När flödet svämmade över av midsommarkransar, långbord, bryggor, vita klänningar, fester och skratt – så satt jag ensam hemma, med en kopp te i soffan. Hemma i stan. Mammas och pappas goda vänner, som känt mig sen jag var liten, körde hit och hämtade mig på eftermiddagen, bjöd på fantastisk god, trevlig och härlig middag som avslutades med jordgubbar och vispgrädde och bara vi tre runt bordet skålade vi för midsommar, i den nästan smärtsamt vackra junikvällen. Och vid halvnio var jag hemma igen, i ett öde hus. En öde stadsdel.
Ja, det kändes nästan som att jag var ensam hemma i hela vårt kvarter, så tyst var det. Inte en bil rullade förbi, släckt i alla fönster. Scrollade i flödet och såg hur alla skålade, all gemensam, och tänkte faktiskt att ja, visst är allt det där härligt – men tänkte också att det inte måste vara precis så. Det kan bli väldigt bra ändå. Och kanske nånstans också en påminnelse om att allt det där ”perfekta” man ser i sitt flöde inte… Är en självklarhet.
De här dagarna har varit som balsam, så lugna och sköna. Precis vad jag behövde, i kropp – fot – men också i själen, tror jag faktiskt? Jag messade just till Johan och barnen om hur mycket jag saknar dem, för det gör jag ju. Längtar ihjäl mig, känner mig halv och blir alldeles fånigt bubbligt lycklig inuti bröstet så fort mobilen plingar till med en bild från Mallis på barnen. Eller så fort mobilen plingar till så HOPPAS jag att det är en Mallis-rapport. Alltså, typ som de där sms:en när man var nykär! Ja, inte för att Johan var så bra på att eh, höra av sig så flitigt, men… Ja, ni fattar.
Att vara ensam hemma, eller ifrån familjen, är ju att längta. Det är också hårdträning i den svåra konsten att NJUTA av ensamheten. En ensamhet jag kan längta innerligt efter ibland, mitt uppe i vardagskaoset, när man inte kan minnas när man senast hade en timma för sig själv. Herregud, som jag kan längta efter just precis detta. Fly in på toaletten för några minuters egentid. Och nu när jag befinner mig mitt i det, så gör jag mitt bästa för att ta vara på tiden. Okej, jag är begränsad av foten, måste göra mina övningar hela tiden och hålla den högt.
Men ändå, jag kämpar verkligen för att inte bara längta nu, utan att njuta. Hur gör man då det? Jag… Tänker att jag försöker klämma in ALLT sådant som inte går annars, i den mån jag kan just nu. Åkte med mamma till London och pratade i tre dagar. Njuter av att sova gott. Utan att bli väckt av barn mitt i natten, eller ens på morgonen. Har checkat av frisören, tandläkaren och imorgon söndag kommer Ida, Anna och Erica hit för att äta plock-middag och dricka ett glas på balkongen.
Och nu kanske jag ska se ett avsnitt av ”Big Little Lies” eller… Nej, jag sparar nog det så att Johan och jag kan se ihop i Falsterbo sen. Eller, hmm… Ja, sådana saker man knappt hinner reflektera över med barnen runt benen och den konstanta minuskontot av sömn, som råder vanligtvis. Så bara det är nog ett bra tecken, tänker jag.
PS. Du kan enkelt prenumerera på nya inlägg i bloggen till höger här, om du läser på dator – fyll i ”prenumerera” så får du nya inlägg direkt i din inbox!
Så skönt med midsommar ändå, känslan av att vara i harmoni med det man är i om det är långt ifrån de man älskar mest eller inte så var kvar i att allt är som det måste vara just nu. Den där nykära känslan har jag just nu och vet och känner precis vad du skriver om. Vi är inte heller hos varandra men med varandra ändå.
I stunden,
Kram Mona
Fint innlegg , og viktige ord om å nyte og ikke bare lengte.
Håper du får en fin søndag og god sommer. 🌸
Helt rätt att passa på att njuta! Jag har svårt att njuta av egen tid när jag sticker iväg själv på något. Däremot kan jag njuta delux de få gånger min man tagit åkt iväg med barnen. Jag tror att det beror på att det blir kravlöst att vara själv i det egna hemmet! Jag är liiite avis på dig som får njuta av lugn och ro i så många dagar, men är tacksam över njutet att vara ledig tillsammans med familjen också 😊 Allt som inte är vardag är skönt just nu!
Midsommaren i London – putz weg? Big little lies är Ebbas melodi IRL.
