Vädret gjorde ju sitt till för lite av en höstchock blev det. Jamen dåså var den igång, liksom. Och jag känner att mitt liv är ett enda stort OCH just nu! Puh. Mening jag inte riktigt kan eller hinner säga klart. Fullt fokus på ny termin, få iväg barnen glada och nöjda med ryggor, innersulor, regnjackor, pussla ihop höstens schema – nej, jag är ICKE hemma där ännu. Kan jag säga. Långt låååångt därifrån. Så därför känner jag just att ett ”oooch…” som hänger i luften fint sammanfattar läget just nu.
…Ändå känner jag faktiskt ingen stress. Jag flyter med! Det MÅSTE ju lösa sig, det gör det. Såklart. Det blir bra detta. Det ska ju bli den bästa hösten hittills, till och med!
Jag konstaterade bara idag att det verkligen GÄLLER nu att skriva ner en lista. Att inte skjuta på det. Nu, innan denna vecka är slut, ska jag ha skrivit ner mina rimliga, specifika ambitioner för hösten. För min egen skulle. Ner på papper ska de. För rätt var det är så är det oktober och sen… God jul.
Ta vara på ”nystart”-känslan, uppmanar jag dig därute också. Fånga den! Om så bara för att skriva ner tre saker, som du vill, hoppas eller tänker kan göra lite skillnad för dig, och för din höst.
Nej, nu ska jag sova här efter att ha börjat se ”Hit & Run” på Netflix ikväll. Inte ”Fauda”-tempo men lovande, mycket lovande!
Då var det dags igen. Hinner inte, stress, stress, hur skall jag hinna. Verkar som allt passerar i en rasande fart och att du inte hinner med.
Tänkte precis detsamma… lät som bara krav och stress…
Du är verkligen en PEPP Ebba, tack!
Struktur och rutiner lönar sig😉.
Stress, stress, stress å där emellan samarbeten å reklam. Hur hinner du med familjen?
Nä finns ingen blogg som gör mig så stressad som denna. Tittar in ibland men blir inte ofta nu.
Håller med dig. Blir bara så trött… Tänker ibland på Harry Scheins kommentar när han såg tillbaka på sitt liv. ”Det passerade många viktiga sammanträden medan det lilla livet bara gick förbi”
Mitt svar var till Anna, vars inlägg ligger ovanför mitt. Höll helt ned henne. Jag fattar inte heller varför det måste vara så mkt stress i ditt liv, Ebba! hag skrev om Harry Schein. Ta hans ord till dig, överboka inte och lär dig ordet NEJ. Har du någon gång funderat på hur det är att ha dig till mamma?
Men Barbro (längst ned), det är nästintill gränslöst att antyda att någon skulle vara en dålig mamma pga att livssituationen ser annorlunda ut än vad din egen gör. Det är klart att alla mammor funderar över hur det är att ha sig själv som mamma. Sen gör man sitt bästa, utifrån sina egna val och sin egen situation. Kan vi inte bara komma överens om att inte moralisera över andras (särskilt mammors) val och förhållningssätt. Det är tungt nog att vara arbetande småbarnsförälder som det är. Blir du stressad eller provocerad, välj bort och sluta läs. Läs något som får dig att må bra. Jag kan inte tänka mig att någon blir mindre stressad av en sådan kommentar som du ger.
Med vänlig hälsning, Anna
Hear, hear! Jag är inte heller på banan ännu…har i och för sig inga barn men fy så segt det är att börja jobba!! Vill bara ha semester! Det hade varit lite lättare om man kunde gå till kontoret och träffa kollegor och ändå få det lite roliga, men att sitta själv framför datorn hemma igen gör inte att jag hoppar och studsar direkt känner jag 😉 Men det blir nog bättre nästa vecka. Håller tummarna för en måndagsrapport här i bloggen, alltid peppigt och kul med dem! Heja!
Instämmer i de inlägg som reagerar över din ständiga stress.
Tyvärr fastnar många i en egenskapad karusell som snurrar fortare och fortare tills det känns omöjligt att hoppa av. Är så innerligt trött på influencervärlden och deras jakt på samarbeten.
