Har fått en del reaktioner på senaste podden (hör avsnittet här) där jag är ganska bestämd med varför jag INTE känner att jag kan ha streetstyle-trenden med cykelbyxor stylat med stor T-shirt och högklackade skor. Gärna också med magväska till…
Har alltså med anledning av podden fått mail och kommentarer om ”min tjockångest” och att jag borde tänka efter, innan jag säger sådant. Usch, jag tycker att detta är så himla svårt. Lyssnade själv på podden igen, kan ändå inte riktigt ta tillbaka eller be om ursäkt för att jag rent krasst inte tycker att jag, som min kropp ser ut, kan ha den där looken? Hmm. Det tänker jag vara ärlig med. Hela idén med Säker stil är klädsjälvförtroende, att hitta det du känner dig trygg och snygg i. Cykelbyxor på mig? Nej, inte #säkerstil för just mig och min stil. Den är helt enkelt fruktansvärt osmickrande på mig, utifrån det jag ser i spegeln – så ÄR det bara. Man kan förstås välja att strunta blankt i det, vilket är HELT okej – men vilket jag alltså inte gör.
Så, har jag då ”tjockångest” som någon skrev? Tja, delvis antar jag, mitt förhållande till min kropp är jag hyfsat nöjd med för det mesta, men LÅNGT ifrån alltid. Jag kämpar verkligen med att inte vara ”rätt” storlek i min knasiga bransch. Sorgligt men sant, kanske, men hade jag varit trådsmal, så hade jag nog testat en del plagg, som jag väljer bort med tanke på mina former.Det jag däremot alltid älskar och väljer är vackra tyger, fina material, härliga färger, smickrande snitt och sådant som förhöjer. Slutligen, så sörjer jag inte direkt att skippa cykelbyx-looken, eftersom det inte alls är min grej… Och DET är verkligen Säker stil för mig, att till 100% känna sig trygg med det!
KOMMENTERA GÄRNA!
Förstår dig precis! Du är jättesnygg i dina outfits som passar dig. Det är ju egentligen fel kläder som ger en dåliga känslor inte kroppen i sig tycker jag. Enligt Stina Wollter ska man ge kroppen de kläder den passar i. Och pratar vi högt om detta så kanske inga behöver ha ångest i framtiden.
Tycker du har helt rätt! För mig är stil att ha insikt i vad som sitter snyggt på min kropp och utgå från det när jag köper nya kläder. Vissa kroppsdelar vill man framhäva och andra kroppsdelar vill man ge mindre fokus. Inget konstigt med det!
Men när du säger att det inte är ”säker stil” att med din kroppsform ha vissa klädesplagg är det ju en skarp markering mot alla kvinnor som är större än strl 36, och en ganska snäv mall kring vad de ”får” ha på sig. Jag tycker du formulerat dig dumt och obetänksamt. Tro s man i sina kläder och känner sig snygg är väl det ”säker stil”. Jag tycker du borde bidra till att kvinnor och tjejer ska känna lust att ha på sig vad de vill, och känna självförtroende att ha på sig plagg de gillar – inte tvärtom!
* trivs, inte ”tro s”
Fast, jag ser det som att säker stil är att framhäva det bästa hos en och det betyder att en kanske ska tänka lite kritiskt ibland, om man VILL uppfattas som ”rätt” och ”snyggt” klädd. Såklart är smaken en subjektiv sak men för mig är just cyklelbyxor aldrig ”säker stil” därmed inte sagt att det är förbjudet att bära såklart. Jag är kort och det finns massor av kläder som inte ”passar” mig, typ allt som Ebba bär (är avundsjuk på dig Ebba för du är så vacker) men mönstrade långklänningar och oversized jackor funkar inte när en är 156 cm. Jag försvinner i tygmängden. Ebba och Emilia har ju väldigt olika stilar och olika kroppsbyggnad och jag tycker de lyckas fantastiskt bra att leverera personlig stil som passar just dem!
Hej J! Jamen exakt så. Precis som du skriver, så handlar Säker stil om att framhäva det bästa hos alla – och det är ju till väldigt stor del en känsla, men också personlig stil, smak och tycke! Och även om du helt säkert KAN ha oversize-jackor med tanke på din längd, så är det väl en grymt bra insikt att du helt enkelt väljer bort det. Det finns ju sååå mycket som du kan ha just för att du är DU! Kram från Ebba
Ebba säger ju att det inte är ”säker stil” för henne, hon känner sig inte snygg i det. Tror nog hon menar att även om man är en 38 eller 40 och känner sig snygg i cykelbyxor ska man köra på det.
