Veckans bästa tv-tips: Tårar, tankar och en serie du MÅSTE se!

Ja, kommer ett tips i elfte timmen denna sena torsdagskväll – när jag landat hemma igen efter intensiva dagar i Köpenhamn – så måste det ju vara bra. Det här tipset är bättre än så. Det är det mest gripande, fängslande, upprörande, viktigaste jag sett på länge – och det en hyllad, prisbelönt serie du måste LOVA mig att se. ”Men Disney har jag inte...”, tänker du nu – ja, då tänker du inte klart den tanken, för nu får du signa upp, om så enbart för att se ”Dopesick”. Sedan finns det mängder med annat du bör se på Disney, kan återkommer till det men först: ”Dopesick”. Låt inte namnet (pillersjuk) eller ”läkemedelsdrama” skrämma dig, inte heller att det bara låter… För trist och deppigt. Eller, såhär, det ÄR deppigt men det är också lysande bra, tänkvärt och så viktigt! Och fortfarande sorgligt nog, högaktuellt.

Michael Keaton vann en välförtjänst Golden Globe för bästa manliga huvudroll. Serien bygger på den sanna, nutida historien om den fullständigt vidriga opioidkrisen i USA, som läkemedelsbolaget Purdue Pharmas, och ägarfamiljen Sackler, ligger bakom. En katastrof som fortfarande pågår. Sackler-familjen är idag en av världens rikaste familjer. Huvudpersonen är det smärtstillande, starkt beroendeframkallande läkemedlet Oxycontin som läkemedelsföretaget rullade ut med en marknadsföringskampanj utan dess like, försäljningsknep och reklam som byggde på lögner och bedrägerier. Dramat är baserad på Beth Macys faktabok ”Dopesick: Dealers, doctors and the drug company that addicted America”…

Såhär illa kan det väl inte ha varit”, tänker man – ”Det kunde väl inte få gå till såhär”. Men jo. Och den stora, skrämmande sanningen är att opioidkrisen tagit livet av hundratusentals amerikaner. Människor som började ta ett utskrivet läkemedel mot ryggvärk, efter en operation, en olycka. Betydligt fler piller än vad som egentligen behövde det skrevs ut av läkare – som bearbetades stenhårt av Sackler-familjens Purdue Pharmas läkemedelssäljare, som sålde in lögner om att Oxycontin var extremt mycket mer beroendeframkallande än vad som hävdades (och säljarna var sporrade av ett bonussystem, desto fler piller, desto mer bonus).

Ja, allt detta avhandlas i miniserien som verkligen INTE är perfekt. Det är för mycket tidshopp, vilket många tyckare påpekar. Visst, jag håller med – men har faktiskt överseende med det. För det här är en perfekt dos ”Succession”-cynism men liksom exempelvis ”Unorthodox” (Netflix) så är ”Dopesick” en serie man vill prata om. Min Johan läste boken ”Empire of Pain” (Patrick Raden Keefe) om Sackler-familjens uppgång och ja, man får väl säga fall, eller hur slutar det egentligen? Ja, som sagt, detta vill man prata om…

KOMMENTERA GÄRNA! Har du redan sett den? Vad tyckte du?

Veckans bästa tv-tips: ”Downton Abbey”-skaparens nya The Gilded Age på HBO

Jamen, får ju fortfarande glada tillrop efter DENNA maxade lista över tv-tips. Saker du MÅSTE se. Saker du BORDE se? Saker du kanske, härligt nog, har kvar att se?!

Jag fortsätter med torsdagstips i form av tv-tips här i bloggen. Varje torsdag, nya tips. Okej? Bra, vi kör! Denna vecka, dags för en underbar dos kostymdrama. Som jag jublade över och redan slukat första avsnittet. Jo, herregud HBO tvingar oss alltså att suga på denna kostymkaramell (ett avsnitt / vecka) men det är svårt. Som jag LÄNGTAT efter ett kostymdrama! Dessutom ett sprillans nytt kostymdrama av ”Downton Abbey”-skaparen Julian Fellowes…

Serien innehåller exakt ALLT du förväntar dig – kärlek, drama, fester, handskrivna brev, uppstairs & downstairs, sociala koder, droskor, långa handskar, hämnd – och well, jag älskar det. Just därför. Liiite mycket kuliss-känsla ibland hör OCKSÅ till! Överraskningar göra sig liksom icke besvär, när det kommer till härligt kostymdrama, kanske var det därför jag aldrig fastnade för skruvade ”The Great” till exempel…

Serien utspelar sig i 1880-talets New York – som genialt nog är en perfekt plats och period för ett kostymdrama. The Gilded Age – som jag faktiskt varit på en föreläsning om – är ju ett namn som sammanfattar den ”den förgyllda åldern”, guldåldern med sina arkitektonisk typiska ”mansions”, överdådigt inredda, stora pampiga privatvillor som lät uppföras av nyrika (stormrika…) amerikanska familjer med efternamn som Rockefeller, Astor och Carnegie, under just denna tid. Många av husen byggdes just i New York, eller en bit utanför, då som sommarhus. Ett av de mest berömda är järnvägsmiljonärerna Vanderbilt-familjens ”The Breakers” som stod klart 1895 och finns kvar än idag, roligt nog går det att besöka, vilket jag gjort för många år sedan. Minns det väl, så roligt (och storslaget) det var! Jag tycker bilden nedan sammanfattar stilen perfekt – och ROLIGAST av allt, just här har också serien spelats in…

Nå, nog med historielektionen och åter till serien: New Money. Old Rules. Mmmm, härligt! Och som ni ser nedan, till vänster, med Christine Baranski (stjärnan i ”The Good Wife” / ”The Good Fight”) i en av huvudrollerna, helt strålande castad som den holländsk-amerikanska societetskvinnan Agnes van Rhijn. Till och med Cynthia Nixon funkar faktiskt som ängslig, snäll gammal moster.

Serien har fått blandade recensioner och kallats en amerikansk ”Downton Abbey” och visst, intrigerna och persongalleriet känns igen (Christine Baranskis karaktär ÄR ju Maggie Smiths syrliga, envisa men ändå djupt inne snälla änkegrevinna…) men vad gör det, känner jag?! Absolut ingenting!

Bör tilläggas att jag tillhör den skara som till och med gick och såg ”Downton Abbey”-filmen på bio. Och gillade det. Mycket. Så mycket att jag till och med åkte till England och besökte ”det riktiga” Downton Abbey-slottet utanför London, och betalade överpris för en torr Afternoon Tea i tältet i slottsträdgården. Såååå roligt! Och jooo, visst irriterade jag mig på att sista säsongerna av denna brittiska moderna klassiker blev någon slags ”släng i dörrarna”-fars (men outhärdligt tröttsamma storylines…) men: jag tittade ändå! För att jag ÄLSKAR brittisk kostymdrama, de frasiga klänningarna, kärlek, familj, ja, att drömma mig bort en stund.

Passar också på att peppa inför ANDRA ”Downton Abbey”-filmen som kommer nu i mars: ”Downton Abbey: A New Era”. Manus skrivet av Julian Fellowes och bilderna som släppts ser, well, minst sagt lovande ut… Räkna med mig, säger jag bara, här ska gås på BIO.

KOMMENTERA GÄRNA! Har du hunnit se ”The Gilded Age” ännu? Vad tyckte du, härligt eller… Inte jättehärligt?