/ Innehåller reklam för egen verksamhet – dvs köplänk till nya boken /
”Det finns saker jag alltid undrat över, två saker jag uppriktigt och ärligt saknat i mitt liv. En syster. En mamma som fanns där. Mitt liv har innehållit en massa andra fina saker som fått kompensera för detta, fantastiska vänner och andra kvinnor som blivit modersgestalter. Men jag är fortfarande rysligt nyfiken på hur det skulle ha kunnat se ut. Jag har fantiserat, drömt och försökt mig på att skriva in det som ingredienser i mina böcker. Sen har jag längtansfullt blickat på andra som haft just det där fina som en självklarhet i sinaliv. @ebbavonsydow och @amysilveria är två sådana personer. Jag läser tonen de har mellan varandra, lättsamheten och det som verkar så kärleksfullt och tryggt. Jag har haft lyxen att träffa dem vid flera tillfällen liksom deras mamma Helen @helensilveria . Givetvis kan man inte konservera känslan av detta i en bok, men de är banne mig väldigt nära. I alla fall känns det så verkligt när jag bläddrar i boken ovan. Ögonblicksbilder av familjelivet då deras familj är samlade. Ni får tycka att jag är banal, men jag tycker det är väldigt rörande. Utöver att jag tårfyllt slukar färgglada bilder på en solkysst familj så blir jag också på kuppen vrålhungrig. Jag vill genast baka filmjölksbrödet från Falsterbo. Jag vill raskt slänga ihop en burratasallad med persika och mandel. Testa mamma Helens gröna sås och puttra igång lavendelkycklingen från Provence. Men kanske allra helst vill jag kasta mig över superenkla kastrullkakan med sommarens bär. Tack fina Ebba, Amy och Helen för boken, den är fantastisk 💞
(Detta är givetvis ingen betalt samarbete utan bara ett enkelt tack)”
Scrollade i mitt flöde och plötsligt dök den här recensionen upp hos Denise Rudberg. En författare jag beundrat sen hennes första bok och som jag ständigt inspireras av. Stannade upp en stund för jag blev alldeles rörd. Fick en klump i halsen. Så fint skrivet, så generösa ord – och så tänkvärt. Det jag nånstans tar för givet. Alltför sällan är tacksam för, tror jag helt ärligt. En mamma som finns där. Alltid. Så självklart för mig. En syster som känner mig utan och innan. Som tröstar, peppar och som jag kan gråta ut hos. Och skratta med, åt saker bara vi förstår.
Ringde sedan genast Amy och förstås mamma. Som jag så ofta gör, när något viktigt eller roligt händer! Sa att de måste gå in på Denises Instagram och läsa. Denise fina ord blev också en viktig påminnelse om…
…Att det verkligen är fantastiskt att göra hela det här projektet tillsammans. Att vi har varandra. Visst, vi tycker olika, suckar över varandras egenheter. Men det är faktiskt aldrig något som överskuggar att få jobba ihop. Att vi fick in så MYCKET i denna bok. Att vår superkraft-kvinna till mamma debuterar som författare, vilket inte är en dag för tidigt!
Ja, alla i familjen har ju varit med på ett hörn. Vår smarta, kloka lillebror August, bästa pappa Oscar, alla barnen förstås. Kusinerna som har en så nära relation, trots att Atlanten är mellan dem till vardags. För att vi kämpar med den, vattnar den, som man måste.
Apropå det? Boken handlar också om stunderna runt köksbordet som svetsar samman släktband – eller vänskapsband – och generationer. Som är det livsviktiga kittet i vardagen. Och kampen om att försöka få till de där stunderna, att samlas kring maten. Som då måste vara enkel, god och lättlagad.
Här är en favoritbild från frukost-kapitlet i boken. Boken är indelad i frukost, brunch, lunch, middagar, sött och gott och… Ja, ni förstår. Tycker så mycket om den här bilden. Det blåvita porslinet från Rörstrand i en härligt salig röra. Hemplockade päron från svärmors trädgård. Den smarriga quinoa-gröten. Mammas händer och Mariannes. Och mina. Ni skymtar filmjölksbrödet från Falsterbo till höger i bild, längtar efter att baka det nu.
Har ju sagt det förut men äsch, säger det igen. Blir väldigt, väldigt glad om du klickar hem ett ex till dig själv. Eller nån du tycker om. Vi har satsat allt på den här boken helt själva, vilket är första gången. Nervöst, spännande och extremt lärorikt. Så nu hoppas vi att vår glädje i boken smittar av sig – och att du, liksom Denise, blir sugen på att kasta dig över recepten!
