Alltså ett jättekonstigt meddelande här – men något jag funderat på… 😅 Du pratade om att du hade en del kilon att gå ner, du måste göra det för hälsan osv. Och att du har storlek L/XL. Det ser ju VERKLIGEN inte ut så? Jag är också 178 cm och väger väl runt 80 kg, så är ju absolut inte lätt heller. Men tänker vi lever i olika världar kanske? Eller olika kroppstyper? Jag drar en storlek M nästan jämt. Men ändå – det kändes så märkligt att du skulle göra en satsning med dietist, viktnedgång osv när jag verkligen inte SER det behövas? Alltså förlåt för konstigt meddelande, följer dig med glädje och tycker du är URSNYGG och så kompetent. Lyssnar på podd och läser din blogg med stor behållning. Så ingen kritik bara fundersam kring hur du ser på kroppen!
En klok kommentar droppade in, som jag sparade i mina anteckningar för att försöka besvara lite mer utförligt. N u när det kom en liknande fråga i mitt flöde så tänkte jag göra ett försök.
Först och främst, jorå, jag är storlek XL – eller nu kanske mer en L. Men i många märken fortfarande storlek XL. Kommentaren ovan – och fler i samma stil – tänker jag snarare är ett bevis på hur oviktig den där siffran, eller bokstäverna, kan vara. Hur lite det säger.
Men okej, i mitt jobb blir jag ständigt påmind om min storlek. Jämt och ständigt! Senaste fem åren har min standardkommentar, i alla provrum och i alla otaliga klädsamarbeten, samt modesammanhang, jag jobbat med varit: ”Det största ni har, tack”. Alltid. ”Ta bara det största”. XL eller 42 är det vanligtvis. Helt ärligt är det inte alltid jättekul i en bransch där detta ses som något udda. Nästan lika många gånger får jag motfrågan ”Men nä, stämmer det verkligen?! Vi skickar en 38:e ändå… Inte behöver väl du…” och stora ögon. Helt enkelt för att jag är hyfsat lång med mina 179 centimeter. Jag klär mig efter min kropp, mina former, och sist, men kanske viktigast: Jag har inte haft några större problem med det här. Jag har gillat läget. Eller läget, det är ju min kropp, som orkat så mycket, burit mig genom så mycket, burit tre barn. Den måste man ju gilla, ja faktiskt beundra och vara snäll mot. Men jag har inte varit snäll mot kroppen senaste åren…
Jag har krasst prioriterat annat. Jobbat järnet, tusen projekt, en bok om året, tre barn. Träning, kost och hälsa har kommit väääldigt långt ner (om ens alls) på min ”att göra”-lista. Stötvis ibland, aldrig som en naturlig del av vardagen. Stress och sena jobbkvällar har resulterat i fyra kvällsmackor och ”kasta i mig”-stressätande. Verkligen inte varje kväll, överlag har jag haft okej vanor. Aktiv vardag, spelar min tennis, styrketränar då och då, i perioder. Springer ibland. Men en hållbar, långsiktig plan för livet? Nej. Planering? NEJ! Där brister det. Inte minst planering vad gäller maten. Jag har haft en plan för alla andra i familjen, men inte för mig. Ofta skippat frukost, gärna sallad till lunch – men inga mellanmål, för att sedan bli vrålhungrig på kvällen. Sluka barnens pizzakanter på stående fot i köket, slänga i mig barnens rester istället för att göra en egen god tallrik till mig, att äta i lugn och ro. Addera sedan events och jobbmöten i min bransch, där det alltid dukas upp goda saker, överallt, jämt. Och då äter jag ju av det, förstås. Vilket långt ifrån alla gör.
Hur som helst, åter till frågan: ”Det SER ju inte ut som du behövde göra en hälsosatsning?”. Såhär: Jag tror inte alltid det syns på utsidan. Jag valde till slut (verkligen med betoning på till SLUT, för jag ser ju mig själv som en som ”kan” sådant här, ”vet” vad jag ska göra, har lite dålig karaktär, ska ta tag i det sen…) att kontakta en nutritionist. Det blev kloka, sunda, vettiga Alexandra Petersson, utbildad nutritionist. Det var faktiskt min syster Amy, som också jobbar med detta, rekommenderade. Jag är nu så himla glad över att jag vågade göra det! Jag minns första mötet tidigt i våras, att jag tänkte att jag testar MEN att jag inte var särskilt hoppfull. Herregud, jag vet ju vad jag gör fel. Men så fel jag hade – och så tacksam jag är över att jag hade fel!
Jag fick nämligen hjälp att bena ut, att komma till insikten, att välmående för mig handlar om en livsstil jag kan hålla. En livsstil för hela livet, med dess ups and downs inkluderade. En livsstil som gör att vi kan njuta av hemgjord pizza, tillsammans hela familjen, på fredagskvällen. Inga förbud, utan där jag kan njuta med gott samvete. Där en god middag hos kompisar inte är ett ”oh no, nu gick ALLT åt skogen” utan en del av helheten. Absolut inga dieter (jag har testat typ allt, det funkar när man kör 100% men sedan, nej, och jag kommer exempelvis aldrig kunna leva utan bröd eller pasta resten av livet ändå, så nej, inget för mig) utan en en stark, pigg kropp med ett sunt midjemått. Jepp, där kommer ändå ett mått. Siffror. Och förstås, en målvikt jag vill hålla fast vid, med ett eller två kilo upp eller ner. Vetenskapligt definieras ett hälsosamt midjemått för kvinnor till under 80 centimeter. Högre kan öka risk för bland annat hjärt- och kärlsjukdom. Mitt midjemått låg rejält över det och är fortfarande över det, så jag är inte i mål. Men det ska jag fixa!
Som jag skrev tidigare, så är jag fortsatt livrädd att misslyckas. Få ett återfall till ”gamla vanliga” vanorna. En hunger-dövande chokladbit på väg hem från affären, den ena träningen avbokad efter den andra, tröttheten, hungern, stressen, att hamna där igen. Att jag, ”duktiga” Ebba, som är himla kapabel när det gäller MÅNGA saker inte fixar detta. Nu på sommaren är det plötsligt supersvårt att få ihop mina #10000steg – får kämpa med att pussla ihop träningen, med sommarlovs-lediga barn och ett dåligt mamma- och frusamvete OCH mycket jobb. Vi hade plåtning förra veckan och mina jeans från förra sommaren var alldeles för stora. Hör då mig själv säga: ”Jaja, tur att det är sommar – snart fyller jag ut dem igen, ingen idé att köpa nya”. Detta trots att jag kämpat sedan i februari med att lägga om livet, nöta in nya goda vanor, näringsrik mat, lägga till BRA vanor och få bukt med hela den goda (eller snarare onda) cirkeln som jag kämpat med de senaste… Tio åren.
