Hurra, de är mina!

Hallå och hurra, för nu har jag preciiis varit inne i Malmö och bärgat två sängbord som jag budade hem på auktion för några dagar sedan. Såhär glad var jag när mamma och jag dessutom hann in en sväng på auktionshusets lager, då är man ungefär såhär glad om man är en auktionsnörd:

Jag är ju EGENTLIGEN på jakt efter ett målat grått eller vitt skrivbord, då både Johan och jag måste ha något att sitta vid, här i gästhuset. Men istället bidde det något annat. En liten mini-rokad har nämligen skett här hemma och dottern ska flytta upp på loftet, i det gamla lilla gästrummet där. Det är som en liten fågelholk och jag förstår att hon vill bo där, mysigt och med liiite avstånd från två småbröder. Men det finns absolut NOLL förvaring, hon har ändå lite grejer. Så det fick bli två sängbord med lådor, som precis ryms.

Det är två vitlackerade 80-talsbord på hjul från Dux, serien Avanti som är formgiven av Antonio Gioia. Jag tror att det är 80-tal? För mig är den serien hur som helst så mycket barndomsminnen, vi hade en hel vägg med sådana bokhyllor hemma. Fyllda med spel, fotoalbum och böcker. Överfyllda antagligen. Som med så mycket man växer upp med, så är det någon slags trygghet – minnen, uppväxt, att precis veta KÄNSLAN av att ta i stålhandtagen, det tycker jag om.

Någon annan som har barndomsminnen av dessa!? De var i jättefint skick, inte perfekta men perfekta för oss. Frågan var om de skulle rymmas i bilen nyss, men…

Jorå! ”Allt går in en Volvo”, som min medhjälpare mamma glatt konstaterade. Världens bästa mamma, för henne finns inte ”det går inte, vi får åka en vända till och hämta det imorgon”… Det där ska jag bli ännu bättre på, det lovar jag här och nu.

Visar en bild när vi lyckats baxa upp dem på loftet också (om de ens går in genom dörren, hjälp!) men den sistnämnda detaljen överlämnar jag med varm hand till Johan…?!