Jag kämpar ju fortfarande så med motivationen. De där dagarna, veckorna, då det INTE känns varken lätt eller spänstigt. När en inställd träning blir två, som blir tre. Som blir en vecka som inte alls blev som jag hade tänkt mig. Lägger just nu en sådan vecka bakom mig. Helt enkelt för att jag jobbat så in i helskotta mycket den här veckan! Visst, träning kan man klämma in men ibland GÅR det bara inte. Och sen ställde jag in tennisen också, för inspelning i fredags morse började tidigt, så det gick inte heller och ja, ni fattar. Som det är ibland. Detta underbart oförutsägbara pussel som kallas vardag.
Så igår lördag var jag så innerligt TRÖTT. Var hemma med pojkarna, de fick spela Minecraft och jag sjönk ihop i Klas säng, med nöjda barn utspridda på golvet. En timma kvar till träning, en halvtimma, tjugofem minuter. Jag tänkte, jag ställer in, jag skippar, jag håller på att somna här, jag ORKAR bara inte. Ändå en usel vecka. Men. Då tänkte jag ett varv till, att just för att det inte skulle bli ett sådant avslut på veckan, så kör jag. För den där tankegrejen är så viktig för mig att inte hamna i. ”Jag har ändå ätit massa chips, då går jag loss på resten också” – fast samma vad gäller gröning. Ja, eller kosten för den delen!
Istället vill jag ju försöka tänka såhär: ”Okej, nu njöt jag av en himla massa goda chips till drinken här, då öser jag på med sallad till maten”. Så. Perfekt. Balansen. Den eviga balansen. Och att inte tänka ”Bring it oooon, det är ändå köööört”. En träningsvecka som inte blev som jag tänkt? Samma sak här. Då avslutar jag den med att träna svettigt tungt på lördagen, istället för att lägga ner det helt. Fast jag verkligen inte orkar. På med skor och jackor på pojkarna, de fick hänga med, vi kom iväg, jag körde.
Det var segt, tungt, allt annat än spänstigt, men jag gjorde det!
Jag tror också – eller jag vet – att det var därför jag kom iväg idag också, denna söndag. Ett rejält tufft pass med Camilo på The Place blev det. Benen skakade, armarna skakade, svetten rann. Men jag anade ändå idag en liiite piggare känsla i kroppen. Idag kände jag snarare ”nu JÄKLAR”. Nu ska jag se till att nästa vecka – mot alla odds, med tanke på hur kalendern ser ut – blir en lite bättre.
Ska sätta ett rimligt mål för veckan som kommer. Träna tisdag sen eftermiddag. KAN gå att klämma in en timma tennis på torsdag. Tyvärr blir det nog inte mer än så, men jag är nöjd med det. Lite hemma-träning eller bara aktiv vardag, sen försöka köra ett pass på söndagen också. KAN gå att få in en 30 minuters lugn kvällsjogg också. Och 70.000 steg som veckomål såklart. Inte så mycket som vanligt men rimligt. Bör också räcka för att hålla kvar orken för att… hitta orken, inför veckan efter det?!
Nu kör vi. En rimlig plan är betydligt bättre än ingen plan alls, glöm inte det! Och förmodligen bättre än en plan du aldrig kommer greja…
Ja du Ebba, jag fattar inte din klagosång, so what om man missar en veckas träningen när du nu Har så Mycket att göra… Njut av stunden istället med familjen. Tycker nog att det kan vara viktigare ibland. Du Har ju nått ditt mål och mår bra, hoppas jag. Så släng dig i soffan Och njut. Har själv tre barn och när de var små var jag ensamstående…. Lyckades få ihop ekorrhjulet utan hjälp inte ens varannan helg ledigt. Idag är de vuxna och mår utmärkt. Så Ebba njut av tiden med barnen, den kommer inte igen. 🙏
Suck!! Att investera i sin hälsa innebär väl inte att man inte njuter av tiden med sina barn!?
Förstår dina synpunkter, vilket andra kommentatorer inte verkar göra!
Varför STRESSA sig genom livet? Lugn och harmoni mår hela familjen bra av. Och barnen framför allt. Med utflugna barn är jag oerhört tacksam att jag inte under småbarnsåren hela tiden prioriterade mig själv och min verksamhet. Tids nog, då barnen blivit tonåringar och kompisar betydde mest, fanns mer tid att ägna åt sig själv. ”Träning” sköttes förr som normal vardagsmotion, t ex promenad till och från jobb och under helger som uteaktiviteter. Numera har ”träning” blivit en stressfaktor, på toppen av alla andra.
Citerar den gode Shakespeare: ”Ur led är tiden”.
Gunilla/Bettan, vi förstår vi håller bara inte med. Det finns alldeles för mycket forskning som visar hur bra träning är för kroppen, välbefinnandet, lugnet, livsglädjen, hjärnan osv osv för att vi ska vilja ignorera det. Vardagsmotion är toppen, men nej det har ingen effekt på hjärnan till exempel. Jag vill lära mina barn hur viktigt träning är för precis hela kroppen, de gör som jag gör helt enkelt. Därför har vi ett aktivt liv där vi tränar (och naturligtvis vilar, andas och äter godis i soffan). För min del förstår jag inte hur man kan vilja blunda för forskning.