Så, ett väldigt långt svar på frågan om hur jag ser på kroppen: Jag kämpar med att vara snäll mot den. Och det ska gå, det är klart att det måste gå! Även om vägen dit varken är spikrak eller perfekt. Tja, just som med precis allting annat i livet då!
Först ett praktiskt tips: det här inlägget ser lite skumt ut på Facebook, det ser nästan ut som spam…
Sedan: TACK! Tack för att du pratar om detta, lägger nyanser och perspektiv på saker. Vikt och hälsa ÄR viktigt, men det blir ofta så polariserat och extremt. Du är inte alls ensam i din situation och det är så skönt att läsa om!
Sist ett tips om choklad: en bit mörk choklad dövar hunger väldigt bra, och är mycket nyttigare för den där halvtimmen innan man hinner få i sig något riktigt. Mandel är också toppen.
Lycka till!
Hej Ebba, började också min resa i Januari efter barn nummer 2. Känner precis som du att vikten spelar fientliges ingen roll utan att man mår bra och orkar. I början av min resa va vikten det viktigaste, gick ned 20kg och känner att jag mår så mycket bättre. Har hittat en träning jag älskar och går också minst 10000 steg per dag. Blev så peppad av ditt inlägg. Tycker du ska skriva ner om din resa och kanske göra en bok framöver 😉. Ha en härlig sommar 🌸
Sunt inlägg o det är nog många som har samma tankar,men hur tänkte du kring pizza samarbetet???,
Stort tack för detta inlägget! Du sätter ord på tankar som jag är övertygad att många bär på, inklusive jag själv.
Du är verkligen inspirerande, fortsätt med det du gör. En viktig röst i dagens samhälle!
Vilket bra inlägg!! En nutrionist, vilket bra tips 😊 Som du skriver tror man sig veta men helt uppenbart gör man ju inte det. Det skulle kännas så skönt att få till att en chokladbit eller kaka är fest och inte vardag mellan affären och bilen, att när någon bjuder på födelsedagsfika på eftermiddagen så räcker det och inte fortsätta hemma även på kvällen för dagen är ju ändå redan ”förstörd”, att om ingen ser att jag äter så har det inte hänt för det har det ju – osv, det går att fortsätta i all evighet.
Blir peppad av din uppriktighet!! Jag kan säkert jag också 🙏
Bra svar pa en intressant fraga!
Det verkar tyvarr som att overvikt ar normaliserat (aven om det handlar om en latt overvikt).
Det var en konstig kommentar här. Vad menar du?
Alltsa overvikt ar sa normaliserat sa att man inte langre vet vad som ar halsosamt. Inte menat som en diss!
Fast en grej som är viktig att komma ihåg här är faktiskt klädmärkenas enormt olika måttabeller! Du skriver att du har stl 42 eller XL. Normalt sett, i de stora svenska kedjorna som HM, Lindex, Kappahl, då är XL = stl 46/48 eller 48/50. Alltså långt ifrån stl 42. Jag har XL i klädstorlek (på tex Kappahl och Lindex) och har BMI 34 typ. Det har sannolikt inte du, Ebba. Med tanke på din längd så gissar jag att ditt BMI är betydligt sundare än mitt.
Men grejen är ju att du gör modelljobb och liknande (eller vad det nu kallas), och då är det märkeskläder som Filippa K, Odd Molly, Soft goat eller alla märken du skrev om från Zalandoinlägget häromdagen heter. Och då förstår jag att du har stl XL för jag som har XL i svenska storkedjors mått mätt provar aldrig någonsin kläder från de märkena eftersom jag vet att jag inte är i närheten av att få på mig deras största storlekar. Jag går aldrig in i dessa butiker alls för det är helt meningslöst.
Det är skillnad på klädmärken och klädbutiker, stor skillnad!
Tror det ligger något i det! Jag har S i vanliga butiker (typ lindex) men ska jag handla på filippa k behöver jag gå upp till M och ibland även L! Deras kläder är verkligen pyttesmå.
Känner igen mig så mycket! Tack för du delar. Från en tvåbarnsmamma, gravid med tredje, som kämpar med karriär, familj och allt annat kul men som tröttnat på att alltid vara lite stor.
Heja dig Ebba. Jag förstår precis hur du tänker och är verkligen på jakt efter samma känsla och jobbar mot att klara av att dedikera mig själva mot samma mål.
Jag har traskat mer den här våren tack vare dig. Startat morgonen med en lång promenad istället för att gå från säng, via kaffe till datorn vid köksbordet. Jag delar även din kärlek till tennis, även om det i min fall är en väldigt ny kärlek. Det är så otroligt kul och något jag skulle kunna göra varje dag om kroppen tillät påfrestning, vilket den inte riktigt gör ännu.
Så glad att du kan njuta av sommaren i Skåne även om mitt landskap bjuder på ett jädra skitväder just nu!
Ha en underbar sommar!
Tack Ebba🤗 du är så klok
Du är så inspirerande att följa. Älskar att läsa dina resonemang. Så igenkännande. 😍
Wow! Så inspirerande! Jag är själv också 178 cm lång, väger säkerligen över 80 pannor, allra helst efter en graviditet. Ibland känner man sig så stor och plufsig bland alla andra, har tagit låång tid att acceptera läget. Tack för att du skriver om sånt här!
Det låter så himla rätt det du gör. Förstår att du svettas med att balansera hur du uttrycker dig i den här frågan. Var hittar man en nutritionist? (Och var hittar jag din fina blus?) 😜
Tack Ebba för bra inlägg och för att du delar dina kloka tankar kring detta! Jag är själv ca 178 cm och har under uppväxten varit ”smal”, allteftersom åren går, barn osv så är jag mer ”normal” (vad nu smal och normal är…). Har själv ofta Large i kläder från tex Filippa K, Whyred, Tiger osv. Lite trist men så är det. Jag försöker hitta en vettig balansgång mellan att röra mig, familjeliv, stressigt jobb och att äta hälsosamt men också unna mig det jag älskar, som bröd, pasta, bullar, lösgodis.
Bantning är Ebbas dolda trend! Lönsam – även den. Liksom PoP & Alcro-pizza…
Sorgligt förljugen kommersiell blogg. Liksom övriga billiga influencers – for sale for peanuts.
För Säker Stil?
Följ esteten Emila de Poret.
Är du här nu igen din tröttsamma människa..? Absolut ingen uppskattar dina kommentarer. Får lust att ropa ”schas” som man gör med en katt som sniker sig för nära…du är bara skittråkig.
Sanningen är alltid tröttsam för efterblivna hjärnor.
