mamma ropar in min lillebror och frågar ”vem är han” – pappa svarar ”jag vet inte.” – Pappa vet inte vem min lillebror är.
Denna upplevelse har grävt sig så otroligt djupt i mig att tanken på att en överarbetad föräldrer kan ta sig så långt ifrån ett normalt tillstånd att hen inte vet vad som är sant, vad som är blod, kärlek och familjeband. Lova mig att du aldrig hamnar där min älskade pappa hamnade – ovetandes om hans yngsta son för att ett ynka litet jobb hade tagit över hela hans överarbetande hjärna. Styrke kramar till dig!
Var rädd om dig! Beundrar din ärlighet och hur du öppet delar dina tankar och känslor. Tack!
Ta hand om dig, du är viktigast! Så otroligt lätt att bara köra på tills man kraschar…..Ingen kommer tacka dig för att du gör det.. så försök bromsa innan du hamnar där. Kram
Fina Ebba, tar den tid du behöver ❤️❤️
Du har ett gäng fina följare som ger dig samma råd, ta hand om dig! Lyssna på dom. Ta en paus o var med familjen, andas. Du är ju ditt varumärke och ta hand om det fina o fantastiska du har så att du kan fortsätta leverera bra innehåll. Mår du bra, mår ditt varumärke bra.
Men oj. Ta hand om dig och familjen. Kram
Men oj, fina du. Har följt dig ett tag och har funderat hur hinner hon med allt…….det var ett tempo jag blev trött av att bara läsa typ. Lova nu att ta det lugnt vi följare älskar att följa dig även om det går i slowmotion…….så vila o åter vila……Ernst hinner ha sitt kalas…..
Många skulle inte vara sååå ärliga som du är. Du duger som du är, var rädd om dig. Kämparkramar o styrkekramar….allt ordnar sig…..
Skriv en bok om detta! Om att man kan inte bara köra på! Förslag på titel ”Nu kör vi!” . En memoir? Modigt inlägg, känner igen mig jättemycket! Har 4 barn, karriär-make, man vill va självständig, tjäna pengar samtidigt som man vill ge sina barn den perfekta barndomen. Jag tror att det går att lösa, lägg in mer tomma Ebba-stunder i kalendern, tex rusa inte till och från tennis utan ta en kaffe, strosa runt. Förläng barnens dagis-tid så du får pauser emellan alla måsten! Sluta baka! Köp så mycket färdiga lösningar du kan! Lycka till!!! Kram
Jag absolut avskyr att vara den som är den då det alltid ser så väldigt annorlunda ut i alla familjer.
Men, jag kan bara inte låta mig själv slå undan tanken på var du och Johan delar på hembestyren? Det känns utåt som att du sköter det mesta hemma, förutom att städa, och är det så konstigt då? Ditt schema är späckat!
Ta in en städerska och så får du och Johan ta delat ansvar över födelsedagar och fantastiska minnen. Du kan inte vara en usel mamma utan att din partner automatiskt blir en usel pappa. Mer pepp här nu! Du rockar ju egentligen, så låt dig inte falla i gropen där du sköter både jobb och hembestyr för att du ”har ett mer flexibelt schema”. Konstigt nog så beror alltid ”egenföretagare” och ansvaret man tar i hemmet på kön. En kvinna kan boka av möten, hon är ju så flexibel, en egenföretagare, möten kan vänta! Medans mannen i förhållandet allt som oftast är ”egenföretagare och utan honom rasar bolaget”. Det finns ingen prestige i att må dåligt och att köra på fast man egentligen inte orkar, ta hjälp! Av din partner. Jag önskar dig allt gott Ebba och jag hoppas att jag i allt det jag skrivit är så fel ute. Men om du skulle ta åt dig, snälla se det för det jag verkligen menar vilket är väl. Jag stöttar mina medmänniskor och speciellt dessa jag råkar dela kön med.
Ta hand om dig Ebba! <3
Det handlar inte bara om att lösa hembestyr för att minska stress och utbrändhetstendenser för kvinnor.
Istället för att ta in städerska eller en au-pair, så är väl det rimliga att minska på alla jobbåtaganden.