Vilket påstående du kommer med. Ebba åkte efter mammans erbjudande till London med sin mamma! Hon har aldrig skrivit eller påstått att de skulle fira midsommar i London. De åkte på en tredagars resa, vilket är rätt vanligt förekommande när det gäller storstadsresor! Innan du ägnar dig åt ”hitte på”, kolla bakgrundsfakta först innan du beskyller andra människor för att ljuga
Hej sötis,
Låter helt ljuvligt att få resa med mamma, fira midsommar på annat sätt och skapa nya minnen. Tror alla behöver paus från familjen ibland och det ständiga hjulet. Du kommer ha mer tålamod, krama barnen ännu mer, läsa sagan en liiiten stund längre och bara vara tacksam för allt du har. Man får perspektiv. Du är klok fina du, njut av lugnet så länge den varar. Snarr är karusellen igång igen och du längtar efter att dricka en kopp kaffe i lugn och ro. 😊
Stor kram Niina
Hej Niina! Haha, PRECIS så – så sant! Om typ tre sekunder kommer jag längta igen. Så är man väl funtad helt enkelt, på gott och ont. Men precis som du skriver, tror jag kommer ha liiite mer tålamod, med nya krafter. Kram och tack för klok kommentar!
Som barnlös och evigt singel är helger som midsommar extra laddade. Tankar som att ”äsch, det är ju egentligen bara en helg som alla andra” brottas med klumpen i magen och stressen över att kanske behöva spendera helgen själv.
Trots att ditt liv ser helt annorlunda ut och andra omständigheter har gjort att du spenderat delar av dagen ensam känns det ändå befriande att någon visar att det går bra att fira storhelger på olika sätt, även om det sällan visas upp i sociala medier.
Krya på fossingen och fortsätt att göra det bästa av din egentid!
Kram
Ps. Det blev en fin midsommar till slut ändå. Är evigt tacksam för de vänner som kommer på tanken, och finner orken, att lyfta blicken från familjemaskineriet/småbarnsbubblan, bjuda till och bjuda in.
Så har jag också upplevt det❤️ Även om man har många och fina vänner är det lätt att glömmas bort sådana helger. Det bästa är att man får perspektiv när man själv upplevt det, så när livet plötsligt vänder blir man den som tänker på andra (som plötsligt har barnen varannan vecka, blivit singlar etc) och höjer blicken i umgängeskretsen vid helger och högtider. Kram!
Ja, precis så är det! ❤️ Det där med att stanna upp och byta perspektiv är viktig (i många olika sammanhang) men så klart enklare om man har upplevt det själv. Alla gör säkerligen så gott de kan.
Kram
Det finns två känslor här, den där avslappnade känslan som påtalar lugnet men också något sorgset bakom som att det nog skulle vara kul med sällskap. Det är lite intressant det där hur man nästan upplever att tiden stannar när det blir så där tyst, dels att ta in livet men också att fundera kring livet :).
Ja, det är en konstig känsla – och man upplever den ju inte så ofta idag, när allt snurrar på i världens fart, konstant. Kram!
Uppskattar verkligen att du berättar om en ”annorlunda” midsommar som nog fler än du tror känner igen sig i….
Hej Eva! Tack för din kommentar. Jag tror också det… Kram!
Så härligt att du haft egentid, tror verkligen det är bra för alla i familjen! Du är så klok och förståndig som tar tillvara på den på ditt sätt. Du behövde detta för kropp och knopp🌸🌺🌸Kram och krya på din fot
Hej Åsa, tack snälla du – ja, jag tror precis som du skriver! Behövde verkligen detta! Kram!
Jag är uppväxt utan rutiner och firande. Mina föräldrar har aldrig gjort någon grej av midsommar eller jul eller nyår och vi firade aldrig med någon annan familj.
I vuxen ålder, innan barnen gjorde jag och min man en grej av att göra olika saker varje år, det var härligt på sitt sätt och vi fortsatte med det även efter första och andra barnet. Det var vårt val och vi har alltid varit välkomna att haka på kompisar, men det är ju ingen som räknar med en och den känslan av att vara räknad med har börjat fattas mig de senaste åren.
Nu har vi firat med samma gäng de senaste två åren och det är härligt när de säger att vi ses nästa år igen!
Härligt att du haft en mysig vecka trots att allt inte var som vanligt! Och du är ju fantastisk på att ta vara på tiden!
Kram Isa
Perfekt midsommar?
Blev också lite deppig framåt kvällen då alla bilder om allas midsommarfirande dök upp i social medier.
Vår midsommarafton inleddes med att jag blev vansinnig på min sambo för att han började med att städa hela lägenheten precis innan vi skulle åka till mina föräldrar. Den konflikten satt i resten av dagen sen och kvällen kändes bara deppig då vi va själva igen och ingen hade lust med något..