Fast nää! Det är ju precis samma sak? På vilket sätt skulle Emilia vara mindre kommersiell? Färre samarbeten möjligen men det kanske inte är självvalt? (Och pappas pengar istället.)
Och jag inspireras mkt mer av att följa ebbas stil, om ngt är snyggt på en person som ser ”normal” ut kan det vara snyggt på mig.
Men, Tina Tor, varför fortsätter du att läsa och kommentera och sprida dålig stämning här då!?
Håll dig till de bloggar som passar dig istället!!!
Vi som gillar Ebba, följer henne på grund av just det. Jag förstår verkligen inte varför DU (!) gör det då Ebba inte alls verkar falla dig i smaken. (Och är det någon som gillar Ebba, så är det Emilia. Förstår jag att hon gör! ❤️)
Vad är det för fel på dig som läser sådant du uppenbart mår dåligt av. Välj bloggar som ger dig glädje och låt bli att förstöra för andra.
Tycker synd om dig! Istället för att njuta av sommar, vänner och att läsa inspirerande bloggar så väljer du att läsa här och kommentera. Det kan inte vara ett roligt liv du lever.
Bra inlägg Ebba! Tack!
Bra bra…
Problemet är väl inte storleken i sig XS S M L XL utan hur man känner sig i kombination med fysisk hälsa.
Att hitta sitt sätt att må bra ger så stor tillfredsställelse 🙂
Jag blir så perplex över detta midjemått på 80 cm. Vi tjejer som är över 180 cm borde ju naturligt ha ett lite större midjemått än en tjej på 160 cm? Det är väl inte mer än logiskt?
80 cm i midjemått som riktlinje för alla kvinnor provocerar mig oerhört mycket (jag är ingenjör..). Så en kvinna på 180 cm ska ha samma riktlinje som kvinnan som är 158 cm? Helt stört. Samma sak med måttet man använder när man mäter magen på gravida. Suck!
Jag blev också provocerad när det sades på en hälsoundersökning jag gjorde. Jag sa att längden måste ju spela in, en 155cm person och en 178cm person har inte samma proportioner. Men de menade att det är en riktlinje som gäller alla kvinnor oavsett längd. Också 88cm där magen är som störts, över 88cm risk för diabetes typ 2 sa de.
Precis min tanke!! Precis som kläder oftast är gjorda för längd 168 ( statistisk norm längd i Europa) så tror jag denna forskning endast är relevant om du är av normallängd!… längre kvinnor har ju oftast större skelett där av större mått i bröst stuss och midja! Så en längre kvinna kan ju vara väldigt hälsosam och tränad vid strl 42 (som standard har midjemått på 79cm)
Jag tänkte EXAKT samma. Det måste ju vara väldigt individuellt.
Tack för att du delar. Och tack för all Ebba-Pepp!
Stämmer så bra det du skriver! I vintras ändrade jag mina mediciner vilket ledde till att jag gick upp i vikt. Även om jag var smal i andras ögon så trivdes inte jag med mina extrakilon! Det spelar ingen roll hur andra uppfattar mig och min kropp, det viktiga är att man själv mår bra. Jag bestämde mig för att gå med i Viktväktarna för att få span på vad jag åt för mycket eller för lite av. Eftersom jag är en smal person i andras ögon vågar jag inte tala om att jag äter enligt Viktväktarna, man döms hårt. Min man har hjälpt mig och på väg tillbaka till min målvikt har jag även fått span på vad som gjorde att min magen ofta blev svullen eller varför jag alltid var så gasig! Nu kan jag ha mina gamla kläder igen plus att jag är mycket gladare då jag trivs med mig själv! Men det är precis som du säger, man måste förändra ett beteende så att det på långsiktigt blir hållbart! Kämpa på!
Känner så igen mig i detta. Jag är absolut hälsosam och anses smal av omgivningen. För en tid sedan skadade jag mig och kunde inte längre ägna mig åt min vanliga träning, dvs cykla. Gick up ca 4-5kg på 16 månader och eftersom jag redan var small gjorde detta stor skillnad (för mig).
Bestämde mig för att det var dags att göra något åt de där kilona. Varför? Jo för att först är det 5kg på 16månader. Sedan är det 5 kilo till en år senare. Osv osv. Då jag sedan skulle ha blivit överviktig. För mig känns det bäst att göra något åt saken medan det bara var några kilo att göra mig av med, istället för att vänta tills jag gått upp 20kg och sen börja kämpa… Jag har gjort samma sak ca9 månader efter varje graviditet.
Detta har aldrig ansetts ”ok” av min min omgivning? Varför? Varför måste man gå upp så mycket att det är synligt och man är gravt överviktig innan man gör något åt saken? Detta är ju oerhört mycket svårare!
Som någon skrev ovan – det verkar som att vi går mot en normalisering av övervikt och därmed vet man inte vad hälsosamt är längre. Man måste vara oerhört överviktig innan gemene person ser det som ohälsosamt..
Jag dömmer ingen som är större i hur de gör, alla har rätt att välja för sig själva. Men för MIG har detta varit rätt. Personer som är större än mig har då känt att de har rätt att döma mig? Så himla trist när jag gör det som känns bäst för mig..
Så bra skrivet och hög igenkänning. Särskillt känslan och rädslan att jag som fixar allt inte skulle klara detta. Heja dig och oss alla som kämpar på för att prioritera även vår egna hälsa!
Tack för ett så beskrivande och klokt inlägg. Att hitta den där hållbara livsstilen där vi som individ mår bra både på insida och utsida, samtidigt som vi är en närvarande förälder och jonglerar arbetet. Inte den lättaste kombon men ibland får man så där bra dagar då man ser och känner att nu har jag hittat något som fungerar. Ha en skön sommar med familjen 💕🌸☀️😎
Det känns så sunt! Bra att du tar tag i det. Ja, hölsobranchen är kanske inte perfekt men att förhålla dig till hälsosamma mål så som midjemått istället för norm är smart tycker jag. Enklare att övertala sig själv varför när det är hälsan som står på spel! 😀
Bra jobbat!⭐️
En fråga. Du skriver ofta att du ska hitta ett sätt som ska ”hålla”. Jag undrar om du känner att du är där vad gäller träningen. Har du hittat en nivå som du känner att du kan hålla framöver (eventuellt bortsett från semester)?☺️
Du skriver att siffran är oviktig.Om den nu är så oviktig undrar jag hur det kommer sig att du av alla har mage att kritisera smala människor och skriva att de ser förskräckliga ut? Du har bland annat gjort det i samband med bilder på Kate Middleton? Du har heller aldrig besvarat någon kommentar från dina läsare när de har påpekat att du tycker att det är okej att klanka ner på smala människor men det är inte okej att kalla runda människor för tjockisar eller liknande? Du har ingen aning om Kate M är naturligt smal eller inte. Borde du inte förespråka att alla kroppar är acceptabla, alla ser olika ut och det är okej så länge man mår bra. Tycker det är sorgligt att du som har otroligt många läsare agerar på det här sättet, istället för att vara en förebild. Du har själv en dotter, hur tror du det skulle kännas för henne att höra nån annan säga till henne, att hon är mager och trådsmal när hon är naturligt smal, äter och mår bra?
