Vågar man testa 80%-regeln? Alltså, den omtalade 80%-regeln, som jag blev påmind om för ett tag sedan när jag suckade över att jag låg efter med så mycket. Kanske faktiskt framför allt vad gäller mitt EGET skrivande – jag känner just nu att jag är i ett läge där jag har MASSVIS med idéer men att tiden inte räcker till för själva utförandet. Den bland författare och kreatörer så berömda ”Jag har den i huvudet, ska bara skriva ner den”-sjukan. Bland annat så har jag nu sammanställt alla roliga idéer på bloggrubriker, som jag tänkte utmana mig själv med i tio dagar i sträck. Ni skrev rubriker, jag skriver inlägget! Så många kul idéer! Men. MEN. Genomförandet.
Då påminde kompisen mig om 80%-regeln och jag blev väldigt sugen på att testa…
Låter det diffust, vaddå 80%?! Ja, lite kanske. Mer ett förhållningssätt, liksom ”Good enough”, än en konkret princip kanske. Men om man nu ändå ska ge det en chans, så handlar det om: Att göra 80% och helt enkelt ”spara” de sista 20% till sig själv. Läs Fridas inlägg på 80%-temat här – om hur skillnaden i resultat mellan 80% och 100% är mycket mindre än skillnaden i utmattning som blir när man måste göra 100% istället för att bara göra 80%… Kort sagt (eller som jag tolkar det) att utmana sig själv att göra någonting 80% klart, till exempel ett blogginlägg, sedan släppa det. Trycka på publicera. Skippa sista finliret, som ändå ytterst få kommer att märka.
Ej att förväxla (tror jag i alla fall) med 80/20-regeln, som säger att 20% av dina arbetsinsatser / ansträngningar leder till 80% av ditt resultat. Som ju egentligen (om man bryter ner det) handlar om det extremt svåra (!) att fokusera på vad som VERKLIGEN är viktigt. Och sedan planera arbetet rätt, för att använda mestadels av tiden till det. Jag kan också bli lite allergisk mot alla teorier om att ”maximera effektivitet”, då jag tror att de ofta är bättre på pappret än i praktiken. Eller att de i alla fall är svåra att hålla sig till för livet… Är det för svårt och fööör ambitiöst, så faller i alla fall jag oftast tillbaka i gamla hjulspår igen.
Ibland behöver jag också bara få ha stunder, timmar och dagar med alldeles för mycket småprat, distraktioner, kaffepauser och liknande – för att de där andra effektiva dagarna ska komma. Alla dagar kan inte vara maxat effektiva. Även om, well, lite fler kanske faktiskt kunde och borde vara det.
Slutligen, så tror jag att jag redan tillämpar 80%-regeln rätt ofta. Utan att vara medveten om det. Jag är ju ändå hyfsat bra på att vara nöjd, släppa saker, gå vidare till nästa punkt, nästa projekt. Riva av saker, ha listor i huvudet och på papper. ”Köra på”, eller vad man vill kalla det. En dos otålighet, en dos ”detta duger bra” och en dos ”äsch, hur svårt kan det vara, nu GÖR vi det här”.
KOMMENTERA GÄRNA OM DU VARIT / ÄR INNE PÅ DETTA!
den bästa idén på länge (menar inte från dig utan generellt sett=)), ska absolut anamma 80 % idén, den passar mig utmärkt som har så mycket prestationsångest kring hur mycket eller lite man skriver om något och tänker att man borde skriva mer eller mer så här, och tänka istället nä nu är det good enough med 80 %, låter som ljuv musik i mina öron =) taaack Ebba för detta inlägget, det kunde inte ha kommit mer lägligt i mitt liv. jag är egentligen väldigt kreativ och älskar att skriva och vill egentligen blogga och vara mer kreativ men fegar alltid ur i sista sekund för jag tror alltid att ingen kommer att tycka om det jag skriver eller skapar och det är mycket för att jag tänker att det måste vara 100% perfekt, men din 80% regel ska jag numera anamma och tror faktiskt att det kommer bli mycket lättare från och med nu, so from the bottom of my heart, taaack Ebba för detta inlägget! tack <3
Jag tror inte heller så mycket på alla såna där teorier, känns ju som man måste lägga ner en del tid på att öht fundera på vad 20% av ens jobb är (alltså var drar jag gränsen för när jag har gjort 20% av en arbetsuppgift?!, hur vet man det liksom). Säkert bra med en grundläggande ”good enough”-tanke dock. Jag upplever också att man måste ha dagar när man är mindre effektiv, och utan dåligt samvete för det, det är ju det som är återhämtning? Både efter en intensiv och kanske stressig period, eller en som har krävt mycket kreativitet t ex. Då måste hjärnan få pausa lite och göra annat än den gjort under de högeffektiva dagarna.
För mig handlar dedär 20 procenten främst om att oroa mig för att det jag inte gjort är bra nog (tror jag). Efter ganska många år som frilans försöker jag nu tänka att jag ju fått uppdraget/jobbet för att någon faktiskt tycker att jag är bra. Med gott samvete lämnar jag grejer som jag känner är good enough, och är tydlig med att jag gärna vill ha respons och feedback så att slutprodukten blir perfekt. Funkar för mig och ger tid till att både tänka och göra annat. 🙂
Det tog mig många timmar hos en KBT-psykolog efter min utmattning att komma fram till att, jag måste inte göra allting själv. Jag måste inte leverera till 110% så om jag sänker min ribba så har jag mer än väl presterat/levererat mer än förväntat. För vem tackar dig för att du lägger ner timmar på finliret som ytterst ytterst få se, här gäller det att prioritera NÄR man ska lägga ner finliret. Ebba, du kanske ska vara så fokuserad på finliret den dagen du skriver din första roman! 😉
Vi vill så mycket och vi ska orka med så mycket, vi vill prestera på jobbet, ha tid hemma med familjen, orka träna orka umgås med vänner. Så om vi tänker 80% då har vi mer tid/energi över för alla delarna!
Överlevt mycket tack vare ett 80/20-förhållande till arbetet och har genom det även hela tiden klättrat karriärmässigt UTAN att bränna ut mig.