Ses vi på söndag?

Innehåller affiliate-länkar, produkter valda av mig – foton av Lisa Höök /

5A1A1765

Tempot denna fredag alltså, INTE nådigt! Axlarna uppe vid öronen, tangenterna smattrar. Mycket juleskum, mycket kaffe. Men roligt! Ändå! Det om något är väl ett tecken på att man älskar det man gör. Hur hittar man hit? Till det man älskar? Ingen spikrak resa, berättar om det i nya podden. Om tiden på Veckorevyn och hur den formade mig…

Jag hade egentligen tänkt att åka till Sälen efter jul – men bestämde mig nu för att stanna i stan över mellandagarna. Det blir helt enkelt lugnast så. Dottern följer med mamma och pappa och hela kusingänget upp till Sälen, så får hon några extra skiddagar och är himla glad för det. Alla nöjda.

Fick frågor om mitt statement-halsband på Instagram idag. Tyckte jag behövde pynta mig själv! Det är detta från Sophie by Sophie och jag lånade det till en plåtning. Älskar det, visst är det härligt? Finns också som armband med vita pärlor, lite mer diskret. Som en maxad variant av deras klassiska Childhood-armband, som jag fortfarande gillar så mycket.

Nu ska jag sätta mig och samla ihop arkivbilder på drottningen inför söndagens Nyhetsmorgon, jag gästar för att prata om hennes 75-årsdag. Jag tänker ”Kungligt fredagsgodis” LIVE! Hur kul?! Jag tror dock att redaktören tänker (max) fyra minuters snack, haha, så vi får väl se vad som hinns med. Ser fram emot att gästa Jesper Börjesson då!

Just nu på mitt skrivbord?

Tankeväckande kommentarer på den här texten. En grej jag tog till mig – att jag tydligen är rätt dålig på att berätta om mitt yrkesliv? Ja, okej, att jag gnäller för mycket också (om stress, karriär, kroppen och livspusslet) och det är ju inget vidare. Såklart. Samtidigt som jag nog behöver skriva av mig om sådant ibland, det är min ventil.

Men yrkeslivet är en bit jag GÄRNA berättar mer om! Helt ärligt, jag har inte tänkt på det, tror jag? Att jag kanske inte berättar om det jag gör på dagarna, särskilt ingående. Så, vad händer just nu på mitt skrivbord? Mycket grejer, röriga högar (kreativt skrivbord, kreativ hjärna, eller vad de säger?) och en alldeles särskilt kul grej som jag exakt i detta nu precis jobbar med att förbereda, nämligen…

5A1A4631

Att jag ska till Kina (!) i oktober och jobba med Svenska Handelskammaren i Kina. Jag har fått i uppdrag att hålla i deras stora 20-årsjubileum i Beijing! Så otroligt glad och peppad inför detta uppdrag. Jag hade möte med deras trevliga chef Martin, för två veckor sedan när han var i Stockholm, och detta ska bli så kul – och lärorikt. Kina är ju inte bara världens största ekonomi utan också Sveriges viktigaste handelspartner i Asien. Vad gör då Handelskammaren i Kina? De jobbar helt enkelt med att främja affärsrelationerna mellan Sverige och Kina, för alla sina medlemsföretag, genom att bygga nätverk, skapa relationer och främja viktigt samarbete.

Utöver mitt uppdrag, så kommer jag också passa på att besöka kreativa, spännande företag, förhoppningsvis inom mode och innovation – och just därför valde jag att stanna lite längre. Jag reser dit med Ida, som ju jobbar som min agent, och nu ska jag maila och försöka få tag på rätt personer för att göra ett bra schema för våra dagar i Beijing. Som sagt, ett väldigt kul uppdrag och perfekt eftersom jag ändå älskar att intervjua, ”programleda” och hålla ihop saker och ting.

Kommentera gärna! Är det kul att höra mer om jobbprojekt?

Sanningen bakom dagens rubriker i Aftonbladet

Hej från London! Plötsligt, när vi promenerade bland snödroppar och knoppande gula krokusar i Hyde Park, började telefonen plinga som besatt. Det handlade förstås om artikeln i Aftonbladet idag. Om att jag bestämt mig för att inte gå tillbaka som fast programledare i Nyhetsmorgon Söndag.