Tack Minse, som talar klarspråk om enorma Ebbas avundsjuka på vackra slanka Kate Middleton.
Samma avundsjuka på prinsessan Sofia.
Ebba blev ju aldrig Fru Bernadotte… Prins Carl Philip är ju estet.
Ebba blev på smällen med Wallenius-rederiets Johan. Vips skapades Kleberg von Sydows containeradel.
The oldest trick in the book – blev till slut bara Bookbinders!
Därför måste Ernstie & Klas baka pizza . Ja Ernst blev ju inte Archie – men ändå…
Kleberg vandrade vilse på Bonnies – medan Ebba sparkades från SVT & TV4.
Ebbas memoarer borde bli intressanta…
R.I.P Terese Alvén.
Run for your life style Queen Emilia de Poret…
Men alltså vad är det för fel på dig?
Tina Tor, känns spontant som att den avundsjukaste av alla är just du. Du kan inte må bra alls. Ta dig ut på en promenad, andas och ring sen din husläkare för remiss till en psykolog. Du behöver det.
Känner mig lite beklämd över detta ämne, storlek 42 motsvarar inte XL i normala kläder, men i dyra märkeskläder gör det det. I den ”smala” osunda modevärlden är det det. Att aldrig kunna ha möjligheten att köpa märken för det största motsvarar en så liten storlek är inte kul. En klänning i XL från tex Lindex är betydligt större än från HM tex. Jag tror även att här måste ske en förändring för att kvinnor ska få en jämn och inte utpekade bild på mode.
Sen existerar även problemet att man inte får ha långa ben om man kräver större storlek! Här har jag ett stort bekymmer.
Vill bara säga tack för ett bra och klokt inlägg!!! TACK!!! 🙏
Så klokt! Jag har inspirerats av dig och tagit tag i samma sak fast med viktväktarna istället för nuitrist. Det har verkligen hjälpt, 6kg av 9 botra på dryga 2 månader, och 10 cm på midjan. Var också långt över 80, men min vän i vården berättade att de gått bort ifrån att mäta midja eftersom det slår så ojämt beroende på hur bred man är- de mäter numera bukhöjd om man ligger på golvet (max 20 cm, ställ linjal på golvet!), det är storleken utåt och inte bredden på magen som är viktig förstod jag.. Heja dig Ebba, jag hade ALDRIG orkat med ditt jobb!! Mvh Anna
Intressant att veta om hur vården mäter bukmåttet nu! Det är ju helt rimligt att inte mäta omkretsen. Alla är ju olika breda naturligt med tanke på skelettets form. Alla har inte en ”getingmidja” även om personen minskar i vikt.
Känner igen mig i det du skriver. Uppfattas inte som stor, men jag är en L o jag tränar intensivt i perioder men så kommer jobb mm emellan o rutinen är som bortblåst. Som ensamstående mamma inte heller alltid lätt att prioritera sig själv. Men i samband med Corona o att jag helt plötsligt satt hemma o jobbade o hade ett helt annat schema bestämde jag mig för att ta tag i träning o kost. Fått en piggare o starkare kropp men det viktigaste/ jag har gjort mig själv till en prioritering/ mår jag bra så är jag en bättre mamma o jag jobbar bättre.
Cilla
Fina Ebba, du är klok som en bok😘. Det handlar om precis som du säger att hitta en livsstil som är hållbar. Och kosten påverkar 80%, träningen 20%, så även om du framöver inte hinner träna lika mkt har du nu fått in regelbundna matvanor vilket gör att du ändå kommer hålla din vikt. Sen kommer du garanterat längta efter att träna, din kropp har blivit van med det. Det är inte längre ett måste utan ngt du inte vill vara utan. Även om det inte blir lika mkt varje vecka. Så fortsätt som du gör, du har redan skapat bra vanor. Fortsätt vara snäll mot dig själv och tro på ditt nya hälsosamma jag. Stor kram snygging !
Tack för ett klokt och ärligt inlägg. Så mycket igenkänning i allt du skriver, ja förutom events, så är det mitt liv du beskriver. Jag har sedan i början på detta år introducerat regelbunden träning och kloka val kring måltider och minska sockerintaget, utan att sluta unna mig. Med betoning på unna. Jag äter inte onyttigheter av tristess eller ”bara för att det står framför mig” längre utan bara när jag känner att jag kan NJUTA av det, det ska helt enkelt tillföra nåt.
Jag är 170 och hade innan jag startade mitt nya liv 40-42 i storlek och fick jämt och ständigt samma kommentarer som dig ”men det syns inte” eller ”du ser inte ut som en L/XL”.
Jag tycker det är så viktigt det du lyfter fram, att vi måste vara SNÄLLA mot våra kroppar. Fysiskt och psykiskt. Jag har under detta halvår minskat en eller två storlekar i kläder och helt ärligt så är jag så jäkla stolt, utan att egentligen ha någon vikt hets.
Och ja det är svårt att hålla rutinerna under semestern men att vi kan vara förlåtande utan att man tappar det helt, mindre tränings tillfällen behöver inte leda till totalt uppehåll, vin och goda middagar behöver inte leda till överdrift, allt handlar om inställning.
Så avslutningsvis vill jag bara tack igen, för detta inlägg, podden och dina sociala kanaler. Ha en härlig sommar Ebba
Hej medmänniska!
Bara för att man är en officiell person så får alla såklart tycka en massa saker, måste vara lite slitsamt.. Vi lever i ett öppet demokratiskt samhälle, skönt ändå.
Att du väljer hälsa och välmående och ett välbefinnande kommer alltid ifrågasättas. Talar av egen erfarenhet.
Det rätta är att stoppa i sig mängder av socker och kolhydrater och ” vara som alla andra”. Det har blivit det normala…
Det kan inte vara åtalbart att gilla mode och inredning och dessutom vilja investera i sig själv!
Forsätt som du gör och ha din inre fyr som guidar dig genom livet!
Du inspirerar andra! Glad sommar!
Jag tror att det sitter så mycket hjärnspöken i huvudet på en. Hur man SKA se ut, vad man SKA äta, hur/vad man SKA träna osv. Titta inåt hur du mår så tror jag kroppen mår bra. En chokladkaka är inte något som ”dödar” en. För min egna del behöver jag känna att allt är tillåtet. Till viss del. Att äta en chokladbit mitt i veckan är helt ok. Jag tycker du är fin som du är, men det handlar om hur du ser på dig. Varm kram!