Längtar tillbaka till de texter och reflektioner om livet som du skrev förr, Ebba!
ja jag förstår din känsla Ebba, är inte heller med på banan..känns verkligen som att hösten är här och det är bara mitten av augusti…suck.. så deppigt. har vikarierat på en förskola i några veckor nu så jag är ju mycket utomhus då och allt blir lite lättare med lite soligt väder då=) vi får hoppas på att det varma och soliga vädret kommer tillbaka snart igen! hoppas det kommer bli bra med dina rutiner och dina mål =) och jag skriver som ovanstående gjorde, jag håller också på måndagsrapporterna! älskar dem, de är så peppiga och inspirerande! och jag tycker även det är skönt med en blandning av peppande och glada inlägg med ärliga inslag av hur det ligger till =), det är inspirerande också. heja dig!
Hej Ebba
Jag har följt din blogg länge.
Dock funderar jag på vilka signaler du sänder till dina barn när du ofta skriver om allt som ska hinnas med, allt som ska göras.
Är det så barn ska minnas sin uppväxt, med en mamma ( kan även vara en pappa) som ofta skriver om hur stressigt livet är?
Jag tänkte även på det när du hyllade din mamma på mors dag. Det var en hyllning med mycket beskrivet om allt hon hinner och gör. Är det måttstocken för att vara en bra mamma? Inget illa menat gentemot din mamma utan det jag reflekterade över var vad du betonade hos din mamma.
Som förälder är det viktigt att tänka på vad man uttrycker och lyfter fram kring bra egenskaper hos en annan person. Om det är att han/hon hinner så mycket och tänker på alla andra så lyfter man fram de egenskaperna, vilket kan uppfattas som prestationsdrivande.
I synnerhet döttrar kan ha nog lättare än söner att fastna i bilden av att det är så man ska vara. Den flitiga kvinnan som klonar sig för alla andra.
Jag har barn i samma åldrar som dina barn och vad gäller att lyfta fram bra egenskaper hos andra personer är jag noga med att aldrig lyfta fram prestationsnivåer som en bra sak. Varje person har sina förutsättningar och vi vuxna bör tänka på hur vi lyfter fram ”multitasking” som en wow-egenskap.
Hälsningar från Carolina
Påminner dig att se ALLT du genomför och får gjort, otroligt många bra saker, stora (t ex och krävande jobb/projekt) som små. Viktigt att fastna i ”jag se inte skogen för alla träden står i vägen”😉🙃 Du gör ett superjobb mååånga plan, så även som mamma🙏 Andas tre djupa då och då och tänk på det..🌞🙏
Jag blir så ledsen då jag läser det här, för jag har svårt att förstå vad det är som är så extremt stressigt. Att få sina barn till skola och dagis är ju en del av livet, stressigt ja, men värt att prioritera och alla går ju igenom det. Samtidigt tycker jag ju om att också kvinnor vågar uttrycka åsikter om hur jobbigt det är – männen är bara tysta, de bloggar inte och därför blir det kanske skevt och jag och andra blir lätt provocerade. Men vad kan du prioritera bort, för att få mindre stress? Är det en vardag utan jobb, en vardagskväll på café med en vän? Vad kan du göra som inte är träning, för även det verkar ju vara stressigt även om det är något bra. Äh, jag vet inte hur jag ska formulera mig för det känns som om jag är fräck men undrar nog hur det kan vara värt att stressa så mkt? Om man ändå helt klart hör till dem som har det gott ställt.
Eller så struntar man i det där med nystart och en massa löften och föresatser och bara flyter med. Det är ett sätt att minska stressen. Mitt i alla fall. Alla är vi ju olika, jag orkar verkligen inte tänka att jag ska ha världens bästa höst och dra igång en massa storslagna projekt, det skulle om något göra mig superstressad, jag är glad om livet flyter på någorlunda (allt känns ju också rätt ovisst pandemi- och virusmässigt än så länge, så allt som innebär mer normalitet än förra hösten känns som ett steg framåt för mig). Det blir som det blir och det kan också bli bra, tänker jag – som väl är mer av en de små stegens människa…
Håller helt med dig Hanna! Man måste faktiskt inte alls skriva listor med mål och visioner. Man kan go with the flow och vara nöjd med det! Varför kan man inte bara få vara nöjd med det man har? Såklart säkert olika hur man är som person men viktigt att påpeka!
Åh vad många negativa kommentarer om ditt inlägg, så trist!