Det känns inte rimligt att anlita städerska och att samtidigt fortsätta att jobba med överspäckat schema. Mindre jobbtid (eller ingen ”övertid”) och mer tid hemma med familjen är mer hälsosamt. Genom att bo i lägenhet (och inte i villa/radhus som många ute i landet gör), så slipper man ju hemmasysslor som snöskottning, renovering och gräsklippning. De hembestyr som då finns att utföra och de sociala aktiviteter man vill göra, hinner man lägga tid på om man jobbar mindre (kanske heltid istället för mycket övertid, eller deltid). Det är också viktigt att bara koppla av emellanåt och få tid till återhämtning.
Krya på dig, Ebba! Försök att prioritera vad som är viktigast i livet. Du har redan etablerat dig och ditt varumärke och kan känna ett lugn över det. Minska på dina jobbåtaganden, gör en vardagsplan med din man och hitta en bra fördelning hemma (om ni inte redan har det) och ta hand om dig!
Tror också på detta. Som man har förstått det från bloggen så finns det redan barnflicka, städhjälp och personlig assistent. Då gäller det nog att dra ner på jobbet, MYCKET luft i kalendern för att ha marginaler och inte alltid känna stress och press. Sänka ambitionsnivån för helgerna. Terapi är otroligt givande för oss ”duktiga flickor” för att se vad som verkligen betyder något. Sköt om dig!!
Precis min tanke! Du/ni måste frigöra tid för återhämtning, inte klämma in ”det också” i det redan pressade schemat för då blir det ingen återhämtning. Det duger inte att du tar några dagars ledigt nu, då kommer du krascha nästa vecka igen. Det är nu det är dags för er båda att börja jobba deltid och dela upp vardagsgrejerna på ett annat sätt om du ska hålla framöver. Sköt om dig!
Ta hand om dig Ebba! ❤️ Många kramar
Åh, ta hand om dig! Gör bara det du orkar och som är värt det! Kram
Livet är skört, men det blir alltid bättre. Älskar dina inspirerande bilder och dina ännu mer inspirerande kläder som du bär! Jättekul att läsa och titta på! Krya på dig!
Jag fick ett klokt tips från en terapeut efter min utmattning. Du ska lyssna på din kropp.. Lyssna när den pratar till dig, inte när den skriker till dig, då har det gått för långt. Lösningen för mig har varit yinyoga och andningsövningar, det är mina livhankar för att inte falla tillbaka. Jag har aldrig haft varken ro eller sinne att kunna fokusera men jag har med övning, övning, övning tvingat mig att skärma av och bara vara en stund varje dag. Varje gång jag känner ”måsten” och det börjar spinna för snabbt i vardagen så kan jag komma tillbaka och landa igen. Ta hand om dig!
Åh Ebba! Mitt hjärta värker för dig när jag läser detta.
Mina tårar brände igenom ögonlocken i över ett år. När jag skulle värma makaroner till middagar, skära äppelklyftor och dra på vantar. Jag var ingen högpresterande karriärsperson, jag var ”bara” mammaledig. (Som att man någonsin är LEDIG då?) Efter en odiagnosticerad depression efter andra barnen och en sambo som var borta och jobbade väldigt mycket, pressen att räcka till och vara så bra på alla plan och aldrig få sova eller vila ordentligt. Det knäckte mig. Nu är det snart 1,5 år sedan jag kraschade, närmar sig 3 år sedan dottern föddes. Jag har försökt börja jobba men just nu har jag tagit en hälsopaus. Klarar inte att jobba efrer ändras mått mätt, uppfyller inte kraven från Försäkringskassan på att vara sjukskriven från mitt jobb. Har blivit hälsorebell och vägrar pressas av myndigheter och samhällsnormer på när jag ”ska” vara frisk. Mår mycket bättre nu men jobbar mentalt och fysiskt på att bygga ett starkare jag varje dag. För min egen skull och för att kunna vara en närvarande mamma som orkar, som inte bara sover och skäller och gråter.
Nu några råd på vägen:
– Du behöver INTE vänta på att få en ”riktig utmattning” för att få hjälp av vården. Ju tidigare du får hjälp, desto lindrigare sjukdomsbild, desto snabbare blir du bättre.
– Stressrådgivning, arbetsterapeut och sjukgymnast har varot mina bästa hjälpmedel från vården. (Och ör fortfarande). För att få en utomståendes insyn i ens aktiviteter och därigenom få en sundare överblick själv. Aktivitetshälsa! Sjukgymnast för att få råd om lagom nivå av träning, konditionsträning kan ibland vara för tufft för en redan stressad kropp. Allt kan gå, men i lagom dos.