Åh va bra och fint du skriver, sunt och så bra! Flera Ebbor i sociala medier! ❤️
Åh så klurigt! Kan bara säga att jag mötte dig en morgon på Östermalm. Det såg ut som du var på väg till gymmet och jag vet att jag tänkte ”guuud så snygg och sportig hon ser ut – tänk om man såg ut så där”.
Förstår dig precis. Att alltid ta den största storleken trots att omvärlden inte alls uppfattar det. Men som du skriver; att vara snäll mot sin kropp. Man skulle ju aldrig tanka bilen med ”fel” bränsle.
Jag blir pepp av dig och vill veta mer om hur en dag kan se ut matmässigt!
Heja oss!
Åh tack för detta Ebba!
Känner igen mig så mkt i att vilja ha en hållbar livsstil som räcker för hela livet.
Du inspirerar verkligen genom att vara så genuin❤️
Kämpa du e så grym! Både i toppar och dalar😃
Så klokt inlägg Ebba. Heja dig och heja dig för att du ger dig själv kärlek. För det är precis vad det är när man väljer att ta hand om sin hälsa. Oavsett vilken storlek man har. Jag har hört konstiga kommentarer som ’när man får barn får man man bara gilla läget att ryggen krashar’ eller ’mina barn vägrar äta annat än frysta potatisbullar eller vit pasta med ketchup och jag orkar inte lag dubbelt så då äter vi det med’. Det är av ren kärlek till deras barn men för mig ger jag kärlek till min son genom att ta hand om min hälsa, han har bara en mamma och han förtjänar att ha en mamma som har en rygg som håller länge och som minimerar sina risker för hjärt och kärlsjukdomar genom att hon ger sin kropp mat som istället stärker kroppen. För tre inte tala om all energi som hon annars inte hade haft. För helt ärligt, avsett vilken storlek man är (ja man kan vara sjukt ohälsosam även fast man är smal) så mår man alltid bättre om man ger sin kropp det den behöver. Och äter man näringsrik mat så spelar det ingen roll ifall det dinker ner en bulle eller pizza då och då.
Tack Ebba! Jag, som följt dig på blogg och Instagram i nu många år, har ju varit nyfiken och funderat på hur det faktiskt gått med din satsning. Inte bara 10000 steg, utan målet med midjemåttet. Inte för att hetsa fram några siffror, inte alls, utan bara genuint nyfiken på hur det gått för dig när vi ser hur du kämpat på. 🙂
Det är också sjukt (och kanske därför du ”drar” en XL, för XL är inte alltid XL) att de flesta modemärken inte görs större än 42. I en ”vanlig” värld där man inte bär Prada o Filippa K är extralarge ca 46-48, i en modevärld motsvarar det alltså 42. Det är en viss skillnad och jag förstår frågeställaren. Med vänlig hälsning, Lotta
Tack för att du delar med dig, heja dig!
Kan verkligen rekommendera morgonpromenaden, parkera barnen framför sommarlov och ge dig ut. Just nu lyssnar jag på Rodham av Curtis Sittenfeld! På så sätt fångar dagen innan dagen fångar dig.
Fint inlägg Ebba, det berörde och inspirerade verkligen! Hög igenkänningsfaktor och huvudet på spiken – det handlar om hållbarhet helt enkelt och ändå så svårt. Jag tror på att komma rätt i kombinationen hållbarhet och acceptans, alltså att hitta sin egen riktning för hållbarhet och lära sig acceptera att man ibland kör i diket. Och när man gör det så pekar ändå kompassen i rätt riktning och det blir lättare att ta sig upp. Jag tror på dig, och försöker tro på mig själv. Ha en skön sommar!
Så fint inlägg, Ebba, tack för att du är så ärlig och villig att diskutera ett sådant känsligt ämne. Jag har själv fått ändra vanor och livstil mycket över de senaste åren. Två saker jag funderar på i denna kontext. För det första en sak som man inte så gärna tar upp när man pratar om vikt och hälsa är ålder. När man är över 35 så börjar metabolismen förändras. Det är en biologisk process och inte något som har med val, livstil och disciplin att göra.
Jag undrar också hur du resonerar kring det här med att största storleken är 42 eller något som passar dig + lång och inte särskilt överviktig. Jag har en mycket nära vän som bor i Norden (inte Sverige) som behöver som så många andra börja tänka på hälsan, och, ja, gärna gå ner i vikt. Hon har svårt att hitta fina kläder – jobbkläder och work out kläder och jag börjar tycka detta gör det ännu svårare. Man behöver kunna känna sig värdig och lite fin kanske för att kämpa för sin hälsa och kropp. Varför gör befinna märkena större kläder?
Bra inlägg! 🍓☕Man har ju en egen trivselvikt nivå och då länge den är inom en hälsosam nivå så är de personen såklart själv som får bestämma 🍓☕✨! Lycka till på din resa!
Detta går rakt in hos mig, bortsett från de tre barnen är jag i samma läge och måste ta tag i min hälsa och faktiskt låta det bli prio 1 i detta prestationsprinsessa liv. Basta !! Ska verkligen kolla upp det här med att få hjälp ordentligt, livet går ju inte i repris. Tack för ärligheten och peppen. Kram Anna
Jag protesterar över det här med midjemått under 80 cm. Jag blev mätt av sjuksköterska i evenemangstält som snabbt konstaterade att det inte gällde för mig! Då var jag just hemkommen från en vandring på hög höjd. Jag är 180cm lång och byggd som den vikingaättling som jag antagligen är. Vi är alla olika och byggda på olika sätt.
Att kläder har olika storlekar beror på industrialiseringen då kläder i stället för att sys direkt till varje person nu sys i några olika storleksvarianter som inte direkt passar någon. Så man får bara jämföra sig med dig själv. Och hitta modemärken som funkar för ens egen form och längd. Jag älskar gamla tantkläder eller tyska kläder där storlekarna är för folk!
Stort tack för ett jättebra inlägg! Jag känner precis igen mig. Till och med expediter i klädaffärer plockar fram för små storlekar till mig, fast man tycker att de borde vara vana att bedöma storleken på kunden. Känns så pinsamt att alltid behöva be om en storlek större, eller två. Jag är rätt proportionerlig, liksom bara lite större än standard överallt, och jag tror det lurar ögat.
Sen vill jag också tacka för all pepp du ger genom dina inlägg om hälsa och träning! Jag blir så inspirerad, just för att du gör detta som en del av livet, mitt i livet, och för att du är så ärlig. Det känns verkligen som att ifall du kan, så kan nog jag också. Ingen idé att som 40-årig trebarnsmamma försöka gå loss på en 20-årig singels träningsprogram – då blir man ju bara knäckt. Men nu inspirerar mig på riktigt!