Jag känner mer att åh vad skönt att nån mer är i ofas såhär i början och har smått panik <3
Jag har också 3 barn, vara två hockeykillar med sinnessjukt många aktiviteter bokat redan. Jättekul såklart! Men just nu innan allt landar så är det mest ett gaaaahhh hur ska det gå?! Och så ska det synkas med jobb och fritidsscheman.
Men jag vet ju att det löser sig oftast och det är klart vi är bra mammor fast vi känner stress över schemat och pusslet. Det har INGET med kärleken till barnen och glädjen över allt kul inbokat att göra. Låt ingen få dig att tro det Ebba!
Håller med dig, Ebba! Vädret denna vecka gör ju att det känns ”höstvardag” helt plötsligt!
Men: Jag tror man måste försöka njuta av kvällar och helger framöver och tänka att ännu är inte löven gula och det ÄR fortfarande sommar.
Jag har också mycket svårt för omställningen sommarliv-höstterminsvardag. Det beror nog – precis som för dig – på miljöombyte från sommarstuga till boende i stan.
Jag har dock börjat se fördelar med stadslivet: Skönt att cykla till jobbet, träningsrutinerna kan komma igång och lättare att ta en kvällspromenad pga bättre gatubelysning när kvällarna är mörkare.
Jag lyssnade på er senaste podd och det är skönt att höra att vi är fler med ”sommaren-är-över-depp”.
Ni som inte förstår stressen: testat att ha heltidsjobb med personalansvar och kunder som ringer dagtid, kvällstid och helg? Barn i olika förskolor/skolor? Barn med diagnos som kräver mycket tillsyn och läkarbesök? Flera födelsedagar i familjen samma månad? Och så vidare. Svårt att prioritera bort något då.
Man kan ju också se till att ordna sin vardag så att den inte stressar en så mycket. Kanske barnen kan gå i samma skola? Förskola/skola som ligger nära varann? Man behöver inte arbeta heltid. Man behöver inte låta kunder ringa på helgerna. Barnen behöver inte ha 3-4 aktiviteter var (inte förrän de är tillräckligt stora för att ta sig dit och hem själva). Man behöver inte göra en jättestor grej av födelsedagar heller. Tex.
Jag arbetar också heltid, med personalansvar, men när barnen var mindre så arbetade jag och min man deltid (90%) eftersom vi ville att barnen inte skulle gå så långa dagar på förskolan. Och jag ville heller inte behöva jobba ikapp varje kväll efter att de somnat. Eftersom jag också ville hinna med annat, tex vänner, träna, läsa och kolla på film/serier. Jag är också bra på att säga nej till saker (jobb och privat) när jag känner att det kommer att bli för mycket.
Jag är också stressad ibland, såklart, men inte hela tiden, och jag pratar inte om det jämt och ständigt. Om man inte vill säga nej till saker, eller ändra i sitt liv, man kanske trivs med att verkligen ha full fart och inplanerade saker precis hela tiden från 07-21, då är ju det jättebra! Men då kan det uppfattas som konstigt om man pratar om hur stressigt det är hela tiden.
Men med det sagt, just detta inlägg från Ebba uppfattar jag inte som så stressigt, hon skriver ju uttryckligen att hon inte känner sig stressad (men kanske väl medveten om att det kommer att bli stressigt snart…). Jag tycker att det andas mer vemod och nästan chock över att kastas från skön semester till höstig vardag i stan, och ganska deppigt väder på det. Det är nog en omställning som många av oss kan tycka är lite jobbig, även om man/jag vet att det blir bra det med när jag vant mig.
Fina Ebba! Känner precis likadant. Började jobba i måndags och det är svårt att känna pepp när vädret gick till höst, man sitter hemma framför sin dator utan kollegor och man går från semesterlättja till vardagsstressen. För att ja alla tanter där ute, det existerar faktiskt en vardagsstress. Jag älskar precis som Ebba också mina barn. Att börja ifrågasätta om någon är en bra förälder för att man ventilerar helt vanliga tankar om hösten är så oerhört lågt. Vi är olika. Jag är en person som gillar att jobba (helst tillsammans med kollegor på ett kontor) och jag älskar samtidigt att vara mamma och vara med mina barn. Kan upplysa om att nu 2021 så får man faktiskt kombinera föräldraskap med ett yrkesliv, precis som män gjort i alla tider. Och det ska man kunna göra utan bittra påhopp och nålstick från andra kvinnor.