Jag är 34/36 själv men känner inte att cykelbyxan är ”säker stil” för mig. Jag hade inte känt mig snygg alls. Det hänger inte på storleken utan på hur man känner sig.
Precis så. Jag är också en 34/36 och ganska nöjd med kroppen eller jag tänker inte så mycket på den. Tights gillar jag hemma, då det är skönt att ha på sig, men fy tusan cykelbyxan var väl aldrig skön eller snygg någonstans, så kände jag även när jag var 15 när det var het senast. Handlar inte ALS om ålder, men vad jag, likaså som Ebba, tycker är snyggt och bekvämt. Vad andra tycker får de väl själva stå för. Gillar man cykelbyxor go for it och om inte då struntar man i det. Men att gå i klinch med Ebba och dra upp tjockångest pga cykelbyxor är bara för att skapa konflikt och ångest. Jizz.
Tycker allt du säger är så klokt och ärligt och vi är många som känner igen oss!! Kram
Tack Hanna!
…och det är just därför jag älskar din blogg! Känner igen mig så väl. Efter 2 barn så har jag inte cykelbyxakroppen längre. Så tacksam att du finns och inspirerar mig till andra typer av kläder som passar din, min och tusentals andra kvinnor bättre. Tack!
Jag tycker inte att du behöver be om ursäkt. Visst finns det en väldigt stor och god anledning att inte ge pekpinnar om vem som kan ha vad eller inte. Samtidigt kan det inte bli helt tabu att uttrycka hur man känner inför vissa kläder/mode/kroppsformer för sin egen del. Att helt tabubelägga sådan diskussioner anser jag snarare ökar på känslan av att en viss kroppsform är ’fel’. Nej, cykelbyxor är nog inte för alla-om man inte känner sig fin i dem.
Med det sagt, tycker jag att du Ebba klär dig oerhört snyggt och jag inspireras oerhört mycket av din stil! Du klär dig verkligen i sådant som passar din stil och kropp! Jag hade gärna kopierat många av dina looks rakt av ☺️ Men- som knappt 1,60 lång och smal har du många gånger plagg (och vissa märken) som jag bara kan drömma om att kunna ha på mig- helt enkelt för att jag inte är lång och har kurvor, utan jag snarare ser ut som när min sjuåring provar mina kläder trots att jag provar minsta storleken. Då ’hjälper’ det inte att jag är smal och har stl 34. För mig handlar det om att hitta det som funkar för min kropp. Och klart att jag kan tänka att det hade varit toppen att ha stl 34 och vara sisådär 10 cm längre. Men då hade jag kanske haft för liten rumpa, eller för lång överkropp, eller för kort hals eller…. ni förstår poängen.
’Lyckan’ sitter verkligen inte i en storlek.
Skönt Ebba. Nu känner jag igen Säker stil igen. Precis som du skriver. Vackra tyger, bra kvalitet etc.
Jag försöker aldrig tänka att något inte passar pga hur min kropp ser ut. Det är inte kroppens fel! Istället är kläderna inte min stilmoch det är ju en helt annan sak. Kroppsångest är så oerhört utbrett idag och personligen fajtas jag med det varje dag. Jag blev lite ledsen över hur du uttryckte dig för jag tycker verkligen att en ska kunna ha på sig precis vad en själv gillar oavsett kropp. Jag är en stor 42 som ibland har 44 o igår hade jag en riktigt vid skjorta på mig. Stod emot mitt hjärnspöke som sa att jag skulle se ännu större ut, att folk skulle tycka att jag såg gravid ut etc för jag älskade skjortan. Och åt andra hållet, en synlig magkant är _inte_ ett problem. _Det_ för mig är klädsjäövfötroende, att ha på mig det som är min stil, inte något som ”smickrar min figur”. Det här är också något jag kommer jobba väldigt aktivt för att förmedla till min dotter.
Måste vara oerhört tröttsamt att allt man säger, skriver och fotar vägs & mäts i en sån otroligt känslig vågskål! Alltid är det någon som känner sig kränkt. Jag tycker ditt resonemang är helt rimligt, klokt och ärligt. Den här typen av gnällig feedback måste ju hämma lusten att förmedla något content överhuvudtaget… Men hoppas att du ska fortsätta göra det länge ändå – utan cykelbyxor! 🙂
Haha, ja – kommer aldrig kunna leverera något bra iklädd cykelbyxor! 😉 Men i övrigt kämpar jag vidare även om, precis som du skriver, det ibland är lite jobbigt att ALLT kan landa fel. Men det är en del av jobbet, man kan inte bli älskad av alla eller hela tiden göra ”rätt” i allas ögon! Kram och tack för att du läser!