Jobbigt att vara du Gunilla
Heja dig! Så bra kämpat! Trötthet kan vara så förlamande, hej från en som är sjukskriven för utmattning. Det är strongt och inspirerande att se hur du prioriterar ditt välmående, hälsa och glädje. För det vill vi väl att våra barn också ska göra utan att känna att det är på någon annans bekostnad eller förknippat med skuld. För det är det bara inte. Fortsätt precis med det som får dig att må bra! Ibland är det att pusha sig till ett pass, ibland bara ligga raklång.
Jag är också precis sån – har man väl ätit en del chips är det ju redan kört så då mular man lite till och kanske lite choklad med när man ändå håller på. Men TACK för ett smart tankesätt för att lura sig själv lite! Hade som ”nyårsbeslut” för några år sedan att inte plocka bort något, utan att bli bättre på att lägga till bra grejer istället. Det funkar förvånansvärt bra, för då ”äter man ju nyttigt” utan att för den skull plocka bort snacksen 😉 Tack för att du delar med dig av vardagstankar, jag känner igen mig i så mycket. T.ex. kampen för att uppnå 10 000 steg om dagen, som nu är en omöjlighet pga. lång bilpendling (blir glad om det landar på 4000.. hehe).
Kram från fd hurtbulle som kanske hittar tillbaka till forna goda vanor en vacker dag
Tack för att du delar med dig! Hög igenkänning på det där att våga se sig själv som en tränande människa. Det är klart man fattar att en vecka varken gör från eller till för själva fysisken i det långa loppet- men om man så lätt faller in i att ’det är ändå ingen idé, varför skulle jag orka hålla i det här, och titta, jag visste att jag skulle falla ur till slut, ja då kan en vecka göra all skillnad. Så jag tror så mycket på det där att ändå tvinga sig till något och få känna sig duktig. Löjligt men sant. I alla fall för mig. Tycker du är en förebild som låter träningen gå före att tvätta håret, herregud när skulle man hinna träna då om man ska göra helrenovering varje gång:-) Ja syftar på diskussionen i podden för er som inte hört. Nej catch the moment. Heja dig!!
Sur kommentar gunillacha överst.. du förstod inte piken på förra veckans tema, fast den var fin😉
Bra jobbat Ebba! Åh jag vill också komma igång! Jag har en teori – att alla de här trevliga middagarna, sköna kramarna och peppiga mötena vi inte får nu i dessa tider – det liksom gör att man (jag) inte pallar utnyttja tiden till rens, träning och struktur.. Men SÅ peppad av ditt öppna, ärliga inlägg👏🏻💪🏻👊🏻 Ha en grym vecka alla!!
Känner igen mig i det du skriver……..är så hård mot mig själv att jag inte nyttjat / nyttjar tiden till saker som jag mår bra av.
Ebba, du är en stor inspiration för mig med ditt sätt att komma igång att leva ett liv med mer träning men samtidigt att erkänna när det inte alltid går som man tänkt sig och när man måste ställa in eller inte är motiverad. Bor själv på Irland där vi i stort sett varit i lockdown i mer än ett år där allt, inklusive gym varit stängda. Det, I kombination med uselt irländskt väder, har gjort det svårt att hålla motivationen uppe för träning och kilona har lagt sig runt midjan. Men på senare tid har jag tänkt på dina stories, speciellt de med enkel träning hemma, och det har gjort mig motiverad att börja träna igen. Vissa dagar går det inte alls men då tänker jag att även du har dessa och det ger mig motivation att ta tag i det nästa dag.
Heja dej Ebba. Tack för detta inlägg och din inspiration.
Bra tänk och känner igen det med chipsen. Om ja blir riktigt sugen brukar jag köra på en ”vuxenpåse” ibland = en sån där riktigt liten påse, då känns det ok att äta den och sen är det slut.
Måste säga att jag alltid fascineras av hur otroligt högt du lägger ribban med träningen! Potentiellt FYRA träningspass och 70 000 steg och det är en vecka med LITE träning?! 😄 för min egen del är jag såå nöjd om jag får ihop mina tre pass av något slag och ca 50 000 steg i veckan och det är alltså en bra vecka för mig! 🙂
Ett bra tips är att lägga in träningen i kalendern INNAN du fyller den med annat.
Det är okej att vila ibland också, kroppen behöver det med för att orka.
Hej! Jag tänkte bara tipsa om en grej som jag har hört lite om på sistone och är sugen på att testa själv, nämligen att träna efter sin menscykel. Tydligen finns det forskning som visar på att tex styrketräning tar bättre veckan efter mens etc. Jag tänker att det kanske skulle göra att man fick mer känsla av flow i sin träning och inte behövde pusha sig själv så hårt. Typ att man följer kroppens signaler och varierar både typen av träning och intensiteten beroende på var man är i sin hormonella balans. Kram Ulrika