Söndagförmiddag och vi rensar och grejar hemma – ett nytt skrivbord har flyttat in, vilket betyder att mitt ÄLSKADE gamla 50-talsbord flyttar ut. Ska strax lägga ut det på Blocket. Snyft. Mitt fina Ferdinand Lundquist-bord. Ferdinand Lundquist, ”Ferna Lundquist”, var ett varuhus i Göteborg, en föregångare till NK – titta på de här helt underbara gamla bilderna från inuti varuhuset, som ett Selfridges i Göteborg, förlåt – Lilla London. Hur som helst, åter till mitt kökbord…
Titta. Här tronar det i mitt första ”egna” hem, på Östermalmsgatan! Högst upp. I min egen lya. I stora Stockholm. Åh, jag älskade den där lägenheten och i synnerhet köket med den strålande solig balkongen. Hade dörrarna öppna nästan jämt, solen flödade in. Stolarna köpte jag för en förmögenhet med älskade dem, de var ju inte alls så trendiga då – men jag hade sådana barndomsminnen av dem. Farmor och farfar hade sådana i köket på Marstrand, i deras hus där vi växte upp. Målade tomatröda.
Men bordet hade jag redan i min andra hands-lägenhet på Gärdet, dit jag flyttade när jag började jobba på Expressen och plugga juridik i Stockholm. Mamma och pappa hjälpte mig att frakta upp det, sedan stod jag och sandpapprade bort lacken otaliga kvällar framför TV:n på Gärdet. Väldigt mycket sandpapprades framför ”Desperate Housewives” om jag inte minns fel?! Sedan oljade jag det. Och det åkte med till Östermalmsgatan, sedan till Sibyllegatan när jag flyttade ihop med Johan. Då stod det här!
Och nu åker det alltså, eftersom ett nytt skrivbord flyttat in. Usch, det skär lite i hjärtat men samtidigt fattar jag ju att vi inte kan ha två bord. Och Johan är just nu TOKIG på att det svämmar över av saker här hemma, mestadels mina förstås. Snyft.
Vet du, min mamma jobbade på Ferdinand Lundqvist.
Kommer aldrig glömma när vi skulle hämta hem mamma en gång efter jobbet, jag och pappa. Det var jul och skyltningen var helt fantastisk. Jag var 3 år och minns det.
Bordet har gjort sitt nu Ebba, nu kommer det till en annan familj som kommer att älska det.
Åh, härligt med små glimtar från ert hem. Blir alltid så inspirerad av din/er inredning!
Har ni ingen vind eller källare? 🤗😘🤗 Det är ju så fint bord… ❤️
Jaha: Det säger du det.
Sälj det inte. Det finns för många minnen med det. Kan ni inte ha det i Skanör??
Nyfiken på det nya skrivbordet. Varför köpa nytt om du är så kär i det gamla?
Ska visa, så fort vi ”flyttat” in i det!
Sälj det inte – absolut en möbel att spara! Vem vet om ni flyttar igen och det då hittar sin perfekta plats igen…!
Åh så vansinnigt fint, vad ska du ha föret, j är en ev köpare…jo en sak till är lite nyfiken på ert nyahem skulle du vilja lägga ut lite bilder från hemmet håller själv på att inreda mitt och behöver lite inspiration.
Sälj inte Ebba!! Jag sålde för något halvår sedan ett gammalt bord med liknande historia (inropat på auktion, slipat, oljat, följt mig genom alla mina boenden) och jag ÄLSKADE det där bordet!! Sålde pga nyköp och platsbrist men jag ÅNGRAR mig så! Buhu. Nu kom känslorna upp… 😭
Åh när jag såg dina y-stolar på din blogg (för tusen år sen) bestämde jag mig för att jag också kunde köpa såna! Det tog lite tid men för ett par år sen ropade jag in 6 st på lauritz.com och det är mitt bästa köp nånsin tror jag! Älskar dom högt! Så tack för inspon där!
Superfint! Jag köper det gärna! 🙂
Hittade både mormor och morfar på bilderna från Ferdinands, tack för länken!
Ebba! Salma Hayek och Lupita Nyong’o! Oj så fina de var! Hur Lupita lyckades ha på sig det där och se vacker istället för sexig ut vet jag inte. Det är nåt särskilt med henne.
Åh vad kul att se foton från Ferdinands!
Vårt hus i Onsala andas lite därifrån då Stellan som byggde det 1943 arbetade som försäljningschef där. Grannarna har berättat om hans inköpsresor till ”over there ” och den amerikanska stilen på huset fick han nog därifrån!