– Prata med människor i er omgivning om hur du har det. Att vara rädd för andra människors förväntningar av att man brukar kunna prestera på en annan nivå kan skapa onödig stress.
– Hitta ditt sätt att vila, alla förbi olika. Ibland behöver vi motionsvila (promenad, yoga, nöjessporta) och ibland distraktion av film/tv/pod. Det vi oftast missar är att ha tystnad, tid för reflektion och att lyssna inåt. Vila i en aktivitet med andra intryck kan ibland bli lur-vila. Testa tex appen ”Calm” med andningsövningar eller meditation. Detta är ofta något vi inte ”hinner” eller tycker är ”flum”. Men alla kan hitta sitt sätt; gå på yoga, simma, fiska, promenera, plocka svamp.
– Och till sist: Alla blir sjuka av olika anledningar och med olika symtom. Det är ingen idé att jämföra sig med andra ”hen klarar ju så mycket mer, då borde jag också kunna bita i lite till…”, ”hen blev frisk så här fort och på det här viset – så det borde jag ju också göra…”. Man kan ju ha nytta av att lyssna på andras erfarenheter och råd men sedan sålla fram vad man vill testa för egen del. Inte ens vårdpersonal vet alltid vad som är bäst för just dig.
All kärlek till dig 💜
Vad rädd om dig själv, även om alla projekt är roliga så är du ingen superwoman. Gör så gott du kan, det räcker fint ❤️
Jag grävde också ner mig i en grop för några år sedan. Och det jag lärde mig var att prioritera. Bort. Saker som kanske må vara roliga, men inte viktigare än min familj. Mina barn. Jag är jurist. Men jobbar deltid. En bra tjänst där jag skulle kunna jobba ihjäl mig också, för
det är så kul. Men inte roligare, inte viktigare än mina barn. Har man ekonomiskt möjlighet att välja bort jobb, vilket jag vet är en lyx, har man också ett val. Ett val som innebär att man kan hinna med sina barns födelsedagar. Det låter hårt, men jag lovar det är ingenting jämfört med den dag du slår huvudet i väggen, och inte kommer upp på flera veckor! Kram!
Blir så berörd av dina ord. Du är helt fantastisk! Alltid så inspirerande. Ta hand om dig!
Kroppen är ibland så mycket smartare än knoppen. På gott och ont. Ta hand om dig. ❤️
Och Du kära Ebba är på väg att gå in i väggen!! Det vill vi INTE!!! Nu får du dra i handbromsen och tänka över hur DU kan hitta balansen…INGEN kan göra allt och du flänger ju heeela tiden. Kom ner och hit och andas skåneluft och vila upp dej!♥️
Du duger, i alla lägen! Din gulliga tvåring tyker du är BÄST, och de större barnen förstår ju. Du har fått feber och hade samtidigt massa att göra. De tycker ändå att du är bäst!
Och jag, jag gillar dig också. Fast lite mer på håll då =)
Hej! Läste ditt instagram inlägg och var tvungen att gå in och läsa din blogg också vad som egentligen hänt, kanske lite ovanligt att en man läser din blogg så här men vissa personer tycker man bara om. Tråkigt det som hänt dig men nu är det viktigt att du tar det lugnt ett tag framöver och tänk på dina närmaste, de vill nog inte ha en mamma och fru som inte är frisk som kanske bara sitter och tittar i tomma intet. Ha det fint och ta det lugnt. 😃🤗🌼
Vad tråkigt att läsa. Hoppas att du mår bättre snart och tack för att vi får följa dig i din vardag.
Jag har också tre barn, karriär och är familjens projektledare. Det är tufft och har man inte varit där kan man inte föreställa sig det. Nu är barnen lite äldre och det är fortfarande mycket, men inte på samma sätt som när de var små.
En sak som jag reflekterat över när jag följer dig och dina ”influerarkollegor” är vilken otrolig energi och tid ni lägger på att allt ska vara fint och fixat – hemmet, bjudningarna, ni själva med smink, putsade skor och fönat hår. Barnen är alltid välklädda. För mig har dessa bitar varit sköna att släppa på. När livet var som mest intensivt sminkade jag mig inte (om det inte var fest eller krävdes i jobbet) för att det tog för mycket tid att tvätta bort allt på kvällen och då var jag så trött. Jag tror att denna perfektionshets och all tid man lägger på en vacker yta bidrar till stress. För mig minskar stressen oerhört när jag släpper på detta. Inser såklart att mitt recept inte gäller alla.