Heja dig Ebba! Du är klok, inspirerande och ärlig. Det är tröttsamt att du ska behöva ta ansvar för andras tjockångest. Klart du också ska få uttrycka vad du tycker om DIN kropp utan att andra ska tolka in att det är vad du tycker om ANDRAS kroppar. Stor suck!
Så väl formulerat av dig, Ebba! Jag tycker du har helt rätt, alla människor passar inte i alla kläder, det är bara så. Jag verkligen förfasas ibland när jag ser folk på stan där jag undrar om de över huvud taget äger en spegel att titta i innan de går hemifrån, ofta handlar det om att någon lite kraftigare person som har alldeles för tajta kläder som gör att det skapas väldiga bilringar (på en person som man inte skulle reflektera över vikten hos om hen hade rätt typ av kläder), för korta shorts eller cykelbyxor eller liknande som framhäver tjockare lår osv. Är man lite rundare eller tjock så är det inte snyggt med vissa plagg.
Och tjocka ska förstås inte ha tält heller (det aktar jag mig noga för) som döljer allt i tusen lager tyg (vilket jag kommenterat någon gång att prinsessan Madeleine lite gått till fel kring med sen hon blev gravid och mamma), det gäller att hitta rätt kläder som framhäver rätt saker.
(Och för att vara tydlig, jag är tjock, på riktigt, inte som Ebba som bara är kurvig och som jag absolut inte skulle kalla tjock!)
Vad tycker du ger dig rätten med dessa pekpinnar? Om du tycker att bilringar är ett problem så är det ditt och inte personen som har dem. Hen får klä sig precis som den vill och ska inte behöva värja sig för främligars helt ovidkommande åsikter.
Alltså, jag har aldrig någonsin sagt något till någon. Så klart! Jag bara tänker det.
Och de flesta klär sig väl ändå med en tanke att se hyfsade ut? Och min tanke är då att många misslyckas med det för att de inte klär sig utifrån hur deras kropp ser ut. Det har väl jag full rätt att tycka.
Stå på dig!
Ta inte tillbaka något, alla har vi olika former och passar därmed i olika snitt! Dessutom är man olika stor under olika delar av livet, och vill därmed kanske ”cover up” mer under olika perioder.
Jag tror du kommer komma tillbaka till lite mer sexiga looker om ett par år, när graviditet, amning och toddlers är ett minne blott. Men cykelbyxor – nä, det är nog inte din grej då heller, eller?
Tror många kurviga tjejer egentligen håller med. Och om du varit man och haft en åsikt om att du kanske är lite rund för tillfället, så hade ingen hetsat upp sig. Sedan kommer du ju alltid vara av det kurviga slaget oavsett några kilo upp eller ner liksom – samma för mig!
Tycker att du har helt rätt! Man skall klä sig i det man känner sig bekväm i.
Är själv tråd smal, och alla säger ät mera men jag äter massa. Men skulle ALDRIG sätt på mig cykelbyxor och stor tröja. Inte allas min stil!
Jag älskar din stil Ebba, önskar att jag vågade använda lika mycket mönster och färger som du! Du kombinerar allt så snyggt!
Heja dig Ebba! Du blir bara snyggare med åren (följt dig länge) och anledningen till det gissar jag är att du blir TRYGGARE med åren, om du fattar. Jag har tagit till mig av så mycket som du och ni levererat med Säker stil, och det allra viktigaste är inte själva klädtipsen utan att jag ska välja plagg jag gillar, vara nöjd och trygg med det och sedan bära kläderna med självförtroende. För att lyckas måste jag ibland pusha och peppa mig själv och liksom överdriva, gå med huvudet högt och näsan i vädret. Om jag har den ambitionen landar jag oftast i ett lagom läge 😉.
Och tipsat du vidarebefordrade från Amy Schumer, att ta till när man shoppar etc : ”var din egen mamma” är ju bara briljant.
Kram!
Tack Ebba för att de delar med dig av dina tankar som jag och fler säkert känner igen oss i. Jag tycker det är så tråkigt att i vi i dagens samhälle landat i att man inte kan uttrycka sig om egna tankar längre för då kan någon annan känna sig på hoppad etc. Det handlar kanske mer om personerna som lyssnar och tar åt sig, tänker jag. För min del tycker jag att det är oinspirerande att lyssna /läsa där allt ska vara PK, det ger mig ingenting. Jag vill hör om riktiga känslor, ärliga tankar mm, som jag själv kan känna igen mig i. Stå på dig! Gillar verkligen din blogg, du inspirerar!