Sluta att uppföra er så, ni tror att ni gör folk en tjänst med att komma med era ”välmenande” råd, men ni skadar på riktigt fina människor som förtjänar så mycket bättre.
Hoppas att det känns bättre snart Ebba! Nu ska jag ta mig iväg på höstens första träningspass. Under tiden ska min son spela tv-spel med sin kompis. Han har dessutom en pappa som kommer att läsa morgontidningen utan att känna minsta dåligt samvete under tiden. Och vi är alla lika nöjda!
Jag tycker precis som Karin att det är lågt att påpeka att nån inte gillar sina barn och stressar för mycket. Men man har ju valt sitt liv och att blogga? Och fritt fram att godkänna eller inte godkänna kommentarer. Jag tror att det handlar om jämförelsen med män ja, läs min tidigare kommentar. Men fortfarande är ju stressen ofta ett val. Ofta, ja, inte alltid. Att kvinnor talar är en sak i sig. Men hur kan stressgnäll finnas om också städ och annan hemhjälp finns? Då är det ju frågan om prioriteringar. Jag förstår inte och blir inte klokare nu heller. Antagligen för att jag hör till kategorin som inte kan välja så mycket. Jag äger inte en stor lägenhet i centrala Stockholm och sommarboende söderut. Jag klär mig inte i dyra märkeskläder. Jag har svårt att förstå vad som är problemet helt enkelt, om man kan välja sitt liv.
Läser kommentarerna. Och tänker att ibland kan ju problemet vara en partner som vägrar göra sin del. En partner som inte prioriterar barnens läxor, tandborstning, gympapåsar och flöjtlektioner. En partner som ägnar sig åt sitt. Bara. En partner som smiter från sitt ansvar. Jag har en sån partner. Jag säger inte att Ebba också har det, jag menar bara att ibland kan man bli stressad för att man känner att man får ta för mycket ansvar för sånt som andra borde kunna ta ansvar för. Det är utmattande.
Ibland är det bra att prata om stress och tidsbrist och dela den känslan med andra men ibland tror jag att ju mer det pratas om stress, tidsbrist och utbrändhet så blir det en osund normalitet i samhället. Istället bör var och en tänka över sin situation, begränsa sina åtaganden och därmed stressen och förmedla lugn, glädje och harmoni som borde kunna smitta av sig. Vi människor är skapta olika har inte samma kapacitet helt enkelt och det är lätt att dras med i ett osunt tempo.
Var sak har sin tid och vi äger rätten att själva välja våra prioriteringar.
Flåshurtiga Ebba oftast med en lätt uppgiven uppsyn över all obalans och kaos och ”nu kör vi”, bästa hösten osv osv i all oändlighet. Året runt samma hets och stress.
Önskar av hela mitt hjärta att du Ebba tillskansar dig en början till självinsikt om vad du förmedlar. Du är en härlig överklasskvinna med många bra kvalitéer men hur kan det komma sig att du piskar dig själv till denna grad? Tagga ner ”duktig-flicka-syndromet” innan din dotter hamnar i samma fälla.
” Tillräckligt bra”, det är du redan.
Herrejösses vilka elaka kommentarer!
Ja – jag saknar också Ebbas gamla blogg utan alla samarbeten men att antyda att du skulle vara en sämre mamma är ett slag låååångt under bältet.
KRAM till dig!
Verkligen!
Tack Camilla ❤️
Tröttsamt med bara bilder på dig själv, på Emilias fest tex, bara bild på dig i någon gräslig hemmaklänning med ful svart t-shirt under. Verkligen inte snyggt eller säker stil. Så kommersiellt, allt handlar bara om att tjäna så mycket som möjligt på samarbeten och egna produkter. Måste du alltid redogöra hur dina veckor ser ut? För vem gör du det, inte av intresse för någon annan…
Du är elak, Lena
Många kloka synpunkter. Jag tänker att alla har ett val men långt ifrån alla är så priviligierade som du är Ebba. Kanhända att det speglas i kommentarerna. Det är mycket du kan välja att göra som knappast är aktuellt för den genomsnittliga bloggläsaren. Det blir aningen provocerande.