Min svettiga fredagskväll

Kvart över sju kom jag hem med Marianne och Klas efter härlig eftermiddag ”off”, jag checkade ut halvtvå och körde en jobbfri fredagseftermiddag. Hängde med båda barnen till tennis, hejade på, drack kaffe med trevliga mammor utanför banan och sedan hem till min kompis Malin som skaffat hamster åt sina barn. Mina var VÄLDIGT peppade på att träffa lilla husdjuret! Så efter tennis åkte vi hem till dem, fick frasiga våfflor i köket och barnen lekte och hade superskoj. Sån perfekt fredagseftermiddag.

Kom alltså hem, trött och nöjd efter bra vecka. Så mycket som bockats av, massa kul projekt som kickat igång på allvar. Ni kommer se resultatet här under hösten och vintern!

Mamma var här, så Johan hade varit ute och joggat en runda. Och jag kände att ”inte ska väl jag dra ut nu”. Men det är ju just det man måste. Prioritera sig själv ett snäpp upp på livslistan och tänka att nej, nu GÖR jag det bara. De får klara sig utan mig hemma i en timma, på med joggingskorna och lurar i öronen. Rosa himmel och ljuvligt fin kväll.

Jag hade satt som mål att OM det kändes okej i foten, så skulle jag köra två lätta rundor den här veckan. På helgen blir det aldrig av, jag har så svårt att dra iväg från familjen då. Det är inte många luckor med barn och allt, heller. Allt som ska göras, hela tiden.

Hur långt det blev? Fem magiskt sköna kilometer i suuuuperlugnt tempo. Eller faktiskt fem och en halv. Eller nej, nu ljuger jag. Man ska faktiskt säga ”drygt en halvmil”… Var så otroligt stolt över mig själv efteråt. Värkte i exakt hela kroppen och var genomsvett och tomatfärgad i ansiktet men åh, den bästa känslan ändå.