/Maria
Klok som en bok är du! Fokusera på att man själv ska orka och att minimera risken för sjukdomar kopplade till övervikt – där har man ett sunt mål!
Själv börjar jag vänja mig vid att jag numera är en storlek 40 istället för 38 – men jag tänker det är okej så länge jag kan fortsätta springa snabbt och känner mig stark!
Stor kram!
Bara så trist att stirra på midjemått eller specifika kilon. Att äta bra (mat!) och träna gör ju hälsan mer än midjemåttet..
Sjukt att vi stigmatiserar viljan att må bra, och att öppet följa riktlinjer som är baserar på forskningen i ämnet. Mår man dåligt av att höra andra prata och skriva om detta så är ju det något man måste jobba på. Inte säga att alla skall anpassasig efter hen och extrema undantags fall. ”Mig” och ”dig” är inte samma sak och man måste kunna särskilja på dessa ord.
”Ett eller två kilo upp eller ner är OK”. Sorry not sorry men det låter som ett otroligt kroppsfixerat förhållningssätt. Förstår om du inte tror att du är på en diet, men all kosthållning i syfte att gå ner i vikt är en diet.
Du är en framgångsrik kvinna och förebild. Sluta hålla på med sånthär larv. Det är som Läckberg- Sveriges mest framgångsrika författare någonsin och hon reducerar sig själv till att ägna sig åt självhat inför sina följare att hon gått upp lite i vikt? VEM bryr sig?? Hade en man känt ett behov av att göra det? Jan Guillou? Aldrig.
Prioritera dig själv, gärna det. Men snacka inte om vikt och centimeter midjemått. Det har nämligen mycket lite med en persons hälsa att göra. Din, eller andras.
Läs Boken Intuitive eating och eller Fuck it diet.
Jag är också lång och trots flera extra kilon fick jag samma kommentar om och om igen. Som dig så var jag inte direkt obekväm (iaf inte så mycket att det störde mig) så allt bara rullade på. Men ett för stort midjemått och en mätning av fett % som visade ”överviktig” fick mig att inse att mitt levande inte var hållbart. Jag tog tag i det, kilona är borta, livet är lättare och jag är glad.
Du har ju dina former där de ska vara eller…klär dig så du framhäver och döljer på ett perfekt vis. Jag älskar ju det puffiga, väldigt vida modet á la Cecilie Bahnsen som finns just nu, så badringen döljs på ett lyxigt vis. Dock MÅSTE jag ta itu med extrakilona för hälsans skull. Man vill ju räcka länge som mamma! Tack för inspo! Ska försöka få med maken att börja med gemensamma kvällspromenader och hitta nya, grönare recept! Coronakarantän med efterföljande trötthet och galet dålig kondis satte liksom P för allt sunt hemma hos oss. Nya tag nu!
Tack Ebba för kloka ord. Jag är själv på en liknande resa där jag helt enkelt kom till en punkt där jag inte mådde bra. Hade prioriterat bort min hälsa helt. Vill vara stark, orka och må bra på lång sikt. Men det är inte lätt som kvinna att prata om någon form av hälsa utan att hamna i den klassiska dubbelbestraffningen av oss kvinnor. Dvs det är ”fel” att inte ta tag i sin hälsa, men det är lika ”fel” att göra det för det kan sända dåliga signaler till andra (ser att du fått ngn kommentar i den stilen och har själv fått liknande).
Jag själv anser inte att stil eller ett vackert utseende ligger i kilona. Jag tycker att det är viktigt att skilja på utseende och på vilken hälsa vi vill ha. Upplever inte heller att du blandar ihop detta.
Skickar pepp och lycka till! Tack för att du så ärligt delar med dig av din resa och ditt kämpande!
Tack också för att du inspirerat mig till i snitt 10 000 steg om dagen 🙂
Känner exakt igen mig i det du skriver! Vill dock berätta att i en av era fösta säker stil poddar pratade ni om storlekarna på de svenska klädmärkena vilket fick mig att inse att jag var helt normal. Ni fick mig att ändra min syn på min kropp totalt. Fick alltid S eller M av expediten att börja med och det slutade alltid med L eller XL. Det började med Filippa K byxorna i gymnasiet och det förföljde mig nästan ända till jag fyllde 40. Tack så mycket och all kärlek till er!
Alla gör vi så gott vi kan – tror jag. Men – alltid men och kanske det sämsta retoriskt att börja en mening med.. när du skyller på tiden att du inte har prioriterat då blir jag provocerad. Skitsnack det tar inte längre tid att inte äta barnens pizzakant snarare tvärtom.. du kommer inte svälta om du just inte hann äta mån, tid, ons… Barn har vi alla och många flera men de är ju inte problemet till dina extrakilon utan om du nu tycker att du har extrakilon så ligger det bara i ditt huvud. Vill du så kan du. Mår du bra så når du dit du vill – kan vara samma vikt eller mer eller mindre. Men klaga inte på småbarnsår för dina extrakilon – jada jada jada..
Läste du ens inlägget? Alltså hela inlägget?
Hon klagar inte på småbarnsår och vem skriver ”jada jada jada..” till någon? Någonsin?
Oj. Förstod knappt din kommentar Sofia? Men du kanske missförstod inlägget av Ebba också.
Väldigt bra skrivet!!
Precis så är det! Så mycket som ska pusslas ihop i livet och det känns som en omöjlighet, men om inte mamman håller vem fixar då? Att vara mamma, partner, framgångsrik och snäll mot sig själv… Det sista får ofta stryka på foten för jag orkar inte prioritera mitt välmående. Helt sjukt när man ser det nedskrivet! Stor kram till dig!
Så klokt!!! Vad härligt att läsa om sunda tankar när det kommer till kropp och vikt, det är sällan man får läsa så bra tankar kring det.
Tusen tack för detta inlägg. Hade aldrig nånsin gissat att du var en 42 eller XL precis som jag. Jag har alltid tänkt mig dig som liten o smal o vältränad. Jag tycker du är jättefin och så snygg i alla kläder som passar så bra. Jag är själv 180 och har 42 i kläder o har varit ledsen över att man inte ser så fin ut längre. Jag blev verkligen superglad och pepp över detta inlägg, är nog viktigt att inte alla bloggare är XXXS. TACK!
Tack snälla Ebba för ditt ärliga och utlämnande inlägg. Känner så igen mig i det du skriver. Heja dig!