Jag tycker (förstås) att du har all rätt i världen att tycka att cykelbyxor inte är för dig. Tänker att det snarare handlar om hur man uttrycker sig och vad man vill förmedla. Skillnaden mellan att säga att ”jag trivs inte i cykelbyxor” och ”jag kan inte ha cykelbyxor för jag är inte trådsmal” (fritt citerat) är rätt viktig om man vill verka för ett samhälle med mindre kroppsfixering. Båda är sanna tänker jag, och det är nog varken stärkande för dig eller dina lyssnare att fokusera på vad man ”kan” ha på sig givet en viss kropp. Vi har nog alla våra egna nojor att hantera och det är helt okej, men vi kan hjälpa varandra att fokusera på andra saker istället.
För mig handlar Säker stil om att hitta vad man själv trivs i, utan pekpinnar gällande kropp, ålder osv. Det känns bara förlegat och trist. Tack för en bra podd!
Word!
Jag håller verkligen med här! Jag tycker väldigt mycket om Ebbas och Emilias podd – särskilt det personliga tilltalet och mångfacetterade förhållningssättet till stil och kläder – men jag tror att det kan göra skillnad att personer med inflytande tänker på hur mycket de fokuserar på att deras kroppar är ”fel” enligt samhällets normer. Inte för att det är Ebbas ansvar att ändra samhället, men för att hon och andra poddare, bloggare och offentliga personer kan stärka människor i att kroppsform och kilon är värdsliga ting och att stil handlar om så mycket intressantare saker: kreativitet, konstnärlighet, material och känsla! Jag tänker på det varje gång jag är i New York eller Berlin där mallen för vad som är snyggt och attraktivt känns mycket bredare än i Sverige, att de som känns intressantast stilmässigt är de som verkar ha frigjort sig ifrån vad de passar i enligt regelboken och att det skapar ett klimat som också gör att det känns lättare att inte hela tiden behöva vara så attraktiv i andras ögon.
Håller med dig till hundra! Väljer såklart bort sådant som JAG inte tycker är smickrade för min kropp eller som jag inte tycker ser bra/inte trivs i.
Nu får jag alla på mig bara för att jag öppnar munnen.
Jag har funderat lite på det här med säker stil.
Trinny och Susanna sätter SKÄRP på varenda människa de klär om. Det är groteskt fult på de flesta. Så fult att jag kontaktade Trinny och frågade hur de tänker. Svaret var att de ville visa att alla kan ha skärp. Så klart att alla kan ha skärp. Det är ju bara att sätta på sig ett. Men är det snyggt på en – ursäkta mig – person som väger alldeles för många kilon? Vi måste våga öppna munnen om att en del faktiskt väger för mycket för att sätta en gul ålskinnsklänning på sig och sedan ett brett svart lackskärp ovanpå. Det är inte säker stil.
Och när det gäller dig Ebba så har jag ibland funderat på hur man kan köra en säker stil-podd och sedan sätta på sig en del grejer som du bär. Du får ursäkta, men sådana är mina tankar. På bilden ovan t ex – du står som en hösäck och kjolen ser ut att sitta alldeles för högt och det blir ingen snygg siluett.
Hej Ann-Christine! Åh, du behöver INTE ursäkta dina tankar eller åsikter om detta! Helt okej med mig att du tycker att mina outfits är hiskeliga ibland, men tack i alla fall för att du hänger med här och i podden! Kram från Ebba
Ursäkta – men var snäll eller var tyst. Sådär säger man inte oavsett om du tycker det eller inte. Skulle du säga det till Ebba om ni träffades IRL? Säg förlåt.
Svar ja!
Att hela tiden vara snäll och inte framföra sina åsikter när någon ber om dem är att vara mesig. Oliktyckande och det blir en diskussion. Om allt skulle vara strömlinjeformat vore världen beige.
Men ORKA
Håller såå med Dig, Ann-Christine. Och, jag tycker också högt uppdragna, långa kjolar är så missklädsamt. Ibland häpnar jag när jag ser kvinnor på t.ex. ICA som är så smaklöst klädda så man undrar om de saknar spegel hemma. Lite påklätt och döljande är aldrig fel. Det vet jag som är en tjockis!
Hej Ebba!
Det behöver väl inte handla om ”tjockångest” när man inte tycker att något passar ens kropp. Det handlar ju om att känna sig hemma både i sin kropp och i sina kläder och där tycker vi olika. Jag kan tänka att det är som när jag känner att något inte ”passar” mig nu när jag är 55+ och det handlar varken om åldersnoja eller någon princip som måste gälla alla.
