Sen kväll, eller natt snarare. Borde sova. Nu sover ju alla. Äntligen. Strax efter ett, just när jag skulle tvätta bort plåtnings-sminket och lägga mig, så vaknade Ernst och skrek tröstlöst. Stod upp i sängen med tårblöta rosiga kinder, sträckte upp de små armarna. Eftersom jag reser bort imorgon hade jag inte hjärta eller ork att sitta där intill sängen, sjunga, buffa, bädda ner och låta honom ligga kvar i sin säng. Som vi försöker vara NOGA med nu.
Lyfte upp honom, bar runt honom och han fick följa med mig och borsta tänderna, vi tassade runt i mörkret här hemma. Ganska mysigt ändå. Sova kan jag göra imorgon på planet.
Jag fick den här bilden från fotografen Lina Jönér, som har sin ateljé på Nääs Fabriker där vi ju höll till igår…
Linda knäppte bilden nere på badbryggan vid Nääs fabrikers makalöst fina nya badhus. Tycker om bilden, nog just eftersom jag inte visste att hon tog den. Där stod jag och tog några (tror att jag hann typ tre) djupa andetag och njöt av det kluckande ljudet när det iskalla, mörkblå vattnet slog mot bryggan och badsteget. Där, i den sena eftermiddagssolen, kändes sjön Sävelången lite som havet. För mig.
Det kan låta fånigt men jag får ett sådant lugn av havet. Av bryggor. Och ibland kan tre djupa andetag göra stor skillnad. Nu ska jag försöka stänga ögonen och få åtminstone tre timmars sömn. Jag ska försöka beställa en dröm om en brygga på Marstrand, kanske bryggan nedanför Båtellet. Den som går ut, där man har den finaste utsikten över solnedgången i fjorden.