Det är lätt att ha en bild av hur någon ser ut bara på att se någon. Men egentligen vet vi ingenting om människors levnadsvanor. Själv gick jag upp i vikt vid min utmattning 2016-2017, verkar helt omöjligt att gå ner trots motion. Eftersom jag haft ätstöringar (specificerade) sedan jag var 8 år, med svält/hetsätning/kräkningar/tvångsmotion/laxerande mat… Så är min kropp väldigt ur balans nu, speciellt sedan jag tog tag i problemet och sökte hjälp på Dala ABC som är ätstörningsenheten här i Falun/Dalarna. Jag har ett hästjobb att få igång den där regelbundenheten. Att ge mig själv frukost, mellanmål, matiga måltider och kvällsmål. Ibland skippar jag, ibland är jag duktig och ibland är jag slarvig. Men det är verkligen inte lätt att skapa sig regelbundenheten. Men det går, med eller utan ätstörningar. Lycka till!
Det är väl inte viktigt vilken storlek man har! Finns väl inget som är så fult som att kvinnor klämmer in sig i för liten storlek som smiter åt här och där! Ta rätt och se snygg och fin ut.
Du är en sådan stor inspiration som mamma och människa❤️❤️❤️
Tack Ebba för att du tar upp detta.
Vill tipsa om boken ”Hälsobalansen” av den brittiske läkaren Dr Rangan Chatterjee (som bl a varit med på Skavlan och Nyhetsmorgon). Håller på och läser den själv. Om hur små livsstilsförändringar inom vila, mat, rörelse och sömn gör stor skillnad. Rekommenderas varmt!
Tack för ett viktigt inlägg! ♥️
Hej Ebba, tack för att du delar. Jag är dock lite splittrad inför såna här inlägg. Som hårt yrkesarbetande småbarnsmor vet jag hur svårt det är att räcka till. Och det gör man ju inte med de höga krav vi kvinnor sätter på oss själva. Det leder ofta till dålig självkänsla vilket gör att man känner sig otillräcklig. Både som mamma, fru, kvinna och kollega. Jag är absolut för att försöka ändra på sånt som känns fel, att försöka hitta en balans och styrka som gör att man mår bättre. Det i sig är inte så lätt och man kanske behöver motivera sig genom att vara öppen med sina förändringar. Det jag värjer mig emot är just de här höga krav vi kvinnor sätter, på oss själva och på varandra. Och fokuset på storlekar och midjemått. Att kvantifiera. XL eller Size 0? Who cares? Det är ju modeindustrin som sätter måtten och den vet vi ju alla, speciellt du, är långtifrån satta av några goda välvilliga kvinnor. Jag värjer mig också mot bilden av en själv som den duktiga. Jag har alltid varit just duktig. Men vet ni? Vad är duktig? Ser en kille sig som duktig? Knappast.
Jag tycker vi ska sänka pressen och stötta varandra istället, lyfta alla kvinnor, och inse att vi alla är olika och har olika förutsättningar. De flesta gör nog ändå det bästa de kan utifrån sina egna förutsättningar.
Så all cred till dig som kämpar, jag hoppas du lyckas, men låt oss slippa alla dessa etiketter på vad som är bra eller dåligt. För våra döttrars skull.
Tack för ett ärligt inlägg och att du delar dina tankar med oss! Roligt att läsa om de insikter du gjort hittills och hur du jobbar på.
Skickar pepp på din fortsatta resa!
En fundering: Varför ska vi kvinnor allrid fråga om, diskutera och analysera andra kvinnors kroppar? Och varför ska vi alltid i dessa situationer förklara och försvara oss? Jag har aldrig diskuterat andra kvinnors storlek utseende mm. Däremot har jag i 50 år fått mitt eget utseende analyserat, diskuterat och ifrågasatt eftersom jag inte följer normen. Jag är av naturen för smal. Har inga ätstörningar, men det vill många tro och diskuterar det gärna med mig. Idag har jag tack vare klimakteriet och sjukdom gått upp 6 kg, men tyvärr bara på överkroppen – så jag är fortfarande för smal i omgivningens ögon. Jag är så TRÖTT på denna utseendefixering i tid och otid och har nu lovat mig själv att aldrig mer acceptera kommentarer, frågor och insinuationer om min kropp. 50 år räcker! Nä systrar, nu skiter vi i den här fixeringen vid utseende, storlekar mm och GÖR något viktigt istället.
Jag blir så ledsen och besviken att du som är så intelligent och vacker i alla storlekar försöker förklä din viktnedgång till att det skulle vara av ”hälsoskäl”. Har man ett aktivt liv, motionerar lagomt och äter varierat så spelar inte några extrakilon någon roll (jag är läkare så jag vet vad jag talar om). Det här handlar ju enbart om att du vill ”bli smal” för att normen och modebranschen ”begär” det. Erkänn bara det. Det skambelägger andra kvinnor med samma kroppstyp som du hade tidigare när du försöker tuta i oss att det är för hälsans skull!
Vänliga hälsningar
Lisa
Tack klarsynta Lisa!
Ja – som liksom jag – genomskådat Ebbas förljugna influencer!
Kungahysterin – blev bantning!
Naturligtvis under cover av ”bygga styrka & hälsa”.
Hälsotrenden lika falsk som ”Säker stil” – vilket Ebba helt saknar!
Tacka stilexperten Emilia de Poret, Terese Alven, Amy & Lisa & Co som stylat von Oben on line!
Ebba yttnyttjar sin omgivning – inkl barnen – för kommersiella syften.
Ärlighet ingår inte i Kleberg von Sydows vokabulär.
Stackars värnlösa pizzabagare…
Men turligt nog har Ebba en smaklös lättlurad beundrarskara…Känn er blåsta!
Har sett flera kommentarer från dig nu i bloggen. Blev på riktigt lite oroad, du måste ju må så fruktansvärt dåligt inombords om du sitter och läser bloggen när du inte verkar gilla Ebba, och även skriver dessa vidriga kommentarer som inte tillför något. Man kan ju absolut vara kritisk på ett konstruktivt sätt men här skiner det ju igenom att det finns andra problem bakom tangentbordet. Hoppas att du mår bättre snart!
Många gillar Ebbas blogg i detta ämne! Jag upplever Ebba ärlig och generös med att dela med sig av sina tankar o upplevelser.Många blir också peppade av hennes inslag. Ni som blir störda av det, låt bli att läsa blogginslaget. Det är trots allt Ebbas blogg och hon har rätt att skriva vad hon vill och inte skriva vad andra anser att hon ska skriva om!
Klok och sund, precis som alltid! Heja dig!👊🏼💕
Hej. Håller med nån som skrivit innan att storlekar skiljer jättemycket mellan alla märken. Nu verkar det som om de har gjort om så 42 är XL och kedjorna har XL på 44/46. Så ju dyrare kläder desto mindre storlekar. Och dyra märken syr sällan upp större storlekar, så ett allmänt råd är bli aldrig större än 42! Stor eller liten, man vill klä sig modernt och vill att kläderna ska sitta bra. Filippa K hade tjänat på att ha större storlekar, och inte kalla det för ngt annat… Heja mode för alla! Eva
Wow Ebba. Tack för ett av dom viktigaste och ärligaste inläggen jag läst. Du är en förebild
Förljugna ”förebilden” Ebba von Oben!?
