Så sitter jag här med ont i magen igen. Suck. Efter ALLA dessa år är det fortfarande så svårt. Eller svårt är det nog inte – partikelfysik är svårt – men jag är inget vidare på det. Att låta kritik rinna av mig, att ha den där starka skölden som väl borde ingå i grundkursen när man är i min bransch. Att tänka ”alla kan såklart inte älska dig, Ebba” och verkligen fatta det, banka in det hårt i mitt eget huvud…
Blir ibland avundsjuk på exempelvis Isabella Löwengrip som får utstå förbannat mycket kritik – om exakt allt från lyxvanor till livsval och barnuppfostran – och hon verkar vara så bra på att hantera det. Hon bara kör! Hon äger skölden. Sen kan man ha åsikter om ditt och datt men den där egenskapen: att inte ta åt sig så himla mycket, och istället ägna energin åt att köra på, den vill jag ha en dos av. Hur kan man bli bättre på detta, är det någon som vet?
Vilken superkraft det skulle vara i denna bransch, där man gör så mycket olika saker. Där man förstås inte kan vara expert på allt, även om man gör så gott man kan och noggrant väljer varje steg framåt. Där alla verkligen inte kan älska det man gör. Exempelvis som när vi i podden idag pratade om livspusslet och att ta hjälp med barnen. Jag kände såklart på mig att jag skulle få reaktioner och kritik (och nej, pratar inte om kommentarerna i bloggen utan även mail). Att ”det såklart är mitt val men att jag lär ångra det när barnen blir tonåringar, vilket typ är imorgon”. Men tänkte att äsch, jag är stark i mina val. För det ÄR jag ju – och så som mitt liv ser ut, vår familjs liv, så hade det inte gått utan hjälp.
Jag jobbar mycket. Min man är VD på ett större bolag och jobbar väldigt mycket även han, samt reser en del i jobbet och har tyvärr inte varit föräldraledig alls med något av barnen. Det är ett faktum, jag (eller vi) behöver ta in hjälp och jag är så tacksam över att den möjligheten finns! Ändå gnager det, att det är sabla jobbigt med kritiken. I synnerhet när det gäller mitt livsval, min relation och mina älskade barn, såklart.
Å andra sidan är detta kanske priset jag får betala för att jobba med livstil, utifrån mitt perspektiv, mitt liv. Och för att driva mitt eget, att inte vilja vara ägd eller beroende (men då också lite mer skyddad) av en stor tv-kanal, portal eller ett mediehus? Och då är det ju värt det med lite ont i magen. Alla dagar, faktiskt. Typ till och med en sen kväll före midsommarafton. Hoppas att ni alla får en riktigt fin midsommar!
KOMMENTERA GÄRNA! Att jag är priviligerad vet jag. Men jag tar tacksamt emot alla sköld-tips jag kan få…