Sedan jag kanske tycker att något klär någon mindre bra, men det behöver ju inte jag basunera ut…
Fortsätt säga vad du tycker, Ebba! Det är din blogg!
Jag lyssnade på poddavsnittet och tyckte verkligen inte att det var någon tjockångest. Du vill helt enkelt inte klä dig i en stil som du inte känner dig bekväm i. Punkt. Det måste ju du få bestämma själv, precis som alla andra har rätt att göra. Jag tycker tvärtom att det är fantastiskt att du är så transparent och berättar att du inte vill klä dig så för att du vill känna dig bekväm och trygg. Det måste vara tufft att alltid vara tvungen att stå till svars för vad ni säger i podden, eftersom det alltid kan vara någon som triggas.
Men jag är oerhört inspirerad av er blogg och älskar blandningen av stiltips, privatliv och kändisspaning. Det var många år sedan som jag var modeintresserad och nu känner jag att det är riktigt kul med mode igen. Tack så enormt mycket för all inspiration och för att ni förgyller min jobbpendling.
Så bra Ebba!
Första gången jag hört på er pod :). Somliga här skriver att Ebba är ”kurvig” och kan inte låta bli att undra hur ni definierar det….Ebba är väl bara helt normal? Man är väl inte automatiskt kurvig för att man inte drar stl 36 oberoende av längd.
Be inte om ursäkt! Klart du ska få ge din bild och prata i från ditt hjärta. Du kan inte ta ansvar för någon annans känslor helt enkelt!
Det är ju sant det du säger om att alla passar inte i allt och kan inte ni som är proffs erkänna detta så vem gör det då?!!
Tack för en härlig blogg!!!
Kram Sofie
Naturligtvis ska du klä dig i det som du känner dig bekväm i. Cykelbyxor och stor skjorta passar inte särskilt många ärligt talat. Som ung hade jag sådana kläder också, men skulle inte kunna tänka mig det i mogen ålder oberoende av kroppsform.
Anledningen till att jag inte tar på mig cykelbyxor, oversize-top och magväska är att jag redan gått igenom det modet en gång i mitten på 80-talet. Det bär liksom emot klä mig som min dåtida 14-åring igen. ☺☺
Heja Ebba! Tycker att du verkar ha en sund själ i en sund och vacker kropp, och ovanpå detta kloka och ärliga åsikter! Följer med intresse dina inlägg och synpunkter, och väljer kläder och frisyr efter det som känns bekvämt och ”säker stil” för mig men kanske inte för alla andra. Beundrar folk som vågar ha en åsikt och framför den och det tycker jag att du gör både klokt och ödmjukt. Kramar ifrån Västerbotten.
Skall man vara krass så är det väl undantag snarare än regel att cykelbyxor och midjeväska är snyggt på någon, någonsin.
Att känna sig trygg och inte ”utklädd” är verkligen viktigt, oavsett vikt. Med ”fel” kläder kan en hel dag bli förstörd. Jag har sorterat bort allt som skapar den känslan och kvar finns bara kläder som just jag känner mig fin i. Älskar när nya säsongers plagg kommer och att få prova ut vad som passar just mig. Vissa plagg är klockrena medan andra plagg inte passar mig och min kroppsform. De plaggen får någon annan bära helt enkelt. Man måste inte haka på alla trender.
Håller med samtliga ovan. Jag håller med om att säker stil handlar om att klä sig i vad man tycker att kroppen är finast i. Har en sån där jobbig kompis (som jag älskar högt) som är snygg i allt inklusive en säck och påse på huvet. Jag har en annan kropp. Lite kort och humlemidja men har lärt mig vad jag känner mig fin i. Jag kan inte ha samma plagg som hon och känna mig fin. Så skönt med en influenser som pratar om det här och att klä fram sina bästa sidor. Fortsätt med det!!
Kram victoria
Ps. Vet inte om du såg mitt DM på IG. Men tack för att du singerade min bok som jag fick av Pauline i somras!! Blev så glad att du tog dig tiden.
BRA skrivet och förklarat Ebba!