Ebba,
Detta kommer svinhårt nu. Men det är för att jag bryr mig och jag vill ditt bästa. Du måste lyssna på alla kloka råd och kommentarer du fått ovan. Många av oss har gått in i väggen – o vill inte att du ska göra det!
Vet din kollega o partnern Emilia något om detta? Förlåt, men dagens Säker Stil?!! Emilia tar all plats o börjar med att berätta om sin nya Chanel- väska o hennes FÖRLÅT, jäkla samling. Jag trodde det var DIN tur nu, att få vara den som pratar och få ha mest fokus. Det blev outhärdligt. Vilken planet bor hon på? Snälla snälla älskade Ebba – lyssna inåt nu. Vad säger din kropp till dig? Jag känner inte igen din röst, du sitter snällt där och bekräftar Emilias nya Chanel. Står inte ut, det är inte ok. Vi vill bara ta hand om dig som du märker, för du är genuin och cool.
Love Camilla
Du lyssnade nog inte riktigt, det var ju tydligt att det var en lyssnarfråga som Emilia går igenom och som Ebba uppmuntrade henne att göra för att slippa prata själv =)
Ebba, DU är på god väg in i en utbrändhet. Alla tecken och symptom har du check på. Tar du inte till dig av allt vi säger slutar det fruktansvärt illa. Det låter som att du tror är det ’ bara’ är ett virus. Detta är inte ett virus- det är din kropp som SKRIKER åt dig. Och lyssnar du inte nu så konmer den skrika ännu högre- och då har du år framför dig av väg tillbaka. Men vi kan inte bromsa och ge din man all markservice hemma. Det måste du göra.
Va rädd om dig!💕
Jag får afte/munblåsor i hela munnen när det blir för stressigt. Gör fruktansvärt ont, i bästa fall går det över på ca en vecka om jag tar det lugnt, annars poppar det upp nya…sist köpte jag en ny mixer för att laga goda soppor och min man; som är doktor skrev ur Andolex, munsköljvätska. Bedövar i ca 4 timmar och det går bättre att sova. Tagit Andolex 3 gånger per dag. Är en gamma Örgrytetant
som följer dig på Instagram och känt av länge att det gick alldeles för fort! Du är en fin person, som är rolig att följa, sköt om dig!
Men lilla stackars Du! Du Är så jätteduktig, fin, härlig, proffsig mamma, yrkeskvinna, förebild, inspiratör…., men du måste lyssna på kroppen när den på Alla sätt signalerar att Nu måste Du trycka på Stora Stoppknappen och tillåta dig vara sjuk några dagar med gott samvete…. det är bara att lägga sig ”platt” direkt så blir du fortare frisk..,, vi är inga ” perpetuum-mobile” maskiner…
Krya- och Styrkekramar från en 3-barnsmor och lycklig farmor/ mormor till 7 mirakel.,, som nu ”njuter sitt
otium” sedan 3,5 år i solen i Algarve ( efter 41år i arbetslivet) 💝🌷🌻
Har lyssnat på podden i 1,5 år ung och har hela tiden undrat, hur orkar du?? Har så ofta tänkt att det kan inte hålla i längden. Ingen människa orkar hålla ett sånt tempo, det är inte mänskligt. Har själv varit utmattad men djupare än vad du är nu, dit vill du inte. Ta hand om dig och lyssna på varningsklockorna som larmar för fullt nu. Det är inte värt din hälsa!!
När ni pratade i podden om fullt schema som ett mått på framgång, så är det precis den bilden jag fått…tyvärr. Att ni glorifierar fullt schema och att det är något bra. Men jag har valt att strunta i det, för mitt liv ser inte ut så och jag vill inte ha det så heller.
Krya på dig och stor kram!
Styrkekramar! <3
Åh, vad jag känner igen mig, ÅH! Ett knappt år höll jag på så där med ”bara lite till”. Genom feberinfektioner efter feberinfektioner tänkte jag ”bara lite till, SEN ska jag vila”. För så har jag ju alltid gjort. Sen blev jag gravid, fortsatte som tidigare och till slut….gick det inte. ”Bara lite till” GICK inte. Oerhört konstig känsla för mig som ”alltid gjort så”. På VC grät och grät och grät jag men lät dem fatta beslut om sjukskrivning, för jag kunde fortfarande inte ge upp tanken om att fortsätta.
