Stöket hemma hos mig – och inuti mig

Då och då får jag frågan om ett ”hemma hos”-reportage. Alltså, det händer ju inte VARJE vecka men det händer ändå! Varje gång tittar jag mig omkring och tänker, puh, hur ska vi ordning på alla grejer? Hur GÖR folk, för att ha det så ordningsamt hemma? Var gömmer de alla papper, tennispåsar, slängda skor i hallen, tidningar, pyssel-lådor, högar, strumpor, leksaker som konstant kryper ut från barnens rum in i vardagsrummet. Men jag ska inte bara skylla på barnen här, även mina grejer kryper ut – och flyter runt…

En vacker dag, när allt är ordning hemma. Och inuti mig. Då skulle det vara sååå kul med ett sådant där ljuvligt fint reportage! Men när Emelie Sundberg frågade om Inredningspodden blev jag superglad, för det är nånting annat…

de1f69ff-a9e1-4e58-b817-fa93302f07be.jpeg

Häromdagen var hon här hemma och nu ligger avsnittet ute. Tack Emelie för att jag fick vara med i din fina podd!

Här sitter jag hemma i vår älskade skrivbordsstol med grönt läder. I vardagsrummet. Ett helt annat rum, sängkammaren, avhandlas i nya Säker stil-podden, Emilia berättar när det blir dålig stämning OCH om när hon föll pladask för sin man. Jag kontrar med ett frieri, haha…

Det omöjliga familjepusslet!

Usch. I nya podden pratar vi (när vi inte ropar på mamma, ni som lyssnat till slutet fattar…) om grundregeln som får relationen att hålla: Att vara generös mot varandra. Alltså, att INTE börja räkna. Läggningar, vem kom hem först, vem kunde jobba sent, vem som tog kvart i fyra-vrålet, egen-kvällar och blöjbyten.

Jag vet ju detta. Såklart. Självklart är det kass att börja föra protokoll i huvudet över allt sådant här. ”Nu ska jag minsann se om han kommer ihåg kalaset imorgon / gympabyxorna som behövs införskaffas / kompisen som ville leka…”. Ändå tycker jag att det är jättesvårt! Det är så himla lätt att trilla dit. Är liksom väldigt ofta på vippen, känner jag. Fy, jag är kanske inte alltid så generös? Antagligen inte. Suck.

I vår familj kämpar vi ju, med varierad framgång, med att få ihop ett omöjligt pussel. Jag insåg det för ett tag sedan. Det är omöjligt. Bara att gilla läget, för det är vad vi har valt. Det fattas nämligen pusselbitar. Två heltidsjobbande och lite till, en halvtids mammaledig och tre barn, barnens aktiviteter, resor, full fart, hela tiden. Konstant. Mina föräldrar i Göteborg, Johans ofta på resande fot. Japp, vi har fantastisk barnvaktshjälp och det är jag evigt tacksam för, men det ska också fixas med hela detta pussel. Med kvällar, morgnar när Johan reser i jobbet och mitt knasiga schema. Många söndagskvällar senaste åren har jag tittat över veckan och känt: ”HUR ska detta gå ihop?!”. Otillräcklig som mamma, vän, fru och kollega. Men återigen, vi har valt detta – för att vi vill och för min del, för att jag verkligen älskar det jag gör. Tack och lov är jag på gränsen till idiotisk optimist i grunden. Tror faktiskt att det hjälper.

958A5879.jpg

Usch, det blev dystert detta. Vi listar också sommarens topp 5 bästa skoköp i nya podden, och avslöjar allt om Emilias maxade sommarmiddag i måndags, med kunglig glans… Det är betydligt med muntert – jag lovar. Lyssna här!

…Och kommentera gärna, om ni har nån bra input! Alltid kul att höra hur andra löser sånt här. Tack!