Jag förstår precis hur du menar, vissa saker känner man sig inte fin i och då kan man skippa det. Cykelbyxan är ett plagg som jag burit en del sist den var populär (sent 80-tal??) och till att bära den nu 30 år senare säger jag nej, tack. Inte p g a någon ”tjockångest” men jag tycker inte att den är något lättburet plagg. Milt uttryckt. 😉 Men allt handlar om vad man trivs i och tycker att man passar i och som man tycker man är snygg i, det är väl exakt det som är Säker Stil!?! 🙂
Jag gillar verkligen er podd och en del av det är ju att ni ska kunna vara er själva och uttrycka era åsikter och känslor. Man kan tolka allt alla säger men jag hade absolut inte förstått det så. Det är många saker som förändras med stil med åldern tycker jag. Det har ju inte bara med vikt att göra men man känner sig bekväm i andra saker,.. det viktigaste är att jag trivs i det jag har på mig för då känner jag mig finare oavsett vikt. Du är verkligen en stor inspiration! Din blommiga rosa Kappahl klänning har räddat min sommar och jag har verkligen fått så många komplimanger för den. Stor kram till dig
Jag skulle inte heller gå runt i cykelbyxor fast jag är smal 🙂 Precis som du säger, för att jag inte känner mig snygg o trygg i det. De flesta kvinnor har säkert plagg man undviker för att man tycker att det inte passar en. Eller tvärtom. Jag väljer gärna v ringat för jag tycker att det förlänger min hals som jag tycker är kort (förmodligen är den normal, bara inte särskilt lång 🙂
Jag förstår dig precis i orden, känner så väl igen mig då jag själv väljer och alltid valt bort vissa plagg. Då har jag varit underviktig och överviktig under perioder och det har ändå inte fått mig att välja vissa plagg, för att jag helt enkelt inte känner mig bekväm i det. Det blir lätt fokuserat på att man då skulle se ner på smala/tjocka för att man själv väljer bort något. Men som ätstörd (för det är jag) har jag aldrig brytt mig om hur andra människor ser ut, då jag är alldeles för fullt upptagen med att kritiskt granska min egen kropp.
Jag upplever inte att du säger något om andra, men din självbild säger dig en sak. Jag tänker att man har rätt till sin självbild, för den är ens egen. Det är först när man börjar påpeka hur andra ser ut som fokus flyttas till något helt annat. Det är alltså som jag ser på saken, förstår att andra har helt andra tankar :).
100% enig i alt du skriver!🙌🏼
Jag undrar om ens Kate Moss känner sig säker stil i cykelbyxor? Det är ju ett ”extremt” plagg på sitt sätt . Skulle inte heller vilja ta på mig det, oavsett kroppstyp.
Varför ska det bli en fråga ens? Det är väl friskt och bra att Ebba berättar som det är? säker stil för mig är INTE att ängsligt ta på sig sådant som man inte trivs i för att att det är en trend just nu. Det är ju bra…ängsligt.
Säker stil är precis det som Ebba och Emilia pratar om, känna sig bekväm, bära upp det med stolthet och säkerhet, men att också inse vad som inte är just det, och kanske ibland, som Amy strunta i det. Där finns då en trygghet i det och det valet föregås inte av en ängslan utan en glädje och passion för de kläder man valt ska representera sitt bästa ja- alltid!
You go Ebba!
Så bra formulerat av dig Ebba, både i podd & blogg, och jag tycker du är så bra på att vara ärlig och berätta om ev nojjor och komplex. Det är svårt, stort och du tacklar det galant -> i offentligheten! Måste vara supersvåra att vara intressant och transparent utan att kliva en enda människan på tårna. Eller, det är ju såklart omöjligt. Heja dig tycker jag, ändra inte på någonting! Kram
Det här är så typiskt oss tjejer /kvinnor! Blir så trött på att ebba ens måste ta upp det och behöva förklara ytterligare. Precis som hon behövde göra efter avsnittet med extra hjälp!
Vi som lyssnar kommer från så olika bakgrund och livsval att ens känna sig utpekad eller sårad för att just något de nämner inte stämmer överens med ens egna val eller värderingar är så trist.
Just kroppen är så extremt personligt så att ens lägga skuld på att man inte får ifrågasätta och vara ärlig i hur man förhåller sig till viss mat/mode/ träning eller whatever är ju som att be ebba om att vara perfekt och bara framhäva att allt är easy peasy och hunkydory!
Jag tycker det är superskönt att de diskuterar stilar utefter deras personliga synsätt. För lets be real, det är cykelbyxor vi pratar om, inte några större värdslighetet 🙂
Hej! Känns som om det är svårt att veta vad man kan skriva i en blogg. Det är alltid någon som retar sig på eller hänger upp sig på något. Speciellt ämnen kring kroppar. Det är känsligt.
Som jag ser det så är det väl snarare så att vissa personer inte passar i vissa plagg. Var sig man är en 34:a eller 44:a. Trots allt handlar det ju om vad man tycker om och inte. Och om man gillar cykelbyxor och är en 44:a så ska man väl ha det. Det kan ju stylas på himla många fina sätt.