För mig tog det 1 månad att släppa taget, och totalt ett halvår att komma tillbaka. Som en maskin som okontrollerat hamnat i spinn och nu behövde programmeras om. Och nu har jag insett att jag i småbarnsår inte kan göra som tidigare med ”bara lite till” för de där regelbundna slappdagarna kommer ju aldrig med småbarn. Istället måste jag ta många kortare vilostunder inemellan. Inga heldagar utan typ15 minuter med mig och min kaffekopp och ett halvt avsnitt av VÄNNER. OCH två barn TAR ofantligt med tid och energi, tro fasen att man inte hinner lika mycket annat som innan.
Åker fortfarande smått dit ibland men försöker lära mig att se mina varningstecken och då tvingar jag mig att skala bort nånting och ge mig en klapp på axeln för DET istället för när jag får ”ännu en sak fixad”.
Har förresten även slutat berömma eller ens kommentera när nära och kära får mycket gjort eller ”lyckas lösa livspusslet”. Kan bli så arg på ”vad duktig du är”-aktiga kommentarer och diskussioner. Vem bestämmer dessutom egentligen vad som är ”duktigt” för just mig?
Bra att du tar det lugnt å återhämtar dig! Du måste se till dig själv ! Om du är vaksam med din hälsa så hinner du med livet😘
Åh, Ebba!! En stor varm kram! Jag gick igenom det där för några veckor sedan – eller det är ju en process, en ständig balans, men min ”duktiga” hjärna tror visst det är över 🥴. Jag träffar en terapeut imorgon för andra gången. Hoppas du också tar och får den hjälp du behöver! Och glöm inte att ta det lite lugnare ett tag nu, till dina reserver ät helt påfyllda igen! Kram Å
Kära Ebba von Sydow… och alla andra unga vackra, begåvade Människor.
Mitt första inlägg på sociala medier! Orden berörde…
Ärligt! Vad är det ni håller på med? Och hur orkar ni med detta fasadhållandet i tider som dessa…
Vad är det du egentligen vill med din korta tid här på jorden? Blir verkligen orolig när jag ser er alla med näsan i telefonen. Så även i min familj… men dom vet mina tankar om detta fenomen.
Ordet Medveten Balans får vara mitt bidrag till den här Dagen.
Ja, jag tillhör den äldre generationen… 40-talisterna. Bara en tillfällighet att dina ord kom framför mina ögon. Är inte med på social medier överhuvudtaget… och troligtvis missar massor, men förmår inte ta in allt. Försöker så gott det går att gräva där jag står. 😉 Och bidra med det jag kan…
Och visst kan jag känna igen mig från tiden då jag själv var i farten som mest… driven av rädslan av att inte duga, inte passa in, inte vara bra nog. Innerst inne. På ytan var det ingen som kunde ana att jag kände mig som jag då gjorde. Stora Starka Duktiga Margaretha.
Så kom kraschen. Den välbehövliga kraschen, då jag tvingades att stanna upp och vända mig inåt. Se bakåt för att komma framåt… samt, det viktigaste av allt… odla den andliga dimensionen i mitt liv. Det kanske låter enkelt, det kanske låter flummigt… men det var det inte… Det är själva livsnerven jag talar om. Idag är det den andligheten Kraften (ej religiöst) som guidar mig i allt jag gör. Ibland får jag utmaningar, men ser då dessa som en ”gåva” till än mer medvetenhet och läkning i mig själv. Älskar livet även när det gör ont.
Varmaste Kramen till alla Fina Underbara Hjältar därute…
Margaretha
http://www.livsyoga.se
Måste säga att jag faktiskt håller med Tina Tor, Amanda och flera andra. Du har länge, i flera inlägg, beskrivit hur utmattad och stressad Du är. Varje sådant inlägg genererar hundratals kommentarer. (Vilket kanske var meningen?) Men har Du någonsin lyssnat på alla fina råd? Icke! Går några veckor och så kommer ett nytt inlägg om Din stressiga tillvaro. Hmm…, är det en strategi för att tjäna mer pengar på bloggen? Märkligt beteende men, ser det i andra bloggar också. Influencers, som det så vackert heter, jobbar kanske så? Annars vill jag gärna ha svar på varför Du aldrig hörsammar alla vänliga och omtänksamma råd folk tar sig tid att skriva till Dig?
Oj Ebba, vet inte vad man säger i sånna här tider.. men blev så rädd om min bror för några veckor sen när han gick i samma stig..
Det enda jag kan komma på är va rädd om dig. Din nära o kärna har ju bara en dig.