Eller, om man är en kvällstidning: ”Ebba Kleberg von Sydow SLUTAR på Nyhetsmorgon (bara DAGAR efter Peter Jidhe)”. Puh, alltså. Men i och för sig, om man läser artikeln, så står det som det faktiskt är – och som jag hintade om när jag flyttade bloggen från TV4. Nämligen att…

7feaedbf-f0c0-43d4-8527-3efbfe7336bd

Mitt samarbete med TV4 fortsätter, jag fortsätter att vara en del av TV4-familjen men inte riktigt i samma form som tidigare. Jag SLUTAR alltså inte att jobba med Nyhetsmorgon.  Jag kommer att medverka i landets största, bästa morgon-tv (och få hänga med alla grymma, smarta och roliga kollegor där) framöver, dock på andra sätt. Så det är ingen dramatik egentligen.

Men för att bli lite mer personlig, vilket nånstans är poängen med att ha en blogg: självklart är det ett stort beslut. Som jag funderat mycket kring. Jättemycket. 2017 var ett omtumlande år, för mig. Den största lyckan: ett nytt liv. En så innerligt efterlängtad liten. Mina älskade tre barn, min kära Johan, att få känna sig ”får det vara såhär bra?”-lycklig och komplett. Allt är för bra nu. Men också sorg och tårar. När en kär vän, och på många sätt så viktig person för mig, plötsligt rycktes bort. Det kunde inte vara sant, fick inte vara sant. Mitt i steget, mitt i så många samtal, mitt i allting. Så förbannat hopplöst svårt att förstå, skärmen blir suddig när jag försöker sätta ord på saknaden.

Ja, 2017 var ett sådant år då vissa saker blev tydligare. Magkänslan starkare. Vi har nog alla sådana perioder i livet. Ibland lunkar allt bara på – det är toppen, underbart till och med – men ibland, så rycks man upp med rötterna lite grand. Som att livet säger: stopp! Ebba! Nu har du en chans att tänka om, växa lite nya rötter, kanske till och med åt ett nytt håll. Om du orkar, vill och vågar. 

Är så glad för din skull, att du vågar ta steget. Man ska jobba med sina drömmar”, skrev min kompis Roy i ett sms alldeles nyss. Det fick mig att le. Sant. Förstås. Om man har möjligheten, så är det ibland ens plikt att i alla fall testa att mata de där drömmarna. Det knepiga för mig är ju att EN sådan dröm är exakt det jag gör i rutan: jag älskar verkligen mitt yrke som programledare och att jobba med TV. Har så himla kul, får en sådan kick! Vill ALDRIG sluta med det! Teamwork-fabriken bakom kulisserna. Att intervjua, alla spännande möten, små som stora, att få människor att bli sitt bästa jag de där viktiga minutrarna. Direktsändning. Nerven. Att förmedla en känsla, en stämning, ett viktigt budskap. Vill också tro att jag gör det rätt bra, när allt klaffar. Men jag måste kombinera det med att skriva. Driva mina egna projekt. Inspirera. Kring livsstil, skrivande, kungligt, garderoben –  ja, och sabla livspusslet då. Här. Genom mina böcker. Och inte minst, podden och allt viktigt och underbart kul Emilia och jag arbetar med i Säker stil-projektet, just nu men också projekt vi kommer att lansera under året. Och dygnet har 24 timmar.

Så. Därför blir 2018 blir året då jag börjar mata drömmarna på allvar. Stuvar om lite grand, rensar lite för att göra plats. Gallrar. Låter projekten, idéerna och planerna få växa och blomstra. De späda knopparna men också de projekt som redan finns, i full blom, och bara ropar efter att få mera tid, kärlek och gödning.

Allt kan förändras på en sekund, så det finns faktiskt ingenting att vänta på. Ursäkta klyschorna, men om du orkat läsa ända hit: tack. Nu KÖR vi!

PS. Blir superglad för en kommentar om det är någon annan därute som känner igen sig – och som också gallrat lite, vore kul att höra!