Dock skulle det förvåna mig om du, Ebba, hade kommit i tisha och cyklebyxor. Det är inte din stil oavsett vilken storlek du har. Och inte min heller 🙂
I mina ögon (om det nu stämmer) så är du lite mer elegant och klassisk och hoppar nog inte på vilken ”innegrej” som helst. Det är för mig säker stil!
Kram
Helen
Jag har inte hunnit att läsa alla kommentarer men har lyssnat på podden på vägen hem på flyget (har fortfarande semester). Jag har stora lår, är vältränad och benen ser ut därefter. När jag tar på mig cykelbyxor ser det ut på ett sätt som jag i mitt huvud inte kan eller vill förlika med den bild jag har i mitt huvud, dvs smalare och ”rakare” ben utan muskelkurvor. Jag har ibland lånat min sambos cykelbyxor när vi varit ute på cykelturer och det ser inte snyggt ut (tycker jag) fast andra cyklister kan se likadana ut. Men hos mig och i mitt mentala state of mind så är det inte byxorna för mig. Jag antar att det är så Ebba också menar, att man ska känna sig snygg och bekväm i plagget oavsett storlek, få en fin siluett osv. Jag är storlek 42 och lång. Jag har aldrig kommit i ett par Lewi’s 501 jeans pga mina lår och det är lite den känslan jag har med cykelbyxor – om man ska ha dem till vardags (som Julia Roberts med en blazer) antar jag att det ska se chict ut och inte ”jag är på väg till gymmet men mina breda lår för att gå på spinning”, som det gör för mig och mina ben. Shorts funkar fint för de är inte tajta över låren – cykelbyxor har nämligen en benlängd som inte fungerar. Trekvarts tights är helt okej. Jag förstår Ebba i sin tolkning av cykelbyxorna för att de är av en längd som andra byxor inte är och för att de smiter åt över låren – en del som man inte alltid vill framhäva.
Vad man passar i handlar ju om hur man uppfattar sig själv och en hel del av det handlar om hur omgivningen och skönhetsmagasinen anser att man klär sig bäst. Säker stil är kanske mera mesig stil? 🙂 Hur man klär sig för att inte uppröra nån annan. Cykelbyxor är en smula av helheten. Mitt tips är att skita i andras åsikter. Skönast är det ju att klä sig bekvämt!
Vi kan väl enas om att cykelbyxor är fula, helt enkelt?
Ett annat liknande fulfuplagg är leggings – med klänning till …
Tycker verkligen att man ska kunna säga att den stilen eller dem kläderna är inte jag bekväm att ha på mig – utan att behöva få tjockångeststämpel. Är man intresserad av kläder och dylikt så har man oftast ett öga för detta och det innebär ju egentligen bara att man har god kännedom om sig själv…
Du är så fin!
Kram
Nouw.com/noos
Säker stil handlar ju som du skriver om att känna sig snygg och bekväm själv. Jag kan inte se att jag någonsin skulle göra det i cykelbyxor och högklackat, oavsett kroppsstorlek. Kan kombinationen träningskläder i lyckta och högklackat någonsin klassas som säker stil? Det kan vara en kul grej eller något man kan känna sig lite streetsnygg i möjligtvis, men säker stil? Säker stil är det verkligen alltid samma sak som högsta trend? Och passar alla trender för alla åldrar? Kanske en anledning som man inte ”får” ha på samma sätt som storlek, men jag känner att jag inte kan ”haka på” vissa trender nu som 3-barnsmamma på 35 även om jag kanske kroppsligen skulle kunna bära upp dem så känns det inte säker stil för mig.
Det viktigaste är väl att klä sig så man känner sig snygg, stark och säker, inte bara efter rådande trend?
Tror nog att inte så många av oss som hade cykelbyxor som barn/i tonåren gärna tar på oss det som vuxna, även om man har de fysiska förutsättningarna.
Du resonerar klokt, men tyvärr vill många missförstå…
Kan inte låta bli att kommentera. Jag ser inga som helst problem med att du inte vill klä dig i ett visst klädesplagg oavsett anledning. Avskyr när det blir ”dubbelskam” i det att man inte är nöjd med något och sedan dessutom skall må dåligt eftersom man inte är nöjd. I podden upplever man att du och Emilia är väldigt öppna med era åsikter och det vore synd om ni slutade med det för att bli mer politiskt korrekta. Vi blir alla äldre och kroppen förändras och det är ju en del av Säker stil att fundera över om man vill anpassa sin stil efter det – oavsett om det är 40+ Emilia som sportar minikjol bättre än en 20-åring eller om du väljer en drömmig klänning istället för cykelbyxor. Hejja Ebba och Emilia – ni är grymma!
Hej!