Tänk – att det finns massor av svenskar som är så blåsta!
Tur att ni inte har rösträtt!
Ja – ni som tror på Ebbas ”Kiviks marknad” – som kränger allt!
Även barnen – med pizza!
Vet du Ebba. Din syster Amy är en riktig stjärna. Peppade mig så bra där hon jobbar. Tyvärr var jag inte lika nöjd med träningsdelen och tappade suget. Och har precis som du försökt ändra vanor långsiktigt. Går väl sådär. Vet bovarna, mat, intensivt jobb många timmar, två små barn. Har lyckats träna regelbundet men det händer inget på vågen. Så det är nog kosten tyvärr som jag behöver skruva ännu mer. Hittar motivation på din sida så ska försöka igen att hamra in nya vanor… Kram och du är fin
Midjemått under 80cm?? Det borde väl relateras till hur lång man är? Det är ju stor skillnad på att ha ett midjemått över 80cm när man är 179cm lång och att ha det när man är 159cm?? Är detta verkligen ett vetenskapligt mått?
Undrar eftersom jag själv är ungefär lika lång (178cm) och har ett midjemått på 81cm – och har alltid fått höra att jag är smal..
Tipsar om ett läsa på 1177 om midjemått och ökade risker. Eftersom även de tar upp det lär det finnas något typ av vetenskapliga bevis tänker jag.
https://www.1177.se/Stockholm/liv–halsa/sunda-vanor/sa-bedomer-du-din-vikt/
Detta var verkligen bra! Sunda vanor är till för alla oavsett livssituation. Vi som (i hela Sverige) behöver alla hjälpa till med detta med tanke på att övervikten ökar.
Men givetvis ska det göras på ett bra sätt och underbart att få ta del av din resa. Den kommer bli toppen för dig vart det än innebär för resultat på vågen!
Hej Ebba
Väldigt klokt och inspirerande inlägg! Jag har också äntligen tagit tag i min hälsa och börjat träna regelbundet. Är nyfiken på vilka kostråd du följer? Om du har lust får du gärna dela med dig. Hade varit intressant att få höra vad en nutritionist rekommenderar då det är så många olika motsägelsefulla kostråd man möter hela tiden så jag vet inte vad man ska lyssna på.
Kram!
Väldigt bra! Innan hade jag som (dum) regel att om inte 38 passadeså köpte jag det inte. Men nu efter 2 barn så köper jag detsom passar, om det då är 38 eller 42. Kämpar också med att tänka på mig själv så tränar på gym 3 gånger i veckan och cyklar till jobbet så det går (9 km en väg). Och nu då jag fått lite rutin på träningen så ska jag ta tag i maten. Äta allt, inga förbud, men inte HELA tiden av allt… Spännande att följa med din resa, vi är i samma båt!
Åh vad jag känner igen mig, jag har tidigare tränat. Men aldrig tränat på rätt sätt eller faktiskt känt att det gett resultat . Då blir man ju inte så motiverad. Om 30 min jogging motsvara 300 cal . Tänkte innan att det enda sättet att gå ner i vikt var att äta mindre. Men sen kom corona och jag började jobba hemifrån. Lång historia kort jag laddade ner sweat appen- vet ej om den finns i sverige. Jag började med deras nybörjar program, vilket höll ett bra tempo inte för svårt, som långsamt byggde upp. Mycket roligare att träna när jag kände att jag inte dog efter varje pass. Alla passen är under 30 min. Jag har nu hållit på sedan i februari- och det känns långsiktigt. Jag tränar ca 4 st 30 min pass hemifrån, i veckan. I bland gör jag lite yoga också hemifrån (down dog app) . Älskar att kunna träna hemifrån, så mycket enklare med barn jobb etc. Det har förändrat hela mitt liv, jag hade som mål att kunna göra 10 riktiga armhävningar . Dit har jag kommit nu. Jag har slutat väga mig, tar kort på mig själv ca 1 gång i månaden och kan se skillnaden. Jag som aldrig på riktigt gillat att träna älskar det nu på riktigt och prioriterar det. Och med allt tränande så har jag också börjat äta bättre. Det gick automatiskt. Mindre mål mat men oftare. Förbjuder ingen mat. Tack för pepp Ebba, gillar att följa din resa.
Ebba BANTAR!!! Ja fast som vanligt kallar hon det för att ”bli stark” Ärlighet existerar inte ens i Ebbas vokabulär!
Egoism och kommersialism styr!
Det vet omgivningen som Ebba använt som lockbeten!
Vila i frid Terese Alvén…sorgligare bli aldrig livet.
Run for your life – style queen Emilia de Poret!
Kommer du till Sofiero ta dig även tre mil inåt landet till Tommarps kungsgård som ställer ut Josef Franks okända akvareller. Bara borgen i sig från 1600 – talet är spännande att besöka. Mysigt café med servering på den lilla borggården.
Hejja dig Ebba. Fan vad bra du är. Ta ingen skit!
Bra och eftertänksamt svar! 🌸
Heja dig! Är själv inne på samma resa, och den är endast och bara för min egen skull och för att jag ska känna att jag har en kropp som fungerar och mår bra. Du är bra förebild som inte verkar ha fallit för några sjuka ideal utan bara vill vara hälsosam och stark. Det är inspirerande!
Hej Ebba,
Nu har du säkert jobbat förbi det här inlägget, sitter här på ledigheten och läser ikapp. Men jag ville skriva till dig ändå. Vilket jäkla bra inlägg om storlek och kroppskänsla. Så jäkla knäppt också känner jag för egen del att jag ens reagerar ”oj, Ebba von Sydow är stl XL”, och att jag känner att det är viktigt och modigt och så bra att du skriver om det.
Usch.
Hur ska vi lära våra döttrar? Hur ska vi komma förbi detta? Det är så viktigt att du öppnar för detta, att fler följer. Ja, det blev långt och svamligt men jag ville bara säga TACK för att du tar upp detta och heja dig och du är en fin och viktig förebild. Hoppas ni får en fin sommar!
Det här inlägget, och alla hejande kommentarer om hur inspirerande det är, skaver och gör ont i mig. Varför måste vi prata om våra kroppar och dra likhetstecken mellan viktnedgång och hälsa? Jag kan inte sluta tänka på en sjuttonårig bekant som är svårt sjuk i anorexi och vilken skada detta inlägg skulle kunna göra på henne.