Ja, hur GICK det egentligen? Dags för viktig utvärdering. Utmaningen var #10000steg varje dag (ungefär 7 kilometer för mig) fram till midsommar. Spontant: yes! Det GICK ju! Det gick hur bra som helst. Eller nu överdriver jag lite men de allra flesta dagar gick det jättebra. Lärdomarna för mig var följande…
1. Vardagsrörelsen är otroligt viktig att få till, för mig. Nej, #10000steg om dagen är inte någon magisk formel för att må bra varje dag (det är ju lågintensivt och jag behöver flåset, pulshöjande träningen och styrkan) MEN det är preciiis så mycket att det faktiskt blir någon slags vardagsmotion. Jag måste liksom tänka på det, för att få ihop stegen. Absolut inte alla dagar (ibland var det 17.000 steg, vissa dagar 20.000 och till och med mera!) men jag märkte att jag valde trappan framför hissen, att jag gick ett varv och köpte mjölk på kvällen om det behövdes. Att jag gärna säger ”Äh, jag kan hämta den” istället för att sitta kvar i soffan. En mer aktiv vardag som jag mår bra av.
2. Jag måste, måste, måste ha ett mål! Målet som gjort att jag stått och joggat på stället när jag borstat tänderna för att stegen står på 8765. Eller gått fyra varv runt köket kvart i elva på kvällen. Man kan väl tycka att jag borde gå #10000steg varje dag… ändå? Tja, det gör jag förvisso ibland, för det mesta, men utan ett mål så är jag inte alls lika motiverad. Jag känner det redan nu, när jag kommit ner hit. Inga mål, inga riktiga rutiner. Usch, vad svårt det blev plötsligt. Eller vad lätt att dagarna bara går. Känns lite jobbigt faktiskt, jag vill ju inte rasera allt jag kämpat för hela våren. Suck.
3. Helger är förbannat mycket svårare. Eller icke-vardag. Utan alla de där stegen i vardagen. Lämning på förskolan, en rask powerwalk på morgonen eller på väg hem från jobbet. Men nu då? Fy, så svårt det blev plötsligt. När vi tillbringar mer tid hemma. När dagarna bara flyter på. Fiax frukost, lunch, fixa med barnen, plocka hemma, kanske iväg någon mindre utflykt. Cykla en sväng. Sitta och jobba framför datorn, vips så var klockan kvart över fem och jag har gått 6423 steg. Gah. Hjääälp, hur ska det då gå nu i sommar? Efter bara tre dagar här i Falsterbo inser jag att jag behöver en ny utmaning. Nu. Genast.
Så, vad säger ni? Ska vi köra en ny utmaning? Jag tänker vilt, lite lätt desperat och storslaget här att 10.000 steg hela vägen fram till… Julafton skulle vara en sådär härligt överambitiös grej? Kul? Eller på tok för mycket?! Andra idéer? Allt tas tacksamt emot!
VAD SÄGER DU? KOMMENTERA! Nu genast! Jag måste ha ett nytt mål!
Men nej, det var nåt helt annat. Älskar när man blir förvånad! Istället berättade hon om en challenge som gick ut på att göra något schysst, hjälpsamt eller extra snällt för någon annan – en hyfsat främmande person (typ, en kollega eller bara någon i kön i mataffären) en gång om dagen. I trettio dagar i sträck.