Jag förstår precis hur du menar, och känner igen mig. Är inte heller ”rätt” storlek för att jobba i modebranschen, och det är stundtals jättejobbigt. MEN, det är så otroligt viktigt att arbeta för en förändring. Och då tror jag att det är viktigt att titta på problemet på ett strukturellt plan, och fundera över varför man känner som man gör. För det är så SJUKT och orimligt att det ska behöva vara en kamp för dig att ha den storlek du har. Så om VI banar väg för förändring, kanske Marianne, och min dotter, inte behöver känna så när dom blir äldre?
För när man pratar om att ”framhäva” vissa attribut hos sig själv, eller att undvika ”osmickrande” plagg så handlar det ju om att se så smal ut som möjligt. Eftersom modebranschen, och i princip samhället i stort, är besatt av smalhet. Och det idealet kan vara skadligt i värsta fall, och det är oerhört begränsade för nästan alla. Du kanske inte hade velat ha cykelbyxor i vilket fall som helst, i din säkra stil kanske du alltid kommer välja ett böljande sidentyg framför en tight lycra, men OM vi såg cykelbyxor på personer i storlek 38, 42 och 46 också, tror jag att det kanske inte skulle kännas lika laddat?
Tänker tex på er Instagram och hur den skulle kunna vara en arena för positiv förändring – i skrivande stund har ni 607 inlägg och 0 (noll!) av dem visar en person i större storlek än 36 (men flera med storlek 32 och 34…). Där skulle ni verkligen kunna göra skillnad och jobba aktivt för ett visa olika kroppsformer! För annars blir ju kopplingen säker stil = smal kropp. Och det tror jag egentligen inte att ni menar? Eller?
Alla vi som jobbar i modebranschen är en del av problemet. Men vi kan också vara en del av lösningen. Låt oss jobba (snabbt!!) för att det ska bli lättare för alla, oavsett kroppsform, att testa olika plagg och stilar för att hitta sin ultimata säker stil – som inte bara handlar om att se så ”smickrande” och smal ut som möjligt.
Tycker det är så skönt när ni utgår från era kroppar.
Jag är inte tjock men jag har inte en Emilia-kropp, jag är lite kurvig. Jag passar inte alls i stor blazer som jag tycker Emilia är så himla fin i.
Det är skönt att ni utgår från er själva, ni har fått mig att inse att det är det jag också måste göra. När man ser den där klänningen t ex som man tycker är SÅ fin men inte alls passar min kropp, nu för tiden går jag vidare, förut provade jag ändå klänningen och kände mig så ful och misslyckad där i provrummet.
Ni är ändå en stor anledning till att jag insett detta, så tack för att ni lyckades väcka en snart 30årings hjärna.
Men O så roligt med nån som älskar kläder, mode och stil, och som inte ser ut som en anorektisk modell själv. Nu snackar vi inspiration på allvar!
Hej Ebba!
Tycker varken cykelbyxor är snyggt överhuvudtaget eller på mig eftersom jag vill göra mig lite finare. Så jag förstår dig helt och hållet! Alla måste få ha sin åsikt och alla tycker inte likadant….
Hej Ebba!
Helt med dig. Du säger inget dumt om din kropp utan att du inte känner dig snygg i cykelbyxor.
Herregud – vem gör det. Man måste ju får prata om att det finns alltid plagg som trots att man är slank inte är smickrande för en kroppstyp!
Så som jag ser det handlar det främat om formuleringen och ordet ”tjockångest”. Som att vara tjock är nåt man ska ha ångest över. Det finns ju massor av tjocka personer som mår hur bra som helst över sina kroppar! Hade du pratat om ”viktångest” tycker jag genast att det blir mer neutralt, för det kan man ha både uppåt och neråt, och är mycket mindre laddat. Ord gör skillnad!
Jag är en 38a och har haft ätstörningar hela mitt liv. Senaste året har jag verkligen försökt intala mig själv att jag duger som jag är, som en 38a. Tänkte nyss gå och köpa cykelbyxor då jag haft en fight i mitt huvud om jag kan bära den eller ej pga att jag är för ”stor”. Googlade lite hur man skulle kunna bära upp dem stilmässigt och kom in på denna sidan. Saken är klar, jag kommer aldrig köpa ett par cykelbyxor efter ha läst detta. Det ända jag känner är viktångest och det sättet du uttrycker dig på triggar otroligt mycket. Skicka denna länken till min väninna också och hon började nästan gråta. Eftersom jag själv vill kunna bära cykelbyxor så är väl mitt enda alternativ att gå ner i vikt. Och för en fd anorektiker är detta livsfarligt. Formulera om formulera rätt. Snälla.